Utfärdad i enlighet med artikel 4.1 i Europeiska ombudsmannens stadga ^[1]

Bakgrund

1. Europeiska kommissionen är ”en viktig aktör i lagstiftningsprocessen”.^[2] Den har i princip ensamrätt att inleda EU:s lagstiftningsprocess genom att lägga fram lagstiftningsförslag.^[3] Kommissionens initiativrätt omfattar befogenheten att fastställa ett förslags ämne, mål och innehåll [4].

2. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid utövandet av denna befogenhet, eftersom dess åtgärder inbegriper politiska, ekonomiska och sociala val samt komplexa bedömningar och utvärderingar.[5] Kommissionen måste dock kunna visa att den har beaktat alla relevanta faktorer, omständigheter och bevis.[6] Kommissionen är dessutom bunden av principen om öppenhet [7] och den fördragsbaserade skyldigheten att fatta beslut ”så öppet och så nära medborgarna som möjligt”[8]. I detta syfte är kommissionen skyldig att genomföra omfattande samråd med berörda parter för att säkerställa att unionens åtgärder är samstämmiga och öppna för insyn [9].

3. Det är i detta sammanhang som kommissionen har antagit sina regler för bättre lagstiftning, som består av ”riktlinjer”[10] och en tillhörande ”verktygslåda”[11]. Reglerna för bättre lagstiftning syftar till att säkerställa att politiska beslut utarbetas på ett öppet och transparent sätt, med utgångspunkt i bästa tillgängliga bevis, bland annat genom ett omfattande deltagande av berörda parter [12]. Viktiga inslag i bättre lagstiftning är ett brett samråd med alla berörda parter (samråd med berörda parter)[13] och bedömningar av de miljömässiga, sociala och ekonomiska konsekvenserna av en rad politiska alternativ (konsekvensbedömningar)[14] innan lagstiftningsförslag antas eller initiativ föreslås. Kommissionen anser att dess regler för bättre lagstiftning är en av de mest avancerade regleringsstrategierna i världen [15].

4. Reglerna om bättre lagstiftning är ett konkret uttryck för de grundläggande konstitutionella principer som fastställs i fördragen och EU-domstolarnas rättspraxis, principer som är bindande för kommissionen. Kraven på konsekvensbedömning och offentligt samråd är dessutom förankrade i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning [16], där det föreskrivs att ”kommissionen kommer att genomföra konsekvensbedömningar av sina lagstiftningsinitiativ […] som förväntas få betydande ekonomiska, miljömässiga eller sociala konsekvenser. De initiativ som ingår i kommissionens arbetsprogram eller i den gemensamma förklaringen kommer som regel att åtföljas av en konsekvensbedömning. I sin egen konsekvensbedömningsprocess kommer kommissionen att samråda i så stor utsträckning som möjligt.

5. Ombudsmannen mottog tre klagomål som rörde liknande frågor om hur kommissionen utarbetade flera lagstiftningsförslag som den ansåg vara ”brådskande”.

• Ärende 983/2025/MAS (omnibusärendet) handlar om hur kommissionen utarbetade ett lagstiftningsförslag om ändring av direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och direktivet om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet [17], som är ett av de förslag som ingår i kommissionens förenklingspaket ”Omnibus I”.[18] Förslagets uttalade syfte är att skydda EU-ekonomins konkurrenskraft mot geopolitiska utmaningar. Klagomålet avser endast ändringen av direktivet om värdepapperscentraler.
• Kommissionen lade fram lagstiftningsförslaget utan konsekvensbedömning den 26 februari 2025. I den motivering som åtföljer förslaget anges att kommissionen inte utarbetade någon konsekvensbedömning på grund av att ”konkurrenskraften [är] en mycket brådskande fråga, eftersom den direkt påverkar Europeiska unionens förmåga att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt och behålla sin ställning på den globala marknaden”[19].
• Rådet antog sitt mandat (den allmänna riktlinjen) för förhandlingar med parlamentet och kommissionen den 23 juni 2025. Europaparlamentet antog sin förhandlingsposition den 13 november 2025.
• Ärende 2031/2024/VB (migrationsärendet) handlar om hur kommissionen utarbetade två lagstiftningsförslag för att stärka EU:s lagstiftning om förebyggande och bekämpning av smuggling av migranter. De två lagstiftningsförslagen är i) ett förslag till förordning om förstärkning av polissamarbetet för att förebygga, upptäcka och utreda människosmuggling och människohandel och om förstärkning av stödet från Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) för att förebygga och bekämpa sådana brott och om ändring av förordning (EU) 2016/794 [20] och ii) ett direktiv om fastställande av minimiregler för att förebygga och motverka hjälp till olaglig inresa, transitering och vistelse i unionen och om ersättande av rådets direktiv 2002/90/EG och rådets rambeslut 2002/946 RIF [21]. Det uttalade syftet med dessa förslag är att ta itu med de pågående utmaningarna vid EU:s yttre gränser och genomföra EU:s förnyade handlingsplan mot smuggling av migranter.
• Kommissionen lade fram de två lagstiftningsförslagen utan konsekvensbedömning den 28 november 2023. I den motivering som åtföljer förslaget till förordning anges att kommissionen inte utarbetade någon konsekvensbedömning, eftersom den hade få eller inga valmöjligheter på grund av det brådskande operativa behovet av att förbättra Europols stöd till medlemsstaterna när det gäller att bekämpa smuggling av migranter. Den motivering som åtföljer förslaget till direktiv ger ingen anledning till att det saknas en konsekvensbedömning.
• De två lagstiftningsakterna har ännu inte antagits av Europaparlamentet och rådet.
• Ärende 1379/2024/MIK (ärendet om den gemensamma jordbrukspolitiken) gäller hur kommissionen utarbetade ett förslag till ändring av lagstiftningen om den gemensamma jordbrukspolitiken.[22] Lagstiftningsförslaget antogs som svar på protester från jordbrukare i flera EU-medlemsstater mot bland annat vissa EU-regler som jordbrukare ansåg innebar en alltför stor börda för dem. Lagstiftningsförslaget syftade till att ge jordbrukarna större flexibilitet när det gäller att följa vissa EU-regler för miljöskydd.
• Kommissionen lade fram sitt lagstiftningsförslag utan konsekvensbedömning den 15 mars 2024. I den motivering som åtföljde förslaget angavs att kommissionen inte hade utarbetat någon konsekvensbedömning på grund av den politiska brådskan med att lägga fram förslaget.
• Lagstiftningsakten antogs den 13 maj 2024 [23].

6. De klagande [24] var i alla tre fallen oroade över att kommissionen brutit mot sina regler om bättre lagstiftning genom att lägga fram relevanta lagstiftningsförslag utan att genomföra konsekvensbedömningar, trots att de visste att dessa förslag skulle få betydande konsekvenser. Klagandena betonade de betydande konsekvenserna av dessa förslag, t.ex. för miljön, hållbarheten och EU:s klimatmål samt för de mänskliga rättigheterna. Klagandena var inte övertygade av kommissionens ståndpunkt att kommissionen, under de särskilda omständigheterna i vart och ett av dessa fall, hade varit skyldig att agera skyndsamt och därför kunde avvika från kravet på konsekvensbedömning.

7. Klagandena i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken var också oroade över att kommissionen bröt mot den europeiska klimatlagen [25] genom att inte genomföra och offentliggöra en bedömning av lagstiftningsförslagets klimatkonsekvens [26].

8. Klaganden i Omnibus-ärendet var vidare oroad över att kommissionen bröt mot sin arbetsordning genom att genomföra ett förkortat påskyndat samråd mellan avdelningarna om det aktuella lagstiftningsförslaget.

9. Klagandena i alla tre ärendena skrev till kommissionen om sina farhågor och, missnöjda med kommissionens svar, vände de sig till ombudsmannen i juli 2024 (ärendet om den gemensamma jordbrukspolitiken), november 2024 (migrationsärendet) respektive april 2025 (omnibusärendet).

Utredningen

10. Ombudsmannen inledde undersökningar av de tre klagomålen för att undersöka om kommissionen hade följt sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav vid utarbetandet av de aktuella lagstiftningsförslagen. Ombudsmannen undersökte särskilt följande frågor:

• Hur kommissionen bedömde huruvida lagstiftningsförslagen var ”brådskande” och därför krävde ett undantag från vissa krav i reglerna för bättre lagstiftning.
• Huruvida kommissionen följde de tillämpliga förfarandena för att avvika från kraven i sina regler om bättre lagstiftning och hur relaterade beslut registrerades.
• Hur kommissionen säkerställde att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslagen, trots undantaget, var förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess.
• Huruvida kommissionen genomförde bedömningar av klimatkonsekvenser, i linje med den europeiska klimatlagen, och hur resultaten av sådana bedömningar registrerades (omnibus- och GJP-ärenden). och
• hur kommissionen genomförde sitt interna samråd om lagstiftningsförslaget i omnibusärendet.
• En översikt över de frågor som togs upp i de tre klagomål som ombudsmannen undersökte finns i bilaga I.

11. Under undersökningarna bad ombudsmannen att få ta del av kommissionens handlingar, inbegripet kommissionens register över undantag från reglerna om bättre lagstiftning samt dokumentation om bedömningar av klimatkonsekvenser, analysdokument och samråd med berörda parter i samband med de aktuella lagstiftningsförslagen.

