Bakgrunden till klagomålet

1. Europeiska kommissionen är fördragens väktare. Men vem vaktar väktaren? Det gör naturligtvis EU-domstolarna och ombudsmannen. Kommissionen har också inrättat egna kontroll- och motviktsmekanismer. En sådan mekanism är kommissionens ad hoc-etiska kommitté [1]. Den tillfälliga etikkommittén, som består av tre personer som för närvarande inte arbetar inom kommissionen, avger yttranden till kommissionen om allmänna etiska frågor som uppstår i samband med tolkningen av kommissionens uppförandekod för kommissionsledamöter [2]. Ad hoc-kommittén för etiska frågor har också den särskilda uppgiften att avge ett yttrande till kommissionen om etiska frågor som kan uppstå när en kommissionsledamot vill tillträda en tjänst efter att ha lämnat kommissionen. Kommissionen beslutar, med beaktande av slutsatserna från sin ad hoc-etiska kommitté, om det planerade arbetet kan undergräva kommissionens integritet [3].

2. Den 8 februari 2013 klagade klagandena, tre icke-statliga organisationer kända som LobbyControl, Corporate Europe Observatory och Corporate Accountability International, till ombudsmannen över att en av de tre ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén hade utnämnts på nytt [4]. De förklarade för ombudsmannen att de den 14 januari 2013 hade kontaktat kommissionen för att uttrycka sin oro över återutnämningen av den ledamoten till ad hoc-etiska kommittén (även om klaganden har identifierat denna person i sina offentliga uttalanden i denna fråga kommer ombudsmannen helt enkelt att hänvisa till denna person som ledamot A). Klagandena påpekade för kommissionen att det i artikel 4 i kommissionens beslut om inrättande av ad hoc-etiska kommittén anges att ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén måste uppvisa ”oavhängighet, ett oklanderligt yrkesmässigt uppträdande samt goda kunskaper om kommissionens befintliga rättsliga ram och arbetsmetoder”. De klagande noterade att ledamot A, en pensionerad högt uppsatt tjänsteman vid kommissionen, för närvarande arbetar för en stor advokatbyrå som erbjuder lobbytjänster till sina kunder i EU-frågor. Den tillade att advokatbyrån inte hade anslutit sig till öppenhetsregistret mellan kommissionen och parlamentet. De klagande ifrågasatte således ledamot A:s oberoende och yrkesmässiga uppträdande och bad kommissionen att ompröva sitt beslut att förnya ledamot A:s mandat som ledamot av dess ad hoc-etiska kommitté. När kommissionen vägrade vände sig klagandena till ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

3. Klagandena hävdar följande:

1. Kommissionens beslut att på nytt utse en av ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén strider mot artikel 4 i kommissionens beslut från 2003 om inrättande av den tillfälliga etikkommittén.
2. Den tillfälliga etikkommitténs verksamhet är inte tillräckligt öppen.

4. Klagandena hävdar följande:

1. Kommissionen bör återkalla återutnämningen och utse en ersättare som uppfyller och förefaller uppfylla kravet på oberoende.
2. Kommissionen bör införa en proaktiv öppenhetspolicy genom att a) offentliggöra meritförteckningarna och intresseförklaringarna för ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén online, vilket är fallet för kommissionens särskilda rådgivare, b) förbättra öppenheten online när det gäller både ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén och dess beslut.
3. För att se till att besluten om kommissionsledamöternas etik verkligen är oberoende bör kommissionen på längre sikt inrätta en oberoende etikkommitté med ett bredare och bättre definierat mandat än den befintliga kommittén, som främst behandlar frågor efter avslutad tjänstgöring. Denna kommitté bör vara helt oberoende och bestå av experter på etik inom offentlig förvaltning.

Utredningen

5. Klagandena lämnade in klagomålet till ombudsmannen den 8 februari 2013. Ombudsmannen uppmanade kommissionen att avge ett yttrande om klagomålet senast den 30 juni 2012. I sin skrivelse om att inleda undersökningen bad ombudsmannen kommissionen att kommentera följande frågor:

1) Huruvida ledamot A uppfyller de nödvändiga kriterierna i artikel 4 i kommissionens beslut från 2003 om inrättande av en ad hoc-etisk kommitté, där det anges att utnämningen av ledamöter kräver deras "oavhängighet, oklanderliga yrkesmässiga uppförande samt goda kunskaper om kommissionens befintliga rättsliga ram och arbetsmetoder". Ombudsmannen uppmanade särskilt kommissionen att överväga följande:

a) Behovet av att överväga ett eventuellt uppträdande av intressekonflikter när det gäller denna ledamot i den ad hoc-etiska kommittén.

b) det faktum att den advokatbyrå som han arbetar för inte har anslutit sig till öppenhetsregistret,

c) hans oberoende vid bedömning av potentiella intressekonflikter som involverar före detta kommissionsledamöter,

d) Kommissionens brist på information om identiteten på klienterna till ovannämnda advokatbyrå.

2) Huruvida den ad hoc-etiska kommitténs verksamhet och dess medlemmars intressen är tillräckligt öppna.

3) Huruvida kommissionen bör inrätta en oberoende etikkommitté med ett bredare och bättre definierat mandat än den befintliga kommittén, som främst behandlar frågor efter avslutad anställning.

6. Den 8 maj 2013 kontaktade klagandena ombudsmannen för att ta upp ytterligare två frågor i samband med undersökningen, nämligen

1) Den roll som ledamot A påstås ha spelat i en Olaf-utredning som ledde till att kommissionsledamot Dalli avgick från kommissionen.

2) Klaganden uppgav också att den hade fått kännedom om att ledamot A i egenskap av advokat ger råd till tobaksindustrin. Klagandena hävdar att detta strider mot genomföranderiktlinjerna i artikel 5.3 i WHO:s ramkonvention om tobakskontroll.

7. Ombudsmannen uppmärksammade sedan kommissionen på dessa ytterligare frågor och bad den att behandla dem i sitt yttrande.

8. Den 23 juli 2013 överlämnade kommissionen sitt yttrande till ombudsmannen. Ombudsmannen vidarebefordrade kommissionens yttrande till klagandena. De lämnade synpunkter på detta yttrande till ombudsmannen den 15 september 2013.

9. Den 26 november 2013 skickade ombudsmannen en skrivelse till kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič med en redogörelse för de skäl som skulle kunna ligga till grund för ett eventuellt framtida förslag till rekommendation till kommissionen med en begäran om att ersätta ledamot A.

10. Den 18 december 2013 meddelade kommissionen i sin pressbriefing mitt på dagen att den hade beslutat att ersätta ledamot A som ledamot av den ad hoc-etiska kommittén.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Anklagelse och därmed sammanhängande anspråk avseende återutnämning av ledamot A till ad hoc-etiska kommittén

Argument som framförts till ombudsmannen

11. De klagande hävdade i sitt klagomål till ombudsmannen att kommissionens beslut att på nytt utnämna ledamot A till ad hoc-etiska kommittén stred mot artikel 4 i kommissionens beslut från 2003 om inrättande av ad hoc-etiska kommittén, där det anges att utnämningen av ledamöter ska kräva "oavhängighet, ett oklanderligt yrkesmässigt uppförande samt god kännedom om kommissionens befintliga rättsliga ram och arbetsmetoder". De klagande hävdade att ledamot A varken har den grad av oberoende eller det oklanderliga yrkesmässiga uppträdande som krävs för att uppfylla dessa kriterier.

