- SV Svenska
Machine translations can contain errors potentially reducing clarity and accuracy; the Ombudsman accepts no liability for any discrepancies. For the most reliable information and legal certainty, please refer to the source version in French linked above.
For more information please consult our language and translation policy.
Övervaka lobbyverksamhetens effekter på beslutsfattande och god förvaltning
Speech - Speaker Teresa Anjinho - City Strasbourg - Country France - Date Thursday | 19 November 2026
Tal av ombudsmannen Teresa Anjinho vid den stora konferensen ”Beslutsfattande i Europeiska unionen: Gränser för inflytande”
Bästa Jérôme Filippini, direktör för det nationella institutet för offentlig förvaltning,
Bäste Frédérique Berrod, ordförande för universitetet i Strasbourg,
Bästa Nathalie Rubio, ordförande för GIS/Eurolabs styrkommitté,
Bästa Ségolène Barbou des Places, ordförande för GIS/Eurolabs styrkommitté,
Kära lärare och elever,
God kväll till alla. Det är ett nöje att vara i Strasbourg – en stad som har gjort försoning och gränspassage till verklighet – och särskilt tala om gränser: de som har inflytande.
Jag vill tacka direktör Filippini och National Institute of Public Service för deras vänliga inbjudan att delta i denna stora konferens. Många av er kommer snart att vara på andra sidan bordet. Du kommer att få e-post, delta i möten och läsa ståndpunktsdokument.
I kväll vill jag inte tala om lobbyverksamhet på ett abstrakt sätt, utan om en fråga som du kommer att ställas inför nästan dagligen i ditt yrkesliv: vem påverkar det beslut jag måste fatta – och informeras allmänheten om det?
Som EU-ombudsman tittar jag på hur beslut fattas på EU-nivå – om rätt regler och förfaranden har följts. Men jag tittar också på ”vem” som är inblandad: alla de personer utanför förvaltningen vars bidrag har format eller försökt forma EU:s lagstiftning och politik.
I kväll kommer jag att göra tre saker: förklara varför lobbyverksamhet är viktig och var den blir ett otillbörligt inflytande, dela med mig av vad mitt kontor har lärt sig av sina utredningar, och se till framtiden för att identifiera de utmaningar som kommer att definiera dina karriärer.
Låt mig redan från början vara tydlig: lobbyverksamhet är inte ett dåligt ord. Välreglerad och transparent lobbyverksamhet kan ge medborgare, företag och det civila samhället en effektiv röst. Den förser beslutsfattarna med ovärderlig sakkunskap och ovärderliga data. Annars skulle beslutsprocessen vara mindre robust och mindre rik.
Men lobbyverksamhet är aldrig neutral, eftersom tillgången inte är jämnt fördelad. De med större resurser eller bättre anslutningar har vanligtvis större tillgång till beslutsfattare. Denna obalans kan leda till en beslutsprocess där vissa intressen väger tyngre än andra, även om de senare är lika legitima men mindre väl företrädda.
Otillbörligt inflytande liknar sällan korruption. Ofta liknar det en dörr som öppnas lättare för vissa än för andra, eller en expert vars råd inte är helt ointresserad.
Därför måste förhållandet mellan den offentliga och den privata sektorn bygga på tydliga regler och en stark kultur av etik och öppenhet.
Lobbyister har också skyldigheter. Men mitt uppdrag gäller administrationen: genom klagomål och utredningar på eget initiativ undersöker jag om administrationens samverkan med företrädare för intressegrupper är lämplig, öppen och etisk.
EU-förvaltningen tillämpar i allmänhet höga standarder och består av samvetsgranna tjänstemän som arbetar för det allmänna bästa. Inget system är perfekt. Luckor uppstår. Förväntningarna förändras. Det är här övervakningen finner sin plats.
I stället för att presentera en katalog över fall vill jag dela med mig av fyra lärdomar.
För det första beror effektiviteten av ett system för insyn framför allt på hur strikt det tillämpas.
EU:s öppenhetsregister gör det möjligt för medborgarna att se vem som försöker påverka beslutsfattandet i EU. I en undersökning konstaterade vi att klagomål om vissa organisationers bristande öppenhet när det gäller deras kopplingar till industrin och deras finansieringskällor hade behandlats alltför snävt.
Efter vårt ingripande erkände kanslisekretariatet problemet och åtog sig att uppdatera sina riktlinjer.
Ett register som inte är verifierat är fortfarande en enkel förteckning. Det är ingen verklig garanti för öppenhet.
För det andra: de som försöker påverka en politik bör inte få ersättning för att ge råd om samma politik.
Vi tittade på ett fall där en studie om en regleringsfråga hade tillskrivits ett företag med ett direkt kommersiellt intresse i samma fråga – och en historia av lobbyverksamhet om den. Våra förslag föranledde kommissionen att ändra sina upphandlingsriktlinjer, och EU:s finansiella regler utesluter nu anbudsgivare med sådana yrkesmässiga intressekonflikter.
För det tredje kan gästfrihet också vara en form av inflytande.
Efter en tjänsteresa för en högre tjänsteman betalades av tredje part, undersökte vi hur sådana erbjudanden utvärderas. Kommissionen har skärpt sina regler och registrerar nu – direkt i det verktyg som personalen använder för att planera sina resor – vem som betalar för personalens tjänsteresor, vad kostnaden är och hur eventuella intressekonflikter har bedömts.
För det fjärde: svängdörrsproblematiken, en övergång från den offentliga till den privata sektorn, måste följa tydliga regler.
Få saker undergräver medborgarnas förtroende mer än en högre tjänsteman som går med i ett företag som han tidigare ansvarade för att reglera.
Var och en har rätt att arbeta och byta karriär – men denna rätt måste förenas med behovet av att upprätthålla förtroendet för de offentliga institutionerna.