12. Ombudsmannen mottog kommissionens skriftliga svar i alla tre ärendena [27] och hennes undersökningsgrupper höll möten med företrädare för kommissionen i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken.[28] Därefter mottog ombudsmannen klagandenas synpunkter på kommissionens svar och mötesrapporter.

1. Efterlevnad av reglerna för bättre lagstiftning

Argument som framförts till ombudsmannen

Av klagandena

13. I alla tre fallen hävdade klagandena att kommissionen hade brutit mot sina regler om bättre lagstiftning genom att utelämna vissa förfarandekrav.

14. I ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken hävdade de klagande att allmänheten har ”berättigade förväntningar” på att kommissionen kommer att vara konsekvent i hur den tillämpar sina interna regler om bättre lagstiftning. Även om reglerna för bättre lagstiftning inte är bindande i sig utgör de ”en uppsättning konkreta regler och verktyg för att genomföra allmänhetens rätt till demokratiskt deltagande i lagstiftningsprocesser”. I detta avseende ansåg klagandena att reglerna om bättre lagstiftning är ett instrument för att genomföra artiklarna 10 och 11 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget), enligt vilka ”varje medborgare ska ha rätt att delta i unionens demokratiska liv”[29] och ”Europeiska kommissionen ska genomföra omfattande samråd med berörda parter för att säkerställa att unionens åtgärder är samstämmiga och transparenta”[30].

15. I samlings- och migrationsärendena hävdade klagandena att de aktuella lagstiftningsförslagen har betydande inverkan på miljön, hållbarheten och de mänskliga rättigheterna och att kommissionen hade flera politiska alternativ att välja mellan. I sådana fall måste normalt en konsekvensbedömning göras innan kommissionen antar sitt lagstiftningsförslag. I de aktuella fallen har kommissionen, utöver hänvisningen till situationens brådskande karaktär, inte förklarat varför det inte hade varit möjligt för den att genomföra en konsekvensbedömning. Mot bakgrund av detta ansåg de klagande att kommissionen hade missbrukat det utrymme för flexibilitet som föreskrivs i reglerna om bättre lagstiftning.

16. Mer allmänt är klagandena oroade över risken för att kommissionen tillämpar reglerna för bättre lagstiftning godtyckligt, vilket förvärras av bristen på insyn i beslut om att undanta lagstiftningsinitiativ som anses vara ”brådskande” från vissa krav i dessa regler.

17. Klagandena hävdade vidare att kommissionen, i avsaknad av konsekvensbedömningar, inte förklarade hur den beaktade bästa tillgängliga bevis, inbegripet vetenskapliga uppgifter, under utarbetandet av lagstiftningsförslagen. Klagandena ifrågasatte särskilt logiken i kommissionens hänvisning till resultaten av de tidigare konsekvensbedömningarna av de relevanta lagstiftningsförslagen.

18. I Omnibus-ärendet hävdade de klagande till exempel att om omständigheterna hade förändrats så drastiskt att det var nödvändigt att ändra lagstiftning som inte ens hade trätt i kraft, var det svårt att se hur kommissionen skulle kunna förlita sig på en tidigare konsekvensbedömning enligt vilken ett brett tillämpningsområde och solida skyldigheter ansågs lämpliga. Om kommissionen hade identifierat en förändring av omständigheterna borde detta ha föranlett kommissionen att samla in bevis och bedöma om och hur dessa nya omständigheter påverkade dess ursprungliga konsekvensbedömning.

19. Dessutom var de klagande oroade över att kommissionen, i avsaknad av en konsekvensbedömning, hade samlat in otillräckliga bevis om inverkan på miljön och de mänskliga rättigheterna:

• När det gäller förslaget i Omnibus-ärendet ansåg klagandena att kommissionen i det ”analytiska dokumentet”, som enligt reglerna om bättre lagstiftning ersätter en fullständig konsekvensbedömning, begränsade sig till att beskriva de olika krav som näringslivsorganisationer hade lagt fram för att ändra direktivet om värdepapperscentraler och förklara hur den vägde dessa krav mot målen för direktivet om värdepapperscentraler.
• När det gäller förslagen i migrationsärendet hävdade klagandena att de uppgifter som låg till grund för kommissionens förslag var föråldrade och selektiva.
• När det gäller förslaget i GJP-ärendet hävdade klagandena att vissa studier som det hänvisas till i analysdokumentet fortfarande höll på att utarbetas, medan dokumentet också innehöll ogrundade uttalanden och fokuserade på information om administrativa bördor för jordbrukare.

20. När det gäller ärendena om den gemensamma jordbrukspolitiken och migration påpekade klagandena att kommissionen inte hade offentliggjort analysdokumentet inom den tidsfrist på tre månader som anges i reglerna för bättre lagstiftning. Syftet med detta dokument är att ersätta konsekvensbedömningen och sammanfatta förslagets faktaunderlag. När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken offentliggjorde kommissionen analysdokumentet mer än nio månader efter det att den hade antagit förslaget och sju månader efter det att medlagstiftarna hade antagit lagstiftningen. Klaganden anser därför att detta dokument inte kunde ha informerat den offentliga debatten och/eller hjälpt medlagstiftarna att fatta ett välgrundat beslut.

21. Slutligen hävdade klagandena i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken att kommissionen bröt mot sina regler om bättre lagstiftning genom att inte genomföra offentliga samråd om sådana viktiga politiska initiativ.

• I samlingsärendet hävdade klaganden att 2023 års uppmaning att inkomma med synpunkter och 2024 års hybridhändelser, som kommissionen hänvisar till i sin motivering, endast omfattade förordningen om värdepapperscentraler och inte direktivet om värdepapperscentraler. Den hävdade vidare att spontana inlagor från berörda parter inte kan ersätta ett formellt offentligt samråd, eftersom de görs utan kännedom om utarbetandet av förslaget eller dess innehåll. Klaganden hävdade också att ”verklighetskontrollen” från februari 2025 inte bara genomfördes utan de berörda parternas kännedom om förslagets innehåll, utan att det också var oklart hur deltagarna valdes ut och huruvida alla berörda parter kunde uttrycka sina åsikter under dessa möten. Dessutom bjöd kommissionen in mycket få företrädare för det civila samhället, jämfört med företrädare för näringslivet.
• I fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken hävdade klagandena att kommissionens ad hoc-samråd inte kunde anses utgöra ”riktade samråd” eftersom kommissionen varken hade kartlagt de berörda parterna eller sökte ”ett helt spektrum av synpunkter för att undvika partiskhet eller snedvridna slutsatser”. I stället samrådde kommissionen endast med företrädare för jordbrukssektorn.

22. I både omnibus- och GJP-målen hävdade klagandena dessutom att rätten att delta i EU:s beslutsprocesser i miljöfrågor skyddas av EU-lagstiftningen (artiklarna 10 och 11 i EU-fördraget och artiklarna 6–8 i Århuskonventionen ^[31]).

Av kommissionen

23. Kommissionen hävdade att reglerna för bättre lagstiftning inte fastställer bindande rättsliga regler som skulle begränsa kommissionens utrymme för skönsmässig bedömning och inte heller utgör bindande rättsliga åtaganden gentemot allmänheten, vilket uttryckligen anges däri.[32] I stället är bättre lagstiftning en uppsättning instrument som kommissionens avdelningar bör tillämpa på ett proportionellt sätt för att se till att kommissionen har relevant information i rätt tid som den kan grunda sina förslag på.

24. Kommissionen påpekade att reglerna för bättre lagstiftning uttryckligen ger möjlighet att tillämpa undantag från särskilda krav, till exempel i brådskande fall.

25. Inom ramen för ombudsmannens undersökningar redogjorde kommissionen för olika skäl till varför den ansåg att de specifika lagstiftningsförslagen i fråga var ”brådskande”. Vissa av dessa skäl har redan nämnts i de motiveringar som åtföljer lagstiftningsförslagen.

• I Omnibus-ärendet hänvisade kommissionen till det försämrade ekonomiska klimatet med hänvisning till ”Draghi-rapporten”.^[33] Enligt kommissionen fanns det ett akut behov av att stärka konkurrenskraften hos EU:s ekonomiska aktörer och minska regelbördan. Kommissionen betonade att de krävande rapporteringsskyldigheter som införs genom direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och direktivet om företagens hållbarhetsrapportering skulle börja tillämpas snart, medan kommissionen ville ge företag och medlemsstater mer tid och vägledning för att förbereda sig för dem. Kommissionen var tvungen att lägga fram förslag om att både skjuta upp tillämpningen av de relevanta kraven och förenkla dem samtidigt. I annat fall skulle ändringsprocessen ha varit längre och mer komplicerad, vilket skulle ha lett till större osäkerhet för företagen.
• I migrationsärendet uppgav kommissionen att ingen konsekvensbedömning gjordes eftersom kommissionen hade få eller inga politiska valmöjligheter, särskilt på grund av de brådskande operativa behoven av att förbättra Europols stöd till medlemsstaterna när det gäller att bekämpa smuggling av migranter. Kommissionen tillade att de uttryckliga politiska åtagandena visade hur brådskande ärendet var, vilket ytterligare bekräftades av det politiska stödet under utarbetandet av förslaget. Den hänvisade till att dess ordförande hade förklarat behovet av och avsikten att agera på fältet.^[34] Kommissionen hänvisade också till en uppåtgående trend i migrationen under 2023 och till information från EU-byråer om den snabbt växande smugglingsverksamheten. Kommissionen påpekade att Europeiska rådet och rådet hade erkänt vikten av att bekämpa smuggling av migranter.
• I fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken uppgav kommissionen att den grundläggande akten om den gemensamma jordbrukspolitiken, som förslaget var tänkt att ändra, hade antagits före covid-19-pandemin och den ryska invasionen av Ukraina. Kommissionen insåg att kraven i den grundläggande rättsakten var alltför betungande för jordbrukarna att uppfylla i praktiken. Inför jordbrukarnas protester 2024 ansåg kommissionen att det var ytterst brådskande att ändra den grundläggande rättsakten, vilket innebär att det inte fanns någon tid för en konsekvensbedömning eller ett offentligt samråd. Situationen var exceptionell på grund av den stora omfattningen av jordbrukarnas protester i medlemsstaterna, som delvis hade blivit våldsamma. Det fanns en risk för att protesterna skulle gå överstyr. Kommissionen uppgav att dess bedömning bekräftades av det faktum att medlagstiftarna antog kommissionens förslag inom två månader och dessutom utan några väsentliga ändringar.

