Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på riskfyllda marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Ombudsmannen rekommenderade särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen rekommenderade också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen informerade ombudsmannen om att den skulle samråda med rådet, Europaparlamentet och Europeiska utrikestjänsten och samarbeta med det civila samhället för att genomföra ombudsmannens rekommendationer. Kommissionen kommer särskilt att föreslå rådets arbetsgrupp för exportkrediter en reviderad checklista som medlemsstaterna ska använda i sina årsrapporter. Kommissionen kommer också att överväga att utarbeta relevant vägledning för medlemsstaternas rapportering.

Eftersom de åtgärder som kommissionen aviserat på lämpligt sätt följer ombudsmannens rekommendationer avslutade ombudsmannen sin undersökning men uppmanade kommissionen att rapportera tillbaka inom ett år.

Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på ”riskfyllda” marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Hon föreslog särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen avvisade ombudsmannens förslag främst på grund av att den anser att genomförandet av dem skulle kräva en ändring av den befintliga lagstiftningen. Ombudsmannen instämde inte i kommissionens ståndpunkt och har nu lämnat rekommendationer till kommissionen i samma ordalag som i hennes tidigare förslag.  Ombudsmannen anser att kommissionens årliga översyn, som den skickar till parlamentet, bör utgöra mer än en sammanställning av innehållet i de årsrapporter som mottagits från medlemsstaterna och att den bör innehålla en välgrundad och detaljerad utvärdering av exportkreditinstitutens resultat, särskilt när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och miljön.

Denna undersökning på eget initiativ grundar sig på ett klagomål från en sammanslutning av armeniska icke-statliga organisationer kallad Citizens' Protection League (CPL). Det gäller beslutet av Europeiska unionens delegation i Armenien att inte ingå ett bidragsavtal med CPL efter det att delegationen upptäckt ett fel i sin ursprungliga bedömning av CPL-ansökan. CPL hävdade att delegationens beslut inte grundades på välgrundade skäl.

Under ombudsmannens undersökning medgav Europeiska kommissionen att de åtgärder som ursprungligen vidtagits av delegationen, när den väl insåg att ett fel hade inträffat i utvärderingsprocessen, inte var lämpliga. Kommissionen visade dock också att det upptäckta felet krävde att utvärderingen av CPL:s ansökan gjordes om och att delegationen därför inte kunde ingå bidragsavtalet med CPL.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde ett urvalsförfarande för en tjänst vid EU:s delegation i Albanien. Klaganden var missnöjd med att inte ha blivit utvald till tjänsten, eftersom hon ansåg att hon uppfyllde alla nödvändiga kriterier. Hon begärde information om sin ansökan och skälen till att hon inte fanns med på slutlistan. Delegationen besvarade inte hennes begäran i tid.

Ombudsmannen undersökte frågan. Under undersökningens gång besvarade delegationen klagomålet och löste därmed denna aspekt av klagomålet. När det gäller beslutet att inte föra upp klaganden på slutlistan ansåg ombudsmannen att delegationens förklaring av sitt beslut var rimlig och avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Ombudsmannen föreslog att Europeiska utrikestjänsten skulle ge delegationerna vägledning om behovet av att hålla de sökande informerade om uttagningsproven har försenats. Ombudsmannen föreslog också att Europeiska utrikestjänsten i vägledningen för EU-delegationer för lokalanställda skulle inkludera mer detaljerade krav på vilken typ av information som ska ingå i den förteckning/det Excel-kalkylblad som upprättas av urvalskommittéerna.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens uppsägning av ett tjänsteavtal. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade svarat på hans skrivelser, att den hade sagt upp tjänsteavtalet utan goda skäl och att den hade dröjt med att betala de fakturor som skickats till den. Han begärde även ersättning för sena betalningar och skadestånd.

Ombudsmannen undersökte dessa påståenden. När det gäller den första drog kommissionen slutsatsen att ärendet hade lösts, eftersom kommissionen slutligen besvarade klagandens skrivelser. När det gäller det andra påståendet, som avser den påstådda uppsägningen av avtalet utan saklig grund, drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande, eftersom avtalet gav kommissionen rätt att säga upp det när som helst och att kommissionen under alla omständigheter hade lagt fram goda skäl för uppsägningen. När det gäller det tredje påståendet drog ombudsmannen slutsatsen att man hade funnit en lösning på problemet med sena betalningar av fakturor, eftersom kommissionen slutligen betalade klaganden de belopp som skulle betalas för det arbete som utförts och gick med på att betala dröjsmålsränta. Slutligen, när det gäller skadeståndsyrkandet, drog ombudsmannen slutsatsen att det inte fanns något behov av någon ytterligare undersökning i ärendet, eftersom kommissionen betalade klaganden ersättning för den skada som lidits och avtalet inte föreskrev någon ersättning för någon annan typ av skada.

Ärendet gällde Europeiska unionens rådgivande uppdrag i Ukrainas (EUAM) avslag på klagandens ansökan i ett urvalsförfarande. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande när det gäller avslaget på ansökan. Ombudsmannen fann vidare att en administrativ prövningsmekanism på en nivå är tillräcklig. Slutligen gladde det ombudsmannen att bli informerad om att Europeiska utrikestjänsten nu har beslutat att ändra det meddelande som den skickar till avvisade kandidater för att inkludera information om tillgängliga rättsmedel.

Ärendet gällde kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till sitt yttrande om förslaget till serbisk lag om kostnadsfri rättshjälp.

