Ärendet gällde Europeiska centralbankens (ECB) hantering av förfarandeaspekter i samband med en visselblåsarrapport som klaganden [1] lämnade in 2022. Visselblåsarrapporten rörde ett påstått familjeförhållande mellan en anställd tjänsteman och den person som anställdes.

Klaganden upplevde att de påstådda gärningsmännen agerade på ett sätt som de ansåg utgjorde olämpligt beteende (inklusive trakasserier). Klaganden begärde en tillhörande administrativ utredning.

ECB beslutade att bedöma visselblåsarrapporten tillsammans med frågan om det påstådda olämpliga beteendet. Kommissionen informerade också klaganden om att den framlagda bevisningen inte motiverade att en administrativ utredning inleddes. Klaganden bestred båda punkterna genom ett administrativt klagomål, som ECB förklarade otillåtligt på grund av bristande individuellt intresse (gemensam handläggning av de två frågorna) eller på grund av att det inte fanns något beslut mot vilket talan kunde väckas (underlåtenhet att inleda en administrativ utredning).

Klaganden vände sig till ombudsmannen och bestred ECB:s beslut om avvisning. Under ombudsmannens undersökning bad klaganden också ombudsmannen att närmare undersöka hanteringen av rapporter och klagomål från visselblåsare vid ECB.

Ombudsmannen fann att ECB:s skäl för att förklara klagandens administrativa klagomål otillåtligt inte var övertygande.

Ombudsmannen noterade också att det under hennes undersökning hade skett en betydande utveckling i frågan och att relaterade interna utredningar på hög nivå fortfarande pågick. Dessutom höll ECB på att slutföra en översyn på eget initiativ av sin rapporterings-, utrednings- och disciplinram. Under dessa omständigheter drog ombudsmannen slutsatsen att inga ytterligare undersökningar var motiverade vid den tidpunkten och avslutade undersökningen.

 

[1] Av anonymitetsskäl, bland annat när det gäller klagandens kön, hänvisas det i texten till klaganden som ”de”/”deras”/”dem”.

 

Ärendet gällde hur Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) hanterade ansökningar om omprövning från en sökande som misslyckades i två urvalsförfaranden. Klaganden hävdade bland annat att Epso inte hade åtgärdat hans farhågor på ett tillfredsställande sätt och ifrågasatte om Epso hade granskat hans prestationer på ett tillfredsställande sätt.

Efter det att ombudsmannen hade inlett undersökningen lämnade Epso ytterligare svar till klaganden. Ombudsmannen konstaterade att det fanns inkonsekvenser mellan dessa och de svar han ursprungligen fick, och att det inte var klart om Epso faktiskt granskade sina ursprungliga beslut. Under utredningens gång gjorde Epso ytterligare förtydliganden för att förklara detta.

Ombudsmannen avslutade ärendet och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade, eftersom Epso i slutändan gav rimliga förklaringar till hur den hanterade klagandens begäranden om omprövning. Utredningen visade dock på problem med Epsos standardsvar på begäranden om omprövning. För att åtgärda detta föreslog ombudsmannen förbättringar för Epso och bad Epso att se till att sökande som har lämnat in en begäran om omprövning i framtiden får ett tydligt, korrekt och fullständigt svar som informerar dem om huruvida en översyn har ägt rum och om skälen till Epsos beslut.

 

De tre ärendena gällde hur Europeiska kommissionen tillämpade sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav när den utarbetade lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MIK), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa utelämnanden stred mot kommissionens regler om bättre lagstiftning. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att bedöma lagstiftningsförslagens förenlighet med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen i fråga, vilket sammantaget utgjorde administrativa missförhållanden. För att åtgärda dessa brister rekommenderade ombudsmannen kommissionen att säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från deras krav samt genom att registrera och förklara skälen till eventuella undantag som beviljats. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen också fram fyra förslag till förbättringar, bland annat följande: förtydliga sina regler för samråd med berörda parter när det gäller brådskande förslag, se till att de analysdokument som ersätter konsekvensbedömningar och som beskriver de underlag som ligger till grund för dess förslag offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas, Utfärda riktlinjer för genomförandet av bedömningar av klimatkonsekvenser. tillhandahålla och registrera motiveringar när samrådsperioder mellan avdelningar förkortas under fastställda tröskelvärden.

I sitt svar till ombudsmannen gick kommissionen med på att överväga att definiera ”brådskande” situationer under den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning, samt att registrera och offentliggöra skälen till att tillämpa eventuella undantag från deras krav. Kommissionen åtog sig också att säkerställa riktade samråd om sina ”brådskande” förslag, att offentliggöra analysdokumenten med underlag till sina förslag inom tre månader efter antagandet, att inkludera bedömningar av klimatkonsekvenser i både analysdokument och motiveringar till framtida förslag och att motivera förkortade samråd mellan avdelningarna.

Klagandena ansåg i sina synpunkter på kommissionens svar att kommissionens åtaganden varken är tillräckligt tydliga eller konkreta för att garantera en öppen, inkluderande och evidensbaserad lagstiftningsprocess.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens överlag konstruktiva svar på hennes rekommendationer och förslag till förbättringar. Kommissionens svar ger dock ännu inte tillräcklig klarhet om de konkreta åtgärder som den avser att vidta för att genomföra ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar.

Ombudsmannen kommer därför att övervaka denna fråga på grundval av framtida klagomål och när kommissionen har slutfört översynen av reglerna för bättre lagstiftning. I detta skede är inga ytterligare undersökningar motiverade, och ombudsmannen avslutade de tre ärendena.