Utfärdad i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Klaganden, ECA Watch, är en internationell koalition av icke-statliga organisationer som övervakar exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som exporterar till ”riskfyllda” marknader.

Enligt tillämplig EU-lagstiftning utarbetar Europeiska kommissionen en årlig översyn av exportkreditinstitutens verksamhet, på grundval av verksamhetsrapporter från EU:s medlemsstater. I denna översyn utvärderas om exportkreditinstituten uppfyller EU:s mål och skyldigheter.

Klaganden hävdade att kommissionens årliga översyn 2015, som omfattade exportkreditinstitutens verksamhet 2013, inte var tillräckligt grundlig, särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan. Samtidigt som hon konstaterade att kommissionen redan vidtog åtgärder för att se till att medlemsstaterna gjorde relevant information tillgänglig för den, konstaterade hon också att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Hon föreslog särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att lämna in rapporter. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen skulle förbättra den analys och utvärdering som används vid utarbetandet av de årliga översyner som den lägger fram för Europaparlamentet.

Bakgrunden till klagomålet

1. Exportkreditinstitut är nationella organ som stöder exportörer och investerare på marknader som anses vara alltför riskfyllda för konventionell privat finansiering (t.ex. utvecklingsländer) genom att tillhandahålla garantier, lån och försäkringar. Exportkreditinstitut kan vara privata, halvprivata eller offentliga organ. De flesta av EU:s medlemsstater har exportkreditinstitut. Klaganden, ECA Watch, är en internationell koalition av icke-statliga organisationer som övervakar exportkreditinstitutens verksamhet.

2. OECD:s förmedlingsavtal om statsstödda exportkrediter är det viktigaste internationella avtal som reglerar exportkrediter och de nationella exportkreditinstitutens verksamhet [2]. Den revideras regelbundet för att ta itu med den ständiga utvecklingen av internationella finansieringsmetoder och finansieringssektorer.

3. OECD har också antagit en rekommendation om gemensamma strategier för statsstödda exportkrediter och miljömässig och social tillbörlig aktsamhet, de så kallade gemensamma strategierna. De gemensamma strategierna innehåller en överenskommen uppsättning regler som är tillämpliga på verksamhet inom ramen för konsensusöverenskommelsen [3].

4. EU är part i konsensusöverenskommelsen och Europeiska kommissionen ansvarar för att förhandla om den på medlemsstaternas vägnar.

5. År 2011 antog Europeiska rådet och Europaparlamentet förordning (EU) nr 1233/2011 om tillämpningen av vissa riktlinjer för statsstödda exportkrediter, genom vilken 2005 års version av konsensusöverenskommelsen införlivades i EU:s rättsordning. Genom förordning (EU) nr 1233/2011 förklarades konsensusöverenskommelsen vara en del av EU-lagstiftningen och kommissionen bemyndigades att införliva framtida versioner av konsensusöverenskommelsen i EU-lagstiftningen genom delegerade akter.

6. Enligt förordningen (bilaga I) är EU:s medlemsstater skyldiga att lämna in årliga rapporter om sina exportkreditprogram till Europeiska kommissionen. På grundval av dessa verksamhetsrapporter lägger kommissionen fram en årlig översyn av exportkreditinstitutens verksamhet för Europaparlamentet. Denna översyn omfattar en utvärdering av exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s mål och skyldigheter.

7. Europaparlamentet var kritiskt till kommissionens första årliga översyn 2013 [4] och framhöll brister och dålig kvalitet i kommissionens och medlemsstaternas rapportering. Parlamentet uppmärksammade också bristen på strukturerade riktmärkningsverktyg och lämnade ett antal rekommendationer [5].

8. I juli 2015 klagade ECA Watch till kommissionen över att man inte hade infört lämpliga riktmärken och efterlevnadstester i samband med sin tredje årliga översyn av exportkreditinstitutens verksamhetsrapporter för 2013 [6]. Den hävdade också att kommissionen inte hade gjort någon grundlig bedömning av exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s mål och skyldigheter, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och miljöskydd. I sitt svar till klaganden uppgav kommissionen att den inte var ansvarig för informationen i medlemsstaternas verksamhetsrapporter och insisterade på att den inte hade åsidosatt sina rapporteringsskyldigheter enligt förordning (EU) nr 1233/2011.