12. De klagande noterade att ledamot A för närvarande är företagsjurist/lobbyist på en stor multinationell advokatbyrå. De tillade att webbplatsen för advokatbyrån där han arbetar informerar potentiella kunder om att advokatbyrån erbjuder en "blandning av juridisk och politisk expertis" och att advokatbyrån kan hjälpa till med att "närma sig regeringen eller EU-institutionerna ... ge råd om den parlamentariska och politiska processen och utarbeta och lägga fram ändringar av föreslagen lagstiftning". På advokatbyråns webbplats beskrevs också ledamot A som specialiserad på Europeiska kommissionens politik, gemenskapslagstiftning och konkurrenslagstiftning, handel, bankverksamhet, beskattning och regeringsrelationer samt offentlig politik. Klaganden hävdade att termerna "regeringsrelationer och allmän ordning" är synonymer för lobbyverksamhet.

13. Klagandena tillade att när ledamot A lämnade sin tjänst vid kommissionen 2007 för att arbeta för advokatbyrån godkände kommissionen hans flytt till advokatbyrån på villkor att han inte skulle bedriva lobbyverksamhet mot tidigare kollegor eller hantera ärenden som berörde hans tidigare avdelning under ett år. Klagandena noterade också att den advokatbyrå där ledamot A arbetar inte har registrerat sig i EU:s frivilliga öppenhetsregister, trots att den erbjuder lobbytjänster. Detta innebär enligt klagandena att det är omöjligt att se för vilka kunder ledamot A och hans kollegor arbetar. Klagandena drog därefter slutsatsen att det faktum att ledamot A arbetar för en advokatbyrå som erbjuder lobbytjänster, men som inte har anslutit sig till öppenhetsregistret, gör att man kan ifrågasätta om ledamot A har ett oklanderligt yrkesmässigt beteende när det gäller etik och lobbyverksamhet.

14. De klagande gav exempel på möten mellan ledamot A och tjänstemän vid kommissionens rättstjänst i september 2011 och september 2012 för att företräda ett tobaksföretags intressen. De klagande informerade ombudsmannen om att kommissionen hade skrivit till de klagande och insisterat på att ledamot A:s kontakter med kommissionens rättstjänst var begränsade till rättsliga frågor som rörde tobaksdirektivet och att dessa kontakter därför inte utgjorde ”lobbyverksamhet”. De klagande noterade i detta avseende att juridisk expertis krävs och används i lobbyverksamhet hela tiden, och att använda juridiskt språk eller argumentera om tolkningen av lagtexten är en gemensam lobbystrategi.

15. De klagande hävdade att ledamot A:s roll som företrädare för ett tobaksföretag (och andra företagskunder) väcker tvivel om hans oberoende och hans förmåga att noggrant bedöma potentiella intressekonflikter och bedöma om f.d. kommissionsledamöter som flyttar till lobbyverksamhet inom den privata sektorn är lämpliga eller inte, om villkor och begränsningar bör införas och, om så är fallet, vilka.  Klagandena vidhöll att när det gäller en roll i ett etiskt rådgivande organ, vars integritet och öppenhet är av största vikt för allmänhetens förtroende för Europeiska kommissionen, är det uppkomsten av intressekonflikter som är särskilt viktigt. Enligt klaganden är det sunt förnuft att betrakta det som "mycket anmärkningsvärt" att ledamot A kan byta roller, från sin roll i den ad hoc-etiska kommittén, till sin roll som företrädare för privata kunder i EU-frågor. Det väcker säkerligen frågor, hävdar de, om ledamot A:s oberoende som ”EU:s främsta etiska rådgivare”.

16. Klagandena uppgav att eftersom det inte är tänkbart att det inte finns någon annan person med relevant sakkunskap, men utan ett sådant ifrågasatt oberoende och yrkesmässigt beteende, som skulle kunna ingå i den ad hoc-etiska kommittén, var det inte försvarbart att återutnämna ledamot A till denna befattning.

17. Klagandena uppgav därefter att även om ad hoc-kommittén för etiska frågor kanske ännu inte har ombetts att bedöma andra etiska frågor än frågan om kommissionsledamöternas anställning efter avslutad tjänstgöring, betyder detta inte att den inte har möjlighet att göra det. De uppgav till exempel att om de frågor som ledde till kommissionsledamot Dallis avgång hade överförts till den tillfälliga etiska kommittén i stället för till Olaf, skulle ledamot A, en person som företräder ett tobaksföretag, ha utvärderat ett ärende som kretsar kring vad klaganden kallar en lobbyskandal inom tobaksindustrin. De uppgav att om kommissionen väljer att utnyttja möjligheten att be den ad hoc-etiska kommittén om råd i bredare etiska frågor (nämligen fall som inte bara rör intressekonflikter efter avslutad anställning) skulle ledamot A:s oberoende omedelbart bli ett problem, särskilt så länge det fortfarande är oklart vilka klienterna till ledamot A och den advokatbyrå som han arbetar för är.

18. Klagandena insisterade sedan på att kommissionen borde ha bedömt ledamot A för potentiella intressekonflikter. Utan att veta vems intressen ledamot A företräder, som advokat eller lobbyist, är det oklart hur kommissionen skulle ha kunnat göra detta.

19. Klagandena noterade också att kommissionen bemötte deras farhågor genom att ange följande:

”Ledamot A:s verksamhet som juridisk rådgivare till [ ], en advokatbyrå som bland annat tillhandahåller tjänster på området för europeisk rätt, påverkar inte hans oberoende som ledamot av den tillfälliga etikkommittén. Det faktum att [ett stort tobaksbolag] hör till ett stort antal klienter hos [juristbyråns namn] och att [ledamot A] har tillhandahållit juridisk rådgivning till detta bolag påverkar inte vare sig den tillfälliga etikkommitténs eller [ledamot A:s] oberoende vid utövandet av sitt mandat som ledamot av denna kommitté. Vid tillhandahållande av juridisk rådgivning till företag är [medlem A] bunden av de tillämpliga regler som gäller för advokatyrket. När han eller hon är ledamot av kommittén och tillsammans med övriga ledamöter bidrar till de yttranden som ska avges till kommissionen agerar han eller hon helt oberoende. Kommitténs ledamöter fick sina mandat förlängda på grund av deras djupgående kunskaper om EU-institutionerna och deras tidigare demonstration av oberoende i denna roll. Kommissionen är övertygad om att om en ledamot av kommittén skulle utsättas för en risk för intressekonflikter som försämrar hans eller hennes oberoende när han eller hon utövar sitt mandat, ska denna ledamot omedelbart informera de övriga ledamöterna av kommittén och kommissionen för att skydda kommitténs opartiskhet och oberoende.”

