Klagomålet, som lämnades in av British Air Line Pilots' Association, gäller EU:s regler om flyg- och tjänstgöringstidsbegränsningar och vilokrav för kommersiella flygbolag. Det gäller närmare bestämt det sätt på vilket Easa hade genomfört sin process för att uppdatera dessa regler. Klaganden hävdade i) att vetenskaplig rådgivning borde ha haft en mer framträdande roll i regleringsprocessen, ii) att Easa hade underlåtit att tillhandahålla bevis på kvalifikationerna hos medlemmarna i den regelgivande gruppen och iii) att Easa inte hanterade frågor om intressekonflikter på ett adekvat sätt.

Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden hos Easa när det gäller den vetenskapliga rådgivningens roll i lagstiftningsprocessen. När det gäller frågan om hur Easa hanterar eventuella intressekonflikter i de regelgivande grupperna konstaterade ombudsmannen att dess policy för att minska sådana konflikter när det gäller dess egen personal hade ändrats och att detta reviderade tillvägagångssätt nu tillämpas även på experter i de regelgivande grupperna. På grundval av detta drog ombudsmannen slutsatsen att hon inte behövde undersöka frågan ytterligare. Slutligen godtog Easa ombudsmannens rekommendation att ge klaganden anonymiserad information om medlemmarna i den regelgivande gruppen. Ombudsmannen avslutade därför ärendet och uppmuntrade Easa att anta en mer proaktiv strategi för att lämna ut information som den hade tillgång till om kvalifikationerna och sakkunskapen hos medlemmarna i den regelgivande gruppen. Hon påpekade också att hon överväger att undersöka frågor som rör det arbete som utförs av externa experter för vissa EU-byråer.

Klaganden begärde att allmänheten skulle få tillgång till Easas rapporter med rekommendationer om godkännande av utländska organisationer för luftfartygsunderhåll där bristande efterlevnad av vissa personalkrav konstaterades. Easa nekade tillgång på grund av behovet av att skydda sin fortsatta övervakningsverksamhet och de berörda organisationernas kommersiella intressen. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att Easa felaktigt hade vägrat tillgång.

Ombudsmannen ansåg att Easa i princip bör bevilja tillgång till redigerade versioner av rapporterna med rekommendationer om godkännande. Med tanke på att klagandens begäran om tillgång inte angav någon viss period lade hon därför fram ett förslag till lösning som Easa, i enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001, kunde samråda med klaganden för att hitta en rättvis lösning för att bevilja partiell tillgång till åtminstone vissa (redigerade) rekommendationsrapporter om godkännande. Easa godtog ombudsmannens förslag till lösning och informerade henne om att den hade beviljat klaganden och samtyckt till att bedöma den treårsperiod som föregick klagandens begäran i syfte att bevilja partiell tillgång till de relevanta handlingarna. Klaganden var nöjd med resultatet och ombudsmannen avslutade ärendet.

Ärendet gällde Olafs åtgärder efter mottagandet av en rapport om visselblåsning som kopplade Europeiska myndigheten för luftfartssäkerhet (Easa) till den påstådda manipulationen av en inspektionsrapport om luftfartsskydd. Efter en preliminär bedömning var ombudsmannen bekymrad över vad som föreföll vara Olafs beslut att avskriva ärendet och återförvisa ärendet till Easa trots att visselblåsaren medvetet hade valt att lämna sin rapport till Olaf snarare än till Easa. Ombudsmannen ansåg preliminärt att ett sådant beslut skulle kunna inverka negativt på ändamålsenligheten hos bestämmelserna om visselblåsning i allmänhet. Hon beslutade därför att undersöka frågan.

Efter en inspektion av Olafs handlingar konstaterade ombudsmannen att Olaf på lämpligt sätt hade övervägt om en utredning skulle inledas. Det framkom också att Olaf i själva verket inte hade avslutat ärendet utan hade bett Easa att undersöka ärendet och rapportera om resultaten av sin utredning. Olaf hade dessutom förbehållit sig rätten att inleda en formell utredning i ett senare skede. Mot denna bakgrund fann ombudsmannen att Olaf hade hanterat klagandens visselblåsningsrapport på lämpligt sätt. Ombudsmannen noterade att Olaf borde ha informerat den klagande mer uttryckligen om att dess hänskjutande av ärendet till Easa inte innebar att Olaf inte skulle vidta några ytterligare åtgärder i frågan. Hon gjorde ytterligare en anmärkning i detta avseende.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens hantering av ett överträdelseklagomål som rörde flygpassagerares rättigheter. Klagandens flyg från London till Sofia ställdes in på grund av kraftigt snöfall och han omdirigerades via München. Hans flyg kom dock sent till München och han missade sitt anslutande flyg. Klaganden var således tvungen att övernatta där och erbjöds inte något hotellrum av sitt transportföretag. Efter kontakter med myndigheterna i Förenade kungariket och Tyskland lämnade han in ett överträdelseklagomål till kommissionen och hävdade att de brittiska myndigheterna agerade i strid med de relevanta EU-reglerna om flygpassagerares rättigheter.