26. När det gäller eventuella undantag från kraven i reglerna för bättre lagstiftning förklarade kommissionen att beslutet att bevilja undantag alltid fattas av kommissionsledamoten med ansvar för bättre lagstiftning, som för närvarande är kommissionsledamot med ansvar för genomförande och förenkling.

27. Även om reglerna för bättre lagstiftning formellt nämner två förfaranden - ett som är tillämpligt före och ett annat efter den politiska valideringen av initiativet ^[35] - föreskrivs det i båda förfarandena att kommissionsledamoten ska delta. Det relevanta beslutet ligger således alltid hos kommissionsledamoten, i egenskap av företrädare för kommissionens politiska nivå. I exceptionellt brådskande fall där det inte finns någon förhandsplanering av initiativet deltar generalsekretariatet och/eller ordförandens kansli i valideringen av det första steg i förfarandet som leder till antagandet av initiativet, såsom inledandet av det avdelningsövergripande samrådet.^[36] Detta kan också innebära ett beslut om att undanta initiativet från vissa krav i reglerna om bättre lagstiftning.

28. Kommissionen klargjorde vidare att reglerna för bättre lagstiftning är utformade på ett sådant sätt att kommissionens administrativa avdelningar (generaldirektorat) begär politisk validering av sina planer, inbegripet eventuella undantag från kraven på bättre lagstiftning, från den ansvariga kommissionsledamoten. Syftet med detta system är att se till att kommissionens administrativa avdelningar investerar sina resurser i att förbereda endast dessa initiativ och i en form som kommissionens politiska nivå stöder.

29. Kommissionen tillade att när undantag begärs i förslagets planeringsskede registreras de i kommissionens interna ”D ecide”-system, medan det inte finns något standardformat för att registrera undantag som beviljats när det inte finns någon planering av initiativet på grund av brådska.

30. När det gäller de fyra specifika lagstiftningsförslagen i fråga förklarade kommissionen följande:

• När det gäller det initiativ som var aktuellt i omnibusärendet hade den ställföreträdande generalsekreteraren för politisk samordning, i samråd med kansliet för kommissionsledamoten med ansvar för genomförande och förenkling, via e-post informerat kansliet för kommissionsledamoten med ansvar för initiativet om att ett ”arbetsdokument från personalen” skulle utarbetas. Detta innebar att ett analytiskt dokument, snarare än en fullständig konsekvensbedömning, begärdes. Kommissionen sade att ingen ”D ecide”-post hade förberetts på grund av den politiska brådskan.
• När det gäller de initiativ som är aktuella i migrationsärendet uppgav kommissionen att det ”inte fanns någon planering av initiativen” på grund av brådskan och att det ansvariga generaldirektoratet därför inte lämnade in någon formell begäran om undantag.
• När det gäller det initiativ som är aktuellt i GJP-ärendet ”samråddes kommissionens generalsekretariat under förberedelsefasen av detta initiativ och beviljade tillstånd att inleda ett påskyndat samråd mellan avdelningarna om lagstiftningsförslaget den 5 mars 2024. Detta bekräftade den politiska valideringen av initiativet.” Detta bemyndigande var en underförstådd validering av det faktum att initiativet skulle utarbetas utan en konsekvensbedömning och ett offentligt samråd. Det var uppenbart internt att kommissionens politiska ledning hade godkänt initiativet i fråga, eftersom det var ledningen själv som begärde att det ansvariga generaldirektoratet skulle utarbeta initiativet i första hand och skyndsamt lägga fram det utan att utarbeta en konsekvensbedömning och genomföra ett offentligt samråd. Kommissionen klargjorde vidare att eftersom det inte hade gjorts någon planering av initiativet hade den inte formellt registrerat några undantag från kraven i reglerna för bättre lagstiftning.

31. Kommissionen betonade att alla initiativ hade godkänts politiskt och utarbetats i enlighet med instruktionerna från kommissionens politiska nivå.

32. Kommissionen ansåg att evidensbasen för alla initiativ som var föremål för de tre undersökningarna var tillräcklig, trots avsaknaden av en konsekvensbedömning. I samband med utredningen i Omnibus-ärendet lämnade kommissionen ytterligare information om hur de inledande konsekvensbedömningar som ligger till grund för direktivet om företagens hållbarhetsrapportering och direktivet om företagens hållbarhetsrapportering bidrog till kommissionens arbete med förslaget till ändring av denna lagstiftning. Kommissionen hänvisade särskilt till kostnadsberäkningar och de konsekvensbedömningar som hade utarbetats för att åtfölja de ursprungliga rättsakterna och till vissa uppdaterade siffror.

33. När det gäller den planerade tidsplanen för offentliggörandet av analysdokumenten förklarade kommissionen följande:

•  I samband med undersökningen i fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken föreföll tidsfristen för offentliggörande på tre månader rimlig och genomförbar vid tidpunkten för antagandet av reglerna för bättre lagstiftning, och har fortfarande gjort det i nästan alla fall. Fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken var dock exceptionellt på grund av brådska och på grund av att analysdokumentet även omfattade andra initiativ.
• När det gäller migrationsärendet och det faktum att kommissionen inte offentliggjorde analysdokumentet inom tidsfristen på tre månader uppgav kommissionen att den var tvungen att inkludera information om frågor från medlemsstaterna och att återspegla resultaten av de diskussioner som ägde rum mellan januari och mars 2024 ^[37].

34. Slutligen hävdade kommissionen att det enligt reglerna om bättre lagstiftning inte är obligatoriskt att genomföra ett offentligt samråd om det inte finns någon konsekvensbedömning.

• I Omnibus-ärendet uppgav kommissionen att det offentliga samrådet ersattes av en rad evenemang och andra former av insamling av information från berörda parter, som kommissionen räknade upp.
• I fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken uppgav kommissionen att dess mål var att få in synpunkter från jordbrukarna om varifrån bördan kommer, hjälpa dem att hantera den och identifiera områden som kan förbättras. Man ansåg att de viktigaste jordbruksorganisationerna skulle kunna tillhandahålla den mest praktiska informationen, vilket skulle göra det möjligt för kommissionen att utveckla de praktiska lösningar som föreslås i lagstiftningsförslaget. Det ansågs att samråd med andra berörda parter inte skulle vara meningsfullt i detta tidiga skede, eftersom kommissionen ville diskutera med de berörda parterna ”direkt berörda”. Det var därför ett medvetet beslut att inte samråda med andra berörda parter samtidigt som de fyra största jordbruksorganisationerna. Dessutom sade kommissionen att den var allmänt medveten om miljöorganisationernas ståndpunkt i frågan. Tillräcklig information hade också samlats in från återkoppling från medlemsstaterna och Europaparlamentets utskott för jordbruk och landsbygdens utveckling och inom ramen för den föregående konsekvensbedömningen från 2018 och ett föregående offentligt samråd.

Ombudsmannens bedömning

Inledande kommentarer om arten av reglerna för bättre lagstiftning

35. Kommissionen har åtagit sig att följa reglerna för bättre lagstiftning för att säkerställa en öppen, evidensbaserad och inkluderande politik och lagstiftningsprocess, i enlighet med fördragen och EU-domstolarnas rättspraxis. Ombudsmannen har konsekvent hävdat att EU:s institutioner och organ bör tillämpa de regler som de har fastställt för sig själva [38] Detta säkerställer konsekvens, öppenhet och undviker varje känsla av godtycklighet i EU-förvaltningens sätt att fungera.[39] Reglerna för bättre lagstiftning hänvisas till i det interinstitutionella avtalet om bättre lagstiftning [40].

36. EU-domstolen har slagit fast att interna rättsakter som antas av en förvaltningsmyndighet i unionen, även om de inte kan betraktas som ”rättsregler” som administrationen alltid är skyldig att följa, ändå utgör praxisregler från vilka administrationen inte får avvika i ett visst fall utan att ange skäl som är förenliga med likabehandlingsprincipen. Unionsdomstolarna har närmare bestämt slagit fast att den aktuella administrativa myndigheten, genom att anta sådana förhållningsregler och genom att offentliggöra dem tillkännage att den kommer att tillämpa dessa regler i de fall som de avser, begränsar utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning och kan således inte avvika från dessa regler ”vid äventyr av att i förekommande fall anses strida mot allmänna rättsprinciper, såsom likabehandlingsprincipen eller principen om skydd för berättigade förväntningar”.[41] Sådana interna åtgärder fastställer i huvudsak, på ett allmänt och abstrakt sätt, de förfaranden och den metod som kommissionen är skyldig att tillämpa.

37. När det gäller kommissionens efterlevnad av sina egna regler för bättre lagstiftning är ovanstående överväganden särskilt viktiga när kommissionen utarbetar lagstiftningsförslag. Såsom anges ovan är kommissionen ”en nyckelaktör i lagstiftningsprocessen”[42], eftersom den i princip har exklusiv befogenhet att inleda EU:s lagstiftningsprocess genom att lägga fram lagstiftningsförslag [43].

38. För att granska och försöka påverka de förberedande stegen i lagstiftningsprocessen förlitar sig berörda parter på och planerar sin verksamhet i enlighet med kommissionens regler för bättre lagstiftning. Berörda parter, ekonomiska aktörer, organisationer i det civila samhället och berörda parter förväntar sig mer allmänt att få tillgång till information om kommissionens initiativ, lägga fram sina synpunkter på dessa initiativ under riktade och offentliga samråd och därefter få tillgång till kommissionens konsekvensbedömningar och lägga fram sina synpunkter på dessa bedömningar så tidigt som möjligt, även innan lagstiftningsförfarandet formellt inleds genom att lagstiftningsförslaget läggs fram för Europaparlamentet och rådet. Detta framgår av ärenden som väckts vid EU:s domstolar om allmänhetens tillgång till kommissionens utkast till konsekvensbedömningar [44] och relaterade klagomål till ombudsmannen [45].

39.  Det följer av den rättspraxis som citeras ovan att kommissionens antagande av regler, såsom reglerna om bättre lagstiftning, skapar berättigade förväntningar hos allmänheten om att kommissionen kommer att följa sådana regler. Det är också god administrativ praxis.

40. Det faktum att reglerna om bättre lagstiftning uttryckligen anger att de inte fastställer bindande rättsregler ändrar inte det faktum att kommissionen genom att anta dessa regler har fastställt en gräns för utövandet av sitt utrymme för skönsmässig bedömning.^[46] Om kommissionen avviker från reglerna om bättre lagstiftning utan att exempelvis ange tillräckliga skäl för att avvika från sina krav, riskerar den att åsidosätta allmänhetens berättigade förväntningar och, på samma sätt, principerna om god förvaltning.

41. Genom att avvika från de regler och principer som ligger till grund för bättre lagstiftning riskerar den process som leder fram till antagandet av ett lagstiftningsförslag under alla omständigheter att inte längre vara transparent, evidensbaserad och inkluderande, vilket är ett av de angivna målen för reglerna för bättre lagstiftning [47].

42. Det är mot denna bakgrund som ombudsmannen bedömde kommissionens efterlevnad av reglerna om bättre lagstiftning i de tre aktuella klagomålen.

Begreppet ”brådskande”

43. Det råder ingen tvekan om att kommissionen under de senaste åren har ställts inför några aldrig tidigare skådade situationer, såsom covid-19-pandemin, migrationskrisen, energikrisen efter Rysslands invasion av Ukraina och de därav följande humanitära, finansiella och militära utmaningarna när det gäller att tillhandahålla akut stöd till Ukraina, allt i ett instabilt geopolitiskt sammanhang, som krävde att den reagerade ”brådskande”. Det måste finnas förfaranden som gör det möjligt för kommissionen att fatta snabba beslut, bland annat om antagande av lagstiftningsförslag.

44. Med detta i åtanke är de frågor som uppstår i de tre ombudsmannens undersökningar a) vilka omständigheter som motiverade användningen av ett skyndsamt förfarande, b) vem som beslutade om användningen av ett skyndsamt förfarande och c) hur kommissionen säkerställde att det skyndsamma utarbetandet av lagstiftningsförslagen fortfarande var förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess.

a. Vilka omständigheter motiverade att ett skyndsamt förfarande tillämpades?

45. Det är ostridigt att de initiativ som var föremål för ombudsmannens tre undersökningar normalt skulle ha krävt en konsekvensbedömning.

46. ”Konsekvensbedömningar”, dvs. evidensbaserade analyser som ”betraktar de problem som ska lösas, de mål som ska uppnås, de kompromisser som ska övervägas, handlingsalternativ och deras potentiella konsekvenser”,^[48] krävs om ett lagstiftningsförslag sannolikt kommer att få betydande ekonomiska, sociala och miljömässiga konsekvenser och om kommissionen har olika politiska alternativ att välja mellan.^[49] Initiativ som kräver en konsekvensbedömning kräver också ett offentligt samråd [50]

47. Reglerna för bättre lagstiftning ger dock möjlighet att göra undantag från deras krav ”av goda skäl”, såsom ”politisk brådska, behovet av att respektera konfidentialitet och säkerhetshänsyn”.[51] Begreppet ”politisk brådska” definieras dock inte i dessa regler.

48. I alla tre undersökningarna avvek kommissionen från kravet att genomföra en konsekvensbedömning för sina initiativ och hänvisade till situationens ”brådska”.

49. I samband med ombudsmannens undersökningar lade kommissionen fram en bred tolkning av begreppet ”brådskande” och sitt utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att avvika från reglerna om bättre lagstiftning, även med tanke på sin uppfattning, såsom beskrivs ovan, att det rör sig om interna regler som inte är bindande för kommissionen. Kommissionen ansåg därför att de initiativ som var föremål för ombudsmannens undersökningar var ”brådskande” av mycket olika skäl, t.ex. med tanke på de föränderliga politiska prioriteringarna för kommissionens ledarskap som svar på aktuella utmaningar (omnibusärendet), ändrade geopolitiska trender och utmaningar (migrationsärendet) och växande och intensiva sociala protester mot viss EU-politik (ärendet om den gemensamma jordbrukspolitiken).

50. Kommissionen måste förvisso behålla ett utrymme för skönsmässig bedömning när den definierar de omständigheter som den anser vara ”brådskande”. Den breda tolkning av ”politisk brådska” som kommissionen använder i dessa tre fall riskerar dock att göra det svårt för allmänheten att förstå och förutse tillämpningen av kraven i reglerna om bättre lagstiftning. Enligt kommissionens vida tolkning kan varje situation i princip anses vara ”brådskande” om kommissionens politiska ledning beslutar detta.

51. I detta avseende noterar ombudsmannen vidare att de förklaringar som kommissionen lämnade i motiveringarna till varför situationen i vart och ett av dessa tre fall var ”brådskande” antingen var korta eller saknades. Särskilt i migrationsärendet angav kommissionen, när det gäller förslaget till förordning, att den hade få eller inga valmöjligheter på grund av de brådskande operativa behoven av att förbättra Europols stöd till medlemsstaterna när det gäller att bekämpa smuggling av migranter. Kommissionen förklarade dock inte i det relevanta avsnittet i memorandumet hur den påstådda brådskan skulle begränsa de politiska alternativ som den hade tillgång till. När det gäller förslaget till direktiv noterar ombudsmannen med oro att kommissionen i det relevanta avsnittet i motiveringen endast angav att den undantagsvis inte skulle genomföra en konsekvensbedömning utan att lämna någon förklaring.

52. Även om det i skälen i lagstiftningsförslaget i Omnibus-ärendet hänvisas till att frågan om konkurrenskraft är ”kritisk brådskande”, eftersom den direkt påverkar Europeiska unionens förmåga att uppnå hållbar ekonomisk tillväxt och behålla sin ställning på den globala marknaden, presenteras förenklingsmålet tydligt som en (politisk) ”prioritering” på kommissionens webbplats för förenklingsprocessen och reglerna för bättre lagstiftning. På samma sätt hänvisas det i båda analysdokumenten som åtföljer Omnibus I-paketet till kommissionen som en ”prioritering” att förenkla de befintliga relevanta direktiven. För ombudsmannen är begreppen brådska, å ena sidan, och prioritet, å andra sidan, inte synonyma.

53. Det är oklart om kommissionen, när den utarbetade det förslag som var aktuellt i Omnibus-ärendet, avvek från vissa av reglerna om bättre lagstiftning på grund av ”brådskande” eller på grund av en ”prioritering” som ligger till grund för kommissionens arbetsprogram [52]. Hela kommissionens webbplats som ägnas åt de många lagstiftningsinsatser som gjorts och pågår (13 lagstiftningspaket totalt) för en ”enklare lagstiftning” och minskade regelbördor för att uppnå ett ”mer konkurrenskraftigt och attraktivt Europa” verkar mer återspegla kommissionens prioriteringar än en objektiv brådska.

54. Avsaknaden av en definition av ”brådskande” i reglerna om bättre lagstiftning, som gör det möjligt för kommissionen att avvika från de krav som den har ålagt sin egen lagstiftningsverksamhet, undergräver förutsägbarheten, konsekvensen och rättssäkerheten och kan därför inte vara god förvaltning. Motiveringarna i de tre målen gav inte heller tillräckliga skäl för att de aktuella lagstiftningsförslagen var ”brådskande”, vilket inte heller kan vara en god förvaltning.