20. Klagandena hävdade att detta svar visar att kommissionen helt och hållet förlitar sig på den "förmodade integriteten" hos ledamöterna i ad hoc-kommittén för etiska frågor, vilket är just vad som ifrågasätts. De hävdade att de därför inte anser att detta svar är tillräckligt.

21. När det gäller uttalandet i kommissionens svar om den ”föregående demonstrationen av oberoende” från ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén påpekade klagandena dessutom att ad hoc-etiska kommittén, under ordförandeskap av ledamot A, under den föregående treårsperioden inte hade intagit den typ av strikt strategi för att reglera svängdörrsfall som skulle motivera ett påstående av detta slag.

22. När det gäller uttalandet i kommissionens svar om att ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén ”omedelbart skulle informera de övriga ledamöterna i kommittén och kommissionen om de konfronterades med en risk för intressekonflikt”, uppgav klagandena dessutom att det inte är klart om detta bara är ett optimistiskt antagande eller om det finns interna regler som föreskriver när och hur ledamöterna måste göra detta. Klagandena uppgav att det inte är klart om detta någonsin har hänt under de nio år som gått sedan den tillfälliga etikkommittén inrättades. Om så inte är fallet är kommissionens uttalande långt ifrån lugnande. De tillade att det är absolut inte tillräckligt att förlita sig på det frivilliga initiativet från ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén för att undvika risken för intressekonflikter och för att säkerställa oberoendet för ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén.

23. De klagande hänvisade också till en fråga som de hade ställt till kommissionen om huruvida ledamot A, i sin roll som ledamot av den tillfälliga etikkommittén, har gett råd om alla beslut som rör f.d. kommissionsledamöter som flyttat till företag som var klienter till den advokatbyrå där ledamot A arbetade. Klaganden hävdade att detta skulle utgöra en tydlig intressekonflikt för ledamot A. De noterade dock att kommissionen inte har någon information om identiteten på någon advokatbyrå som ger råd till företag som kan anställa före detta kommissionsledamöter.  De noterade också att kommissionen uppgav att ”det faktum att en av de privata enheter för vilka en före detta kommissionsledamot för närvarande arbetar kan vara klient till en eller annan advokatbyrå inte medför någon risk för intressekonflikter eller oförenlighet med skyldigheterna i fördraget eller uppförandekoden för kommissionsledamöter”. De klagande uppgav att de inte anser att detta är ett tillfredsställande svar. Det är ganska självklart, hävdade de, att om en kommissionsledamot vill flytta till ett företag som är en privat kund till det företag för vilket ledamot A arbetar, finns det en prima facie-risk för en intressekonflikt.

24. Den 8 maj 2013 kontaktade klagandena ombudsmannen för att ta upp ytterligare frågor i samband med ombudsmannens undersökning. Ombudsmannen uppmärksammade sedan kommissionen på dessa ytterligare frågor och bad den att behandla dem i sitt yttrande. Sammanfattningsvis informerade de klagande ombudsmannen om att ytterligare bevis hade framkommit från en läckt Olaf-rapport om de frågor som ledde fram till den tidigare kommissionsledamoten Dallis avgång, vilket ökade deras oro över att ledamot A:s medlemskap i den tillfälliga etiska kommittén var politiskt ohållbart och moraliskt oacceptabelt . De uppgav att Olafs rapport visar att det var ett tobaksföretag som lämnade in klagomålet till Europeiska kommissionen som utlöste Olafs utredning, och att detta tobaksföretag bistods av ledamot A (som upprättade kontakt med en mycket hög tjänsteman vid kommissionen i detta sammanhang). Klagandena hävdar således att ledamot A spelade en avgörande roll i de händelser som ledde till att den tidigare kommissionsledamoten Dalli avgick. Denna roll illustrerar, hävdade de, en oacceptabel intressekonflikt på följande sätt.

25. De klagande noterade att tobaksföretaget kontaktade ledamot A för råd om hur ärendet skulle hanteras eftersom det var en kund till ledamot A. På deras vägnar kontaktade ledamot A sedan en mycket hög tjänsteman, som i sin tur vidarebefordrade klagomålet till Olaf. Under hela denna tid satt ledamot A i den tillfälliga etikkommittén, som inte bara har till uppgift att ge råd till kommissionsledamöter som tar emot jobberbjudanden när de lämnar kommissionen, utan kan också begäras av kommissionens ordförande att avge yttranden i alla allmänna etiska frågor som rör tolkningen av uppförandekoden för kommissionsledamöter. Det är därför tänkbart, hävdade klagandena, att kommissionens ordförande skulle ha kunnat hänskjuta tobaksbolagets klagomål till ad hoc-kommittén för etiska frågor. Detta skulle ha försatt ledamot A i en absurd intressekonflikt.

26. Klagandena hävdade att information om ledamot A:s roll i (vad klagandena kallar) ”Dalli-affären”, som avslöjades i den läckta Olaf-rapporten, belyser klagandenas ursprungliga oro över att när det gäller ett etiskt rådgivande organ, vars integritet och öppenhet är avgörande för allmänhetens förtroende för kommissionen, är det uppkomsten av intressekonflikter som är särskilt viktigt. De tillade att eftersom ledamot A arbetar för en lobby/lagstiftare, med hemliga företagskunder, är hans oberoende i grunden tveksamt, liksom hans förmåga att på lämpligt sätt ge kommissionen råd om intressekonflikter i svängdörrsärenden och om alla allmänna etiska frågor som rör tolkningen av uppförandekoden för kommissionsledamöter. I detta sammanhang krävde de klagande återigen att kommissionen skulle återkalla ledamot A:s förnyade utnämning till ad hoc-kommittén för etiska frågor.

27. När klagandena uppmärksammade kommissionen på de farhågor som framkom i Olafs läckta rapport svarade kommissionen klagandena direkt den 19 juni 2013. Klagandena försåg ombudsmannen med en kopia av kommissionens skrivelse, som lades till ombudsmannens ärendeakt. I den skrivelsen uppgav kommissionen att ledamot A inte spelade någon roll i Olafs utredning av den tidigare kommissionsledamoten Dalli. Kommissionen uppgav att ledamot A kontaktade en högre tjänsteman vid kommissionen i maj 2012 för att fråga hur tobaksföretaget officiellt kunde informera kommissionen om sina farhågor. Från och med då var ledamot A, enligt kommissionen, inte inblandad i frågan. Kommissionen anförde att det inte fanns någon inverkan på eller koppling till hans roll som ledamot av den ad hoc-etiska kommittén och att det inte fanns någon anledning att inte utnämna honom på nytt. Kommissionen anförde vidare att ad hoc-kommittén för etiska frågor har en särskild roll, nämligen att ge råd om anställningar som innehas av kommissionsledamöter under en viss period efter det att de har lämnat kommissionen och om allmänna etiska frågor som rör uppförandekoden för kommissionsledamöter. Kommissionen angav därefter att ett klagomål från ett tobaksföretag, när det mottogs av kommissionen, hade översänts till OLAF, som var det organ som var behörigt att handlägga sådana klagomål. Kommissionen hävdade att sådana frågor aldrig skulle hänskjutas till ad hoc-etiska kommittén. Frågan om en eventuell intressekonflikt uppkom således aldrig. Kommissionen konstaterade avslutningsvis att den inte har för avsikt att återkalla ledamot A:s utnämning till ad hoc-etiska kommittén.

