Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör ansökningar om projekt för utvinning och bearbetning av mineraler som ska erkännas som ”strategiska projekt” enligt akten om kritiska råvaror. Klaganden begärde särskilt tillgång till fyra kommissionsbeslut om att bevilja – eller inte bevilja – status som strategiskt projekt och till delar av ansökningarna för tolv projekt som är belägna inom EU och vars ansökningar har godkänts. Kommissionen ansåg att ett utlämnande av handlingarna skulle skada de berörda bolagens affärsintressen och grundade sig, med avseende på merparten av de omtvistade handlingarna, på en allmän presumtion om att handlingarna inte skulle lämnas ut. Klaganden hävdade bland annat att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnande, med tanke på att handlingarna sannolikt kommer att innehålla viktig miljöinformation.

Ombudsmannen ansåg att det på grund av deras natur var orimligt för kommissionen att tillämpa en allmän presumtion om icke-utlämnande på handlingar som rör klassificeringen av projekt för kritiska råvaror som strategiska projekt inom ramen för akten om kritiska råvaror. På grundval av sin undersökningsgrupps inspektion av handlingarna fann ombudsmannen dessutom att de inte innehöll känslig information i alla delar, bland annat på grund av att stora delar av dem redan lagligen hade offentliggjorts vid den tidpunkt då kommissionen utfärdade sitt slutliga ställningstagande till klagandens begäran om tillgång. Ombudsmannen ansåg också att handlingarna innehåller omfattande miljöinformation, däribland ”information om utsläpp i miljön” för vilken ett övervägande allmänintresse av utlämnande anses föreligga. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon rekommenderade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i syfte att ge omfattande tillgång till de omtvistade handlingarna.

De tre ärendena gällde hur Europeiska kommissionen tillämpade sina regler för bättre lagstiftning och andra förfarandekrav när den utarbetade lagstiftningsförslag om tillbörlig aktsamhet för företag i fråga om hållbarhet (983/2025/MIK), bekämpning av smuggling av migranter (2031/2024/VB) och den gemensamma jordbrukspolitiken (1379/2024/MIK). Kommissionen ansåg att dessa förslag var brådskande och utelämnade därför åtgärder som föreskrivs i dess regler, såsom konsekvensbedömningar och offentliga samråd. Klagandena, som är organisationer i det civila samhället, ansåg att dessa utelämnanden stred mot kommissionens regler om bättre lagstiftning. I två fall hävdade klagandena också att kommissionen underlåtit att bedöma lagstiftningsförslagens förenlighet med EU:s klimatmål, i enlighet med kraven i den europeiska klimatlagen. I ett fall var klaganden dessutom oroad över att kommissionen hade brutit mot sin arbetsordning om samråd mellan kommissionens avdelningar.

På grundval av sina undersökningar fann ombudsmannen förfarandemässiga brister i hur kommissionen utarbetade lagstiftningsförslagen i fråga, vilket sammantaget utgjorde administrativa missförhållanden. För att åtgärda dessa brister rekommenderade ombudsmannen kommissionen att säkerställa en förutsägbar, konsekvent och icke godtycklig tillämpning av sina regler för bättre lagstiftning genom att definiera ”brådskande” situationer som motiverar ett undantag från deras krav samt genom att registrera och förklara skälen till eventuella undantag som beviljats. Om undantag beviljas bör kommissionen dessutom inrätta ett förfarande för att säkerställa att det brådskande utarbetandet av lagstiftningsförslag fortfarande är förenligt med principerna om en öppen, evidensbaserad och inkluderande lagstiftningsprocess. För att bistå kommissionen i denna uppgift lade ombudsmannen också fram fyra förslag till förbättringar, bland annat följande: förtydliga sina regler för samråd med berörda parter när det gäller brådskande förslag, se till att de analysdokument som ersätter konsekvensbedömningar och som beskriver de underlag som ligger till grund för dess förslag offentliggörs i god tid för att möjliggöra en offentlig debatt innan lagstiftningen antas, Utfärda riktlinjer för genomförandet av bedömningar av klimatkonsekvenser. tillhandahålla och registrera motiveringar när samrådsperioder mellan avdelningar förkortas under fastställda tröskelvärden.

I sitt svar till ombudsmannen gick kommissionen med på att överväga att definiera ”brådskande” situationer under den kommande översynen av reglerna för bättre lagstiftning, samt att registrera och offentliggöra skälen till att tillämpa eventuella undantag från deras krav. Kommissionen åtog sig också att säkerställa riktade samråd om sina ”brådskande” förslag, att offentliggöra analysdokumenten med underlag till sina förslag inom tre månader efter antagandet, att inkludera bedömningar av klimatkonsekvenser i både analysdokument och motiveringar till framtida förslag och att motivera förkortade samråd mellan avdelningarna.

Klagandena ansåg i sina synpunkter på kommissionens svar att kommissionens åtaganden varken är tillräckligt tydliga eller konkreta för att garantera en öppen, inkluderande och evidensbaserad lagstiftningsprocess.

Ombudsmannen välkomnade kommissionens överlag konstruktiva svar på hennes rekommendationer och förslag till förbättringar. Kommissionens svar ger dock ännu inte tillräcklig klarhet om de konkreta åtgärder som den avser att vidta för att genomföra ombudsmannens rekommendationer och förslag till förbättringar.

Ombudsmannen kommer därför att övervaka denna fråga på grundval av framtida klagomål och när kommissionen har slutfört översynen av reglerna för bättre lagstiftning. I detta skede är inga ytterligare undersökningar motiverade, och ombudsmannen avslutade de tre ärendena.