stafbureau@nationaleombudsman.nl

Strasbourg,

Utredning om Europeiska kommissionens utvärdering och översyn av de nationella exportkreditinstitutens verksamhet enligt förordning (EU) nr 1233/2011.

Bästa kollega!

Jag skriver för att informera er om att jag efter ett klagomål från ECA Watch –en internationell sammanslutning av icke-statliga organisationer som övervakar de nationella exportkreditinstitutens verksamhet – har beslutat att undersöka i vilken utsträckning Europeiska kommissionen säkerställer en sund utvärdering av de nationella exportkreditinstitutens efterlevnad av EU:s mål och skyldigheter, särskilt när det gäller mänskliga rättigheter och miljöfrågor i enlighet med förordning (EU) nr 1233/2011 ^[1].

Dessa organ stöder företag som vill exportera och investera på marknader som anses vara alltför riskfyllda för konventionell privat finansiering. Många av dessa organ är offentliga organ och kan därför granskas av respektive nationell ombudsman. Enligt den tidigare förordningen [2] ska de nationella programkontoren agera på ett öppet sätt och ta hänsyn till miljömässiga och sociala risker innan de beslutar att erbjuda statsstöd för exportkrediter. I detta avseende noteras att det i skäl 4 i förordningen krävs att medlemsstaterna följer unionens allmänna bestämmelser om yttre åtgärder, såsom ”befästande av demokrati, respekt för mänskliga rättigheter och en konsekvent politik för utveckling samt kampen mot klimatförändringar, när de inrättar, utvecklar och genomför sina nationella exportkreditsystem och när de utövar sin övervakning av statsstödd exportkreditverksamhet”.

Enligt förordningen ska medlemsstaterna också förse kommissionen med en årlig verksamhetsrapport om sina nationella exportorgans program, och kommissionen ska utarbeta en årlig översyn för Europaparlamentet på grundval av de nationella rapporterna, inbegripet en utvärdering av hur de nationella exportorganens verksamhet överensstämmer med unionens mål och skyldigheter.

Min undersökning kommer att inriktas på hur kommissionen genomför utvärderings- och översynsprocessen och i vilken utsträckning denna process kan påverka medlemsstaternas egen övervakning av sina exportorgan. För att få en fullständig bild och kunna se till att byråerna uppfyller kraven på öppenhet samt mänskliga rättigheter och miljöskydd när de stöder investeringar i tredjeländer skulle min undersökning dock ha stor nytta av parallella undersökningar som genomförs på medlemsstatsnivå av mina ombudsmän.

Mot bakgrund av ovanstående skulle jag vilja uppmana er att överväga att inleda en undersökning eller ta något annat initiativ som ni anser lämpligt i denna fråga. Enligt min mening skulle parallella undersökningar som genomförs samtidigt av Europeiska ombudsmannen och de nationella ombudsmännen på ett mer övergripande sätt kunna ta upp många av de farhågor som det civila samhället tagit upp när det gäller att förena ekonomisk utveckling och välstånd med respekt för mänskliga rättigheter och miljö.

Jag skulle uppskatta om ni kunde meddela mig om ni anser att det är möjligt att inleda en undersökning eller vidta några andra åtgärder på detta område. Jag skulle också vara tacksam för all relevant information som ni kan lämna i detta avseende. Jag skulle uppskatta din åsikt om huruvida ett ökat samarbete mellan de nationella programkontoren och mellan de nationella ministerierna (som ansvarar för övervakningen av sina nationella programkontor) och kommissionen skulle vara önskvärt i syfte att utveckla robusta och gemensamt delade efterlevnadstester och riktmärkning som skulle återspegla EU:s skyldigheter och standarder.

Med ert tillstånd vill jag ge Europeiska kommissionen tillgång till alla svar ni kan komma att skicka till mig. Av öppenhetsskäl vill jag också göra den tillgänglig för allmänheten på min webbplats. Om du anser att det är lämpligt att inkludera information i ditt svar som inte bör offentliggöras (t.ex. för att den rör identifierbara personer), lämna denna information separat.

Med vänliga hälsningar,

Emily O'Reilly

Bilaga: Kopia av brevet till Europeiska kommissionen

[1] Denna förordning har införlivats i EU:s rättssystem genom 2005 års version av överenskommelsen om statsstödda exportkrediter (den s.k. consensusöverenskommelsen), som är det viktigaste internationella avtal som reglerar exportkrediter. Överenskommelsen förhandlas fram inom och övervakas av OECD. EU är part i detta avtal, medan Europeiska kommissionen ansvarar för att förhandla på medlemsstaternas vägnar. Överenskommelsen ses över regelbundet och även om den beskrivs som ett ”gentlemen's agreement” blev dess versioner fram till 2011 EU-lagstiftning genom ett rådsbeslut. År 2011 enades Europaparlamentet om att de framtida versionerna av OECD-överenskommelsen skulle införlivas i EU-lagstiftningen genom en delegerad akt (beslut av Europeiska kommissionen och inte rådet) i utbyte mot ökad insyn i medlemsstaternas exportkreditverksamhet.

[2] Se även det relaterade OECD-dokumentet ”Recommendation of the Council on Common Approaches for Officially Supported Export Credit and Environmental and Social Due Diligence (the Common Approaches)”.