28. I sitt yttrande till ombudsmannen bekräftade kommissionen först alla de synpunkter som kommissionens generalsekreterare framförde i sitt svar till en av klagandena den 28 januari 2013. Den tog sedan upp ett antal punkter, vilket Europeiska ombudsmannen hade begärt.

29. När det gäller kommissionens ståndpunkt om behovet av att undvika intressekonflikter i samband med ledamot A förklarade kommissionen att den är fast besluten att främja etik och öppenhet. Den tillade att den har infört en policy för att effektivt hantera frågan om intressekonflikter och förhindra att intressekonflikter uppstår. Kommissionen delar dock inte den klagandes oro när det gäller eventuella intressekonflikter som berör någon av de tre ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén.

30. Kommissionen noterade att klagandena anser att den tillfälliga etikkommittén inte verkar uppfylla de nödvändiga kraven på oberoende. Kommissionen insisterade dock på att klagandena inte lämnar några exakta uppgifter till stöd för sin bedömning/misstanke. För att det ska anses föreligga en intressekonflikt är det nödvändigt att ange i vilken situation och i vilken utsträckning en sådan intressekonflikt föreligger. Klaganden har inte lagt fram några faktauppgifter som styrker en verklig eller uppenbar intressekonflikt när det gäller de situationer som bedömts av den tillfälliga etikkommittén och dess yttranden om tidigare kommissionsledamöters postkontorsverksamhet.

31. Dessutom anges att karriären och profilen för de tre personligheter som valts till medlemmar i den tillfälliga etiska kommittén står över alla misstankar. Kommissionen förklarade att den inte kan godta klagandenas åsikt, som går ut på att ifrågasätta integriteten hos medlemmarna i ad hoc-kommittén för etiska frågor [5] och som åberopar förekomsten av en intressekonflikt, utan att lägga fram underbyggda argument. Kommissionen har således tillbakavisat vad den kallar den förvirring som klaganden har gjort mellan integriteten hos en medlem av ad hoc-kommittén för etiska frågor och den omständigheten att han kan ge juridisk rådgivning till vissa klienter.

32. När det gäller kommissionens ståndpunkt att den advokatbyrå som ledamot A arbetar för inte har anslutit sig till öppenhetsregistret uppgav kommissionen att både kommissionen och Europaparlamentet uppmuntrar dem som vill delta i den europeiska beslutsprocessen att frivilligt registrera sig i öppenhetsregistret. Registrering i öppenhetsregistret är dock inte obligatorisk. Det faktum att en advokatbyrå inte har registrerats kan därför inte i sig anses ge upphov till tvivel om oberoendet och integriteten hos de advokater som arbetar för dessa advokatbyråer.

33. När det gäller kommissionens ståndpunkt i fråga om ledamot A:s oberoende vid bedömningen av potentiella intressekonflikter som berör f.d. kommissionsledamöter uppgav kommissionen att den tillfälliga etikkommittén är ett kollegialt organ med tre ledamöter, vars uppgift i huvudsak är att bedöma förenligheten med fördraget och uppförandekoden för kommissionsledamöter i de f.d. kommissionsledamöternas planerade verksamhet efter avslutad tjänstgöring. Kommissionen anser att inga underbyggda uppgifter har lämnats (av de klagande) för att bekräfta förekomsten av verkliga eller uppenbara intressekonflikter när det gäller de situationer som bedömts av den tillfälliga etikkommittén och dess yttranden om tidigare kommissionsledamöters postkontorsverksamhet.

34. Kommissionen konstaterade därefter att ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén agerar helt oberoende och bidrar till den tillfälliga etikkommitténs analys och yttranden med endast hänsyn till den tillfälliga etikkommitténs ansvarsområde och behovet av att bedöma om tidigare kommissionsledamöters verksamhet efter avslutad tjänstgöring är förenlig med fördragen och uppförandekoden för kommissionsledamöter. Det finns inget samband eller inblandning mellan ad hoc-etiska kommitténs arbete och någon yrkesverksamhet som tillhandahåller juridisk rådgivning, i egenskap av advokat, till klienter i en advokatbyrå.

35. När det gäller klagandenas argument att kommissionen saknade information om identiteten på klienterna till den advokatbyrå där ledamot A arbetade, uppgav kommissionen att den inte ser någon anledning till oro kopplad till det faktum att den inte informeras om identiteten på klienterna till nämnda advokatbyrå. Som kommissionen redan har förklarat för klaganden avser riskerna för intressekonflikter, som måste uteslutas när det gäller kommissionsledamöternas postkontorsverksamhet, kommissionsledamöternas tidigare ansvarsområden. Det faktum att en av de privata enheter för vilka en före detta kommissionsledamot för närvarande arbetar kan vara klient till en eller annan advokatbyrå innebär inte någon risk för intressekonflikter eller oförenlighet med skyldigheterna i fördraget eller uppförandekoden för kommissionsledamöter. Klagandena gör dessutom detta påstående till en hypotetisk möjlighet, utan att lämna några konkreta uppgifter som skulle kunna visa på en konkret konflikt när det gäller denna ledamot i den tillfälliga etikkommittén.

36. I sina synpunkter på kommissionens yttrande upprepade klagandena för det första att deras klagomål främst gäller kravet på att ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén ska vara oberoende och ha ett oklanderligt yrkesmässigt uppförande. Klaganden anser att återutnämningen av ledamot A stred mot detta krav.

37. Klaganden klargjorde därefter att klagomålet endast gäller en ledamot av kommittén, ledamot A, och inte ad hoc-etiska kommittén som helhet [6].

38. Klaganden påpekade sedan att det, i enlighet med OECD:s definition av en "intressekonflikt"[7], är risken för intressekonflikter som bör åtgärdas. I detta sammanhang är det inte relevant att kräva bevis för att någon form av missbruk faktiskt har förekommit. Med andra ord är det lämpligt med en försiktighetsansats vid intressekonflikter. För ett organ som den tillfälliga etikkommittén bör kommissionen tillämpa en försiktighetsmetod med särskilt låg risk vid intressekonflikter.

39. De klagande hävdade därefter att ledamot A:s yrkesroll är oförenlig med hans roll i den tillfälliga etikkommittén. De insisterade på att det finns en inneboende risk för intressekonflikter när ledamot A utövar båda dessa roller. Medlem A är därför inte en lämplig kandidat för medlemskap i ad hoc-etiska kommittén.

40. Klagandena uppgav att de inte har försökt tillhandahålla, och inte heller anser att det är nödvändigt att tillhandahålla, några exakta uppgifter som visar att det föreligger en särskild intressekonflikt med avseende på de situationer som ledamot A har bedömt eller de yttranden som avgetts, medan de ingår i ad hoc-kommittén för etiska frågor. Poängen med klagomålet är, hävdade de klagande, att en inneboende risk för intressekonflikter uppstår när ledamot A, som arbetar på en advokatbyrå som är specialiserad på "regeringsrelationer" och som företräder företagskunders intressen gentemot sina tidigare kollegor i kommissionen, också har till uppgift att bedöma risken för intressekonflikter när kommissionsledamöter flyttar till industri- eller lobbyjobb.

