År 2015 konstaterade en FN-kommitté att sjukförsäkringssystemet för EU-anställda, det gemensamma sjukförsäkringssystemet, inte är förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén rekommenderade att det gemensamma sjukförsäkringssystemet skulle ses över för att erbjuda heltäckande täckning för funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehov.

Efter att ha mottagit klagomål från anställda som hade stött på problem med att få sina egna eller sina familjemedlemmars sjukvårdskostnader helt ersatta genomförde ombudsmannen en strategisk undersökning. Hon konstaterade att Europeiska kommissionens underlåtenhet att vidta effektiva åtgärder som svar på utskottets rekommendation utgjorde administrativa missförhållanden. Hon rekommenderade därför kommissionen att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Hon lade också fram ett antal förslag för kommissionen om hur behoven hos personer med funktionsnedsättning omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet, samt om behovet av att utbilda personal och på lämpligt sätt samråda med berörda parter för att säkerställa att det gemensamma sjukförsäkringssystemet återspeglar behoven hos personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen svarade att den kommer att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet och vidta åtgärder för att följa upp de flesta av ombudsmannens förslag.

Eftersom kommissionen har godtagit hennes rekommendation avslutar ombudsmannen sin strategiska undersökning. Med tanke på frågans betydelse ber hon kommissionen att inom sex månader rapportera om genomförandet av rekommendationen. Ombudsmannen bekräftar också sitt förslag om att kommissionen måste se över sina regler från 2004 om att tillgodose behoven hos personal med funktionshinder.

Ärendet gällde hur Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa) använder tröskelvärdet för toxikologiska betänkligheter (TTC). TTC är ett riskbedömningsverktyg som bygger på principen att det finns exponeringsnivåer under vilka kemikalier inte utgör en betydande risk för människors hälsa.

År 2014 stod Efsa och Världshälsoorganisationen (WHO) värd för en expertworkshop för att granska den vetenskap som ligger till grund för TTC-konceptet. Slutsatserna från workshoppen var föremål för ett offentligt samråd och offentliggjordes i mars 2016.

Klaganden, en icke-statlig organisation, ifrågasatte Efsas användning av TTC-konceptet eftersom den ansåg att det inte återspeglar aktuella vetenskapliga bevis. Det sades också att många av de experter som deltog i workshoppen hade intressekonflikter.

Europeiska ombudsmannens kontor är inte ett vetenskapligt organ och kan inte ta ställning till fördelarna med ett visst riskbedömningsverktyg, såsom handels- och teknikrådet. På grundval av den översyn som genomförts i detta fall fann ombudsmannen att Efsas förklaringar om användningen av TTC var rimliga.

När det gäller de experter som deltog i workshoppen fann ombudsmannen att Efsa i detta särskilda fall inte var skyldig att granska dem med avseende på intressekonflikter, eftersom det var rimligt för myndigheten att förlita sig på WHO:s föregående granskning av dessa experter.

Ombudsmannen drog slutsatsen att Efsa inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen föreslog dock att Efsa skulle se till att experter som deltar i konferenser eller möten inte har några intressekonflikter, om konferensen eller mötet – som den aktuella – anordnas för att informera Efsas beslutsprocess, eller skulle kunna uppfattas som att det gör det.

Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på riskfyllda marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Ombudsmannen rekommenderade särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen rekommenderade också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen informerade ombudsmannen om att den skulle samråda med rådet, Europaparlamentet och Europeiska utrikestjänsten och samarbeta med det civila samhället för att genomföra ombudsmannens rekommendationer. Kommissionen kommer särskilt att föreslå rådets arbetsgrupp för exportkrediter en reviderad checklista som medlemsstaterna ska använda i sina årsrapporter. Kommissionen kommer också att överväga att utarbeta relevant vägledning för medlemsstaternas rapportering.

Eftersom de åtgärder som kommissionen aviserat på lämpligt sätt följer ombudsmannens rekommendationer avslutade ombudsmannen sin undersökning men uppmanade kommissionen att rapportera tillbaka inom ett år.