Ombudsmannen undersökte frågan och gjorde en inspektion av den berörda handlingen. Ombudsmannen bedömde informationen i ärendet och fann att kommissionens vägran var motiverad enligt de relevanta tillämpliga reglerna om tillgång till handlingar (förordning 1049/2001).

Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Med detta sagt grundar sig ombudsmannens slutsatser på den tolkning av lagen som den tillämpades den dag då kommissionen fattade sitt beslut om klagandens bekräftande ansökan. Det finns inget som hindrar att kommissionen, i allmänhetens intresse, strävar efter större insyn i det sätt på vilket den genomför föranslutningsförhandlingarna och i takt med att förhandlingarna fortskrider eller slutförs. Ikraftträdandet av utkastet till lag om kostnadsfri rättshjälp, det preliminära avslutandet av kapitel 23 i anslutningsförhandlingarna och den eventuella serbiska anslutningen till EU är alla tillfällen då kommissionen skulle kunna göra en ny bedömning av situationen för att fastställa om de skäl som motiverade dess vägran att bevilja tillgång till den begärda handlingen fortfarande gäller. Ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att genomföra denna reflektion.

I juli 2014 avslog kommissionen klagandens ansökan om att arbeta som expert på ett projekt i Indonesien, eftersom hon redan hade åtagit sig att arbeta med ett EU-finansierat projekt i Liberia som ägde rum samtidigt. Klaganden ansökte på nytt när projektet i Liberia försenades på grund av ebolakrisen och påpekade att hon faktiskt var tillgänglig för att arbeta med projektet i Indonesien.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen har rätt att begära att experter ska vara tillgängliga för att arbeta uteslutande med projekt under angivna perioder. Hon noterade att klaganden hade förklarat att hon uteslutande skulle vara tillgänglig för att arbeta med två överlappande projekt. Klaganden förklarade inte denna motsägelse när hon lämnade in sin ursprungliga ansökan. På grundval av den information som lämnats anser ombudsmannen att kommissionen hade rätt när den avslog klagandens första ansökan. När det gäller den andra ansökan uppgav klaganden i själva verket att den pågående ebolakrisen i Liberia innebar att hon faktiskt var fri att arbeta med projektet i Indonesien. Kommissionen granskade därefter hennes situation på nytt. Ombudsmannen ansåg att den gjorde en rättvis och rimlig bedömning när den drog slutsatsen att klaganden inte kunde garantera sin tillgänglighet. Ombudsmannen drar således slutsatsen att kommissionen inte heller begick något fel när den avslog hennes andra ansökan om att få arbeta med det indonesiska projektet. Det lämnar dock frågor om hur kommissionen hanterar rättigheterna för experter som fastnat i kriser som ebolautbrottet.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden. Hon föreslog för kommissionen att om ett projekt måste avbrytas bör den vara beredd att befria alla berörda experter från ett exklusivitetsåtagande.

Detta klagomål uppstod till följd av en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska kommissionen i samband med förhandlingarna mellan vissa EU-medlemsstater och Amerikas förenta stater om konsekvenserna av Förenta staternas Foreign Account Tax Compliance Act (FATCA). Klagomålet framfördes av ledamoten Sophie In't Veld.

De viktigaste frågorna under ombudsmannens undersökning var a) kommissionens ansträngningar att finna en rättvis lösning när det gäller bedömningen av ett stort antal handlingar, och b) kommissionens vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till flera handlingar som rör FATCA.

Ombudsmannen undersökte dessa frågor och rekommenderade kommissionen att a) göra ett nytt försök att nå en rättvis lösning, annars skulle den behöva bedöma de handlingar som omfattas av ledamotens begäran utan onödigt dröjsmål, och b) överväga att ge allmänheten bredare tillgång till vissa handlingar som rör FATCA.

Ombudsmannen är nu övertygad om att kommissionen har godtagit och genomfört hennes rekommendationer och därför har avslutat ärendet.

Klaganden hade ett bidragsavtal med Europeiska kommissionen för finansiering av ett projekt i Egypten. Enligt detta avtal var klaganden tvungen att ställa en finansiell garanti från en bank eller ett finansinstitut som var etablerat i EU för att säkra kommissionens förfinansiering av projektet. Efter det att avtalet hade trätt i kraft visade det sig att klaganden inte kunde ställa den finansiella säkerhet som krävdes. Kommissionen sade därför upp avtalet.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen hade uppfyllt sin avtalsenliga skyldighet att samråda med klaganden innan avtalet sades upp. Mot bakgrund av den information som klaganden lämnade till kommissionen om sin ekonomiska kapacitet fann ombudsmannen också att kommissionen rimligen kunde förstå att klaganden inte skulle ha kunnat genomföra projektet utan förfinansiering och att ytterligare samråd därför var onödiga.

Ombudsmannen drog slutsatsen att kommissionen hade handlat lagenligt och rimligt när den sade upp avtalet med klaganden. Ombudsmannen föreslog dock att kommissionen i framtida kontrakt skulle överväga att i standardavtalsvillkoren införa en bestämmelse som ger bidragsmottagaren rätt att avstå från kommissionens förfinansiering. Detta skulle undanröja skyldigheten att ställa en finansiell säkerhet om stödmottagaren skulle kunna bevisa att den har de finansiella medel som krävs för att genomföra projektet. Ombudsmannen bad också kommissionen att se till att i en uppsägningsskrivelse alltid ange den exakta rättsliga grunden för beslutet samt alternativen för att överklaga beslutet.