41. Vidare hävdar klagandena att kommissionen anser att det, i avsaknad av bevisade fakta som visar på en faktisk intressekonflikt, inte kan anses föreligga någon intressekonflikt. De klagande vidhåller att detta är en orimligt restriktiv bevisbörda. Ur såväl den offentliga pressens som EU-medborgarnas synvinkel, som har uttryckt sin misstro mot ledamot A:s återutnämning, förefaller det finnas en ganska uppenbar risk för en intressekonflikt när en företagsjurist/lobbyist, som är känd för att träffa sina tidigare kommissionskollegor på uppdrag av klienter, utses till en etisk kommitté med uppgift att bedöma de etiska konsekvenserna av svängdörrsfall (och därefter).

42. Ett rättsligt perspektiv förefaller också leda till denna slutsats, uppgav de klagande. År 2008 införde kommissionen, i enlighet med artikel 16 i tjänsteföreskrifterna om förebyggande av intressekonflikter efter avslutad anställning, vissa begränsningar för ledamot A:s flyttning till en större advokatbyrå, nämligen att inte ingripa i någon affär eller något ärende som behandlades av ledamot A:s avdelning vid kommissionen medan ledamot A var ansvarig för denna avdelning, och att under en ettårsperiod avstå från all yrkesmässig kontakt med tidigare kolleger. Enligt klagandena infördes dessa begränsningar uppenbarligen eftersom kommissionen medgav att det fanns en risk för att hans nya jobb hos den stora advokatbyrån skulle skapa en konflikt med kommissionens legitima intressen.

43. När det gäller kommissionens anmärkning att ”... karriären och profilen för de tre personer som valts till ledamöter i den tillfälliga etikkommittén står över alla misstankar och kommissionen kan inte godta klagandens ståndpunkt att ifrågasätta deras integritet ...”, uppgav klagandena att de anser att uppfattningen att ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén på något sätt är ”över alla misstankar”, extremt överraskande och svåra att försvara. Om kommissionen helt enkelt kunde förlita sig på en persons moraliska oklanderlighet, det vill säga att det är möjligt för en person att vara "över alla misstankar", skulle det inte finnas något behov av några regler eller riktlinjer för medlemskap i etikkommittén. De klagande insisterade sedan på att deras klagomål handlar om lämpligheten i ledamot A:s återutnämning till ad hoc-etikkommittén, och att kommissionen bryter mot ad hoc-etikkommitténs medlemsregler genom att göra det." Deras klagomål handlar inte, insisterade de, om ledamot A:s personliga etiska meriter.

44. När det gäller kommissionens åsikt att ad hoc-etiska kommitténs ledamöter agerar helt oberoende och bidrar till ad hoc-etiska kommitténs analys och yttranden endast med tanke på ad hoc-etiska kommitténs uppdrag och behovet av att bedöma förenligheten mellan f.d. kommissionsledamöters verksamhet efter avslutad tjänstgöring och fördragen och uppförandekoden för kommissionsledamöter, och att det inte finns något samband eller inblandning mellan ad hoc-etiska kommitténs arbete och någon yrkesverksamhet som tillhandahåller juridisk rådgivning, i egenskap av advokat, till klienterna till en advokatbyrå, noterade klagandena att dessa åsikter återigen verkar vara baserade på tron att ledamot A är en moraliskt okränkbar person. Kommissionen har endast påstått att medlem A agerar helt självständigt, utan andra intressen i åtanke. De klagande frågade, på vilka grunder kan kommissionen vara säker på detta? Har kommissionen, enligt de klagande, undersökt vart och ett av den tillfälliga etikkommitténs yttranden i detalj och korshänvisat dem till en fullständig klientförteckning över advokatbyrån för ledamot A för att fastställa att det inte föreligger någon överlappning?

45. De klagande noterade också att kommissionen själv avslöjade att ledamot A två gånger hade träffat rättstjänsten för att lägga fram rättsliga synpunkter på det föreslagna direktivet om tobaksvaror, samtidigt som han hade ett tobaksföretag som kund. Genom att göra detta presenterade ledamot A, enligt klagandena, en rättslig ståndpunkt om en viss föreslagen lag för ett offentligt politiskt beslutsfattande organ på uppdrag av en klient med djupa kommersiella intressen i innehållet i det specifika direktivet. Klagandena insisterade sedan på att varje advokat, eller person som är bekant med rättssystemet eller den politiska världen, vet att både fördrag och rättspraxis är öppna för olika och ofta motstridiga rättsliga tolkningar. Och en del av vad medlem A:s advokatbyrå gör är att erbjuda och tillhandahålla dessa typer av lobbytjänster till klienter, med hänvisning till dessa tjänster som "regeringsrelationer" och "allmän ordning" (som medlem A är specialiserad på) . Dessa tjänster inbegriper att erbjuda offentliga tjänstemän en rättslig tolkning av en befintlig eller föreslagen lag som är gynnsam för en företagskunds intressen. Advokatbyrån i fråga annonserar denna typ av tjänst på sin hemsidas sida "politisk opinionsbildningsstrategi", som berättar för potentiella kunder "du kan ställas inför utsikterna till en regleringsutveckling eller ett politiskt beslut som hotar själva arten av din verksamhet" och att advokatbyrån i fråga kan hjälpa till att "forma lag och politik när den utvecklas" av "närmande regering eller EU-institutionerna".

46. De klagande kommenterade också kommissionens åsikt att ledamot A inte spelade någon roll i inledandet av Olafs utredning av f.d. kommissionsledamot Dalli. Klagandena noterade att enligt Olafs rapport vittnade det tobaksföretag som informerade kommissionen om sina farhågor rörande den tidigare kommissionären Dalli om att de ”kontaktade ledamot A vid (juristbyråns namn) för att få råd. På vår begäran kontaktade han (en högre tjänsteman vid kommissionen) och vi lämnade in en skriftlig rapport om ärendet.” Detta tyder på att tobaksföretaget kontaktade ledamot A i egenskap av advokat/lobbyist. De uppgav att de drar denna slutsats på grund av att det inte är brukligt för ett stort företag att få kostnadsfri rådgivning från multinationella advokatbyråer. Det är vanligtvis som klient som ett sådant företag skulle söka och få sådan rådgivning.

47. När klagandena sammanfattade sin ståndpunkt uppgav de att de inte tror att kommissionens yttrande har tillrättavisat punkterna och argumenten i deras klagomål. De anser att deras klagomål är i sin helhet. De insisterade på att det inte är lämpligt att en tidigare kommissionstjänsteman som nu företräder företagskunders intressen ger råd om de etiska konsekvenserna av kommissionsledamöternas verksamhet efter avslutad tjänstgöring. Med tanke på hans konkurrerande roller insisterade de på att ledamot A:s medlemskap i ad hoc-etiska kommittén utgör en inneboende risk för en intressekonflikt.

