Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge delvis eller mer omfattande tillgång till två handlingar som rör ett projekt som finansierats i partnerskap med Unicef. När kommissionen nekade tillgång till handlingar grundade den sig på fem undantag som anges i unionslagstiftningen om tillgång till handlingar, nämligen behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och unionens eller en medlemsstats finansiella, monetära eller ekonomiska politik samt skyddet av dess beslutsprocess, en tredje parts kommersiella intresse och fysiska personers integritet och integritet, inbegripet deras personuppgifter.

På grundval av inspektionen av de omtvistade handlingarna övertygades ombudsmannen inte av kommissionens argument att ett partiellt eller mer omfattande utlämnande (allvarligt) skulle undergräva skyddet för de åberopade intressena. Ombudsmannen lade fram ett förslag till lösning och uppmanade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i fråga om begäran, i syfte att ge största möjliga tillgång till de omtvistade handlingarna. Hon påminde också kommissionen om dess skyldighet att fatta beslut inom rimlig tid och motivera sina beslut.

Kommissionen godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav klaganden partiell och bredare tillgång till handlingarna. Ombudsmannen välkomnade kommissionens positiva svar på hennes förslag till lösning, som löste klagomålet.  

Ärendet gällde Europeiska kommissionen´s hantering av ett överträdelseklagomål avseende Czechia´s beslut att slå samman sin järnvägsmyndighet med konkurrensmyndigheten. Den största farhågan var att sammanslagningen kan ha inneburit en överträdelse av EU-lagstiftningen och att Tjeckien kan ha underlåtit att säkerställa en oberoende och effektiv övervakning av järnvägssektorn.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade lämnat en tillräcklig motivering till klagandens slutsats att Tjeckien inte hade överträtt EU-lagstiftningen. Efter att ha granskat kommissionens förklaringar under undersökningen drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionen hade undersökt ärendet omsorgsfullt och att dess beslut att avsluta ärendet hade grundats på välgrundade grunder.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande när det gäller kommissionens bedömning av överträdelseklagomålet. Eftersom kommissionen under undersökningens gång lämnade en detaljerad motivering, var denna aspekt av ärendet avgjord. Ombudsmannen föreslog att kommissionen alltid skulle ge de klagande en tillräcklig motivering när den avser att avsluta ett överträdelseärende.

Ärendet gällde en anbudsinfordran som anordnades av Europeiska gräns- och kustbevakningsbyrån (Frontex) om tillhandahållande av klädutrustning till Frontex tjänstemän. Klaganden, ett företag som också deltog i anbudsförfarandet, uttryckte farhågor med Frontex om tilldelningen av kontraktet till det vinnande företaget. Klaganden hävdade närmare bestämt att Frontex borde ha förkastat det vinnande anbudet på grund av anbudsgivarens påstådda ekonomiska svårigheter och brister i genomförandet av ett annat kontrakt, samt på grund av att det anbud som lämnats in enligt klaganden var onormalt lågt.

Ombudsmannen konstaterade att Frontex korrekt hade utfört kontrollen av den utvalda anbudsgivarens stödberättigande i enlighet med tillämpliga regler. Dessutom konstaterade hon att Frontex bedömning att det utvalda anbudet inte var onormalt lågt var rimlig och i linje med tillämpliga regler.

Ombudsmannen avslutade undersökningen utan att konstatera några administrativa missförhållanden.

Ärendet gällde Europeiska centralbankens (ECB) hantering av förfarandeaspekter i samband med en visselblåsarrapport som klaganden [1] lämnade in 2022. Visselblåsarrapporten rörde ett påstått familjeförhållande mellan en anställd tjänsteman och den person som anställdes.

Klaganden upplevde att de påstådda gärningsmännen agerade på ett sätt som de ansåg utgjorde olämpligt beteende (inklusive trakasserier). Klaganden begärde en tillhörande administrativ utredning.

ECB beslutade att bedöma visselblåsarrapporten tillsammans med frågan om det påstådda olämpliga beteendet. Kommissionen informerade också klaganden om att den framlagda bevisningen inte motiverade att en administrativ utredning inleddes. Klaganden bestred båda punkterna genom ett administrativt klagomål, som ECB förklarade otillåtligt på grund av bristande individuellt intresse (gemensam handläggning av de två frågorna) eller på grund av att det inte fanns något beslut mot vilket talan kunde väckas (underlåtenhet att inleda en administrativ utredning).

Klaganden vände sig till ombudsmannen och bestred ECB:s beslut om avvisning. Under ombudsmannens undersökning bad klaganden också ombudsmannen att närmare undersöka hanteringen av rapporter och klagomål från visselblåsare vid ECB.

Ombudsmannen fann att ECB:s skäl för att förklara klagandens administrativa klagomål otillåtligt inte var övertygande.

Ombudsmannen noterade också att det under hennes undersökning hade skett en betydande utveckling i frågan och att relaterade interna utredningar på hög nivå fortfarande pågick. Dessutom höll ECB på att slutföra en översyn på eget initiativ av sin rapporterings-, utrednings- och disciplinram. Under dessa omständigheter drog ombudsmannen slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade vid den tidpunkten och avslutade undersökningen.

 

[1] Av anonymitetsskäl, bland annat när det gäller klagandens kön, hänvisas det i texten till klaganden som ”de”/”deras”/”dem”.

 

Ärendet gällde hur Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hanterade ansökningar om omprövning från en sökande som misslyckades i två urvalsförfaranden. Klaganden hävdade bland annat att Epso inte hade åtgärdat hans farhågor på ett tillfredsställande sätt och ifrågasatte om Epso hade granskat hans prestationer på ett tillfredsställande sätt.

Efter det att ombudsmannen hade inlett undersökningen lämnade Epso ytterligare svar till klaganden. Ombudsmannen konstaterade att det fanns inkonsekvenser mellan dessa och de svar han ursprungligen fick, och att det inte var klart om Epso faktiskt granskade sina ursprungliga beslut. Under utredningens gång gjorde Epso ytterligare förtydliganden för att förklara detta.

Ombudsmannen avslutade ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade, eftersom Epso i slutändan gav rimliga förklaringar till hur den hanterade klagandens begäranden om omprövning. Utredningen visade dock på problem med Epsos standardsvar på begäranden om omprövning. För att åtgärda detta föreslog ombudsmannen förbättringar för Epso och bad Epso att se till att sökande som har lämnat in en begäran om omprövning i framtiden får ett tydligt, korrekt och fullständigt svar som informerar dem om huruvida en översyn har ägt rum och om skälen till Epsos beslut.