Denna undersökning på eget initiativ grundar sig på ett klagomål från en sammanslutning av armeniska icke-statliga organisationer kallad Citizens' Protection League (CPL). Det gäller beslutet av Europeiska unionens delegation i Armenien att inte ingå ett bidragsavtal med CPL efter det att delegationen upptäckt ett fel i sin ursprungliga bedömning av CPL-ansökan. CPL hävdade att delegationens beslut inte grundades på välgrundade skäl.

Under ombudsmannens undersökning medgav Europeiska kommissionen att de åtgärder som ursprungligen vidtagits av delegationen, när den väl insåg att ett fel hade inträffat i utvärderingsprocessen, inte var lämpliga. Kommissionen visade dock också att det upptäckta felet krävde att utvärderingen av CPL:s ansökan gjordes om och att delegationen därför inte kunde ingå bidragsavtalet med CPL.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att lämna korrekta svar till en klagande som hade klagat på en fråga om statligt stöd i Tyskland. Klaganden ansåg att Tyskland bröt mot EU:s regler om statligt stöd på grund av sitt nya finansieringssystem för radio och tv i allmänhetens tjänst. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande, eftersom kommissionen i slutändan gav ett adekvat svar.  

Ärendet gällde kommissionens avslag och den föreslagna återbetalningen av vissa kostnader i samband med verksamhet som lagts ut på underentreprenad inom ramen för en bidragsöverenskommelse inom sjätte ramprogrammet. Till följd av ombudsmannens undersökning beslutade kommissionen att inte återkräva kostnader på totalt nästan 87 000 euro. Kommissionen förklarade att den hade beslutat att ändra sitt ursprungliga beslut på grundval av att klaganden hade handlat i god tro och i enlighet med de råd som kommissionen själv hade gett.

Ombudsmannen välkomnade detta nya beslut. Hon ansåg dock att det var beklagligt att klaganden under flera år hade utsikter till en omfattande återbetalning av överhängande medel.

Ärendet gällde påstådda intressekonflikter rörande medlemmar i en kommissionsarbetsgrupp med uppgift att granska vetenskapen om de effekter som elektromagnetiska fält kan ha på hälsan. I klagomålet till ombudsmannen hävdades att kommissionen inte hade undersökt ordentligt om forskarna i arbetsgruppen hade intressekonflikter.

Ombudsmannen undersökte frågan. Hon var övertygad om att kommissionen hade undersökt frågan ordentligt och att forskarna inte hade några motstridiga intressen. Kommissionen har således inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionens förfaranden kunde förbättras och lade fram några förslag till förbättringar.

Ärendet gällde urvalsförfarandet för tjänsten som chef för IKT-avdelningen vid Europeiska byrån för globala navigationssystem. Klaganden hävdade att byrån inte hade gjort en rättvis bedömning av hans ansökan och hävdade att byrån borde se över sitt beslut att avslå hans ansökan.

Ombudsmannen undersökte frågan och bad byrån att klargöra ett antal förfarandefrågor. På grundval av byråns svar och sin egen analys konstaterade ombudsmannen inga uppenbara fel i urvalsförfarandet. Ärendet avslutades därför med slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klagomålet, som lämnats in av den icke-statliga organisationen Access Info Europe, gäller Europeiska kommissionens påstått felaktiga vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till utvärderingsdokument rörande ett offentligt upphandlingsförfarande för "Rehabilitering och utbyggnad av avloppsreningsverket i Subotica" (Serbien). Utlämnandet av handlingarna avslogs med stöd av artikel 4.1 b (skydd av personuppgifter), artikel 4.2 (skydd av affärsintressen) och artikel 4.3 (skydd av beslutsförfarandet) i förordning 1049/2001. Klaganden ansåg att den borde beviljas fullständig tillgång till utvärderingsdokumenten.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande i kommissionens agerande.  Hon föreslår dock att kommissionen, innan de utnämns, systematiskt bör inhämta samtycke från medlemmarna i utvärderingskommittén i upphandlingsförfarandena till att deras namn offentliggörs. Offentliggörande av deras namn i slutet av utvärderingsprocessen bör betraktas som ett villkor för utnämning till en sådan kommitté.

Ärendet gällde kommissionens vägran att lämna ut namnen på de anställda som hade arbetat med kommissionens granskning av statligt stöd. Under undersökningens gång inhämtade ombudsmannen synpunkter från kommissionen, klaganden och Europeiska datatillsynsmannen.