Vi kan inte ta risken att medborgarna ser det offentliga beslutsfattandet antingen som en öppen process och till allas tjänst, utan som ett slutet system, där samma aktörer befinner sig på båda sidor av bordet.
Verkliga framsteg har gjorts, men standarderna varierar fortfarande mellan EU-organen.
Min nyligen genomförda undersökning av EU:s byråer – som utformar politiken på områden som sträcker sig från kemikalier och läkemedel till bankverksamhet och försvar – belyste robust politik, men också luckor och inkonsekvenser i utbildning, öppenhet och genomförande av korrigerande åtgärder.
Vi har därför tagit fram riktlinjer för god praxis som i hög grad bygger på vad byråerna själva redan gjorde bra ifrån sig.
För ofta finns lösningen redan inom administrationen. Vår roll är att göra det till regel snarare än undantag.
Mina damer och herrar,
Jag anser att framtiden för god förvaltning bygger på tre huvudprinciper.
För det första, öppenhet – vem som har inflytande, vad och hur.
Idag, inte bara vem som bad om ett möte, men vad som diskuterades, vad som utbyttes, och vilka är de kanaler genom vilka inflytande utövas. Detta bör inbegripa nya och informella former av samverkan.
Vi undersöker för närvarande en samrådspraxis där utvalda berörda parter uppmanas att dela med sig av sina praktiska erfarenheter av EU:s regler, utöver de öppenhetsregler som gäller för regelbundna lobbymöten.
Frågan är enkel: när blir informationsinsamling ett sätt att påverka beslutsfattandet?
Öppenheten måste säkerställa att varje steg i beslutsprocessen är synligt, oavsett utbytenas form eller format.
För det andra integritet – försvar av allmänintresset.
Regler kan definiera den linje vi måste följa, men det är integritet som talar om för oss hur vi ska följa den.
Utöver ökad rörlighet mellan den offentliga och den privata sektorn blir beslutsprocesserna också mer komplexa. Det finns ett ökande behov av extern expertis inom institutionerna. Men denna expertis får aldrig bli ett medel för otillbörlig påverkan.
Vi undersöker till exempel om eventuella intressekonflikter vederbörligen har beaktats vid utnämningar till rådgivande funktioner på hög nivå inom området ny teknik. Ju mer vi är beroende av expertis, desto mer behöver vi veta vem den kommer ifrån och vilka dess intressen är.
Och slutligen, ansvarsskyldighet – ansvarsskyldighet och oberoende och effektiv tillsyn.
Reglerna, utan effektiva kontrollmekanismer, riskerar att förbli rena löften. Ombudsmän, revisorer, etikorgan, pressen, det civila samhället och medborgarna själva måste kunna ställa frågor och få svar.
Ansvarsutkrävande återspeglar inte misstro mot administrationen. Tvärtom är det en nödvändig förutsättning för det förtroende som medborgarna kan hysa för den.
Dessa tre principer testas nu av den digitala omvandlingen.
Under en lång tid frågade vi: Vem sitter vid bordet? Denna fråga är fortfarande viktig – men det räcker inte längre.
I dag måste vi också fråga oss: Hur utformades det verktyg som sammanfattade resultaten av samrådet? Hur utvecklades den modell som tog fram det första utkastet? Hur kan vi säkerställa öppenhet oavsett samrådets format?
Artificiell intelligens förstärker också ett gammalt fenomen: ”astroturfing” – kampanjer som ger intryck av att härröra från spontan folklig mobilisering.
På bara några minuter kan AI generera tusentals bidrag till ett offentligt samråd, med varierande ordalydelse och till synes autentisk ton.
De som redan var i rampljuset har nu en ännu kraftfullare megafon.
Risken är tvåfaldig: att institutionerna blandar ihop fabricerade åsikter med ett genuint stöd från allmänheten – och, ännu allvarligare, att medborgarnas tal kvävs eller felaktigt betraktas som artificiellt.
Detta tvingar oss att utvidga omfattningen av öppenheten: inte bara till individer utan även till processer. Vi behöver inte bara veta vem som hördes, utan också hur bidragen samlades in, filtrerades och viktades – och vilka verktyg som användes för att utarbeta de regler som styr oss alla.
Med andra ord minskar den digitala omvandlingen inte vårt krav på transparens: den gör det ännu mer nödvändigt
Mina damer och herrar,
Jag började med att säga att lobbying är ett tveeggat svärd. Den är en integrerad del av deltagandedemokratin – men om den avleds från sitt syfte kan den hota rättvisan och opartiskheten i beslutsprocessen.
På vilken sida ska skalan lutas? Det beror på styrkan i reglerna och deras efterlevnad, mekanismerna för att kontrollera vår förmåga att förutse nya utmaningar.
Men framför allt beror det på folket. Av var och en av er.
Oavsett om vi är en offentlig tjänsteman eller en lobbyist, måste vi fråga oss inte bara "är det lagligt?" utan också "är det legitimt?" och "är det rätt?"
Medborgarna kommer sällan att se de möten du accepterar eller de projekt du får. De kommer bara att se resultatet – och de kommer att döma EU efter det.
Deras förtroende förvärvas inte en gång för alla. Det är vunnet, beslut efter beslut.
I morgon kommer du att ha ett särskilt ansvar: att omvandla de regler och principer du lär dig idag till vardagliga metoder.
Vi är alla väktare av detta förtroende.
Och detta är kanske det viktigaste budskapet som jag skulle vilja lämna er i kväll: god förvaltning mäts inte bara av kvaliteten på de beslut den fattar, utan också av hur den fattar dem.
Våra handlingar i dag kommer att avgöra vår demokratis hälsa i morgon.
Tack och ser fram emot att svara på dina frågor.