Gäller ditt klagomål en EU-institution eller ett EU-organ?
- SV Svenska
Maskinöversättningar kan innehålla fel som riskerar att minska tydligheten och exaktheten. Ombudsmannen frånsäger sig allt ansvar för eventuella avvikelser. För den mest tillförlitliga informationen och rättssäkerheten hänvisas till källversionen i engelska via länken ovan.
För mer information, se vår språk- och översättningspolicy.
Europeiska ombudsmannens beslut om att avsluta undersökningen av klagomål 208/2015/PD om intressekonflikter i kommissionens expertgrupp för elektromagnetiska fält
Beslut
Ärende 208/2015/PD - Undersökning inledd den Fredag | 06 mars 2015 - Beslut den Tisdag | 18 april 2017 - Berörda institutioner Europeiska kommissionen ( Inget administrativt missförhållande upptäckt ) - Land Spanien
Ärendet gällde påstådda intressekonflikter rörande medlemmar i en kommissionsarbetsgrupp med uppgift att granska vetenskapen om de effekter som elektromagnetiska fält kan ha på hälsan. I klagomålet till ombudsmannen hävdades att kommissionen inte hade undersökt ordentligt om forskarna i arbetsgruppen hade intressekonflikter.
Ombudsmannen undersökte frågan. Hon var övertygad om att kommissionen hade undersökt frågan ordentligt och att forskarna inte hade några motstridiga intressen. Kommissionen har således inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionens förfaranden kunde förbättras och lade fram några förslag till förbättringar.
Bakgrunden till klagomålet
1. Klaganden är en spansk icke-statlig organisation (”Asociación Vallisoletana de Afectad@s por las Antenas de Telecomunicaciones” eller ”AVAATE”) som bekämpar installation av antenner som avger elektromagnetiska fält och annan utrustning såsom mobiltelefoner på grund av oro över deras inverkan på hälsan. Elektromagnetiska fält strålar ut från många vanliga enheter, såsom mikrovågsugnar, mobiltelefonmaster, kylskåp och mobiltelefoner.
2. I rådets rekommendation 1999/519 av den 12 juli 1999 om begränsning av allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält fastställs grundläggande begränsningar och referensnivåer för allmänhetens exponering för elektromagnetiska fält. Enligt rekommendationen är kommissionen också skyldig att hålla frågan under uppsikt. För att häva denna uppgift anlitar kommissionen sin vetenskapliga kommitté för nya och nyligen identifierade hälsorisker (SCENIHR). I detta sammanhang inrättade SCENIHR 2012 en arbetsgrupp med forskare för att analysera publicerade vetenskapliga studier om de potentiella hälsoeffekterna av exponering för elektromagnetiska fält.
3. Klaganden kontaktade Europeiska kommissionen i september 2014 om farhågor om att vissa medlemmar i arbetsgruppen hade intressekonflikter. Företaget hävdade att de berörda personerna fick finansiering från eller arbetade för telekommunikationsföretag.
4. I sitt svar till klaganden redogjorde kommissionen för hur den hanterade eventuella intressekonflikter när det gäller medlemmar i en arbetsgrupp. Enligt kommissionen innebär det faktum att en medlem i en arbetsgrupp hade anmält ett ”intresse” till kommissionen inte nödvändigtvis att personen hade en ”intressekonflikt”. En intressekonflikt föreligger enligt kommissionen ”endast när en medlem i arbetsgruppen personligen drar nytta av resultaten av gruppens arbete” (understrykning tillagd). Kommissionen försäkrade dessutom sammanslutningen om att det inte ankom på de enskilda experterna att själva bedöma om de befann sig i en ”intressekonflikt”. Det ankom snarare på kommissionens personal att göra denna bedömning.
5. Klaganden ansåg att kommissionens svar var otillfredsställande. Det vände sig till ombudsmannen i januari 2015 för att klaga på att kommissionen inte hade behandlat dess farhågor på ett korrekt sätt.