Ombudsmannens bedömning

48. Ombudsmannen noterar för det första att klaganden inte ifrågasätter ledamot A:s personliga etiska meriter (se punkt 43 ovan). Ombudsmannen insisterar också på att hennes undersökning inte rör ledamot A:s personliga etiska meriter. Såsom kommer att framgå av analysen nedan är ledamot A:s personliga etiska meriter irrelevanta för analysen av denna fråga.

49. I artikel 4 i kommissionens beslut om inrättande av ad hoc-etiska kommittén anges att utnämningen av ledamöter i ad hoc-etiska kommittén kräver deras "oavhängighet, oklanderliga yrkesmässiga uppförande samt goda kunskaper om kommissionens befintliga rättsliga ram och arbetsmetoder".[8] Det är kommissionens skyldighet att se till att alla ledamöter i ad hoc-etiska kommittén uppfyller dessa kriterier.

50. Begreppet oberoende, såsom det används i kommissionens beslut om inrättande av ad hoc-etiska kommittén, omfattar behovet av att se till att alla ledamöter i ad hoc-etiska kommittén inte befinner sig i en intressekonflikt.

51. OECD har definierat en intressekonflikt som ”en konflikt mellan en offentlig tjänstemans offentliga uppgifter och privata intressen, där den offentliga tjänstemannen har privata intressen som på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka utförandet av hans eller hennes officiella uppgifter och ansvarsområden”. Ombudsmannen anser att denna definition är lämplig för denna undersökning. Hon noterar att begreppet ”offentlig tjänsteman” bör tolkas som att det omfattar ledamöter i den tillfälliga etikkommittén när de utför sina uppgifter som ledamöter i den tillfälliga etikkommittén.

52. Ombudsmannen noterar att kommissionen hävdade (se punkt 30 ovan) att det för att klagandens påstående ska kunna godtas skulle vara nödvändigt att i ”vilken situation” och ”i vilken utsträckning” en sådan intressekonflikt skulle föreligga. Kommissionen tillade därefter att klaganden inte hade lagt fram några faktiska omständigheter till stöd för en verklig eller skenbar intressekonflikt.

53. Ombudsmannen betonar först och främst att en intressekonflikt som involverar en medlem av den tillfälliga etikkommittén skulle vara problematisk oavsett dess omfattning. 

54. När det gäller de situationer där en sådan intressekonflikt skulle föreligga noterar ombudsmannen att klaganden hävdar att ledamot A, i egenskap av advokat för en större advokatbyrå, agerar som lobbyist. Kommissionen bestrider denna beskrivning av ledamot A:s arbete. Ombudsmannen konstaterar dock att oavsett om termen "lobbyist" kan användas för att beskriva ledamot A:s arbete, är det ostridigt att ledamot A företräder privata intressen i kontakterna med kommissionen. Ombudsmannen noterar att klagandena gav exempel på möten mellan ledamot A och tjänstemän vid kommissionens rättstjänst i september 2011 och september 2012 som företrädde ett tobaksföretags intressen. Kommissionen bestrider inte detta faktiska påstående, utan insisterar helt enkelt på att ledamot A:s kontakter med kommissionens rättstjänst var begränsade till rättsliga frågor som rör tobaksdirektivet och att dessa kontakter därför inte utgjorde ”lobbyverksamhet”. Sammanfattningsvis är det ostridigt att ledamot A har kontaktat kommissionens avdelningar som "representerar" privata parters intressen inför kommissionen.

55. Även om sådant (rättsligt) representativt arbete som utförs av ledamot A inte kallas lobbyverksamhet är det problematiskt av följande skäl.

56. Ombudsmannen konstaterar återigen att det föreligger en faktisk intressekonflikt när det föreligger ”en konflikt mellan en offentlig tjänstemans offentliga uppgifter och privata intressen, där den offentliga tjänstemannen har privata intressen som på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka utförandet av hans eller hennes offentliga uppgifter och ansvar” (min kursivering). Huruvida en offentlig tjänsteman faktiskt ändrar sitt beteende till följd av en intressekonflikt saknar betydelse för bedömningen av huruvida det föreligger en intressekonflikt mellan den offentliga tjänstemannens privata intressen och allmänna intressen som på ett otillbörligt sätt skulle kunna påverka vederbörandes tjänsteutövning och tjänsteansvar. Det är utsikterna, eller till och med sannolikheten, att en offentlig tjänstemans beteende kan påverkas av privata intressen som är avgörande för att avgöra om det föreligger en intressekonflikt. Även om varje konkret exempel på en intressekonflikt som faktiskt förändrar en offentlig tjänstemans beteende skulle vara mycket allvarligt, saknar det faktum att något sådant exempel inte har visats vara för handen betydelse för huruvida det föreligger en intressekonflikt eller inte.

57. Det saknar i sig betydelse för kommissionen att föreslå klagandena att de inte har lagt fram någon faktisk omständighet som styrker en verklig eller skenbar intressekonflikt med avseende på de situationer som (redan) bedömts av ad hoc-etiska kommittén (se punkt 30 ovan). Det kan mycket väl vara så, konstaterar ombudsmannen, att alla sådana situationer bedömdes korrekt.

58. Det är snarare relevant att fråga sig om arten av de privata intressen som ledamot A företräder skulle kunna påverka ett beslut som fattas inom ramen för hans roll i ad hoc-etiska kommittén.

59. När det gäller den särskilda karaktären hos ledamot A:s roll i den privata sektorn förstår ombudsmannen att ledamot A:s representativa rättsliga arbete sträcker sig från att helt enkelt samla in information från kommissionens tjänstemän för en klients räkning till att försöka övertyga kommissionens tjänstemän om ett rättsligt argument för en klients räkning. För att framgångsrikt kunna utföra sitt arbete som företrädare för kundernas (rättsliga) intressen inför kommissionen måste ledamot A först ha tillgång till kommissionens personal. Medlem A har tidigare sökt och erhållit sådan tillgång och kommer sannolikt att fortsätta att göra det. Även om allmänheten förvisso bör ha rätt att be kommissionens personal om möten, är det rimligt att anse att den grad av tillgång som en person har skulle kunna påverkas på ett otillbörligt sätt av det faktum att personen har ett betydande inflytande över kommissionsledamöternas utsikter till anställning efter avslutad tjänstgöring. Sammanfattningsvis innebär det faktum att ledamot A kommer att delta i fastställandet av kommissionsledamöternas utsikter till anställning efter avslutad tjänstgöring en betydande börda för kommissionens personal som möter ledamot A i sin privata egenskap av advokat som företräder klienter.

60. Sammanfattningsvis är det tänkbart att vissa anställda skulle kunna vara ovilliga att vägra ett möte med ledamot A, med tanke på hans fortsatta roll i ad hoc-etiska kommittén.

61. På samma sätt kan det inte uteslutas att de anställda i konkreta frågor kan vara mindre villiga att avfärda de argument som ledamot A framfört när han utför sitt arbete för att företräda kundernas (juridiska) intressen inför kommissionen.

