Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på korrespondens som skickats i samband med ett överträdelseklagomål mot Italien och dess påstått felaktiga beslut att avsluta överträdelseklagomålet.

Ombudsmannen undersökte frågorna och fann att den genom det svar som kommissionen skickade till klaganden under denna undersökning hade lämnat ett övertygande och heltäckande svar. Kommissionen hade därför löst den första frågan. Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen hade gett en tillräcklig förklaring till sitt beslut att inte återuppta överträdelseförfarandet i detta ärende. När det gäller den andra frågan ansåg hon därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att lämna korrekta svar till en klagande som hade klagat på en fråga om statligt stöd i Tyskland. Klaganden ansåg att Tyskland bröt mot EU:s regler om statligt stöd på grund av sitt nya finansieringssystem för radio och tv i allmänhetens tjänst. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande, eftersom kommissionen i slutändan gav ett adekvat svar.  

Ärendet gällde kommissionens logotyp för visuell identitet, som använts i kommissionens presskonferensrum i Bryssel sedan 2012. Klaganden anser att den exklusiva användningen av engelska och franska i den visuella identitetslogotypen utgör diskriminering på grund av språk.

I EU:s nuvarande språkordning ingår varje medborgares rätt att kommunicera med EU:s institutioner på sitt eget språk och motsvarande rätt att få svar på det språket. De principer som styr denna språkordning gäller även för andra former av kommunikation, såsom kommunikation via publikationer och webbplatser. Varje differentiering av språkanvändningen under sådana omständigheter bör motiveras objektivt. När det gäller huruvida det finns en objektiv motivering i det aktuella fallet håller ombudsmannen med om att det inte är tekniskt möjligt att presentera termen "Europeiska kommissionen" på 24 språk på en tv-skärm, vare sig nedan, bredvid eller bakom en talare.

När det gäller frågan om kommissionen kunde ha valt mer än två språk anser ombudsmannen att det var rimligt att kommissionen endast hade valt två språk. Valet av hur många språk som ska användas beror på ett bedömningssamtal om huruvida mer än två språk skulle röra den visuella bilden på ett oacceptabelt sätt. Det faktum att andra språkkombinationer också kan vara rimliga val innebär inte att valet av engelska och franska inte var rimligt.

Ombudsmannen anser att den politik som kommissionen valt var objektivt motiverad. Hon drog därför slutsatsen att kommissionens införande av en ny logotyp för visuell identitet i presskonferensrummet i Bryssel inte utgjorde något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens hantering av ett överträdelseklagomål om användningen av EU:s sammanhållningsmedel i Polen på området infrastruktur och miljö. Den klagande, som är miljöjordbrukare, är oroad över skyddet av den lokala miljön och den lämpliga användningen av EU-medel. Han lämnade in ett överträdelseklagomål till kommissionen och hävdade att det offentliga samrådsförfarandet i Polen inte genomfördes på ett tillfredsställande sätt. Han klagade över att kommissionen hade avslutat hans klagomål utan att göra en ordentlig prövning av hans inlaga.

Ombudsmannen undersökte klagomålet och föreslog att kommissionen skulle se över sin strategi för att kontrollera om medlemsstaterna fullt ut uppfyller kraven på offentliga samråd när det gäller projekt som stöds med EU-medel. Hon föreslog också att klagandens styrkande handlingar i samband med hans särskilda klagomål till ombudsmannen skulle granskas ur ett miljöperspektiv och att kommissionens representation i Polen skulle anordna ett möte med klaganden för att hjälpa honom att bättre förstå kommissionens synpunkter och samtidigt göra det möjligt för kommissionen att bättre förstå klagandens farhågor. Ombudsmannen var nöjd med kommissionens svar på de två första förslagen. När det gäller det tredje förslaget (ett möte med klaganden) godtog ombudsmannen kommissionens åsikt att ett sådant möte kanske inte är en effektiv resursanvändning när det gäller klagomål som redan slutförts. men hon uppmanade kommissionen att hålla denna möjlighet öppen om klaganden tar upp nya frågor i framtiden. Ombudsmannen avslutade ärendet på denna grund.  

Detta ärende gällde Europeiska kommissionens hantering av uppgifter som lämnats av klaganden och som avsåg tre fall av olagligt statligt stöd som beviljats spanska fotbollsklubbar. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade fattat något beslut inom rimlig tid om huruvida den skulle inleda en formell granskning av det påstått olagliga statliga stödet. Eftersom kommissionen enligt klaganden inte vidtog några åtgärder begärde klaganden tillgång till vissa handlingar som rörde två av dessa ärenden. Kommissionen vägrade att ge tillgång med hänvisning till skyddet för syftet med undersökningarna.