6. Som ytterligare bakgrundsinformation ledde arbetsgruppens arbete till att SCENIHR antog ett yttrande i januari 2015.[1] Arbetsgruppen upplöstes därefter. Föremålet för förevarande utredning avser inte innehållet i detta yttrande.
Utredningen
7. Ombudsmannen inledde en undersökning. Syftet med ombudsmannens undersökning var följande:
Kommissionen har inte på ett tillfredsställande sätt undersökt intressekonflikterna när det gäller flera medlemmar i arbetsgruppen för effekterna av elektromagnetiska fält.
8. Två frågor var särskilt angelägna för ombudsmannen när undersökningen inleddes. För det första verkade kommissionens svar till klaganden bygga på en restriktiv definition av begreppet ”intressekonflikt”. I svaret föreföll det som om sådana konflikter endast kan uppstå när experterna i fråga drar ”personliga fördelar” av det offentliga uppdrag som de anförtrotts. För det andra föreföll svaret utesluta möjligheten av en ”intressekonflikt” på grund av att bedömningen av sådana frågor ligger hos kommissionens avdelningar och inte överlåts åt experterna själva. Ombudsmannen erkände vikten av att se till att det är kommissionen (och inte den berörda personen) som bedömer om det föreligger en intressekonflikt, men kommissionen måste ändå kunna visa att den bedömning som den utför är grundlig, utförd från fall till fall och vederbörligen dokumenterad.
9. Ombudsmannen bad om kommissionens svar i frågan. Ombudsmannen granskade också kommissionens akt och skickade en kopia av inspektionsrapporten till klaganden. Klaganden inkom med synpunkter på kommissionens svar och på inspektionsrapporten.
Undersökning av frågor om intressekonflikter som rör arbetsgruppens medlemmar
Argument som framförts till ombudsmannen
10. Klaganden uppgav att de flesta medlemmarna i arbetsgruppen hade kopplingar till telekommunikationsindustrin. Företaget hävdade att de på ett eller annat sätt hade erhållit finansiering från eller arbetat för organisationer eller företag inom telekommunikationssektorn. Enligt klaganden framgick denna information av de intresseförklaringar som arbetsgruppens medlemmar hade gjort eller av information som den hade erhållit från Internet. Klaganden hävdade därför att arbetsgruppens oberoende försämrades och att dess arbete likaså påverkades. Enligt klaganden hade kommissionen inte gjort en korrekt bedömning av dessa intressekonflikter.
11. I sitt yttrande förklarade kommissionen de befintliga mekanismerna för att välja ut arbetsgruppsmedlemmar och se till att det inte föreligger någon intressekonflikt. Arbetsgruppen leds av en medlem av SCENIHR. Ledamöterna väljs från en pool av vetenskapliga rådgivare, som inrättats efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan, eller en databas med experter - databasen är öppen för alla som vill ansöka. Om det inte finns någon expert med den profil som krävs i poolen eller databasen kan en expert rekryteras efter en särskild offentlig inbjudan att anmäla intresse. Arbetsgruppernas experter ska lämna in en intresseförklaring. De kan endast utses om kommissionen inte konstaterar att de befinner sig i en intressekonflikt. När arbetsgruppens arbete har gett upphov till ett så kallat preliminärt yttrande som ska ligga till grund för ett offentligt samråd offentliggörs experternas namn och deras intresseförklaringar i registret över kommissionens expertgrupper och på webbplatsen för det ansvariga generaldirektoratet vid kommissionen, GD Hälsa och livsmedelssäkerhet. Genom att inte offentliggöra sina namn förrän det preliminära yttrandet har utarbetats hindrar kommissionen tredje parter från att försöka påverka experternas vetenskapliga bedömning. Samtidigt säkerställer offentliggörandet av namnen öppenhet vid den kritiska tidpunkt då det preliminära yttrandet offentliggörs och används för ett offentligt samråd.