9. Klaganden var inte nöjd med kommissionens svar och vände sig till ombudsmannen.

Utredningen

Europeiska ombudsmannens undersökning

10. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående:

Europeiska kommissionen ser inte till att medlemsstaternas exportkreditinstitut följer förordning (EU) nr 1233/2011.

11. Under undersökningens gång granskade ombudsmannens team relevanta handlingar och bad kommissionen att klargöra olika aspekter av den årliga insamlingen och översynen av information. Ombudsmannens förslag till lösning tar hänsyn till de argument och synpunkter som parterna framförde i sina diskussioner innan undersökningen inleddes samt information i de handlingar som inspekterats.

Parallella utredningar av nationella ombudsmän

12. Under sin undersökning i mars 2016 uppmanade Europeiska ombudsmannen ett antal nationella ombudsmän som hade mandat att undersöka nationella exportkreditinstitut att inleda parallella undersökningar av exportkreditinstitut på nationell nivå [7]. I dessa undersökningar skulle man undersöka myndigheternas tillsyn av de offentliga exportkreditinstituten i respektive medlemsstat, särskilt när det gäller deras efterlevnad av skyldigheter i fråga om mänskliga rättigheter och miljö. I detta sammanhang genomförde de polska och spanska ombudsmännen undersökningar och informerade Europeiska ombudsmannen om sina slutsatser.

13. Den polska ombudsmannen genomförde en undersökning som endast fokuserade på förfarandefrågor. Han informerade Europeiska ombudsmannen om de förfaranden som det polska finansministeriet följer för att uppfylla sin skyldighet att lämna in en årlig rapport till Europeiska kommissionen om det polska exportkreditorganets verksamhet. Den polska ombudsmannen har inte identifierat några frågor som kräver ytterligare utredning. Han avslutade sin utredning i oktober 2016. Den spanska ombudsmannens undersökning pågår fortfarande [8].

Kommissionens underlåtenhet att säkerställa exportkreditinstitutens efterlevnad av förordning (EU) nr 1233/2011

Argument som framförts till ombudsmannen

14. Klaganden hävdade att kommissionens årliga översyn och utvärdering för 2013 (som offentliggjordes 2015) inte är tillräckligt grundlig och inte ger garantier för att exportkreditinstituten följer EU-lagstiftningen och i synnerhet målen och skyldigheterna för EU:s yttre åtgärder när det gäller miljöskydd och mänskliga rättigheter. Klaganden hävdade särskilt följande: i) Tydliga riktmärken för efterlevnad av EU-lagstiftningen saknades. ii) Medlemsstaterna lämnade inte tillräcklig och tillförlitlig information. iii) Kommissionen föreföll inte analysera de uppgifter som lämnats av medlemsstaterna.

15. Klaganden bad Europeiska kommissionen att utarbeta överensstämmelsetester. Rådet uppmanade också kommissionen att införa omfattande och detaljerade rapporteringsmallar för att säkerställa en korrekt bedömning av exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s bestämmelser om yttre åtgärder, EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och EU:s handlingsplan för mänskliga rättigheter och demokrati. Rådet uppmanade särskilt kommissionen att i) stärka sina rapporteringsmallar för att säkerställa en korrekt bedömning, ii) göra en jämförande analys av medlemsstaternas rapporter i förhållande till EU:s bestämmelser om yttre åtgärder, iii) utveckla överensstämmelsetester som motsvarar EU:s skyldigheter och standarder som är bredare och striktare än OECD:s gemensamma strategier, och iv) stärka människorättsaspekten i samband med översynen.

16. I sina svar till klaganden ansåg kommissionen att den årliga rapporteringen var förenlig med bilaga I till förordning (EU) nr 1233/2011. Den vidhöll denna ståndpunkt under ombudsmannens inspektion. Kommissionen sade att den är skyldig att använda informationen i medlemsstaternas verksamhetsrapporter när den utarbetar den årliga översynen för Europaparlamentet. Den tillade att den inte såg något åsidosättande av sina rapporteringsskyldigheter enligt förordning (EU) nr 1233/2011. Det sade också att alla framtida ändringar av rapporteringsförfarandet skulle kräva godkännande från både Europaparlamentet och rådet.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde fram till ett förslag till lösning 

17. I artikel 5 i förordning (EU) nr 1233/2011 anges att de öppenhets- och rapporteringsåtgärder som ska tillämpas i unionen anges i bilaga I till förordningen. I bilaga I anges följande:

”1. Utan att det påverkar befogenheterna för de institutioner i medlemsstaterna som utövar tillsyn över de nationella exportkreditprogrammen ska varje medlemsstat tillhandahålla kommissionen en årlig verksamhetsrapport för att öka insynen på unionsnivå. Medlemsstaterna ska i enlighet med sin nationella lagstiftning rapportera om tillgångar och skulder, utbetalda fordringar och återvinningar, nya åtaganden, exponeringar och premieavgifter. Om ansvarsförbindelser kan uppstå till följd av statsstödd exportkreditverksamhet ska denna verksamhet rapporteras som en del av den årliga verksamhetsrapporten.

2. I den årliga verksamhetsrapporten ska medlemsstaterna beskriva hur miljörisker, som kan medföra andra relevanta risker, beaktas i deras exportkreditorgans statsstödda exportkreditverksamhet.

3. Kommissionen ska utarbeta en årlig översyn för Europaparlamentet på grundval av denna information, inbegripet en utvärdering av exportkreditinstitutens efterlevnad av unionens mål och skyldigheter.

(...).” (vår understrykning)

18. Ombudsmannen noterar att förordning (EU) nr 1233/2011 (bilaga I) kräver att kommissionen utarbetar rapporter på grundval av information från medlemsstaterna om hur exportkreditinstitut tar hänsyn till miljörisker och relaterade risker, om sådana finns. Det är allmänt accepterat att miljörisker också kan innebära risker för sociala och andra mänskliga rättigheter [9].

19. I förordningen anges också att kommissionens rapporter bör innehålla en utvärdering av exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s ”mål och skyldigheter”(punkt 3 i bilaga I). Ombudsmannen anser att denna bestämmelse bör tillämpas tillsammans med skäl 4 i förordningen. Detta kräver att medlemsstaterna följer unionens allmänna bestämmelser om yttre åtgärder, såsom ”konsolidering av demokratin, respekt för de mänskliga rättigheterna och en konsekvent politik för utveckling samt kampen mot klimatförändringar när de inrättar, utvecklar och genomför sina nationella exportkreditsystem” samt ”när de utövar sin övervakning av statsstödd exportkreditverksamhet”.

20. I fördraget om Europeiska unionen fastställs också principen att EU:s yttre verksamhet bör vägledas av respekten för de mänskliga rättigheterna [10].

21. Mot denna bakgrund granskade ombudsmannen medlemsstaternas rapporter till kommissionen och den checklista som medlemsstaterna använde vid rapporteringen. Enligt ombudsmannens uppfattning är det, även om den ursprungliga checklistan [11] färdigställdes under det danska ordförandeskapet 2012, öppet för kommissionen att ge instruktioner till medlemsstaterna om hur den ska fyllas i. Detta skulle göra det möjligt för kommissionen att utveckla checklistan och ge medlemsstaterna tydligare vägledning om vilken information som krävs.  

22. Ombudsmannen gläder sig åt att det i avsnitt III i checklistemallen föreskrivs att medlemsstaterna i) i rapporterna inkludera all information som kan hjälpa kommissionen att genomföra sin utvärdering av exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s mål och skyldigheter (i den mening som avses i artikel 3 i bilaga I till förordning (EU) nr 1233/2011), och ii) uttryckligen tillhandahålla information om miljön (punkt 1) och mänskliga rättigheter (punkt 2)[12]. Ombudsmannen anser dock att det fortfarande finns utrymme för förbättringar när det gäller insamlingen av information som syftar till att hjälpa kommissionen att genomföra sin utvärdering av revisionsrättens efterlevnad av EU:s mål och skyldigheter.

23.  Ombudsmannen noterar att kommissionen hittills inte har fastställt några gemensamma normer för hur detaljerade och/eller underbyggda medlemsstaternas rapporter om dessa frågor (mänskliga rättigheter och miljö) bör vara [13]. Sådana normer skulle vara av yttersta vikt med tanke på de stora skillnaderna i medlemsstaternas kontroll- och utvärderingspraxis innan exportkreditprojekt godkänns [14].

