Efter det att ombudsmannen hade uppmärksammats på vissa påstådda allvarliga oegentligheter som påverkar EU:s rättsstatsuppdrag (Eulex) i Kosovo av en Eulex-åklagare och av medierna, beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning på eget initiativ för att bedöma om Europeiska utrikestjänsten och Eulex hade utrett eller utreder dessa påståenden ordentligt.

För att ta reda på vilka åtgärder hon behövde vidta granskade ombudsmannen utrikestjänstens/Eulex ärendeakt i ärendet. Inspektionen visade att Eulex hade genomfört en preliminär intern utredning och rekryterat en extern åklagare för att utreda oegentligheterna. Dessutom hade utrikestjänsten utsett en erfaren expert för att se över Eulex mandat ur ett systematiskt perspektiv, med särskilt fokus på de påståenden som framförts.

Ombudsmannen noterade att Eulex inte följde sitt standardförfarande för att utreda sådana påståenden. Hon konstaterade också att det sätt på vilket den externa åklagaren rekryterades behövde undersökas. Med tanke på att den expert som nyligen utnämnts av EU:s höga representant har klargjort att dessa frågor kommer att ingå i den översyn som han ska göra, ansåg ombudsmannen att det för närvarande inte fanns något behov av ytterligare åtgärder från hennes sida.

Ärendet gällde den klagandes uteslutning av Europaparlamentet från ett urvalsförfarande för forskningsadministratörer.

Ombudsmannen undersökte frågan och tog del av parlamentets akt.

På grundval av den information som erhållits under inspektionen fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i parlamentet.

Ärendet gäller huruvida Europeiska kommissionen borde ha gjort en konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna i samband med sina förhandlingar om att ingå ett frihandelsavtal med Vietnam. Klagandena ansåg att en sådan bedömning var nödvändig, medan kommissionens ståndpunkt var att den inte var nödvändig eftersom en bedömning av konsekvenserna för hållbar utveckling redan hade genomförts 2009 om ett föreslaget frihandelsavtal mellan EU och Asean, som omfattade Vietnam.

Ombudsmannens slutsats var att kommissionens underlåtenhet att genomföra en särskild konsekvensbedömning avseende de mänskliga rättigheterna när det gäller Vietnam utgjorde ett administrativt missförhållande. I mars 2015 rekommenderade hon att kommissionen skulle göra en sådan bedömning utan ytterligare dröjsmål.

Kommissionen vägrade. Det hävdade att dess "icke-handelspolitiska instrument" och klausulerna om mänskliga rättigheter i partnerskaps- och samarbetsavtalet uppnådde samma syfte.

Ombudsmannen instämde inte och underströk därvid de inneboende dragen i verktyget för konsekvensbedömning avseende mänskliga rättigheter. Eftersom avtalet har ingåtts under tiden avslutade ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning.

Ärendet gällde kommissionens beslut att förklara vissa kostnader som redovisats av en partner i ett EU-finansierat projekt som icke stödberättigande. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens skäl för att inte godta kostnaderna i fråga var rimliga. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klagomålet gäller återutnämningen av ordföranden för kommissionens ad hoc-etiska kommitté. Kommittén består av tre personer som för närvarande inte är anställda av kommissionen. Dess roll är att ge kommissionen råd i etiska frågor som uppstår i samband med genomförandet av kommissionens uppförandekod för kommissionsledamöter. Kommittén ger särskilt råd i etiska frågor när en före detta kommissionsledamot vill ta anställning.

Ombudsmannen noterade att ordföranden befann sig i en intressekonflikt eftersom han också arbetade som advokat som företrädde intressena för klienter inom den privata sektorn inför kommissionen. Hon konstaterade att kommissionens förnyade utnämning av ordföranden skapade en situation där ordföranden i själva verket skulle avgöra de framtida sysselsättningsutsikterna för kommissionsledamöterna, som på grundval av sina nuvarande befattningar hade ett enormt inflytande i frågor av stor betydelse för ordförandens privata kunder.

Ombudsmannen fann därför att ordförandens privata intressen var sådana att de kunde inverka negativt på det sätt på vilket han utövade sin roll som ordförande för kommittén.

Det var inte nödvändigt för ombudsmannen att lämna några rekommendationer till kommissionen, eftersom kommissionen ersatte ordföranden innan ombudsmannens undersökning avslutades.

Klaganden i detta mål, en luxemburgsk medborgare, uteslöts från att konkurrera om en tjänst i Frankrike på grund av att hon inte är fransk medborgare. Tjänsten i fråga var en domare som inte var ordförande och som skulle företräda FN:s flyktingkommissariat vid den franska asyldomstolen. Klaganden framförde till Europeiska kommissionen att begränsningen av tjänsten till franska medborgare föreföll vara en överträdelse av bestämmelserna i EU-lagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare. När kommissionen ansåg att det inte förelåg någon överträdelse av EU-lagstiftningen kontaktade klaganden ombudsmannen.