55. För ombudsmannens del bör kommissionen säkerställa en mer förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av reglerna för bättre lagstiftning genom att

• definiera begreppet ”brådskande” i samband med bättre lagstiftning, och
• tydligt förklara i den motivering som åtföljer dess lagstiftningsförslag varför ett undantag behövdes.

b. Vem har beslutat att tillämpa ett skyndsamt förfarande och hur

56. I verktygslådan för bättre lagstiftning fastställs ett förfarande för beviljande av undantag [53] som föreskriver följande:

• ”– När ett politiskt känsligt och viktigt initiativ först läggs fram för politisk validering bör behovet av flexibilitet eller ett undantag redan beskrivas (och en motivering tillhandahållas) inom de relevanta områdena på it-plattformen Decide. De viktigaste undantagen gäller följande: en avvikelse från principen om att ”utvärdera först”, att inte genomföra en konsekvensbedömning, att inte genomföra ett offentligt samråd (när det krävs enligt förfarandet). Överenskommelsen från vice ordföranden med ansvar för ”bättre lagstiftning” kommer då uttryckligen att omfatta det avsedda undantaget.
• – Om ett undantag krävs efter valideringen måste generaldirektoraten begära godkännande från den direktör som ansvarar för ”bättre lagstiftning” vid generalsekretariatet i samråd med kansliet för den vice talman som ansvarar för ”bättre lagstiftning”.
• Generaldirektoraten måste begära godkännande genom att skicka ett meddelande till följande funktionsbrevlåda och beskriva 1) vad som begärs, 2) Varför behövs det: [...]”

57. I alla tre undersökningarna granskade ombudsmannen dokumentationen om de interna besluten att undanta initiativen i fråga från kraven i reglerna om bättre lagstiftning.

• I Omnibus-ärendet försåg kommissionen ombudsmannen med ett e-postmeddelande från den dåvarande biträdande generalsekreteraren, som informerade de ansvariga generaldirektoraten om att ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar skulle utarbetas, vilket kommissionens administration tolkade som ett ”analytiskt dokument” som ersätter en konsekvensbedömning. Ingen anledning till beslutet gavs.
• I ärenden som gällde den gemensamma jordbrukspolitiken och migration försåg kommissionen inte ombudsmannen med något skriftligt protokoll över ett beslut. I stället försåg kommissionen ombudsmannen med dokumentation om antagandet av förslagen och inledandet av relevanta samråd mellan avdelningarna, och hävdade att det faktum att sådana åtgärder fick politisk validering bevisar att det fanns politiskt stöd för beslutet att avvika från kraven i reglerna för bättre lagstiftning.

58. Ombudsmannen kunde därför inte fastställa om förfarandet enligt reglerna om bättre lagstiftning hade följts.

59. Ombudsmannen är bekymrad över denna brist på korrekta register över förfarandet och efterföljande beslut för att undanta initiativen i fråga från kraven i reglerna om bättre lagstiftning. Sådana informella arbetsformer som rör viktiga steg i kommissionens utarbetande av ett lagstiftningsförslag, såsom validering av ett undantag från en konsekvensbedömning (och ett offentligt samråd), kan snabbt skada öppenheten och ansvarsskyldigheten [54] och kan inte ge allmänheten tillräckliga garantier för att kommissionen tillämpade reglerna för bättre lagstiftning på ett konsekvent, icke godtyckligt och förutsägbart sätt. Avsaknaden av sådana formella register kan inte vara en god förvaltning.

60. Kommissionen bör därför vederbörligen registrera alla interna beslut om att undanta ett lagstiftningsförslag från kraven i reglerna om bättre lagstiftning, inbegripet vem som begärde undantaget, på vilka grunder och vem som beviljade det.

c. Hur kommissionen säkerställde att det skyndsamma förfarandet var förenligt med principerna om en transparent, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess

61. Enligt reglerna om bättre lagstiftning bör, om en konsekvensbedömning krävs men ett undantag beviljas, ett ”analytiskt dokument” som presenterar underlaget för förslaget och kostnadsberäkningar utarbetas inom tre månader efter det att initiativet har antagits av kommissionen.^[55] Ombudsmannen förstår att analytiska dokument är avsedda att, i avsaknad av en konsekvensbedömning, säkerställa att lagstiftningsförslag läggs fram med en miniminivå av öppenhet och informera medlagstiftarna och allmänheten om de bevis som förslagen grundar sig på.

62. Kommissionen utarbetade sådana analytiska dokument i samband med alla lagstiftningsförslag som var föremål för ombudsmannens undersökningar.

63. Ombudsmannen förstår att klagandena var oroade över att de analysdokument som kommissionen offentliggjort inte ger en heltäckande analys av konsekvenserna för miljön, hållbarheten och de mänskliga rättigheterna.

64. Det ankommer inte på ombudsmannen att bedöma de bevis som ligger till grund för lagstiftningsförslagen, inbegripet innehållet i de analysdokument som utarbetats av kommissionen och som åtföljer dessa förslag. Det är i första hand medlagstiftarnas roll att besluta om de har fått tillräckliga bevis från kommissionen för att fatta ett välgrundat beslut om de lagstiftningsförslag som ligger framför dem. Ombudsmannen konstaterar dock att kommissionen i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken förlitade sig på information från konsekvensbedömningar som slutförts i samband med tidigare initiativ och år innan lagstiftningsförslagen antogs. I fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken hänvisade kommissionen också till vissa studier som fortfarande pågick, och i vilket fall som helst gällde de flesta av de studier som man förlitade sig på den administrativa bördan för jordbrukarna snarare än till exempel miljöpåverkan. Detta kan ge upphov till berättigade tvivel om omfattningen av den bevisning som ligger till grund för kommissionens analys. I sådana fall är det särskilt viktigt att kommissionen förklarar för allmänheten om och hur resultaten av tidigare konsekvensbedömningar fortfarande är giltiga eller har uppdaterats, och hur den säkerställde att alla relevanta bevis beaktades. Ombudsmannen noterar i detta avseende att reglerna för bättre lagstiftning inte på något särskilt sätt beskriver vilken information analysdokumenten bör innehålla och i vilken form.

65. Klagandena i ärendena om den gemensamma jordbrukspolitiken och migration var också oroade över tidpunkten för offentliggörandet av analysdokumenten.

• När det gäller den gemensamma jordbrukspolitiken offentliggjordes analysdokumentet mer än nio månader efter kommissionens antagande av förslaget och sju månader efter det att medlagstiftarna redan hade antagit lagstiftningen i fråga.
• I migrationsärendet offentliggjordes analysdokumenten fyra och en halv och fem och en halv månad efter det att kommissionen hade antagit förslagen, men innan den aktuella lagstiftningen antogs.

66. Om syftet med att offentliggöra analysdokument är att säkerställa att lagstiftningsförslag, i avsaknad av en konsekvensbedömning, läggs fram med en miniminivå av öppenhet, och på så sätt informera medlagstiftarna och allmänheten om de bevis som förslagen grundar sig på, är det mycket viktigt att kommissionen offentliggör sådana dokument i god tid. Det är svårt för ombudsmannen att se vilken roll analytiska dokument skulle kunna spela om de offentliggörs månader efter det att lagstiftningsförslaget och till och med lagstiftningen har antagits.

67. Att offentliggöra analysdokument efter den tidsfrist på tre månader som anges i reglerna för bättre lagstiftning, eller till och med efter det att lagstiftningen har antagits, kan inte vara en god förvaltning. För att undvika att sådana situationer uppstår i framtiden lägger ombudsmannen fram ett förslag till förbättringar nedan.

68. När det gäller offentliga samråd fastställs i reglerna om bättre lagstiftning ^[56] att internetbaserade offentliga samråd med minst tolv veckor är obligatoriska för initiativ med konsekvensbedömningar. I verktygslådan förklaras att ”ett offentligt samråd inte alltid är nödvändigt för politiska och/eller känsliga initiativ som inte åtföljs av en konsekvensbedömning. I dessa fall är det upp till [generaldirektoratet] att avgöra om ett offentligt samråd behövs. För sådana initiativ kan inbjudan att lämna synpunkter kompletteras med riktade eller specialiserade samråd med särskilda grupper av berörda parter, experter eller EU:s decentraliserade byråer och andra EU-organ, vilket kan vara mer relevant för att samla in specifika tekniska synpunkter.”[57]

69. Under undersökningarna av ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken bekräftade kommissionen att den, med tanke på att undantag från kravet på konsekvensbedömning hade beviljats, inte var skyldig att genomföra ett fullständigt offentligt samråd. Ett separat undantag krävdes därför inte. I stället förklarade kommissionen att den hade samrått med berörda parter på följande sätt:

• När det gäller de initiativ som är aktuella i omnibusärendet uppgav kommissionen att den förlitade sig på olika verksamheter och källor, såsom en uppmaning att inkomma med synpunkter på rationaliseringen av rapporteringskraven som genomfördes mellan oktober och december 2023, hybridevenemang med berörda parter i november 2024, spontana inlagor från berörda parter och en tvådagars ”verklighetskontroll” och workshop på politisk nivå med utvalda berörda parter i februari 2025.
• När det gäller det initiativ som var aktuellt i målet om den gemensamma jordbrukspolitiken ersattes kommissionens offentliga samråd med ett ad hoc-samråd med de fyra största jordbruksorganisationerna.

70. Ombudsmannen anser att det är tveksamt om kommissionen i dessa fall fattade sitt ”brådskande” beslut ”så öppet som möjligt”, i enlighet med kraven i fördragen [58].