12. I förevarande fall granskade kommissionen experternas intresseförklaringar när arbetsgruppen inrättades 2012. Dessutom uppgav kommissionen att den genomförde en förnyad undersökning av intressekonflikter under första halvåret 2014. Denna omprövning berodde på att kommissionen, när det preliminära yttrandet offentliggjordes för offentligt samråd i början av 2014, mottog flera klagomål om påstådda intressekonflikter när det gäller arbetsgruppens medlemmar. Omprövningen ledde inte till någon ändring av kommissionens ursprungliga bedömning när det gäller avsaknaden av intressekonflikter. Kommissionen fäste också uppmärksamheten på skillnaden mellan deklarerbart intresse och ett intresse som leder till en konflikt. Det är forskarnas sak att redovisa sina intressen, oavsett om de anser att det föreligger en konflikt eller inte. Det ankommer på kommissionen att bedöma om det föreligger en intressekonflikt. `
13. Det slutliga yttrandet antogs i januari 2015 efter det offentliga samrådet.
14. När det gäller ombudsmannens första farhågor uppgav kommissionen att de kriterier och den information som är relevant för bedömningen av intressekonflikter anges i punkt 21 i den tillämpliga arbetsordningen, särskilt bilaga II till arbetsordningen.[2] Bilaga II innehåller särskild vägledning om ett antal aspekter som är relevanta för bedömningen av oberoendet och formuläret för intresseförklaringen. Bilaga II omfattar inte bara verksamhet genom vilken forskaren kan dra personliga fördelar, såsom anställning, rådgivning och investeringar. Bilagan omfattar även andra verksamheter, förbindelser eller omständigheter, t.ex. Punkt 6 Forskning – nuvarande eller framtida inflytande på fastställandet av forskningsprioriteringar, utarbetandet av forskningsprogram eller urvalet av forskningsprojekt och nuvarande finansiering av forskning i samband med frågor eller arbete som finansieras av ett privat eller offentligt organ, inbegripet bidrag, hyror, sponsring och stipendier. Punkt 8 Annat medlemskap eller annan anknytning – varje annat medlemskap eller annan anknytning än ovanstående som kan uppfattas som ett intresse för en kommittés verksamhetsområde. och punkt 10 Annat – alla andra intressen än de ovan nämnda som kan uppfattas som en potentiell källa till konflikter i en verksamhet som ingår i utskottets ansvarsområde.
15. Som svar på ombudsmannens andra fråga, nämligen huruvida experterna gjorde en egen bedömning om de befann sig i en intressekonflikt eller huruvida kommissionen gjorde denna bedömning, uppgav kommissionen att bedömningen av intressekonflikter inte utförs av vetenskapsmannen i fråga. Snarare utfördes den av kommissionens personal och sedan av kollegerna, det vill säga ordföranden och de andra ledamöterna. Processen är, enligt kommissionen, väldokumenterad.
16. Kommissionen redogjorde också i detalj för en analys av de specifika argument som klaganden framfört om varför vissa medlemmar i arbetsgruppen, enligt klaganden, hade intressekonflikter.
17. När det gäller klagandens farhågor om att vissa medlemmar tillhandahöll konsulttjänster till telekommunikationsföretag uteslöt kommissionen inte att sådant arbete kunde ge upphov till intressekonflikter. I arbetsordningen definieras rådgivning som "varje betald eller obetald, tidigare, nuvarande eller framtida verksamhet där den sakkunnige eller hans beroende medarbetare tillhandahåller teknisk eller vetenskaplig rådgivning eller tjänster på områden som är relevanta för den vetenskapliga kommitténs arbete". Den tillade dock att det i de specifika fall som klaganden tog upp inte konstaterades någon intressekonflikt för någon medlem i arbetsgruppen:
18. I tre fall som togs upp av klaganden gällde de konsulttjänster som experterna tillhandahöll privata företag ett annat ämne än SCENIHR:s yttrande: konsulttjänster i samband med mätning av elektromagnetiska fält, arbetarskydd [3] eller en rapport om möjliga psykologiska mekanismer för de symtom som tillskrivs vindkraftverk. SCENIHR:s yttrande avser däremot bedömningen av möjliga hälsoeffekter av elektromagnetiska fält, som utförs i form av en metaanalys av primära vetenskapliga studier som publiceras i fackgranskade tidskrifter. Detta intresse ansågs därför inte utgöra en konflikt, eftersom det inte har något direkt samband med föremålet för SCENIHR:s yttrande.