Kommissionen ansåg att ett undantag från rätten till fri rörlighet för arbetstagare var tillämpligt. Detta undantag gäller för anställning i offentlig tjänst och föreskrivs i artikel 45.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen medgav att ett beslut i denna fråga krävde en konkret bedömning av arten av uppgifterna och ansvarsområdena för den domare som inte var ordförande och hävdade att den hade gjort en sådan bedömning. Ombudsmannen noterade att kommissionen som en del av denna bedömning inte hade kontaktat de franska myndigheterna för att få ytterligare information om tjänsten i fråga. Ombudsmannens ursprungliga förslag var därför att kommissionen skulle se över sin bedömning av överträdelseklagomålet och hon föreslog att kommissionen skulle samråda med de franska myndigheterna. Som svar på detta förslag vidhöll kommissionen att den hade tillräckligt med information för att kunna avgöra frågan och att det därför inte var nödvändigt att kontakta de franska myndigheterna. Efter att ha granskat sitt detaljerade svar på förslaget godtog ombudsmannen att kommissionen i detta fall hade tillräckligt med information för att kunna grunda sitt beslut. Hon avslutade därför undersökningen med att konstatera att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Olafs åtgärder efter mottagandet av en rapport om visselblåsning som kopplade Europeiska myndigheten för luftfartssäkerhet (Easa) till den påstådda manipulationen av en inspektionsrapport om luftfartsskydd. Efter en preliminär bedömning var ombudsmannen bekymrad över vad som föreföll vara Olafs beslut att avskriva ärendet och återförvisa ärendet till Easa trots att visselblåsaren medvetet hade valt att lämna sin rapport till Olaf snarare än till Easa. Ombudsmannen ansåg preliminärt att ett sådant beslut skulle kunna inverka negativt på ändamålsenligheten hos bestämmelserna om visselblåsning i allmänhet. Hon beslutade därför att undersöka frågan.

Efter en inspektion av Olafs handlingar konstaterade ombudsmannen att Olaf på lämpligt sätt hade övervägt om en utredning skulle inledas. Det framkom också att Olaf i själva verket inte hade avslutat ärendet utan hade bett Easa att undersöka ärendet och rapportera om resultaten av sin utredning. Olaf hade dessutom förbehållit sig rätten att inleda en formell utredning i ett senare skede. Mot denna bakgrund fann ombudsmannen att Olaf hade hanterat klagandens visselblåsningsrapport på lämpligt sätt. Ombudsmannen noterade att Olaf borde ha informerat den klagande mer uttryckligen om att dess hänskjutande av ärendet till Easa inte innebar att Olaf inte skulle vidta några ytterligare åtgärder i frågan. Hon gjorde ytterligare en anmärkning i detta avseende.

Ärendet gällde ett överträdelseklagomål som lämnats in till Europeiska kommissionen avseende Tysklands påstådda underlåtenhet att korrekt genomföra vissa bestämmelser i direktivet om integritet och elektronisk kommunikation. Klaganden vände sig till Europeiska ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte på ett korrekt sätt hade förklarat skälen till att inte inleda en undersökning. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen därefter gav en lämplig förklaring till vissa av de frågor som klaganden tagit upp. När det gäller de frågor där kommissionen inte gav en tillfredsställande förklaring avslutade ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att informera klaganden om prioritetsstatusen för hans klagomål om statligt stöd.

Ombudsmannen undersökte frågan. Under sin undersökning informerade kommissionen klaganden om att hans klagomål inte behandlades som ett prioriterat ärende. Kommissionen har emellertid inte motiverat sitt beslut. Ombudsmannen avslutade därför klagomålet med en kritisk anmärkning om kommissionens underlåtenhet att informera klaganden om varför den hade gett hans klagomål om statligt stöd låg prioritet.

Klaganden är tillfälligt anställd vid Europaparlamentet. Hon blev sjuk under semestern. Ärendet gällde parlamentets vägran att omvandla klagandens årliga semester till sjukledighet. Ombudsmannen undersökte frågan och fann inga administrativa missförhållanden eftersom klaganden var skyldig att uppge en aktuell adress vid den tidpunkten, eller kort därefter, lämnade in sitt läkarintyg för sjukskrivningen. Detta krav var inte uppfyllt.

Ärendet gällde utvärderingen av den klagandes förslag till anbud. I sitt klagomål till ombudsmannen hävdade klaganden att utvärderingskommittén hade utvärderat dess förslag felaktigt eftersom den inte hade beaktat den information som lämnats i förslaget.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att klaganden inte visade att utvärderarna hade gjort en uppenbart oriktig bedömning när det gäller de aspekter som klagomålet gällde. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.