71. När det gäller omnibusärendet kunde kommissionen inte förklara hur den valde ut berörda parter för evenemangen i februari 2025 och säkerställde en balanserad representation. Genom att aktivt välja ut intressenter att delta i dessa möten kan kommissionen dessutom ha uteslutit andra potentiellt intresserade intressenter från att delta, särskilt med tanke på att de flesta inbjudna intressenterna enligt de dokument som delades med ombudsmannen var företrädare för industrin.  

72.  Den övriga verksamhet för berörda parter som kommissionen nämnde i omnibusärendet omfattade en inbjudan att lämna synpunkter från oktober till december 2023, hybridevenemang i maj och november 2024 samt de olika berörda parternas ståndpunktsdokument, skrivelser och bilaterala möten. Denna verksamhet avsåg dock inte specifikt lagstiftningsförslagen i fråga, utan hänvisade till förenklings- och rapporteringsskyldigheter i mer allmänna ordalag. Även om många berörda parter hänvisade till krav på hållbarhetsrapportering i sina bidrag kan andra ha varit omedvetna om samrådets omfattning och kanske inte har kunnat ta upp sina specifika farhågor.

73. När det gäller fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken anser ombudsmannen att kommissionen inte har förklarat varför den inte kunde samråda med fler kategorier av berörda parter, utöver de fyra största jordbruksorganisationerna, inom samma tidsram. Samtidigt är ombudsmannen inte övertygad om att kommissionen hade fog för att anse att andra medlemmar av allmänheten, t.ex. miljöorganisationer, inte var ”direkt berörda” av ett lagstiftningsförslag som skulle kunna påverka miljön.

74. Kommissionens underlåtenhet att eftersträva ett brett och mer balanserat samråd med berörda parter om de lagstiftningsförslag som är i fråga i målen om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken kan inte vara god förvaltning.

75. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att det brådskande utarbetandet av de aktuella lagstiftningsförslagen i ombudsmannens undersökningar inte till fullo överensstämde med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess.

76. Undersökningarna avslöjade också vissa brister i reglerna för bättre lagstiftning som sådana. Enligt dessa regler genomförs antingen en konsekvensbedömning och ett offentligt samråd eller så beviljas ett undantag.

77. Om undantag beviljas bör kommissionen inrätta ett förfarande som säkerställer att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag inte försvagar kärnan i en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. Ombudsmannen noterar att kommissionen planerar en förenkling av sin ram för bättre lagstiftning under första halvåret 2026.[59] Hon uppmanar kommissionen att beakta hennes slutsatser i denna undersökning i detta sammanhang, bland annat följande:

78. För det första bör kommissionen se till att det analytiska dokumentet ^[60], som ersätter konsekvensbedömningen vid ”brådskande fall”, i god tid och så snart lagstiftningsförslaget har antagits informerar medlagstiftarna och allmänheten om de bevis som lagstiftningsförslagen grundar sig på, vilket därmed återspeglar hur brådskande frågan är. Reglerna för bättre lagstiftning bör också fastställa materiella minimikrav som analysdokumenten bör uppfylla.

79. För det andra bör kommissionen klargöra att samråd med berörda parter, som genomförs när ett undantag från kravet på konsekvensbedömning har beviljats, fortfarande måste följa de allmänna principer och miniminormer som gäller för alla offentliga samråd. [61] Reglerna för bättre lagstiftning bör därför ge vägledning om hur samråd med berörda parter ska genomföras under ”brådska”.

2. Efterlevnad av den europeiska klimatlagen

Argument som framförts till ombudsmannen

80. Klagandena i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken hävdade att kommissionen underlåtit att genomföra bedömningar av klimatkonsekvensen i de relevanta lagstiftningsförslagen, i enlighet med artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen. För de klagande är bedömningar av klimatkonsekvenser obligatoriska för alla politiska initiativ från kommissionens sida, även om kommissionen avviker från kravet på konsekvensbedömning. Klagandena var oroade över att kommissionen i praktiken endast genomför bedömningar av klimatkonsekvenser för initiativ som åtföljs av en konsekvensbedömning.

81. Kommissionen medgav att alla konsekvensbedömningar bör innehålla en bedömning av klimatkonsekvensen. I samband med utredningen av omnibusärendet klargjorde kommissionen att även om det inte finns något särskilt format för att registrera bedömningen av klimatkonsekvenser i avsaknad av en konsekvensbedömning, utförs den fortfarande. Närmare bestämt

• När det gäller Omnibus-ärendet uppgav kommissionen att den hade gjort en bedömning av klimatkonsekvensen och hänvisade i detta avseende till flera avsnitt i motiveringen till sitt lagstiftningsförslag samt till ett e-postmeddelande som den lämnade till ombudsmannens undersökningsgrupp för inspektion. Kommissionen angav att den hade beräknat hur många företag som skulle påverkas av lagstiftningsförslaget vid olika rapporteringströsklar. Denna beräkning betecknades inte specifikt som en ”bedömning av klimatkonsekvensen”.
• När det gäller fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken uppgav kommissionen att en bedömning av klimatkonsekvensen hade gjorts och att analysdokumentet behandlar klimat- och miljöpåverkan. Kommissionen lämnade dock inga uppgifter om att en bedömning av klimatkonsekvensen hade genomförts före offentliggörandet av analysdokumentet, vilket skedde mer än nio månader efter antagandet av lagstiftningsförslaget. Kommissionen sade att den i sin bedömning hade dragit slutsatsen att lagstiftningsförslaget hade minimala konsekvenser för utsläppen i atmosfären, vilket senare förklarades i analysdokumentet [62], vilket innebar att förslaget inte skulle ha någon betydande inverkan på EU:s klimatmål.

Ombudsmannens bedömning

82. I den europeiska klimatlagen fastställs ett rättsligt bindande mål om nettonollutsläpp av växthusgaser senast 2050. EU-institutionerna och medlemsstaterna är skyldiga att vidta nödvändiga åtgärder på EU-nivå och nationell nivå för att uppnå målet, med tanke på vikten av att främja rättvisa och solidaritet mellan medlemsstaterna.

83. I artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen föreskrivs att kommissionen ska göra en ”bedömning av klimatkonsekvensen” innan den antar ”förslag till åtgärder eller lagstiftningsförslag”. Det är uppenbart att denna rättsliga skyldighet är oberoende av om kommissionen genomför en konsekvensbedömning av lagstiftningsförslaget eller inte.

84. Det följer dessutom av artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen att kommissionen måste inkludera ”bedömningen av klimatkonsekvensen” i alla konsekvensbedömningar som åtföljer dessa åtgärder eller förslag, ”och offentliggöra resultatet av denna bedömning vid tidpunkten för antagandet”. Bestämmelsen anger inte var bedömningen av klimatkonsekvensen bör ingå i avsaknad av en konsekvensbedömning. Resultatet av denna bedömning måste emellertid under alla omständigheter vara offentligt tillgängligt när förslaget antas.

85. I Omnibus-ärendet angav kommissionen i motiveringen och i analysdokumentet att det inte finns några negativa klimateffekter av lagstiftningsförslagen, dock utan någon ytterligare förklaring. Ombudsmannen bad kommissionen att granska all intern dokumentation om bedömningen av klimatkonsekvenser, men fick ingen tydlig dokumentation. I den mån kommissionen hänvisade till den allmänna beräkningen av företag som påverkas av de ändrade rapporteringsskyldigheterna i olika scenarier i motiveringen och analysdokumentet finns det inget som tyder på att denna beräkning utfördes som en del av en bedömning av klimatkonsekvensen. Detta gör det svårt för ombudsmannen att förvissa sig om att handlingarna i fråga innehåller tillräckliga bevis för att en bedömning av klimatkonsekvensen genomförs på ett effektivt sätt.

86. I fallet med den gemensamma jordbrukspolitiken hänvisade kommissionen till korta eller allmänna uttalanden i sin motivering och sitt analysdokument för att visa att den hade gjort en bedömning av klimatkonsekvensen. Kommissionen försåg inte ombudsmannen med några interna uppgifter om att en bedömning av klimatkonsekvensen faktiskt hade genomförts innan lagstiftningsförslaget antogs.

87. Ombudsmannen är oroad över att det inte finns några tydliga interna register över att en bedömning av klimatkonsekvensen faktiskt har genomförts innan de aktuella lagstiftningsförslagen i Omnibus- och GJP-ärendena antogs. Ombudsmannen konstaterar också att kommissionen inte på ett tydligt sätt offentliggjorde resultaten av någon bedömning av klimatkonsekvensen när den antog de relevanta lagstiftningsförslagen, i enlighet med artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen. Det kan inte vara en god förvaltning.

88. Kommissionen bör utfärda riktlinjer, till exempel i sina regler för bättre lagstiftning, om hur artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen bör genomföras för lagstiftningsförslag som inte åtföljs av en konsekvensbedömning. Kommissionen bör särskilt klargöra följande:

• att bedömningar av klimatkonsekvenser bör utföras för alla lagstiftningsförslag, även sådana som inte åtföljs av en konsekvensbedömning, och att alla sådana bedömningar bör registreras internt.
• där bedömningar av klimatkonsekvenser och resultaten av dessa ska offentliggöras när lagstiftningsförslag som inte åtföljs av en konsekvensbedömning antas.