Ärendet rörde en påstådd underlåtenhet från Europeiska kommissionens sida att undersöka om myndigheterna i [medlemsstaten][1] hade utfärdat en operativ licens till [ett annat] flygbolag. Klaganden (Ryanair-flygbolaget) hävdade att det faktum att [ett flygbolag] Air ytterst kontrollerades av ett företag baserat i ett tredjeland stred mot förordning (EG) nr 1008/2008. Kommissionen uppmanades därför att undersöka sin ägarstruktur. Kommissionen begärde alla nödvändiga uppgifter från myndigheterna i [medlemsstaten] och drog slutsatsen att det inte fanns några bevis för en överträdelse av förordningen.

Klaganden i detta mål, en luxemburgsk medborgare, uteslöts från att konkurrera om en tjänst i Frankrike på grund av att hon inte är fransk medborgare. Tjänsten i fråga var en domare som inte var ordförande och som skulle företräda FN:s flyktingkommissariat vid den franska asyldomstolen. Klaganden framförde till Europeiska kommissionen att begränsningen av tjänsten till franska medborgare föreföll vara en överträdelse av bestämmelserna i EU-lagstiftningen om fri rörlighet för arbetstagare. När kommissionen ansåg att det inte förelåg någon överträdelse av EU-lagstiftningen kontaktade klaganden ombudsmannen.

Kommissionen ansåg att ett undantag från rätten till fri rörlighet för arbetstagare var tillämpligt. Detta undantag gäller för anställning i offentlig tjänst och föreskrivs i artikel 45.4 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt. Kommissionen medgav att ett beslut i denna fråga krävde en konkret bedömning av arten av uppgifterna och ansvarsområdena för den domare som inte var ordförande och hävdade att den hade gjort en sådan bedömning. Ombudsmannen noterade att kommissionen som en del av denna bedömning inte hade kontaktat de franska myndigheterna för att få ytterligare information om tjänsten i fråga. Ombudsmannens ursprungliga förslag var därför att kommissionen skulle se över sin bedömning av överträdelseklagomålet och hon föreslog att kommissionen skulle samråda med de franska myndigheterna. Som svar på detta förslag vidhöll kommissionen att den hade tillräckligt med information för att kunna avgöra frågan och att det därför inte var nödvändigt att kontakta de franska myndigheterna. Efter att ha granskat sitt detaljerade svar på förslaget godtog ombudsmannen att kommissionen i detta fall hade tillräckligt med information för att kunna grunda sitt beslut. Hon avslutade därför undersökningen med att konstatera att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens hantering av ett överträdelseklagomål som rörde flygpassagerares rättigheter. Klagandens flyg från London till Sofia ställdes in på grund av kraftigt snöfall och han omdirigerades via München. Hans flyg kom dock sent till München och han missade sitt anslutande flyg. Klaganden var således tvungen att övernatta där och erbjöds inte något hotellrum av sitt transportföretag. Efter kontakter med myndigheterna i Förenade kungariket och Tyskland lämnade han in ett överträdelseklagomål till kommissionen och hävdade att de brittiska myndigheterna agerade i strid med de relevanta EU-reglerna om flygpassagerares rättigheter.

Kommissionen hävdade att problemen orsakades av ”extraordinära omständigheter”, vilket innebar att klaganden i enlighet med den relevanta EU-förordningen inte hade rätt till kontant ersättning. Kommissionen avbröt därefter också korrespondensen med klaganden.

Ombudsmannen godtog kommissionens ståndpunkt när det gäller förekomsten av "extraordinära omständigheter" i samband med snöfallet. Klaganden hade således inte rätt till kontant ersättning. Den klagande hade dock en "rätt till vård" och borde ha fått hotellinkvartering av transportören. Med tanke på lufttrafikföretagets underlåtenhet att tillhandahålla hotellinkvartering ansåg ombudsmannen att omsorgsplikten hade åsidosatts. Av detta skäl ansåg ombudsmannen att kommissionens uppfattning att omsorgsplikten inte hade åsidosatts var föga övertygande.

Ombudsmannen rekommenderade kommissionen att vid behandlingen av sådana överträdelseklagomål i framtiden ta vederbörlig hänsyn till lufttrafikföretagets omsorgsplikt gentemot flygpassagerare. När det gäller beslutet att avbryta korrespondensen med klaganden instämde ombudsmannen inte i kommissionens åsikt att hans korrespondens var "olämplig" och lämnade ytterligare en rekommendation till kommissionen i detta avseende.

Kommissionen godtog i princip ombudsmannens andra rekommendation. Även om kommissionen inte avvisade ombudsmannens första rekommendation, framgår det tydligt av dess svar att den inte delar ombudsmannens åsikt om omfattningen av ett transportföretags omsorgsplikt gentemot en passagerare. När ombudsmannen avslutade sin undersökning behandlade hon detta genom en kritisk anmärkning. Hon vidarebefordrade också sitt beslut till parlamentets berörda utskott och till nationella ombudsmän för kännedom.