Ärendet gällde lämpligheten i Europeiska kommissionens årliga översyn av exportkreditinstitut – nationella organ som ger ekonomiskt stöd till företag som gör affärer på ”riskfyllda” marknader – särskilt när det gäller skyddet av de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens metoder och förfaranden kunde förbättras. Hon föreslog särskilt att kommissionen skulle inleda en dialog med medlemsstaterna och andra berörda parter i syfte att förbättra den mall som medlemsstaterna använder för att sammanställa de rapporter om exportkreditinstitut som de är skyldiga att lämna in till kommissionen varje år. Ombudsmannen föreslog också att kommissionen för sin del skulle förbättra analys- och utvärderingsinnehållet i de årliga översyner av exportkreditinstitut som den lägger fram för Europaparlamentet.

Kommissionen avvisade ombudsmannens förslag främst på grund av att den anser att genomförandet av dem skulle kräva en ändring av den befintliga lagstiftningen. Ombudsmannen instämde inte i kommissionens ståndpunkt och har nu lämnat rekommendationer till kommissionen i samma ordalag som i hennes tidigare förslag.  Ombudsmannen anser att kommissionens årliga översyn, som den skickar till parlamentet, bör utgöra mer än en sammanställning av innehållet i de årsrapporter som mottagits från medlemsstaterna och att den bör innehålla en välgrundad och detaljerad utvärdering av exportkreditinstitutens resultat, särskilt när det gäller respekten för de mänskliga rättigheterna och miljön.

Ärendet gällde Europeiska investeringsbankens (EIB) påstådda underlåtenhet att hantera ett klagomål i tid. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att förseningen var motiverad på grund av komplexiteten i föremålet för klagomålet. Ombudsmannen fann därför att EIB inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Detta ärende uppstod till följd av att Europeiska kommissionens representation i Kroatien inte besvarade en begäran om information på Facebook och att den blockerade klaganden på sin Facebook-sida. Den klagande hade frågat om chefen för representationen i Kroatien var en före detta medlem av Jugoslaviens kommunistparti.

Eftersom kommissionen nu har avblockerat sin Facebook-sida och svarat anser ombudsmannen att kommissionen har löst dessa aspekter av ärendet. Ombudsmannen konstaterar vidare att kommissionen inte har gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande genom att inte lämna ut den begärda informationen eftersom den utgjorde skyddade personuppgifter.

Ombudsmannen föreslår dock förbättringar när det gäller behovet av svar till medborgare som kommunicerar med kommissionen på sociala medier. Kommissionen bör ta hänsyn till att rätten till genmäle, som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och principerna om god förvaltningssed, i enlighet med den europeiska kodexen för god förvaltningssed, gäller för kommunikation som tas emot via sociala medier, med förbehåll endast för begränsningar som är motiverade enligt proportionalitetsprincipen. Kommissionen bör ta hänsyn till detta när den ser över sin vägledning för informationsleverantörer och i allt annat relevant arbete.

Ärendet gällde påstådda intressekonflikter rörande medlemmar i en kommissionsarbetsgrupp med uppgift att granska vetenskapen om de effekter som elektromagnetiska fält kan ha på hälsan. I klagomålet till ombudsmannen hävdades att kommissionen inte hade undersökt ordentligt om forskarna i arbetsgruppen hade intressekonflikter.

Ombudsmannen undersökte frågan. Hon var övertygad om att kommissionen hade undersökt frågan ordentligt och att forskarna inte hade några motstridiga intressen. Kommissionen har således inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionens förfaranden kunde förbättras och lade fram några förslag till förbättringar.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens korrespondens där klaganden pekade på ett påstått felaktigt uttalande från kommissionsledamot Bienkowska om skjutvapen. Kommissionen svarade under undersökningens gång och medgav att den var felaktig. Ombudsmannen avslutade undersökningen eftersom kommissionen har vidtagit åtgärder för att lösa ärendet. Ombudsmannen föreslog dock att kommissionen skulle överväga att offentliggöra en korrigering för att säkerställa att allmänheten får korrekt information.

Ärendet gällde rådets påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt förklara för klaganden varför det kan ta upp till ett år att rätta texten i ett direktiv, om några ändringar anses nödvändiga. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att rådet hade lämnat ett omfattande och adekvat svar. Klaganden verkade också vara nöjd med de förklaringar som lämnats. Ärendet avslutades därmed som avgjort.