Kommissionen hävdade att problemen orsakades av ”extraordinära omständigheter”, vilket innebar att klaganden i enlighet med den relevanta EU-förordningen inte hade rätt till kontant ersättning. Kommissionen avbröt därefter också korrespondensen med klaganden.

Ombudsmannen godtog kommissionens ståndpunkt när det gäller förekomsten av "extraordinära omständigheter" i samband med snöfallet. Klaganden hade således inte rätt till kontant ersättning. Den klagande hade dock en "rätt till vård" och borde ha fått hotellinkvartering av transportören. Med tanke på lufttrafikföretagets underlåtenhet att tillhandahålla hotellinkvartering ansåg ombudsmannen att omsorgsplikten hade åsidosatts. Av detta skäl ansåg ombudsmannen att kommissionens uppfattning att omsorgsplikten inte hade åsidosatts var föga övertygande.

Ombudsmannen rekommenderade kommissionen att vid behandlingen av sådana överträdelseklagomål i framtiden ta vederbörlig hänsyn till lufttrafikföretagets omsorgsplikt gentemot flygpassagerare. När det gäller beslutet att avbryta korrespondensen med klaganden instämde ombudsmannen inte i kommissionens åsikt att hans korrespondens var "olämplig" och lämnade ytterligare en rekommendation till kommissionen i detta avseende.

Kommissionen godtog i princip ombudsmannens andra rekommendation. Även om kommissionen inte avvisade ombudsmannens första rekommendation, framgår det tydligt av dess svar att den inte delar ombudsmannens åsikt om omfattningen av ett transportföretags omsorgsplikt gentemot en passagerare. När ombudsmannen avslutade sin undersökning behandlade hon detta genom en kritisk anmärkning. Hon vidarebefordrade också sitt beslut till parlamentets berörda utskott och till nationella ombudsmän för kännedom.

I förordningen om flygpassagerares rättigheter föreskrivs att flygpassagerare har rätt till kompensation vid inställda flygningar. Ett lufttrafikföretag är inte skyldigt att betala kompensation om det kan bevisa att den inställda flygningen beror på extraordinära omständigheter som inte skulle ha kunnat undvikas även om alla rimliga åtgärder hade vidtagits.

Detta ärende gällde kommissionens offentliggörande på sin webbplats av en förteckning över extraordinära omständigheter som upprättats av de nationella tillsynsorganen.

Klaganden, en advokatbyrå, vände sig till Europeiska ombudsmannen och hävdade att de händelser som kallas ”extraordinära omständigheter” på NEB-förteckningen är oförenliga med förordningen om passagerares rättigheter och relevant rättspraxis. Eftersom offentliggörandet av NEB-förteckningen på kommissionens webbplats har gett den större trovärdighet hävdade klaganden att de nationella tillsynsorganen, flygbolagen och de nationella domstolarna tar hänsyn till NEB-förteckningen och följaktligen nekar passagerare kompensation.

Ombudsmannen undersökte frågan och drog slutsatsen att offentliggörandet av NEB-förteckningen på kommissionens webbplats skulle vara problematiskt om NEB-förteckningen i) befanns vara vilseledande för konsumenterna när det gäller dess verkliga ursprung och art eller ii) inte korrekt återspeglade innehållet i förordningen om passagerares rättigheter. I detta syfte lade ombudsmannen fram ett förslag till vänskaplig förlikning som innehöll specifika förslag till kommissionen.

I sitt svar redogjorde kommissionen för de förbättringar som den hade gjort av NEB-förteckningen och lämnade ytterligare förtydliganden. Trots klagandens missnöje med kommissionens svar ansåg ombudsmannen att kommissionens förtydliganden på ett tillfredsställande sätt tar upp de två punkter som identifierats i hennes förslag till vänskaplig förlikning. Mot bakgrund av dessa överväganden fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden från kommissionens sida och avslutade ärendet.

Ärendet gällde Easas underlåtenhet att ge berörda parter kopior av protokoll från ett möte i Easas rådgivande grupp av nationella myndigheter där ändringar av flyg- och tjänstgöringstidsbegränsningar och vilokrav för kommersiell lufttransport diskuterades.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att Easa hade fel när den nekade tillgång till protokollen. Hon lade därför fram ett förslag till rekommendation om att protokollet skulle offentliggöras. Easa gick med på att offentliggöra protokollet och åtog sig att se till att liknande protokoll offentliggörs i framtiden.

Ombudsmannen konstaterade således att Easa hade godtagit hennes förslag till rekommendation och avslutade undersökningen.