Fakta och bakgrund

Den 1 juli 2016 mottog Europeiska ombudsmannen en skrivelse från den maltesiska kommissionsledamoten med ansvar för miljö och planering om införlivandet av relevanta EU-regler om trafiksäkerhet (förordningarna 540/2014 ^[1] och 168/2013 ^[2]) och tillgång till miljöinformation (direktiv 2003/4/EG ^[3]) i Maltas nationella rättsordning.

Rättsliga frågor som står på spel

Kommissionsledamoten hänvisade till sina kontakter med en lokal icke-statlig organisation, de relevanta EU-reglerna om trafiksäkerhet och tillgång till miljöinformation samt den maltesiska genomförandeakten (produktsäkerhetslagen L.N. 50/2008). Han hyste tvivel om huruvida den nationella lagstiftningen är förenlig med de krav som fastställs i unionsrätten.

Den maltesiska ombudsmannen bad Europeiska ombudsmannen att inhämta ett yttrande i ärendet från Europeiska kommissionen.

Fråga

Den 19 augusti 2016 beslutade Europeiska ombudsmannen att inleda ett frågeförfarande för att inhämta ett yttrande från kommissionens avdelningar om följande:

Hur bör EU-lagstiftningen, som föreskriver att motorfordon och motorcyklar måste vara i trafiksäkert skick och uppfylla samma säkerhetsnormer som när de först registrerades, införlivas i medlemsstaternas lagstiftning? Verkar den maltesiska genomförandeakten (produktsäkerhetslagen L.N. 50/2008) vara förenlig med de relevanta kraven i EU-lagstiftningen?

Kommissionens svar

Den 19 oktober 2016 lämnade kommissionen sitt svar. Den förklarade att förordning 540/2014 är tillämplig från och med den 1 juli 2016 på nya personbilar (fordon i kategori M) och nyttofordon (fordon i kategori N) samt på utbytesljuddämpningssystem för dessa fordon och fastställer kraven för typgodkännande av fordon i kategori M och N med avseende på deras ljudnivå och registrering, försäljning och ibruktagande. Denna förordning ersatte direktiv 70/157/EEG, ändrat genom direktiv 2007/34/EG, för nya fordonstyper från och med den 1 juli 2016.

På samma sätt fastställs i förordning (EU) nr 168/2013 bland annat de krav på ljudprovning för fordon i kategori L som har varit tillämpliga sedan den 1 januari 2016. Förordning (EU) nr 168/2013 ersätter de krav på ljudprovning som tidigare fastställdes i direktiv 97/24/EG. Förfarandena för ljudprovning fastställs i förordning (EU) nr 134/2014.

De nya och strängare bullergränserna, som också infördes genom förordningarna 540/2014 och 168/2013, gäller nya fordon och deras ersättningsljuddämpningssystem. Följaktligen kommer de nuvarande ljudnivåvärdena för nya fordon, uppmätta i enlighet med kraven i dessa föreskrifter för typgodkännande, att gradvis minskas med tillämpning av dessa föreskrifter.

När det gäller trafiksäkerhet ska fordon genomgå provningar i enlighet med direktiv 2014/45/EU. För ytterligare klargöranden i denna fråga uppmanade kommissionen GD Transport och rörlighet, enhet A3, att vända sig till kommissionen och lämnade kontaktuppgifter.

Kommissionen tillade att förarbeteende också kan vara en vanlig orsak till överdriven ljudemission från fordon. Sådana frågor rör efterlevnaden av trafikreglerna (böter, vägkontroller, trafikbegränsningar osv.), vilket är frågor som omfattas av medlemsstaternas behörighet. Sådana fall bör därför riktas till de behöriga nationella myndigheterna.

När det gäller det sätt på vilket den relevanta EU-lagstiftningen ska införlivas i den nationella rättsordningen förklarade kommissionen att förordningar är direkt tillämpliga som sådana, medan direktiv är bindande med avseende på det resultat som ska uppnås och måste införlivas i nationell lagstiftning. Den förklarade det så kallade förfarandet för införlivande genom hänvisning och de relevanta villkor som beaktas [4].

Återkoppling

Kommissionens svar vidarebefordrades till kommissionsledamoten med en uppmaning att inkomma med synpunkter.

Den 31 oktober 2016 tackade kommissionsledamoten ombudsmannen för att ha vidarebefordrat kommissionens svar till hans avdelningar. Han inkom inte med några egna synpunkter på detta svar.

Han vidarebefordrade synpunkterna från den lokala icke-statliga organisationen till ombudsmannen, som anser att den maltesiska lagstiftningen inte innehåller några nationella bullernivåkriterier eller något nationellt standardförfarande för utbyte och provning av fordonets avgaskomponent. Förordningarna måste därför kopieras ut med effektiv dokumentation för att underlätta kontrollen av efterlevnaden och skydda slutanvändarnas hälsa och miljön. De metoder genom vilka de tekniska direktiven har införlivats i den maltesiska lagstiftningen tillhandahåller inte effektiva informationsmedel för att säkerställa ett effektivt genomförande av dem.

Den 10 november 2016 bekräftade den maltesiska kommissionsledamoten via e-post att den icke-statliga organisationen samtycker till att ombudsmannen överför sina synpunkter till kommissionen för vidare handläggning som ett överträdelseklagomål.

Avslutande förfarande

Kommissionen hade lämnat ett uttömmande svar om tolkningen av de relevanta bestämmelserna. I enlighet med överenskommelsen med den maltesiska kommissionsledamoten överförde ombudsmannen kommentarerna från den berörda icke-statliga organisationen till kommissionen, som kommer att behandla dem som ett överträdelseklagomål.

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 540/2014 av den 16 april 2014 om motorfordons ljudnivå och om utbytesljuddämpningssystem och om ändring av direktiv 2007/46/EG och om upphävande av direktiv 70/157/EEG (EUT L 158, 2014, s. 131).

[2] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) nr 168/2013 av den 15 januari 2013 om godkännande av och marknadstillsyn för två- och trehjuliga fordon och fyrhjulingar (EUT L 60, 2013, s. 52).

[3] Europaparlamentets och rådets direktiv 2003/4/EG av den 28 januari 2003 om allmänhetens tillgång till miljöinformation och om upphävande av rådets direktiv 90/313/EEG (EUT L 41, 2003, s. 26).

[4] Kommissionen anser normalt att införlivandet av ett direktiv genom att använda den enkla metoden att i en nationell rättsakt förklara att bestämmelserna i direktivet ska anses ingå i den nationella rättsordningen från och med ett visst datum är möjligt under särskilda omständigheter. Dessa villkor är för det första att direktivet är av mycket teknisk karaktär och inte innehåller någon bestämmelse som ger medlemsstaterna utrymme för skönsmässig bedömning, vilket innebär att medlemsstaten inte behöver välja mellan alternativ eller införa ytterligare preciseringar av bestämmelserna i direktivet. Dessutom måste den nationella rättsakt som införlivar ”genom hänvisning” ge faktisk tillgång till direktivet på den berörda medlemsstatens språk och fastställa ett tydligt datum för ikraftträdande i den nationella rättsordningen för att respektera rättssäkerhetsprincipen. Kommissionen uppgav att alla dessa villkor måste bedömas från fall till fall.