62. På samma sätt kan personalen vara mindre villig att, på begäran av ledamot A, inte tillhandahålla användbar information och insikter om kommissionens arbete.

63. Sammanfattningsvis innebär det faktum att ledamot A kommer att delta i fastställandet av kommissionsledamöternas framtidsutsikter efter avslutad anställning en betydande börda för kommissionens personal som möter ledamot A i sin privata egenskap av advokat som företräder klienter.

64. Enbart det faktum att det finns sådana risker är problematiskt. Det räcker inte att konstatera att ovanstående potentiella scenarier (ännu) inte har inträffat. Det är snarare tillräckligt att påpeka att det är rimligt att befara att de skulle kunna inträffa med hänsyn till den roll som ledamot A har som företrädare för privata intressen och arten av hans roll i ad hoc-etiska kommittén.

65. Ovanstående potentiella scenarier har en direkt inverkan på fastställandet av huruvida ledamot A själv befinner sig i en intressekonflikt. Genom att utse ledamot A till ad hoc-kommittén för etiska frågor försätter kommissionen ledamot A själv i en situation där den bedömer utsikterna till anställning efter avslutad tjänstgöring för personer som kan ha haft en direkt inverkan på ledamot A:s framgång eller misslyckande med att företräda sina klienters rättsliga intressen inför kommissionen. Oberoende av de personliga etiska meriterna hos en medlem av ad hoc-etiska kommittén, kan det inte garanteras att en sådan medlem inte oavsiktligt skulle kunna lockas till eftergift gentemot dem som gynnade hans privata intressen, och vice versa.

66. Ombudsmannen understryker i detta avseende att begreppet intressekonflikt syftar till att säkerställa att det inte uppstår någon situation där en person kan påverkas av privata intressen när han eller hon utövar en offentlig funktion. Det är enbart möjligheten att ett sådant inflytande uppstår som begreppet intressekonflikt syftar till att bemöta. Om en person har en roll som företräder privata intressen som skulle kunna påverka det sätt på vilket han eller hon utövar sin roll i ad hoc-etiska kommittén, bör den personen inte utses till ad hoc-etiska kommittén.

67. Ombudsmannen anser, mot bakgrund av analysen ovan, att ledamot A har en roll som företräder privata intressen som skulle kunna inverka negativt på det sätt på vilket han utövar sin roll i ad hoc-etiska kommittén.

68. För att komma fram till denna slutsats har ombudsmannen också noggrant granskat alla argument som framförts av klaganden och kommissionen när det gäller det faktum att advokatbyrån för ledamot A inte finns med i öppenhetsregistret. Ombudsmannen noterar att om advokatbyrån i fråga hade beslutat att ansluta sig till öppenhetsregistret skulle detta inte på något sätt minska de problem som ombudsmannen identifierat ovan. Ombudsmannen anser därför inte att det faktum att ledamot A:s advokatbyrå inte finns med i öppenhetsregistret på något sätt är avgörande för konstaterandet i föregående punkt.

69. När det gäller de detaljerade argument som framförts av klagandena och kommissionen om ledamot A:s roll när det gäller att uppmärksamma kommissionen på farhågor rörande f.d. kommissionsledamot Dalli anser ombudsmannen endast att det är relevant att notera följande. Ombudsmannen noterar att enligt klagandena (se punkt 46 ovan) vittnade tobaksföretaget om att det kontaktade ledamot A på sin advokatbyrå "för att få råd" (om hur det skulle hantera sina farhågor om före detta kommissionsledamot Dallis påstådda agerande). Tobaksbolaget uppgav vidare att ledamot A på dess begäran hade kontaktat en högre tjänsteman vid kommissionen med anledning av tobaksbolagets farhågor. Detta tyder på, konstaterar ombudsmannen, att tobaksföretaget kontaktade ledamot A i hans egenskap av advokat. Ombudsmannen anser därför att kommissionens åsikt att ledamot A sedan kontaktade kommissionen i egenskap av tidigare tjänsteman var både otänkbar och naiv.

70. När det gäller klagandenas detaljerade argument om att det är omöjligt att identifiera klienterna till ledamot A och hans advokatbyrå, räcker det att konstatera att även ett exempel på att ledamot A kontaktar kommissionen i sin roll som företrädare för privata intressen skulle vara problematiskt. Såsom hon har påpekat ovan i punkt 53 saknar omfattningen av en sådan intressekonflikt betydelse. Inga intressekonflikter som involverar medlemmar i den tillfälliga etikkommittén bör tolereras. I detta avseende råder det ingen tvist mellan kommissionen och de klagande om det faktum att ledamot A två gånger träffade kommissionens juridiska avdelning för att lägga fram rättsliga synpunkter på det föreslagna direktivet om tobaksvaror, samtidigt som han hade ett tobaksföretag som kund. Ombudsmannen anser därför inte att det är avgörande att ytterligare undersöka denna fråga för att komma fram till en slutsats om det aktuella påståendet.

71. Den 26 november 2013 skickade ombudsmannen en skrivelse till kommissionens vice ordförande Maroš Šefčovič med en redogörelse för ovanstående resonemang och konstaterade att detta resonemang skulle kunna stödja ett eventuellt framtida förslag till rekommendation till kommissionen med en begäran om återkallande av utnämningen av ledamot A till den tillfälliga etikkommittén.

72. Den 18 december 2013 meddelade kommissionen i sin pressbriefing mitt på dagen att den hade beslutat att ersätta ledamot A som ledamot av den ad hoc-etiska kommittén. Den tillade att ledamot A nyligen hade meddelat kommissionen att han ville avgå som ledamot av den tillfälliga etikkommittén. Kommissionens ordförande tackade ledamot A för hans viktiga roll när det gäller att tillhandahålla oberoende och opartisk rådgivning under en fyraårsperiod. Kommissionen bekräftade också sin uppskattning av det arbete som utförts av de två andra ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén, som enligt kommissionen hade samtyckt till att fortsätta att fungera som ledamöter i ad hoc-etiska kommittén.

73. Ombudsmannen offentliggjorde också den 18 december 2013 ett pressmeddelande där man välkomnade kommissionens beslut att utse en ny chef för sin ad hoc-etiska kommitté. Trovärdigheten för kommissionens ad hoc-etiska kommitté stod på spel. Det gläder mig att kommissionen har följt mitt råd att utse en ny chef. Det var svårt att hävda att den tidigare chefens kundrelaterade verksamhet inte utgjorde en potentiell intressekonflikt. Det är viktigt att den europeiska allmänhetens misstankar nu kan skingras.”

74. De klagande offentliggjorde också den 18 december 2013 ett pressmeddelande där de välkomnade kommissionens beslut att följa ombudsmannens råd genom att ersätta ledamot A som ordförande för kommissionens tillfälliga etikkommitté. De tillade att ledamot A aldrig borde ha utnämnts 2009, än mindre återutnämnts 2012. De uppgav att det är chockerande att kommissionen var så omedveten om risken för intressekonflikter i detta fall, även när de klagande uttryckte sin oro. De tillade att denna "sorry saga" bör provocera fram en omfattande översyn av hur kommissionen hanterar intressekonflikter.