3. Efterlevnad av kommissionens arbetsordning för samråd mellan kommissionens avdelningar

Argument som framförts till ombudsmannen

89. Klagandena i Omnibus-ärendet noterade att det avdelningsövergripande samrådet om utkastet till lagstiftningsförslag avslutades inom 24 timmar, med början på en fredagskväll, och att tidsfristen löpte ut på lördagskvällen. De klagande var oroade över att ett så kort samråd mellan avdelningarna kunde ha undergrävt samstämmigheten i den föreslagna EU-lagstiftningen.

90. Kommissionen uppgav att det i dess arbetsordning föreskrivs en möjlighet till ett påskyndat samråd mellan avdelningarna.[63] I detta fall anordnades ytterligare ett tekniskt möte på lördagsförmiddagen för de avdelningar inom kommissionen som deltog i samrådet mellan avdelningarna, vilket säkerställde att detta samråd genomfördes på ett korrekt sätt. Kommissionen bekräftade att alla rådfrågade avdelningar lämnade synpunkter före tidsfristens utgång.

Ombudsmannens bedömning

91. I kommissionens arbetsordning [64] föreskrivs minst tio arbetsdagar för ett samråd mellan avdelningarna. I brådskande fall kan kommissionen förkorta samrådsperioden till minst 48 timmar, om inte annat föreskrivs av generalsekretariatet. Normalt sker samrådet mellan avdelningarna via it-verktyget ”D ecide”.

92. Kommissionen har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när den fastställer sin interna organisation och beslutar om formerna för samarbete mellan sina administrativa avdelningar. Det faktum att kommissionen har fastställt särskilda regler för samråd mellan avdelningarna säkerställer att kommissionen, när den utformar sina politiska förslag, tar ett holistiskt och välbalanserat perspektiv på frågan genom att låta sina berörda avdelningar, som var och en erbjuder sin egen specifika sakkunskap och kunskap om sina intressenters ståndpunkt i frågan, ge meningsfulla bidrag till ett förslag.

93. Även om kommissionens arbetsordning föreskriver ett påskyndat samråd mellan avdelningarna för brådskande initiativ och till och med en möjlighet för generalsekretariatet att individuellt besluta om längden på ett brådskande samråd mellan avdelningarna, kräver principerna om god förvaltning i detta sammanhang att sådana beslut motiveras och registreras. Dessutom bör längden på och tidpunkten för ett samråd mellan avdelningarna inte bara återspegla hur brådskande situationen är, utan också göra det möjligt för kommissionens olika avdelningar att bidra på ett meningsfullt sätt.

94. Ombudsmannen medger att det kan finnas omständigheter som motiverar ett avsevärt förkortat samråd mellan avdelningarna. Ombudsmannen är dock inte övertygad om att omständigheterna var sådana för det lagstiftningsförslag som var aktuellt i Omnibus-målet. Närmare bestämt har kommissionen inte försett henne med någon redogörelse för skälen till den exceptionella brådska som ligger till grund för dess beslut att avvika från de vanliga tio arbetsdagarna enligt standardförfarandet och 48 timmar enligt det påskyndade förfarandet. Samtidigt gör det material som granskats av ombudsmannens undersökningsgrupp det inte möjligt för ombudsmannen att dra slutsatsen att alla rådfrågade generaldirektorat skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter inom mindre än 24 timmar.

95. Ombudsmannen anser därför att kommissionen, genom att förkorta samrådet mellan avdelningarna till mindre än 24 timmar under en helg, överdrivet begränsade sina avdelningars möjlighet att lämna meningsfulla synpunkter på lagstiftningsförslaget i fråga.

96. God förvaltning kräver dessutom att kommissionen, när den beslutar att varaktigheten av ett samråd mellan avdelningarna behöver förkortas på grund av brådska, ser till att motiveringarna till det beslutet registreras på vederbörligt sätt.

97. På grundval av de tre undersökningarna identifierade ombudsmannen olika förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade de aktuella lagstiftningsförslagen, vilka sammantaget utgör administrativa missförhållanden:

• Avsaknad av en definition och en bred tolkning av begreppet ”politisk brådska” i reglerna för bättre lagstiftning, vilket riskerar att göra tillämpningen av de krav som kommissionen ställer på sin egen lagstiftningsverksamhet oförutsägbar, inkonsekvent och godtycklig.
• Underlåtenhet att i tillräcklig utsträckning motivera ”brådskande” lagstiftningsförslag.
• Avsaknad av tydliga register över kommissionens interna beslut och underliggande resonemang för att avvika från kraven i reglerna om bättre lagstiftning.
• Försenat offentliggörande av analysdokumenten i den gemensamma jordbrukspolitiken och migrationsärenden.
• Underlåtenhet att säkerställa samråd med alla berörda parter om lagstiftningsförslagen i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken.
• Avsaknad av tydliga interna register över en bedömning av klimatkonsekvens som utförs före antagandet av lagstiftningsförslagen i ärendena om samlingsförordningen och den gemensamma jordbrukspolitiken, samt inget tydligt offentliggörande av bedömningens resultat, i enlighet med artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen.
• Underlåtenhet att säkerställa att dess avdelningar skulle kunna lämna meningsfulla synpunkter på lagstiftningsförslaget i omnibusärendet, genom att förkorta samrådet mellan avdelningarna till mindre än 24 timmar under en helg, och avsaknad av dokumentation av det resonemang som låg till grund för dess beslut att inleda det avsevärt förkortade samrådet mellan avdelningarna.

98. För att åtgärda dessa brister lämnar ombudsmannen två rekommendationer och fyra förslag nedan.

Rekommendationer

På grundval av undersökningarna av klagomålen 983/2025/MAS, 2031/2024/VB och 1379/2024/MIG lämnar ombudsmannen följande rekommendationer till Europeiska kommissionen:

1. Kommissionen bör säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av reglerna för bättre lagstiftning genom att

• definiera begreppet ”brådskande” i samband med bättre lagstiftning, eventuellt i samband med den kommande översynen av reglerna,
• registrera alla interna beslut om att undanta lagstiftningsförslag från kraven i reglerna för bättre lagstiftning, inbegripet vem som begärde undantaget, på vilka grunder och vem som beviljade det,
• tydligt förklara i den motivering som åtföljer dess lagstiftningsförslag varför ett undantag behövdes.

2. Om undantag beviljas bör kommissionen inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess, i enlighet med fördragen och EU-domstolarnas rättspraxis. Kommissionen skulle kunna göra detta i samband med den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning. För att bistå kommissionen i denna uppgift lägger ombudsmannen också fram fyra förslag nedan.

Kommissionen och de klagande kommer att informeras om denna rekommendation. I enlighet med artikel 4.2 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 25 februari 2026.

Förslag till förbättringar

1. Kommissionen bör säkerställa att det analytiska dokumentet, som ersätter konsekvensbedömningen vid ”brådskande situationer”, i god tid och så snart lagstiftningsförslaget har antagits informerar medlagstiftarna och allmänheten om de underlag som lagstiftningsförslagen grundar sig på, så att frågans brådskande karaktär återspeglas. Reglerna för bättre lagstiftning bör fastställa materiella minimikrav som analysdokumenten bör uppfylla i detta avseende.

2. Kommissionen bör klargöra att samråd med berörda parter, som genomförs när ett undantag från kravet på konsekvensbedömning har beviljats, fortfarande måste följa de allmänna principer och miniminormer som gäller för alla offentliga samråd. Reglerna för bättre lagstiftning bör ge vägledning om hur sådana samråd med berörda parter ska genomföras under ”brådska”.

3. Kommissionen bör utfärda riktlinjer, till exempel i sina regler för bättre lagstiftning, om hur artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen bör genomföras för lagstiftningsförslag som inte åtföljs av en konsekvensbedömning. Kommissionen bör särskilt klargöra följande:

• att bedömningar av klimatkonsekvenser bör göras för alla lagstiftningsförslag, även sådana som inte åtföljs av en konsekvensbedömning, och att alla sådana bedömningar bör registreras internt,
• där bedömningar av klimatkonsekvenser och resultaten av dessa ska offentliggöras när lagstiftningsförslag som inte åtföljs av en konsekvensbedömning antas.

4. Kommissionen bör, när den beslutar att varaktigheten för ett samråd mellan avdelningar behöver förkortas, se till att motiveringarna till det beslutet registreras på vederbörligt sätt. Endast i brådskande undantagsfall bör varaktigheten vara kortare än de 48 timmar som anges i det påskyndade förfarandet och tillräckliga skäl bör anges.

 

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 25 november 2025

 

Bilaga I

Frågor som tagits upp av klagandena	Ärende 983/2025/MAS	Ärende 1379/2024/MIK	Ärende 2031/2024/VB
Efterlevnad av reglerna för bättre lagstiftning	Kommissionen respekterade inte sina regler för bättre lagstiftning genom att underlåta att genomföra konsekvensbedömningar.
Analysdokument	De ”analytiska dokumenten”, som ersatte konsekvensbedömningarna, innehöll inte tillräckliga bevis för att motivera förslagen.
		Analysdokumentet offentliggjordes för sent.
Europeisk klimatlag	Kommissionen underlät att genomföra ”bedömningar av klimatkonsekvenser”, vilket strider mot artikel 6.4 i den europeiska klimatlagen.
Samråd med berörda parter	Ad hoc-samråd som ersatte offentliga samråd prioriterade vissa berörda parter och var därför otillräckliga.
Interna samråd	Samrådet mellan avdelningarna påskyndades och överensstämde inte med kommissionens arbetsordning.

