Sök efter undersökningar

Klagandena är två detaljhandelsföretag, IKEA och Decathlon, som menade att Europeiska kommissionen hade underlåtit att hantera överträdelseförfaranden mot Tyskland avseende plan- och bygglagstiftning och butikslokaler på rätt sätt. Klagandena invände mot den tid som förfarandena tagit; det första överträdelseklagomålet hade ingetts 2008. De invände också mot de olika förklaringar till fördröjningen som kommissionen hade lämnat.

Under undersökningen presenterade ombudsmannen preliminära slutsatser för kommissionen, främst att kommissionen hade tagit orimligt lång tid på sig (över 13 år) för att hantera de inledande administrativa stegen i överträdelseförfarandet. Hon föreslog att kommissionen skulle fatta beslut om nästa steg i förfarandet utan vidare dröjsmål.

Kommissionen besvarade ombudsmannens slutsatser, förklarade varför så lång tid hade förlöpt och angav att den hade som avsikt att fatta ett beslut i början av 2023.

Ombudsmannen konstaterade att den långa tid som gått inte kunde motiveras. Hon fann att det förelåg ett administrativt missförhållande och avslutade ärendet. Hon ansåg att det inte fanns skäl att lämna någon rekommendation, eftersom kommissionen hade åtagit sig att fatta ett beslut under de kommande månaderna. Kommissionen bör rapportera tillbaka till ombudsmannen senast i slutet av mars 2023.

 

Ärendet gällde en vägran från Europeiska unionens råd att ge allmänheten fullständig tillgång till ett yttrande från dess juridiska avdelning om karaktären hos det handels- och samarbetsavtal som ingåtts mellan Förenade kungariket och EU. Rådet hävdade att ett fullständigt utlämnande skulle skada dess internationella förbindelser, juridiska rådgivning och pågående beslutsprocess.

Ombudsmannen ansåg att yttrandet inte innehöll känslig information och att rådets argument inte var övertygande. Som en lösning föreslog ombudsmannen därför att rådet skulle bevilja största möjliga tillgång till yttrandet.

Rådet godtog inte detta förslag till lösning. Ombudsmannen konstaterade att rådets vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till yttrandet utgjorde ett administrativt missförhållande och utfärdade en motsvarande rekommendation.

Rådet avvisade ombudsmannens rekommendation. Ombudsmannen avslutar därför ärendet och bekräftar konstaterandet av ett administrativt missförhållande.

Klaganden begärde allmänhetens tillgång till ett yttrande från juridiska avdelningen vid Europeiska unionens råd om den rättsliga karaktären hos det handels- och samarbetsavtal som ingåtts mellan Förenade kungariket och EU.

Rådet gav endast mycket begränsad tillgång till yttrandet och hävdade att ett fullständigt utlämnande skulle skada dess internationella förbindelser, juridiska rådgivning och pågående beslutsprocess.

Ombudsmannen ansåg att yttrandet inte innehöll känslig information. Hon fann att rådet inte hade visat hur ett utlämnande konkret och faktiskt skulle undergräva allmänintresset i fråga om internationella förbindelser. Hon fann också att det var oklart hur ett utlämnande skulle undergräva rådets möjlighet att erhålla uppriktig, objektiv och fullständig rådgivning. Ombudsmannen ansåg snarare att ökad insyn skulle stärka avtalets legitimitet.

Som en lösning föreslog ombudsmannen att rådet skulle bevilja största möjliga tillgång till yttrandet från sin juridiska avdelning. Rådet följde inte detta förslag till lösning.

Eftersom rådet inte har motbevisat eller bemött argumenten i ombudsmannens förslag till lösning vidhåller ombudsmannen sin ståndpunkt. Hon anser att rådets vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till yttrandet utgör ett administrativt missförhållande och utfärdar en motsvarande rekommendation för att ta itu med detta.

Ärendet gällde en begäran om tillgång till fyra handlingar om vänskapsgruppen mellan EU och Kina, som är en inofficiell grupp av Europaparlamentsledamöter.

Europaparlamentets talman hade bett parlamentets rådgivande kommitté för ledamöters uppförande att granska huruvida gruppens ordförande hade uppfyllt sina skyldigheter att redogöra för alla bidrag som mottagits inom ramen för gruppens verksamhet. De fyra handlingarna var en del av förfarandet inför kommittén.

Europaparlamentet vägrade att ge tillgång till de fyra handlingarna och hänvisade i huvudsak till att förfarandet i den rådgivande kommittén var konfidentiellt.

Ombudsmannens utredare undersökte de fyra handlingarna och träffade relevant personal från Europaparlamentet för att erhålla ytterligare information om beslutet att vägra tillgång. Ombudsmannen konstaterade att Europaparlamentets beslut att vägra tillgång var rimligt mot bakgrund av relevant rättspraxis.

Om olika handlingar offentliggörs, såsom de aktuella handlingarna i detta fall, finns det en risk för att den rådgivande kommittén hindras från att få tillgång till nödvändig information inom ramen för sina utredningar. I detta fall skulle ett offentliggörande dessutom leda till att endast lite eller ingen ytterligare relevant information om ärendet görs tillgänglig. Ombudsmannen konstaterade därmed att det inte förelåg något administrativt missförhållande och avslutade undersökningen.