Ärendet gällde hur Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) hanterade ett klagomål om testresultat i ett rekryteringsförfarande för tjänstemän i den stående styrkan. Klaganden hade inte fått det lägsta totalresultatet i ett flervalsprov för att kunna gå vidare till nästa steg i förfarandet. Den klagande ifrågasatte hans resultat och var oroad över att han hade utsatts för rasdiskriminering och etnisk diskriminering. Klaganden bad om frågorna och svaren, som Frontex inte gav honom.

Klaganden var missnöjd med hur Frontex hanterade ärendet och vände sig till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning och bad Frontex att överväga att förse klaganden med en förteckning som i form av skrivelser visar de svar som klaganden lämnat och de korrekta svaren i provet med flervalsfrågor. Frontex försåg klaganden med information i denna riktning.

Ombudsmannen konstaterade att det inte förelåg några administrativa missförhållanden i Frontex beräkning av klagandens testresultat och att det inte heller fanns några tecken på diskriminering.

Med tanke på att Frontex gav klaganden relevant information om provet med flervalsfrågor under utredningens gång fanns det inga ytterligare undersökningar som motiverades av denna aspekt av ärendet. Ombudsmannen avslutade undersökningen med ett förslag till förbättringar för Frontex om att byrån i sina rekryteringsförfaranden bör informera de sökande om de resultat som erhållits i eventuella utslagningsprov, med hjälp av en tabell som, med avseende på det antal som motsvarar varje fråga, anger det svar som lämnats (i form av en skrivelse) samt det korrekta svaret (även i form av en skrivelse).

Ärendet gällde beslutet av Europeiska unionens delegation i Papua Nya Guinea att förkasta klagandens anbud som onormalt lågt. Klaganden hävdade att delegationen inte begärde några särskilda förtydliganden, inte motiverade sitt beslut och grundade sitt avslag på faktorer som inte hade något samband med det pris som angavs i anbudet.

Ombudsmannen ansåg att delegationen borde ha varit mer specifik när den begärde förtydliganden från klaganden om priset och borde ha fastställt en tydlig koppling mellan priset och alla faktorer som beaktades i dess bedömning. Delegationen underlät också att i tillräcklig utsträckning motivera sitt beslut att förkasta anbudet som onormalt lågt, i strid med motiveringsskyldigheten. Dessa brister utgör administrativa missförhållanden.

Kommissionen lämnade ytterligare förtydliganden under undersökningen, men ombudsmannen konstaterade att dessa förtydliganden inte i tillräcklig utsträckning åtgärdade de brister som konstaterats.

Ombudsmannen ansåg att det inte skulle vara lämpligt att utfärda en motsvarande rekommendation i detta fall eftersom kontraktet har tilldelats. Hon lade dock fram tre förslag som syftade till att förhindra att sådana problem skulle uppstå i liknande fall i framtiden.

Klaganden, en ledamot av Europaparlamentet, uttryckte oro över vad han ansåg var en diskrepans mellan AI-förordningen och uppförandekoden för AI för allmänna ändamål. Europeiska kommissionen bekräftade nyligen att uppförandekoden, som utarbetats av berörda parter, är ett ”lämpligt” frivilligt verktyg för leverantörer av AI för allmänna ändamål för att visa att de följer AI-förordningen. Klaganden hävdade dock att uppförandekoden undantar leverantörer av AI för allmänna ändamål från deras skyldighet enligt AI-förordningen att dokumentera eller åtminstone uppskatta sina modellers energiförbrukning under träning och testning.

Ombudsmannen undersökte denna fråga och fann att kommissionen på ett rimligt sätt förklarade hur dess AI-byrå avser att bedöma energiförbrukningen för AI för allmänna ändamål när leverantörerna saknar viss information som krävs för att göra uppskattningen. Kommissionen gav därför nödvändiga garantier för att den kommer att uppfylla det underliggande målet i AI-förordningen i detta avseende. I detta sammanhang noterade ombudsmannen att uppförandekoden är avsedd som en tillfällig lösning, som kan förbättras ytterligare och sannolikt kommer att ersättas av riktade instrument, såsom ”harmoniserade standarder”, som utvecklats av de europeiska standardiseringsorganisationerna.

På grundval av detta fann ombudsmannen att inga ytterligare undersökningar av detta klagomål är motiverade i detta skede.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge delvis eller mer omfattande tillgång till två handlingar som rör ett projekt som finansierats i partnerskap med Unicef. När kommissionen nekade tillgång till handlingar grundade den sig på fem undantag som anges i unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, nämligen behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik samt skyddet av dess beslutsprocess, en tredje parts kommersiella intresse och fysiska personers integritet och integritet, inbegripet deras personuppgifter.

På grundval av inspektionen av de omtvistade handlingarna övertygades ombudsmannen inte av kommissionens argument att ett partiellt eller mer omfattande utlämnande (allvarligt) skulle undergräva skyddet för de åberopade intressena. Ombudsmannen lade fram ett förslag till lösning och uppmanade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i fråga om begäran, i syfte att ge största möjliga tillgång till de omtvistade handlingarna. Hon påminde också kommissionen om dess skyldighet att fatta beslut inom rimlig tid och motivera sina beslut.

Kommissionen godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav klaganden partiell och bredare tillgång till handlingarna. Ombudsmannen välkomnade kommissionens positiva svar på hennes förslag till lösning, som löste klagomålet.  

Ärendet gällde Europeiska kommissionen´s hantering av ett överträdelseklagomål avseende Czechia´s beslut att slå samman sin järnvägsmyndighet med konkurrensmyndigheten. Den största farhågan var att sammanslagningen kan ha inneburit en överträdelse av EU-lagstiftningen och att Tjeckien kan ha underlåtit att säkerställa en oberoende och effektiv övervakning av järnvägssektorn.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade lämnat en tillräcklig motivering till klagandens slutsats att Tjeckien inte hade överträtt EU-lagstiftningen. Efter att ha granskat kommissionens förklaringar under undersökningen drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen hade undersökt ärendet omsorgsfullt och att dess beslut att avsluta ärendet hade grundats på välgrundade grunder.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande när det gäller kommissionens bedömning av överträdelseklagomålet. Eftersom kommissionen under undersökningens gång lämnade en detaljerad motivering, var denna aspekt av ärendet avgjord. Ombudsmannen föreslog att kommissionen alltid skulle ge de klagande en tillräcklig motivering när den avser att avsluta ett överträdelseärende.

Ärendet gällde en anbudsinfordran som anordnades av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) om tillhandahållande av klädutrustning till Frontex tjänstemän. Klaganden, ett företag som också deltog i anbudsförfarandet, uttryckte farhågor med Frontex om tilldelningen av kontraktet till det vinnande företaget. Klaganden hävdade närmare bestämt att Frontex borde ha förkastat det vinnande anbudet på grund av anbudsgivarens påstådda ekonomiska svårigheter och brister i genomförandet av ett annat kontrakt, samt på grund av att det anbud som lämnats in enligt klaganden var onormalt lågt.

Ombudsmannen konstaterade att Frontex korrekt hade utfört kontrollen av den utvalda anbudsgivarens stödberättigande i enlighet med tillämpliga regler. Dessutom konstaterade hon att Frontex bedömning att det utvalda anbudet inte var onormalt lågt var rimlig och i linje med tillämpliga regler.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden.