Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på riskfyllda marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Ombudsmannen rekommenderade särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen rekommenderade också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen informerade ombudsmannen om att den skulle samråda med rådet, Europaparlamentet och Europeiska utrikestjänsten och samarbeta med det civila samhället för att genomföra ombudsmannens rekommendationer. Kommissionen kommer särskilt att föreslå rådets arbetsgrupp för exportkrediter en reviderad checklista som medlemsstaterna ska använda i sina årsrapporter. Kommissionen kommer också att överväga att utarbeta relevant vägledning för medlemsstaternas rapportering.

Eftersom de åtgärder som kommissionen aviserat på lämpligt sätt följer ombudsmannens rekommendationer avslutade ombudsmannen sin undersökning men uppmanade kommissionen att rapportera tillbaka inom ett år.

Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på ”riskfyllda” marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Hon föreslog särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen avvisade ombudsmannens förslag främst på grund av att den anser att genomförandet av dem skulle kräva en ändring av den befintliga lagstiftningen. Ombudsmannen instämde inte i kommissionens ståndpunkt och har nu lämnat rekommendationer till kommissionen i samma ordalag som i hennes tidigare förslag.  Ombudsmannen anser att kommissionens årliga översyn, som den skickar till parlamentet, bör utgöra mer än en sammanställning av innehållet i de årsrapporter som mottagits från medlemsstaterna och att den bör innehålla en välgrundad och detaljerad utvärdering av exportkreditinstitutens resultat, särskilt när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ärendet gällde det EU-finansierade forskningsprojektet om riskbedömning av genetiskt modifierade organismer (kallat GRACE). Klaganden, ett forskningsinstitut baserat i Tyskland, hävdade att ett antal forskare som deltog i GRACE-projektet befann sig i en intressekonflikt på grund av sina påstådda förbindelser med bioteknikindustrin. Den hävdade att Europeiska kommissionen hade underlåtit att ta itu med klaganden ´s oro över att projektresultaten var vetenskapligt välgrundade och att den vetenskapliga publikationen i fråga var oberoende. Klaganden hävdade också att kommissionen inte hade säkerställt projektets objektivitet och oberoende, särskilt full insyn när det gäller de experter som deltog i urvalet.

Ombudsmannen undersökte ärendet. Hon höll med kommissionen om att den inte bör blanda sig i den vetenskapliga tolkningen eller publiceringen av vetenskapliga studier som den finansierar. Ombudsmannen drog också slutsatsen att enbart det faktum att det finns kopplingar mellan de forskare som deltar i projektet och industrin inte bevisar en intressekonflikt. Ombudsmannen påpekade att kommissionen ofta finansierar projekt som genomförs antingen av industrin eller av grupper med nära kopplingar till industrin. Ombudsmannen föreslog dock att kommissionen skulle överväga att skicka klaganden en fullständigare och mer ingående förklaring till varför den anser att kopplingarna mellan industrin och forskarna i GRACE inte skapar intressekonflikter.

Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen hade följt alla rättsliga bestämmelser om offentliggörande av namnen på de expertutvärderare som deltog i urvalet av de projekt som finansierades inom sjunde ramprogrammet. För att ytterligare öka öppenheten och underlätta den offentliga granskningen föreslog ombudsmannen att kommissionen i framtiden skulle offentliggöra namnen på expertutvärderare uppdelade efter ämnes- och/eller områdeskategorier i sjunde ramprogrammet. Ombudsmannen föreslog också att utvärderarnas intresseförklaringar också skulle offentliggöras.

Ärendet gällde IMI:s hantering av en påstådd intressekonflikt i anbudsförfarandet för ett forskningsprojekt om risker och fördelar med ett vaccinationsprogram i Europa.

Klaganden, som var medlem i ett konsortium som deltog i förfarandet, hävdade att IMI inte hade tagit upp frågan om huruvida alla medlemmar i en utvärderingskommitté var opartiska. Klaganden hävdade att två medlemmar hade kopplingar till det vinnande konsortiet, vilket gav upphov till en intressekonflikt.

Ombudsmannen fann att IMI tillämpade de relevanta reglerna korrekt och fann inga bevis för orättvis behandling av förslaget från klagandens konsortium. Ombudsmannen fann därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande i fråga om denna aspekt av klagomålet. Ombudsmannen övervägde vidare huruvida experter som befinner sig i en intressekonflikt med ett förslag bör tillåtas att utvärdera ett konkurrerande förslag. Ombudsmannen fann att eftersom de regler som IMI följde utarbetades av Europeiska kommissionen är inga ytterligare undersökningar av denna fråga motiverade inom ramen för detta specifika klagomål.

Frågan i detta klagomål är Europeiska kommissionens påstådda underlåtenhet att, genom att utse en särskild rådgivare, följa sina egna regler om förebyggande av intressekonflikter.