19. I de återstående ”konsultärenden” som klaganden tog upp utförde experterna arbetet som anställda vid ett offentligt organ (ett universitet eller ett forskningsinstitut). Det var offentliga organ, och inte experterna själva, som hade forskningskontrakt med telekommunikationsföretagen.
20. När det gäller klagandens farhågor om att vissa medlemmar deltog i vetenskapliga ”projekt” som finansierades av industrin noterade kommissionen att finansieringen tillhandahölls av ett privat företag till nationella offentliga organisationer eller till internationella institutioner som erkänts av Världshälsoorganisationen. Under inga omständigheter deltog någon expert i sin egen privata kapacitet i forskning som finansierades av industrin.
21. Ett fall som togs upp av klaganden gällde till och med ett stort forskningsprojekt som finansierades genom det sjunde ramprogrammet från kommissionens generaldirektorat för forskning och innovation. Projektet samordnades av Internationella centret för cancerforskning och involverade flera forskningsinstitut, såsom danska cancerföreningen, Tammerfors universitet, Istituto Superiore di Sanita, Karolinska institutet, Université Claude-Bernard Lyon, Universität Mainz, norska strålskyddsmyndigheten, University of Leeds, London School of Hygiene and Tropical Medicine och Tel-Hashomer (Israel). Industrin, liksom icke-statliga organisationer, får vara partner i EU-finansierade projekt.
22. Två andra fall som nämndes i klagomålet gällde små forskningsprojekt som genomfördes vid ett forskningsinstitut i en medlemsstat där experterna var anställda. Dessa projekt beställdes av ett privat företag. Enligt kommissionen utgjorde dock experternas arbete en ”institutionell uppgift”. Båda forskningsprojekten är dessutom äldre än fem år, vilket enligt kommissionen är den gräns som fastställs i arbetsordningen.
23. Ett annat fall som togs upp av klaganden gällde en stor internationell kohortstudie om långvarig användning av mobiltelefoner och hälsa som genomfördes av ett internationellt konsortium bestående av fem europeiska länder (nämligen Förenade kungariket, Danmark, Sverige, Finland och Nederländerna). Vart och ett av de deltagande länderna inledde sin egen prospektiva kohortstudie om mobiltelefoner och hälsorisker i samband med elektromagnetiska fält. Beroende på land kommer finansieringen från nationella forskningsinstitutioner med eller utan bidrag från industrin. I detta fall tillhandahåller branschen exponeringsdata (genom operatörstrafikregister) för att bättre kunna uppskatta användningen av mobiltelefoner. Även i detta fall var de viktigaste partnerna i projektet universitet eller forskningsinstitut i medlemsstaterna.
24. När det gäller aktier som innehas av en expert i ett telekommunikationsföretag diskuterades det specifika fall som klaganden tog upp med den berörda experten. Det aktiebelopp som den sakkunnige ägde var försumbart och ansågs därför inte ha någon inverkan på hans personliga ekonomiska situation, vilket kunde ge upphov till en intressekonflikt.