75. Mot bakgrund av kommissionens beslutsamma åtgärder för att hantera klagandenas påstående om återutnämning av ledamot A till ad hoc-etiska kommittén konstaterar ombudsmannen att kommissionen har löst denna aspekt av klagomålet.

B. Påstående och därmed sammanhängande påstående om att den ad hoc-etiska kommittén inte är tillräckligt transparent

76. Klaganden hävdade att den tillfälliga etikkommitténs verksamhet inte är tillräckligt öppen. De insisterade på att kommissionen bör anta en proaktiv öppenhetspolicy som består i att a) offentliggöra meritförteckningarna och intresseförklaringarna för ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén online, vilket är fallet för kommissionens särskilda rådgivare, b) förbättra öppenheten online när det gäller både ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén och dess beslut.

77. I sitt yttrande till ombudsmannen angav kommissionen att den kommer att ägna en särskild sida på sin Europa-webbplats åt den tillfälliga etikkommittén, där den kommer att offentliggöra kommissionens beslut om inrättande av den tillfälliga etikkommittén och besluten om utnämning av ledamöterna i den tillfälliga etikkommittén. Den kommer också att innehålla deras meritförteckningar samt en försäkran på heder och samvete om att det inte föreligger några intressekonflikter mellan deras uppdrag som ledamot av den tillfälliga etikkommittén och deras övriga verksamhet eller intressen. Kommissionen uppgav att den också överväger att offentliggöra ett utdrag ur ad hoc-kommitténs formella yttranden (samtidigt som personuppgifter skyddas).

78. I sina synpunkter på kommissionens yttrande välkomnade de klagande de föreslagna insatserna för att öka insynen i ad hoc-kommittén för etiska frågor. De noterade dock att offentliggörandet av förklaringar om att det inte finns några intressekonflikter på en sådan webbplats inte kan ersätta säkerställandet av att ad hoc-kommitténs ledamöter i själva verket inte utsätts för risken för intressekonflikter. Dessutom uppgav de att eftersom klienterna till en ad hoc-etisk kommittéledamot är mycket relevanta för att fastställa potentiella intressekonflikter måste en sådan webbsida innehålla en fullständig förklaring från en ledamots klienter. Klagandena föreslog att skapandet av denna webbplats bör vara en del av processen för att klargöra vad som utgör en risk för intressekonflikter och en del av ett bredare åtagande om en mer robust strategi som bör omfatta fastställande av de processer som kommissionen kommer att följa för att bedöma och förebygga en sådan risk.

Ombudsmannens bedömning

79. Ombudsmannen noterar kommissionens åtagande att på sin Europa-webbplats ägna en särskild sida åt den tillfälliga etikkommittén, offentliggöra relevanta kommissionsbeslut om inrättande av den tillfälliga etikkommittén och utse dess ledamöter, deras meritförteckningar samt en försäkran på heder och samvete om att det inte föreligger några intressekonflikter mellan deras uppdrag som ledamot av den tillfälliga etikkommittén och deras övriga verksamhet eller intressen. Kommissionen uppgav att den också överväger att offentliggöra ett utdrag ur ad hoc-kommitténs formella yttranden (samtidigt som personuppgifter skyddas). Ombudsmannen anser att detta åtagande, om det genomförs, kan bidra till att avsevärt förbättra insynen både när det gäller ledamöterna i ad hoc-etiska kommittén och besluten i ad hoc-etiska kommittén. I detta avseende anser ombudsmannen att det inte behövs några ytterligare undersökningar när det gäller denna aspekt av klagomålet, men att det är lämpligt att göra ytterligare en anmärkning.

C. Påståendet att kommissionen bör inrätta en oberoende etikkommitté

80. De klagande anser att kommissionen på längre sikt bör inrätta en oberoende etikkommitté med ett bredare och bättre definierat mandat än den befintliga ad hoc-etiska kommittén, som främst behandlar frågor efter avslutad anställning. De anger att denna kommitté bör vara helt oberoende och bestå av experter på etik inom offentlig förvaltning.

81. I sitt yttrande till ombudsmannen förklarade kommissionen att den tidigare hade föreslagit att det skulle inrättas en interinstitutionell rådgivande grupp för normer i det offentliga livet [9] med uppgift att ge råd om allmänna yrkesetiska principer som är tillämpliga på institutionen, samtidigt som möjligheten att övervaka enskilda fall uteslöts.[10] Detta projekt fick inget stöd från rådet och Europaparlamentet. Den 21 oktober 2003 beslutade kommissionen därför att i stället inrätta en egen ad hoc-etisk kommitté. Utskottets ansvarsområde utvidgades 2011 i och med att kommissionen antog sin nya uppförandekod för kommissionsledamöter, som för närvarande omfattar en rådgivande befogenhet när det gäller förenligheten mellan tidigare kommissionsledamöters postoffice-verksamhet och karenstid, beroende på vad som är lämpligt, samt möjligheten att avge yttranden på begäran av talmannen i alla allmänna etiska frågor som rör tolkningen av uppförandekoden för kommissionsledamöter. Kommissionen anser därför att den har en stark uppförandekod och att dess nuvarande regler och förfaranden säkerställer att höga etiska normer tillämpas.

82. I sina synpunkter på kommissionens yttrande noterade de klagande att det faktum att rådet och parlamentet inte gick med på ett interinstitutionellt etiskt organ under 2000–2003 inte hindrar kommissionen från att inrätta en verkligt oberoende etisk kommitté för kommissionen, i stället för den befintliga ad hoc-kommittén för etiska frågor.

83. De klagande begärde i sitt pressmeddelande av den 18 december 2013 som svar på ersättandet av ledamot A att kommissionens ad hoc-etiska kommitté skulle ersättas med en helt oberoende etikkommitté, där ledamöterna hämtas från experter inom nationell etikförvaltning. Sådana personer borde inte ha en historia i kommissionen, tillade de.

Ombudsmannens bedömning

84. Ombudsmannen anser att det är för tidigt att ta ställning till detta påstående mot bakgrund av den senaste utvecklingen när det gäller ersättandet av ledamot A. Hon kommer att överväga om det är lämpligt att undersöka denna fråga mot bakgrund av den framtida utvecklingen i fråga om hur den ombildade ad hoc-etiska kommittén fungerar. Inga ytterligare undersökningar är därför motiverade i detta skede i förhållande till det tredje yrkandet.

D. Slutsatser

På grundval av sina undersökningar av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Genom att ersätta ledamot A som ledamot av ad hoc-etiska kommittén har kommissionen vidtagit nödvändiga åtgärder för att lösa det första påståendet om att ledamot A återutnämnts till ad hoc-etiska kommittén.

Inga ytterligare undersökningar är nödvändiga vad gäller det andra påståendet och det andra och det tredje påståendet.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om detta beslut. 

Ytterligare anmärkning

Kommissionen bör uppfylla sitt åtagande att skapa en särskild sida på sin Europa-webbplats om den tillfälliga etikkommittén och dess arbete.

Emily O'Reilly

Utfärdat i Strasbourg den 19 december 2013