Frågan huruvida vägran att lämna ut namnen var korrekt berodde på artikel 8 i förordning (EG) nr 45/2001 om uppgiftsskydd. Enligt denna bestämmelse ska den person som ansöker om utlämnande först visa att det är nödvändigt att lämna ut namnen till denna person. Om detta kriterium är uppfyllt måste den offentliga myndigheten fortfarande fastställa huruvida de anställdas legitima intressen skulle påverkas av att deras namn lämnades ut och, om så är fallet, huruvida dessa legitima intressen var viktigare än den nödvändighet som den person som begärde att namnen skulle lämnas ut hade gjort gällande.  

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte borde tillämpa artikel 8 restriktivt när det gäller namnen på de anställda, men konstaterade att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande genom att vägra att lämna ut namnen på de anställda i fråga.

Ärendet gällde Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut att inte tillåta klaganden att lämna in en andra ansökan inom ramen för en inbjudan att anmäla intresse som inte innehöll någon särskild tidsfrist för inlämnande av ansökningar. Klaganden försökte lämna in en andra ansökan efter att inte ha klarat det prov som var kopplat till hans ursprungliga ansökan enligt samma urvalsförfarande. Klaganden hävdade att Epso inte hade lämnat tillräckliga svar på hans skrivelser om i) den rättsliga grunden för att inte tillåta sökande att ansöka på nytt i urvalsförfaranden utan några särskilda slutdatum, och ii) villkoren, inklusive personalens beteende, vid testcentrumet i Spanien.

I sitt svar hänvisade Epso till de villkor som anges i inbjudan att anmäla intresse som rättslig grund för sina åtgärder. Den förklarade också att den hade undersökt frågan om personalens beteende vid testcentrumet.

Ombudsmannen ansåg att Epsos förklaring var rimlig och adekvat, så ärendet avslutades.

Ärendet gällde rådets påstådda underlåtenhet att på ett korrekt sätt förklara för klaganden varför det kan ta upp till ett år att rätta texten i ett direktiv, om några ändringar anses nödvändiga. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att rådet hade lämnat ett omfattande och adekvat svar. Klaganden verkade också vara nöjd med de förklaringar som lämnats. Ärendet avslutades därmed som avgjort.

Ärendet gällde en påstådd underlåtenhet från Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) sida att följa reglerna för ett urvalsförfarande.

Ombudsmannen bad Epso att ta itu med klagandens farhågor som ett första steg i hennes undersökning. Dessa farhågor gällde det påstådda tillhandahållandet av felaktig information om proven under urvalsförfarandet och ett väsentligt misstag i skrivelserna med information till klaganden om resultaten av hennes prov. Ombudsmannen fann att Epsos efterföljande svar gav utförliga och rimliga förklaringar till de frågor som klaganden hade tagit upp och att det inte fanns något som tydde på att Epso inte följde reglerna för det aktuella urvalsförfarandet. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde ett urvalsförfarande för kontraktsanställda som anordnades av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) 2013. Sökande i sådana urvalsförfaranden måste först uppfylla vissa behörighetskriterier. Sökande som uppfyller dessa behörighetskriterier utvärderas sedan på grundval av urvalskriterierna. De bästa kandidaterna förs sedan upp på en reservlista.

Klaganden uppfyllde behörighetskriterierna, bland annat kravet på doktorsexamen eller minst fem års yrkeserfarenhet som forskare. Han uteslöts emellertid från uttagningsprovet efter det att hans ansökan jämförts med andra sökande på grundval av urvalskriterierna. Han klagade sedan över att urvalskriterierna hade gynnat sökande med doktorsexamen, medan inbjudan att anmäla intresse hade inneburit att ett doktorsexamen skulle behandlas som likvärdigt med fem års yrkeserfarenhet.

Ombudsmannen undersökte frågan och drog slutsatsen att det inte hade förekommit några administrativa missförhållanden. Kriterierna för stödberättigande fastställer en lägsta tröskel som alla sökande måste uppfylla. Urvalskriterierna gör det sedan möjligt för uttagningskommittén att identifiera de bästa sökandena bland de behöriga sökandena. Det är uppenbart att det ligger inom en institutions utrymme för skönsmässig bedömning att besluta vilka urvalskriterier som ska användas så länge de inte är uppenbart olämpliga. Ombudsmannen drog slutsatsen att valet av urvalskriterier i detta fall hade varit helt rimligt. När det gäller klagandens argument att urvalet inte hade varit transparent noterade ombudsmannen att urvalskriterierna hade angetts tydligt i inbjudan.