Ombudsmannens bedömning
25. Kommissionens utveckling av den offentliga politiken på tekniskt komplicerade områden kräver vetenskapliga bidrag från experter. De råd som kommissionen får från SCENIHR, inbegripet från de arbetsgrupper som inrättats av SCENIHR, måste vara oberoende råd. Sådana oberoende råd gör det möjligt för kommissionen att anta en politik som både är tekniskt sund och har en hög grad av legitimitet. Allmänhetens förtroende för den politik som så småningom utvecklas, och legitimiteten för denna politik i allmänhetens ögon, kommer att försvagas om dessa experters oberoende ifrågasätts. Detta är desto viktigare när de underliggande vetenskapliga frågorna rör medborgarnas hälsa och säkerhet. Det är därför viktigt att det berörda offentliga organet ser till att de experter som ska ge oberoende råd inte har intressekonflikter som kan påverka deras förmåga att ge opartiska och fullständiga vetenskapliga råd. Detta skulle till exempel kunna vara fallet om experterna hade ett intresse av att ett företag som är verksamt inom den berörda sektorn skulle bli kommersiellt framgångsrikt.
26. Även om det inte finns någon intressekonflikt kommer allmänhetens förtroende för den offentliga politiken att skadas om allmänheten uppfattar att det finns intressekonflikter. När det gäller att bygga upp allmänhetens förtroende och legitimitet är det därför också viktigt att alla uppfattningar om intressekonflikter också behandlas. Vid bedömningen av frågan om intressekonflikter måste kommissionen ta hänsyn till att varken dess avdelningar eller medborgare i allmänhet kan ifrågasätta tillförlitligheten i vetenskapliga utlåtanden. Förtroendet för råden är därför primordialt. Kommissionen måste dessutom ha i åtanke att medborgarna i allmänhet kanske inte känner till all information som kommissionen har tillgång till eller att de kanske inte kan få tillgång till den i tid. Förtroendet för kommissionens bedömning är därför primordialt.
27. I detta fall var det svar som kommissionen ursprungligen gav på klagandens farhågor olämpligt. Det berodde på att det gav läsaren intrycket att kommissionen hade en alltför snäv syn på vad som kan vara en intressekonflikt, nämligen att kommissionen endast skulle finna en intressekonflikt om experterna fick personliga fördelar av att utföra den offentliga uppgift som de anförtrotts. Det är förståeligt att klaganden ansåg att svaret var otillfredsställande.
28. Ombudsmannen har dock, på grundval av kommissionens yttrande och inspektionen av ärendet, inga tvivel om att kommissionen under 2014 gjorde en grundlig omprövning av intressekonflikterna, vilket inte var begränsat till frågan om huruvida experten drog personliga fördelar av att delta i arbetsgruppen. Processen är också väl dokumenterad. .
29. Ombudsmannen är också övertygad om att kommissionens slutsats att det inte fanns några motstridiga intressen är adekvat och rimlig. När det gäller i synnerhet konsulttjänster noterar ombudsmannen att de var av extremt begränsad omfattning (i ett fall satt de i en rådgivande kommitté under två halvdagar per år). Det begränsade tillämpningsområdet borde uttryckligen ha nämnts av kommissionen. Frågan i ett fall som detta är om det finns omständigheter som gör att experternas oberoende kan ifrågasättas. Konsultföretagets omfattning är en relevant faktor i denna bedömning och borde därför ha nämnts av kommissionen.
30. Utredningen har dessutom visat att det i vissa avseenden finns utrymme för förbättringar. Ombudsmannen ska nu ta itu med dessa och därefter lägga fram förslag till förbättringar i framtiden.
31. För det första anser ombudsmannen att processen, även om den är väldokumenterad, skulle kunna förbättras genom en viss formalisering i form av förfaranderegler. Ombudsmannen ska här erinra om att förfaranderegler i slutändan fungerar som skyddsåtgärder för att uppnå ett rätt resultat i sak. Att föreskriva att det beslut som ska fattas efter granskning av intressekonflikterna bör fastställas i ett formellt dokument och att en tydlig utnämning av den tjänsteman som ansvarar för att fatta beslutet kan vara ett användbart verktyg för att säkerställa att rätt slutsatser dras. Sådana förfaranderegler kan öka medborgarnas förtroende för förvaltningen och kan också vara till hjälp för de avdelningar som har till uppgift att göra en bedömning av intressekonflikter. Dessutom bör kommissionen överväga att dela sin bedömning med medborgarna, till exempel genom att göra den tillgänglig på sin webbplats.