 

[1] Finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC

[2] Dom av den 4 september 2018 i mål C-57/16 P, ClientEarth mot kommissionen, punkt 88.

[3] Artikel 17.2 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

[4] Dom av den 4 september 2018 i mål C-57/16 P, ClientEarth mot kommissionen, punkt 87.

[5] Dom av den 3 december 2019 i mål C-482/17, Tjeckien mot Ungern, punkt 77.

[6] Dom av den 3 december 2019 i mål C-482/17, Tjeckien mot Ungern, punkt 81.

[7] Artiklarna 10.3 i EU-fördraget och 15.1 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt.

[8] Artiklarna 1 och 10.3 i EU-fördraget.

[9] Artikel 11.3 i EU-fördraget.

[10] Europeiska kommissionen, Riktlinjer för bättre lagstiftning, arbetsdokument från kommissionens avdelningar SWD(2021) 305 final, finns på: https://commission.europa.eu/document/download/d0bbd77f-bee5-4ee5-b5c4-6110c7605476_en?filename=swd2021_305_en.pdf.

[11] Europeiska kommissionen, Better Regulation Toolbox, juli 2023, finns på: https://commission.europa.eu/document/download/9c8d2189-8abd-4f29-84e9-abc843cc68e0_en?filename=BR%20toolbox%20-%20Jul%202023%20-%20FINAL.pdf.

[12] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 5.

[13] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 9.

[14] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 10.

[15] Europeiska kommissionen, Meddelande från kommissionen till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén – Bättre lagstiftning: ”Gemensamma krafter för bättre lagstiftning”, COM(2021) 219 final, finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=COM:2021:219:FIN.

[16] Enligt artikel 295 i EUF-fördraget kan interinstitutionella avtal ”vara bindande”. Interinstitutionellt avtal mellan Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen om bättre lagstiftning, EUT L 123, 2016, s. 1, https://eur-lex.europa.eu/eli/agree_interinstit/2016/512/oj/eng.

[17] COM(2025) 81 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52025PC0081.

[18] För ytterligare information, se: https://commission.europa.eu/publications/omnibus-i_en.

[19] KOM(2025) 81 slutlig, s. 12.

[20] COM(2023) 754 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52023PC0754.

[21] COM(2023) 755 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:52023PC0755.

[22] COM(2024) 139 final, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A52024PC0139.

[23] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1468 av den 14 maj 2024 om ändring av förordningarna (EU) 2021/2115 och 2021/2116 vad gäller normer för god jordbrukshävd och goda miljöförhållanden, system för klimat, miljö och djurskydd, ändring av de strategiska GJP-planerna, översyn av de strategiska GJP-planerna och undantag från kontroller och sanktioner, EUT L 2024/1468, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32024R1468.

[24] Klagomål 983/2025/MAS lämnades in av ClientEarth, Notre Affaire A Tous, Clean Clothes Campaign, European Coalition for Corporate Justice, Global Witness, Transport & Environment, Antislavery International och Friends of

Jorden Europa. Klagomål 2031/2024/VB lämnades in av European Digital Rights (EDRi) och PICUM (plattformen för internationellt samarbete om papperslösa migranter) för koalitionen ProtectNotSurveil. Klagomål 1379/2024/MIK lämnades in av ClientEarth och BirdLife Europe och Centralasien.

[25] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2021/1119 av den 30 juni 2021 om inrättande av en ram för att uppnå klimatneutralitet och om ändring av förordningarna (EG) nr 401/2009 och (EU) 2018/1999 (europeisk klimatlag), EUT L 243, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:32021R1119.

[26] Genom den europeiska klimatlagen infördes ett krav på att kommissionen ska kontrollera att både befintlig EU-lagstiftning och nya lagstiftningsförslag är förenliga med de klimatpolitiska målen (artikel 6.4).

[27] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/211281, https://www.ombudsman.europa.eu/doc/correspondence/215919, https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/correspondence/en/201482.

[28] https://www.ombudsman.europa.eu/en/doc/inspection-report/en/208118, https://www.ombudsman.europa.eu/doc/inspection-report/215918.

[29] Artikel 10.3 i EU-fördraget.

[30] Artikel 11.3 i EU-fördraget.

[31] FN/ECE:s konvention om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor (Århuskonventionen), 25 juni 1998, artiklarna 6–8, som finns på: https://unece.org/DAM/env/pp/documents/cep43e.pdf.

[32] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 3.

[33] Draghi-rapporten: En konkurrenskraftsstrategi för Europa (del A), september 2024, finns på: https://commission.europa.eu/topics/eu-competitiveness/draghi-report_en.

[34] Kommissionen hänvisade till 2023 års tal om tillståndet i unionen, en skrivelse till Europaparlamentet där den uttryckte sin avsikt att prioritera arbetet med denna fråga, kommissionens arbetsprogram för 2024. en uppmaning till åtgärder som bygger på slutförandet av en ministerkonferens i september 2023 och beslutet att sammankalla en konferens om en global allians mot smuggling av migranter i november 2023, där talmannen lade fram förslaget.

[35] Det finns två förfaranden för att bevilja undantag, det vill säga före och efter den politiska valideringen av initiativet att utarbeta ett lagstiftningsförslag. Det är kommissionens vice ordförande med ansvar för bättre lagstiftning som kan bevilja undantag före den politiska valideringen. I ett sådant fall registreras undantaget i kommissionens interna ”D ecide”-system. Efter den politiska valideringen är det direktören vid kommissionens generalsekretariat som ansvarar för ”bättre lagstiftning”, i samråd med vice ordförandens kansli, som kan bevilja undantag.

[36] Europeiska kommissionen, Meddelande från ordföranden till kommissionen, Europeiska kommissionens arbetsmetoder, Bryssel, 1.12.2019, P(2019) 2, s. 9, finns på: https://commissioners.ec.europa.eu/document/download/0dbda7ed-b7fb-4d7e-9e62-6c8b0f54be62_en?filename=working-methods.pdf.

[37] Kommissionen offentliggjorde analysdokumentet för de två förslagen fyra och en halv och fem och en halv månad efter antagandet av lagstiftningsförslagen.

[38] Beslut i ärende 1474/2018/TE om påstådda brister och snedvridningar i Europeiska kommissionens utarbetande av sitt politiska förslag och lagstiftningsförslag om minskning av plastartiklar för engångsbruk, punkterna 28–30, finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/111569.

[39] Beslut i ärende 1474/2018/TE, ibidem, punkt 29.

[40] Se fotnot 16.

[41] Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C‑205/02 P till C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri A/S mot kommissionen, punkterna 209-211, finns på: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=59846&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=11937880.

[42] Dom av den 4 september 2018 i mål C-57/16 P, ClientEarth mot kommissionen, punkt 88.

[43] Artikel 17.2 i EU-fördraget.

[44] Dom av den 4 september 2018 i mål C-57/16 P, ClientEarth mot kommissionen, punkt 92.

[45] Se till exempel ärende 1053/2023/MIK om Europeiska kommissionens underlåtenhet att fatta ett slutligt beslut inom den tillämpliga tidsfristen om två begäranden om allmänhetens tillgång till konsekvensbedömningar och yttranden från nämnden för lagstiftningskontroll avseende den planerade översynen av Reach och kvicksilverförordningen, som finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/183548.

[46] Dom av den 28 juni 2005 i de förenade målen C-189/02 P, C-202/02 P, C‑205/02 P till C‑208/02 P och C‑213/02 P, Dansk Rørindustri A/S mot kommissionen, punkterna 209-211, finns på: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=59846&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=11937880.

[47] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 3.

[48] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 3.

[49] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 30.

[50] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 18.

[51] Verktygslåda för bättre lagstiftning, s. 10.

[52] https://commission.europa.eu/law/law-making-process/better-regulation/simplification-and-implementation/simplification_en.

[53] Verktygslåda för bättre lagstiftning, s. 10.

[54] Se artikel 24 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed, som finns på: https://www.ombudsman.europa.eu/en/publication/en/3510.

[55] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 30.

[56] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 16.

[57] Verktygslåda för bättre lagstiftning, s. 463.

[58] Artiklarna 1 och 10.3 i EU-fördraget.

[59] Enligt kommissionens meddelande till Europaparlamentet, rådet, Europeiska ekonomiska och sociala kommittén samt Regionkommittén, kommissionens arbetsprogram 2026, COM(2025) 870 final av den 21 oktober 2025, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/HTML/?uri=CELEX:52025DC0870.

[60] I riktlinjerna för bättre lagstiftning, s. 30, anges följande: ”Om det i princip krävs en konsekvensbedömning, men detta inte är möjligt och ett undantag beviljas, bör ett analysdokument i form av ett arbetsdokument från kommissionens avdelningar med underlag för förslaget och kostnadsberäkningar utarbetas inom tre månader efter det att initiativet antagits.”

[61] Riktlinjer för bättre lagstiftning, s. 14/15.

[62] Kommissionen hänvisade till s. 31 i analysdokumentet, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:52024SC0360.

[63] Artikel 60 i kommissionens beslut 2024/3080 av den 4 december 2024 om fastställande av kommissionens arbetsordning, https://eur-lex.europa.eu/eli/dec/2024/3080/oj/eng.

[64] Ibidem, artikel 59.