Ärendet gällde den klagandes uteslutning av Europaparlamentet från ett urvalsförfarande för forskningsadministratörer.

Ombudsmannen undersökte frågan och tog del av parlamentets akt.

På grundval av den information som erhållits under inspektionen fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i parlamentet.

Ärendet gäller huruvida Europeiska kommissionen borde ha gjort en konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna i samband med sina förhandlingar om att ingå ett frihandelsavtal med Vietnam. Klagandena ansåg att en sådan bedömning var nödvändig, medan kommissionens ståndpunkt var att den inte var nödvändig eftersom en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling redan hade genomförts 2009 om ett föreslaget frihandelsavtal mellan EU och Asean, som omfattade Vietnam.

Ombudsmannens slutsats var att kommissionens underlåtenhet att genomföra en särskild konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna när det gäller Vietnam utgjorde ett administrativt missförhållande. I mars 2015 rekommenderade hon att kommissionen skulle göra en sådan bedömning utan ytterligare dröjsmål.

Kommissionen vägrade. Det hävdade att dess "icke-handelspolitiska instrument" och klausulerna om mänskliga rättigheter i partnerskaps- och samarbetsavtalet uppnådde samma syfte.

Ombudsmannen instämde inte och underströk därvid de inneboende dragen i verktyget för konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter. Eftersom avtalet har ingåtts under tiden avslutade ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning.

Ärendet gällde kommissionens beslut att förklara vissa kostnader som redovisats av en partner i ett EU-finansierat projekt som icke stödberättigande. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens skäl för att inte godta kostnaderna i fråga var rimliga. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden i detta mål, en luxemburgsk medborgare, uteslöts från att konkurrera om en tjänst i Frankrike på grund av att hon inte är fransk medborgare. Tjänsten i fråga var en domare som inte var ordförande och som skulle företräda FN:s flyktingkommissariat vid den franska asyldomstolen. Klaganden framförde till Europeiska kommissionen att begränsningen av tjänsten till franska medborgare föreföll vara en överträdelse av bestämmelserna i EU-lagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare. När kommissionen ansåg att det inte förelåg någon överträdelse av EU-lagstiftningen kontaktade klaganden ombudsmannen.

Kommissionen ansåg att ett undantag från rätten till fri rörlighet för arbetstagare var tillämpligt. Detta undantag gäller för anställning i offentlig tjänst och föreskrivs i artikel 45.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen medgav att ett beslut i denna fråga krävde en konkret bedömning av arten av uppgifterna och ansvarsområdena för den domare som inte var ordförande och hävdade att den hade gjort en sådan bedömning. Ombudsmannen noterade att kommissionen som en del av denna bedömning inte hade kontaktat de franska myndigheterna för att få ytterligare information om tjänsten i fråga. Ombudsmannens ursprungliga förslag var därför att kommissionen skulle se över sin bedömning av överträdelseklagomålet och hon föreslog att kommissionen skulle samråda med de franska myndigheterna. Som svar på detta förslag vidhöll kommissionen att den hade tillräckligt med information för att kunna avgöra frågan och att det därför inte var nödvändigt att kontakta de franska myndigheterna. Efter att ha granskat sitt detaljerade svar på förslaget godtog ombudsmannen att kommissionen i detta fall hade tillräckligt med information för att kunna grunda sitt beslut. Hon avslutade därför undersökningen med att konstatera att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Olafs åtgärder efter mottagandet av en rapport om visselblåsning som kopplade Europeiska myndigheten för luftfartssäkerhet (Easa) till den påstådda manipulationen av en inspektionsrapport om luftfartsskydd. Efter en preliminär bedömning var ombudsmannen bekymrad över vad som föreföll vara Olafs beslut att avskriva ärendet och återförvisa ärendet till Easa trots att visselblåsaren medvetet hade valt att lämna sin rapport till Olaf snarare än till Easa. Ombudsmannen ansåg preliminärt att ett sådant beslut skulle kunna inverka negativt på ändamålsenligheten hos bestämmelserna om visselblåsning i allmänhet. Hon beslutade därför att undersöka frågan.

Efter en inspektion av Olafs handlingar konstaterade ombudsmannen att Olaf på lämpligt sätt hade övervägt om en utredning skulle inledas. Det framkom också att Olaf i själva verket inte hade avslutat ärendet utan hade bett Easa att undersöka ärendet och rapportera om resultaten av sin utredning. Olaf hade dessutom förbehållit sig rätten att inleda en formell utredning i ett senare skede. Mot denna bakgrund fann ombudsmannen att Olaf hade hanterat klagandens visselblåsningsrapport på lämpligt sätt. Ombudsmannen noterade att Olaf borde ha informerat den klagande mer uttryckligen om att dess hänskjutande av ärendet till Easa inte innebar att Olaf inte skulle vidta några ytterligare åtgärder i frågan. Hon gjorde ytterligare en anmärkning i detta avseende.

Ärendet gällde ett överträdelseklagomål som lämnats in till Europeiska kommissionen avseende Tysklands påstådda underlåtenhet att korrekt genomföra vissa bestämmelser i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Klaganden vände sig till Europeiska ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade förklarat skälen till att inte inleda en undersökning. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen därefter gav en lämplig förklaring till vissa av de frågor som klaganden tagit upp. När det gäller de frågor där kommissionen inte gav en tillfredsställande förklaring avslutade ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om prioritetsstatusen för hans klagomål om statligt stöd.

Ombudsmannen undersökte frågan. Under sin undersökning informerade kommissionen klaganden om att hans klagomål inte behandlades som ett prioriterat ärende. Kommissionen har emellertid inte motiverat sitt beslut. Ombudsmannen avslutade därför klagomålet med en kritisk anmärkning om kommissionens underlåtenhet att informera klaganden om varför den hade gett hans klagomål om statligt stöd låg prioritet.

Klaganden är tillfälligt anställd vid Europaparlamentet. Hon blev sjuk under semestern. Ärendet gällde parlamentets vägran att omvandla klagandens årliga semester till sjukledighet. Ombudsmannen undersökte frågan och fann inga administrativa missförhållanden eftersom klaganden var skyldig att uppge en aktuell adress vid den tidpunkten, eller kort därefter, lämnade in sitt läkarintyg för sjukskrivningen. Detta krav var inte uppfyllt.

The case concerned the evaluation of the complainant's proposal for a tender. In its complaint to the Ombudsman, the complainant argued that the evaluation board wrongly evaluated its proposal as it failed to take into account the information provided therein.

The Ombudsman inquired into the issue and found that the complainant did not show that the evaluators had made a manifest error of assessment as regards the aspects complained about. She therefore closed the case with a finding of no maladministration.

The case concerned EPSO's alleged failure to provide the complainant with a copy of the source text of the translation test and with the marked copies of his translation scripts in an open competition.

Given that the Civil Service Tribunal found, in a recent judgment, that selection boards do not need to give candidates the corrected version of their tests, the reasons why replies were erroneous, or the evaluation grids used for the written and oral tests, the Ombudsman opened an inquiry into the complaint in order to allow EPSO to comment on the relevance of the Tribunal's findings on its recruitment proceedings.

During her inquiry, the Ombudsman found that EPSO had already enhanced the transparency of its selection procedures by the introduction of competency and skills-based tests, and of the competency passport. Furthermore, EPSO committed to developing a new procedure by 2016 that would allow candidates who do not receive a competency passport to obtain the selection board's reasoned decision, containing the board's comments on the quality of a candidate's translations.

The Ombudsman therefore closed the inquiry with a finding of no maladministration by EPSO.