Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att bevilja allmänheten tillgång till en ansökan om att ett projekt för utvinning och bearbetning av mineraler ska erkännas som ett strategiskt projekt enligt akten om kritiska råvaror och kommissionens tillhörande bedömning. Kommissionen ansåg att ett utlämnande skulle undergräva det berörda företagets kommersiella intressen, bland annat eftersom projektet inte hade betecknats som ett strategiskt projekt. Klaganden hävdade bland annat att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnande och hävdade att de omtvistade handlingarna sannolikt innehåller viktig miljöinformation.

På grundval av sin undersökningsgrupps inspektion av de omtvistade handlingarna fann ombudsmannen att det hade varit rimligt för kommissionen att anse att ett utlämnande skulle undergräva det berörda företagets affärsintressen. Även om dokumenten innehåller viss information om projektets förväntade miljömässiga och sociala konsekvenser var detta inte tillräckligt för att fastställa ett övervägande allmänintresse av utlämnande.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg några administrativa missförhållanden i samband med kommissionens vägran att ge tillgång till handlingar.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att slutföra ett överträdelseförfarande, som den inledde 2016 mot Spanien om dess efterlevnad av EU:s regler om omgivningsbuller. Klaganden, en grupp intresserade medborgare som berörs av flygplatsbuller i Spanien, klagade över att den tid det tog för kommissionen att undersöka frågan inte var rimlig.

Ombudsmannen konstaterade att det fanns en period på tre år som inte visade några spår av åtgärder som vidtagits av kommissionen, vilket utgjorde administrativa missförhållanden.

Kommissionen återupptog därefter åtgärderna i ärendet, vilket innebär att det inte skulle tjäna något syfte att utfärda en rekommendation. Med tanke på de stora folkhälsokonsekvenserna av de aktuella frågorna förväntar sig ombudsmannen att kommissionen prioriterar överträdelseförfarandet.

De tre ärendena rör hur kommissionen tillämpade sina regler om bättre lagstiftning och andra förfarandekrav vid utarbetandet av lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MAS), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa försummelser stred mot kommissionens regler om ”bättre lagstiftning”. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att kontrollera lagstiftningsförslagens överensstämmelse med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.   

Ombudsmannen inledde undersökningar av de tre ärendena. Hon fick kommissionens skriftliga svar i alla tre ärendena, tog del av kommissionens relevanta handlingar och hennes undersökningsgrupper träffade företrädare för kommissionen i samband med två undersökningar.

Kommissionen svarade att reglerna om bättre lagstiftning inte är bindande lagstiftning utan en uppsättning politiska verktyg för att samla in relevant information som bör tillämpas på ett proportionellt sätt. Den hävdade också att den hade samlat in alla relevanta bevis innan den antog lagstiftningsförslagen i fråga, samrått med berörda parter och genomfört klimatkonsekvensbedömningarna och det avdelningsövergripande samrådet i enlighet med tillämpliga regler.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen ett antal förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen som sammantaget utgör administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen antog en bred tolkning av begreppet ”brådskande” och underlät att i tillräcklig utsträckning motivera ”brådskande” lagstiftningsförslag för allmänheten och att dokumentera sina undantag från de tillämpliga reglerna för bättre lagstiftning. Ombudsmannen konstaterade också att kommissionen inte har infört ett förfarande som, i enlighet med kraven i fördragen och rättspraxis, skulle säkerställa ett öppet, evidensbaserat och inkluderande utarbetande av ”brådskande” lagstiftningsförslag. Ombudsmannen konstaterade vidare att kommissionen, genom att inte föra ordentliga register över obligatoriska kontroller av att dess förslag är förenliga med EU:s klimatmål, underlät att agera på ett ansvarsfullt sätt.

För att åtgärda dessa brister lämnade ombudsmannen två rekommendationer. Ombudsmannen rekommenderade att kommissionen bör säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från de krav som fastställs i reglerna. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen fram fyra förslag, bland annat att förtydliga sina regler för samråd med berörda parter om brådskande förslag och se till att de underlag som ligger till grund för förslagen offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett överträdelseklagomål om luftkvalitet i Bolzano, i Trentino-Alto Adige/Südtirol. Kommissionen hade inledningsvis skjutit upp handläggningen av klagomålet i avvaktan på resultatet av det pågående domstolsförfarandet i samma ärende. Efter EU-domstolens dom informerade kommissionen klaganden om sin avsikt att avsluta ärendet.

Ombudsmannen undersökte hur lång tid det tog för kommissionen att behandla klagomålet. Under utredningen utfärdade kommissionen sitt slutliga beslut om att avsluta ärendet.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen hade hållit klaganden underrättad och att det inte hade tagit orimligt lång tid att behandla klagomålet.

Ombudsmannen avslutade undersökningen med slutsatsen att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.