24. Det vore att föredra om checklistemallen uttryckligen hänvisade till EU:s rättsliga skyldigheter och standarder mot bakgrund av vilka exportkreditpolitiken och exportkreditverksamheten kommer att utvärderas [15]. Såsom klaganden hävdar har hänvisningarna till relevanta OECD-instrument inte samma betydelse som bindande krav som följer av EU-lagstiftningen [16]. I detta avseende noterar ombudsmannen att preliminära resultat från den spanska ombudsmannens undersökning tyder på att det finns exportkreditverksamhet som bedöms av den nationella förvaltningen på grundval av lägre människorätts- och miljönormer än de som krävs enligt EU-lagstiftningen.

25. Dessutom skulle checklistemallen kunna innehålla tydliga och exakta riktmärken som säkerställer konsekvens och möjliggör en jämförande bedömning. Kommissionens erfarenheter av konsekvensbedömningsverktyg skulle kunna vara användbara i detta avseende.

26. Utöver de årsrapporter som medlemsstaterna lämnar till kommissionen granskade ombudsmannen de rapporter som kommissionen har lämnat till parlamentet [17] och ett antal andra dokument som rör den årliga utvärderingscykeln.

27. Ombudsmannens undersökning fann inga bevis för att kommissionen utför någon form av kontroll och/eller jämförande bedömning av den information som medlemsstaterna tillhandahåller. Det fanns inte heller några bevis för att kommissionen inleder en dialog med medlemsstaterna på individuell basis om utvärderings- eller rapporteringsmetoder eller spridning av bästa praxis, och därmed fullt ut utnyttjar sin roll som kontaktpunkt för informationsinsamling.

28. Att vidta sådana åtgärder skulle förbättra processen för att förbereda de årliga översyner som kommissionen lägger fram för parlamentet. För närvarande innehåller kommissionens rapporter en ganska beskrivande uppräkning av vad exportkreditinstituten gör, snarare än en mer omfattande analys och utvärdering av deras initiativ och åtgärder [18].

29. Slutligen verkar det inte som om kommissionen har tagit några konkreta initiativ för att samråda med Europeiska utrikestjänsten om att förbättra rapporteringsmetoden [19]. Den verkar inte heller ha samrått med det civila samhället om hur översynsförfarandet skulle kunna förbättras. Sådana samråd föreslogs av parlamentet i dess rapport från juli 2013. I betänkandet efterlyste parlamentet också en striktare rapportering och utvärdering från kommissionens sida.

30. Mot denna bakgrund föreslår ombudsmannen en lösning [20] som bör förbättra kommissionens nuvarande praxis för översyn.

Förslag till lösning

Med beaktande av ovanstående analys och med tanke på att väsentliga ändringar av rapporteringsförfarandet skulle kräva godkännande från både Europaparlamentet och rådet [21] lägger ombudsmannen fram följande förslag till lösning:

i) Kommissionen bör, efter samråd med det civila samhället och Europeiska utrikestjänsten, ta lämpliga initiativ för att se över checklistemallen i syfte att förbättra rapporteringsmetoden och i synnerhet för att säkerställa a) införandet av uttryckliga hänvisningar till de relevanta principerna i fördragen och i stadgan om de grundläggande rättigheterna och b) fastställandet av en metod för rapportering av icke-finansiella frågor.

ii) Efter sitt samarbete med medlemsstaterna bör kommissionen utarbeta riktlinjer för att bistå medlemsstaterna i deras rapportering till kommissionen och i syfte att säkerställa att medlemsstaternas rapporter blir så heltäckande som möjligt och presenteras på ett sätt som underlättar kommissionens efterföljande analys och utvärdering av dessa rapporter.

iii) Med utgångspunkt i led ii ovan bör kommissionen vidta åtgärder för att förbättra den analys och utvärdering som den använder vid utarbetandet av de årliga översyner som den lägger fram för Europaparlamentet, i enlighet med bilaga I till förordning (EU) nr 1233/2011.