32. För det andra har ombudsmannen noterat kommissionens uttalande att namnen på experterna i arbetsgrupperna och deras intresseförklaringar inte offentliggörs förrän ett preliminärt yttrande har offentliggjorts. Det är vid en tidpunkt då arbetsgruppens arbete till stor del är slutfört. Kommissionen anser att all påverkan från tredje man på detta sätt undviks i det skede då de vetenskapliga bedömningarna görs. Detta är verkligen ett giltigt bekymmer.
33. Oron måste dock vägas mot andra farhågor. Medborgarnas förtroende för förvaltningen skulle stärkas om de tidigare kunde veta vem som ingår i arbetsgruppen och framföra sina farhågor. Medborgarna kan faktiskt också framhäva information som kommissionen inte känner till innan experterna anlitas av kommissionen. Det förefaller lämpligare att eventuella invändningar mot arbetsgruppens medlemmar behandlas i början snarare än i slutet av gruppens arbete. Kommissionens nuvarande praxis kan dessutom oavsiktligt skapa en partiskhet i den meningen att det kan finnas en ovilja att finna en intressekonflikt i slutet av arbetsgruppens arbete. Om det visar sig, i slutet av arbetsgruppens existens och på grundval av information från medborgarna, att vissa forskare med rätta inte borde ha deltagit, kan arbetet ha utförts förgäves.
34. Ombudsmannen noterar att namnen på SCENIHR:s medlemmar och deras intresseförklaringar offentliggörs i ett tidigare skede, nämligen i samband med deras utnämning.[4] Ombudsmannen förstår inte varför denna praxis inte kan tillämpas på medlemmar i arbetsgrupper. Ombudsmannen har också noterat att WHO:s praxis är att offentliggöra information om arbetsgruppens medlemmar innan de utses, i syfte att ge allmänheten möjlighet att framföra invändningar [5].
Slutsats
På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:
Europeiska kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.
Förslag till förbättringar
Kommissionen bör överväga att införa följande åtgärder:
i) Bedömningen av eventuella intressekonflikter och de skäl som ligger till grund för den bör fastställas i ett formellt dokument som är tillgängligt för allmänheten.
ii) Den eller de tjänstemän som ansvarar för att fatta beslut om eventuella intressekonflikter bör utses tydligt. och
iii) Namnen på medlemmarna i en arbetsgrupp som den som är i fråga i förevarande mål bör offentliggöras innan de utses, så att den bredare allmänheten kan ta upp de farhågor som den kan ha när det gäller intressekonflikter.
Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.
Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen
Strasbourg den 18 april 2017
[1] Slutligt yttrande om potentiella hälsoeffekter av exponering för elektromagnetiska fält, tillgängligt på http://ec.europa.eu/health/scientific_committees/emerging/docs/scenihr_o_041.pdf
[2] Den då gällande arbetsordningen finns på https://ec.europa.eu/health/sites/health/files/scientific_committees/docs/rules_procedure_2013_en.pdf.
[3] Fråga som omfattas av direktiv 2013/35 om minimikrav för arbetstagares hälsa och säkerhet vid exponering för risker som har samband med fysikaliska agens (elektromagnetiska fält) i arbetet (20:e särdirektivet enligt artikel 16.1 i direktiv 83/191 och om upphävande av direktiv 2004/40, EUT L 179, 2013, s. 1).
[4] SCENIHR:s ledamöter utses personligen efter en offentlig inbjudan till intresseanmälan. Namnen på SCENIHR:s medlemmar offentliggörs i kommissionens register över expertgrupper och på GD Hälsa och livsmedelssäkerhets webbplats. Intresseförklaringarna offentliggörs bland annat också på denna webbplats.
[5] Se t.ex. http://www.who.int/ipcs/events/2015/nanomaterials/en/.