I september 2015 framförde två icke-statliga organisationer klagomål till ombudsmannen om att kommissionen inte hade följt dess regler när den utsåg en särskild rådgivare som skulle bistå kommissionens ordförande. Den 18 december 2014 offentliggjorde kommissionen ett pressmeddelande om utnämningen av Edmund Stoiber till särskild rådgivare till kommissionens ordförande. Detta tillkännagivande gjordes tre månader innan Robert Stoiber utnämndes officiellt den 4 mars 2015, utan någon ansvarsfriskrivning för de administrativa krav som ännu inte hade uppfyllts. Klagandena hävdade att detta förhastade tillkännagivande äventyrade kommissionens förmåga att göra en opartisk och kritisk bedömning av huruvida personen i fråga hade några intressekonflikter. De klagade också över att kommissionens "försäkringsförklaring", som är en väsentlig del av utnämningsförfarandet, inte nämner de befattningar som den särskilda rådgivaren innehade hos Nürnberger, en stor försäkringsgrupp.  

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens pressmeddelande var felaktigt och vilseledande. Ombudsmannen konstaterade också att det förhastade tillkännagivandet av utnämningen, utan någon ansvarsfriskrivning, gav upphov till berättigade tvivel hos den intresserade allmänheten om huruvida en opartisk och kritisk granskning av frågan om intressekonflikter hade genomförts efter tillkännagivandet. Ombudsmannen fann att kommissionen hade gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden i båda fallen. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen inte hade förklarat varför den särskilda rådgivarens ställning i försäkringsgruppen hade utelämnats i "försäkringsförklaringen". Hon konstaterade att detta också utgjorde administrativa missförhållanden.

Ärendet gällde påstådda intressekonflikter i kommissionens vetenskapliga arbetsgrupp som utarbetade ett yttrande om säkerheten och prestandan hos tandamalgam och dess alternativ. Ombudsmannen undersökte frågan och fann i det aktuella fallet inga administrativa missförhållanden när det gäller kommissionens utvärdering av arbetsgruppens medlemmars oberoende och lämplighet.

Ombudsmannen tog tillfället i akt att kommentera vissa mer allmänna aspekter av ärendet. Ombudsmannen underströk vikten av att säkerställa att den vetenskapliga rådgivning som tillhandahålls av experter som arbetar med kommissionens vetenskapliga kommittéer är oberoende och objektiv. Även uppfattningen att sådan vetenskaplig rådgivning kanske inte är oberoende och objektiv kan vara mycket skadlig. Kommissionen måste därför inte bara se till att sådana vetenskapliga utlåtanden är helt oberoende och helt objektiva, utan också att alla rimliga tvivel beträffande utlåtandenas oberoende och objektivitet undanröjs.

Ombudsmannen anser därför att det är viktigt att kommissionen inför mycket robusta förfaranden som säkerställer att experterna redovisar alla sina intressen. Kommissionen bör göra en noggrann bedömning av alla dessa intressen. Den bör genomföra dessa förfaranden på ett så öppet sätt som möjligt. Ombudsmannen välkomnar därför varmt att kommissionen håller på att utarbeta riktlinjer för hanteringen av intresseförklaringar från ledamöter, externa experter och ad hoc-experter som deltar i de vetenskapliga kommittéernas verksamhet, i syfte att på ett öppet sätt förklara hur bedömningen av experternas intressen görs. Ombudsmannen har uppmanat kommissionen att hålla henne uppdaterad om hur arbetet med de slutliga riktlinjerna fortskrider.

Ärendet gällde en påstådd intressekonflikt för en före detta kommissionsledamot i ett kommissionsbeslut om att inte utreda ett antitrustklagomål som lämnats in till kommissionen. I antitrustklagomålet till kommissionen påstods att Union of European Football Associations (UEFA) hade överträtt EU:s konkurrensregler. Klaganden ansåg att UEFA Club Licensing and Financial Fair Play Regulations (nedan kallad FFP) är olagliga i den mån de kräver att en fotbollsklubbs relevanta inkomst under en period av tre år åtminstone måste motsvara dess relevanta utgifter. Kommissionen beslutade att inte utreda klagomålet med motiveringen att frågan inte var prioriterad för kommissionen. Enligt klaganden påverkades detta beslut av den ansvariga kommissionsledamoten, som hade en intressekonflikt, eftersom han var en "associerad" och en stark anhängare av en särskild klubb för vilken FFP är fördelaktigt.Klaganden påpekade också att kommissionsledamoten hade utfärdat en gemensam förklaring med Uefa-presidenten, där han uttryckte sitt stöd för FFP, mer än ett år innan han klagade till kommissionen.

Kommissionen gjorde gällande att den tidigare kommissionsledamoten inte hade några juridiska, ekonomiska, organisatoriska eller andra band till fotbollsklubben i fråga. Kommissionen tillade att den gemensamma förklaringen från kommissionsledamoten och Uefas ordförande helt saknade samband med klagandens klagomål, eftersom den inte uttryckte några synpunkter på FFP ur antitrustsynpunkt.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Hon avslutade därför ärendet.