 

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 11 maj 2017

 

 

[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] http://www.oecd.org/tad/xcred/theexportcreditsarrangementtext.htm (på engelska)

[3] De gemensamma strategierna är tillämpliga på alla typer av statsstödda exportkrediter med en löptid på minst två år (export för exportkrediter på medellång och lång sikt). I rekommendationen föreskrivs bland annat granskning av exportkreditprojekt, deras klassificering efter deras potentiella miljömässiga och sociala konsekvenser samt utarbetande av miljökonsekvensbedömningar och sociala konsekvensbedömningar. I de gemensamma strategierna hänvisas till FN:s vägledande principer för företag och mänskliga rättigheter samt till ett antal internationella beslut/förklaringar osv. om mänskliga rättigheter och miljöskydd. I 2016 års version av de gemensamma strategierna har människorättsaspekten förstärkts genom tillägg av ett antal bestämmelser som uttryckligen rör mänskliga rättigheter.

[4] Årlig översyn av medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter om exportkrediter i den mening som avses i förordning (EU) nr 1233/2011. Denna översyn omfattade år 2011.

[5] ECA Watch var också kritisk till kommissionens årliga översyn 2013. År 2013 offentliggjorde ECA Watch en skuggrapport med titeln Still Exporting Destruction. Rapporten innehöll en alternativ bedömning av exportkreditinstitutens efterlevnad av förordning (EU) nr 1233/2011 och kritiserade kommissionens första rapport till Europaparlamentet. Den innehöll också exempel på bristande efterlevnad från exportkreditinstitutens sida i olika medlemsstater.

[6] Europeiska kommissionen, Kommissionens årliga översyn av medlemsstaternas årliga verksamhetsrapporter om exportkrediter i den mening som avses i förordning (EU) nr 1233/2011, COM(2015) 130, 17.3.2015.

[7] Europeiska ombudsmannen samordnar Europeiska ombudsmannanätverket (ENO). Hon uppmanade följande ENO-medlemmar att överväga att inleda parallella undersökningar: den brittiska justitieombudsmannen, den belgiska ombudsmannen, den finska ombudsmannen, den danska ombudsmannen, den nederländska ombudsmannen, den polska ombudsmannen och den spanska ombudsmannen. Urvalet baserades på om de nationella exportkreditinstituten låg inom respektive nationell ombudsmans ansvarsområde.

[8] Den spanska ombudsmannen informerade Europeiska ombudsmannen om sina preliminära slutsatser den 23 november 2016 och den 6 februari 2017.

[9] För en analys se: de Zayas, Alfred-Maurice, Report of the Independent Expert on the promotion of a democratic and equitable international order, FN:s råd för mänskliga rättigheter, juli 2015. Se även Reid Emily, Balancing Human Rights, Environmental Protection and International Trade, Lessons from the EU experience, Oxford och Portland: Hart Publishing, 2015, s. 195. Hon hävdar att ”den mycket tydliga lärdomen av denna EU-erfarenhet är att dessa intressen [ekonomiska intressen och icke-ekonomiska intressen, särskilt mänskliga rättigheter och miljöskydd] är nära förbundna med varandra, till och med ömsesidigt beroende, och att de bör eftersträvas tillsammans”.

[10] I artikel 21 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget) anges följande: ”Unionens åtgärder i internationella sammanhang ska utgå från de principer som har legat till grund för dess egen tillblivelse, utveckling och utvidgning och som den strävar efter att föra fram i resten av världen: demokrati, rättsstaten, de mänskliga rättigheternas och grundläggande friheternas universalitet och odelbarhet, respekt för människans värdighet, jämlikhet och solidaritet samt respekt för principerna i Förenta nationernas stadga och i internationell rätt.”
I artikel 3.5 i EU-fördraget anges följande: ”I sina förbindelser med den övriga världen ska unionen upprätthålla och främja sina värderingar och intressen och bidra till att skydda sina medborgare. Den ska bidra till fred, säkerhet, hållbar utveckling av jorden, solidaritet och ömsesidig respekt mellan folken, fri och rättvis handel, utrotning av fattigdom och skydd för de mänskliga rättigheterna, särskilt barnets rättigheter, samt till strikt efterlevnad och utveckling av internationell rätt, inbegripet respekt för principerna i Förenta nationernas stadga.”

[11] Den checklista som medlemsstaterna ska använda består av sex avsnitt:

i) Rapporterande landsinformation.

ii) Rapporterande lands rättsliga och politiska information (inklusive respektive exportkreditorgans årsrapport som är tillgänglig för rapporteringsåret).

iii) Information om rapporteringen av medlemsstaternas exportkreditpolitik.

iv) Uppgifter i den årliga verksamhetsrapporten.

v) Ansvarsförbindelser. och

vi) Utvärdering och införlivande av miljörisker.

[12] Utöver denna information ska medlemsstaterna enligt avsnitt III lämna information om åtgärder mot mutor (punkt 3). Hållbara utlåningsmetoder (punkt 4). och annan politik (punkt 5). 

[13] Den information som medlemsstaterna tillhandahåller i avsnitt III i checklistan varierar avsevärt, från att bara bekräfta att OECD:s gemensamma strategier följs till att ge information om initiativ som de tar som kan gå utöver OECD:s krav, eller att uppmana kommissionen att konsultera deras respektive kreditinstituts årsrapporter som lämnas in i samband med utvärderingscykeln. 

[14] Exempelvis utför Sverige, Frankrike, Italien och Tyskland miljögranskning av transaktioner utöver dem som omfattas av OECD:s gemensamma strategier (rapporteringsåren 2011, 2012 och 2013). Tyskland (2011 års rapport) och Österrike (2011 års rapport) bedömer människorättsparametrar i frågor som inte tas upp i de gemensamma strategierna eller i transaktioner som inte omfattas av dem. Frankrike offentliggör miljöinformation och social information på sin webbplats om projekt med potentiellt betydande inverkan minst 30 dagar innan det slutliga beslutet fattas. För mer information om medlemsstaternas enskilda praxis, se deras respektive exportkreditinstituts årsrapporter som lämnats in till kommissionen (finns också på deras respektive kreditinstituts webbplatser). 

[15] När det gäller miljö- och människorättsfrågor (avsnitt iii punkterna 1 och 2 i checklistemallen) tillfrågas medlemsstaterna helt enkelt om de tillämpar OECD:s gemensamma strategier. OECD:s rekommendation om mutor och statsstödda exportkrediter samt OECD:s principer och riktlinjer för att främja hållbar utlåning vid tillhandahållandet av statsstödda exportkrediter till låginkomstländer nämns som referensdokument i punkterna 3 respektive 4.

[16] I 2016 års version av de gemensamma strategierna uppmuntras medlemmarna att ”rikta projekt mot relevanta aspekter av andra internationellt erkända standarder, såsom Europeiska unionens standarder som är strängare än de standarder som det hänvisas till ovan”(punkt 26 och punkt 5 v i bilaga III).

[18] Kommissionen har hittills utarbetat fyra årliga översyner. De följer samma struktur och består av tre huvuddelar: (1) Inledning med fokus på det rättsliga sammanhanget och bakgrundsinformation. (2) Årliga verksamhetsrapporter som mottagits för kalenderåret XXXX som anger vilka medlemsstater som lämnar in årliga verksamhetsrapporter och som upprepar att medlemsstaterna följer samma mall för sin rapportering. (3) Analys av de årliga verksamhetsrapporterna. Avsnitt 3 består av fyra underavsnitt: a) Allmän finansiell information. b) Behandling av miljörisker som kan medföra andra relevanta risker. c) Annan information i de årliga verksamhetsrapporterna. och d) exportkreditinstitutens efterlevnad av unionens mål och skyldigheter.

[19] Ombudsmannen noterar kommissionens beredvillighet att ”underlätta och främja” en interinstitutionell dialog om EU-institutionerna vill fastställa mer ambitiösa politiska mål för medlemsstaternas efterlevnad av unionens mål och skyldigheter. Se årsrapporten för 2015 (som omfattar medlemsstaternas verksamhetsrapporter för 2013), s. 7. Detta tillvägagångssätt har bekräftats på nytt i kommissionens senaste årliga översyn som offentliggjordes i februari 2017 (och som omfattar medlemsstaternas verksamhetsrapporter för 2014), s. 7.   

[20] I enlighet med artikel 5 i Europeiska ombudsmannens genomförandebestämmelser.

[21] Se punkt 16.