Ärendet gäller kommissionens roll när det gäller att se till att grekiska sjukhusens anbud på medicinska förnödenheter är förenliga med EU:s lagstiftning om offentlig upphandling och med EU-domstolens dom i detta avseende.

Ombudsmannen undersökte frågan och föreslog, som en lösning på klagomålet, att kommissionen skulle ompröva sitt ärende om överträdelseklagomål mot Grekland.

Efter sin förnyade granskning vidhöll kommissionen att Grekland hade infört lämpliga åtgärder för att säkerställa både efterlevnad av EU-lagstiftningen och gottgörelse för berörda anbudsgivare. Ombudsmannen undersökte dock ärendet ytterligare och fann att kommissionen inte hade undersökt klagandens påståenden med vederbörlig omsorg. Ombudsmannen rekommenderade därför kommissionen att göra en ordentlig granskning av den information som klaganden lämnat till stöd för sitt påstående.

Kommissionen godtog ombudsmannens rekommendation och inledde en undersökning av ärendet inom ramen för EU Pilot-förfarandet för handläggning av överträdelseärenden. Ombudsmannen avslutade därför ärendet.

Bakgrund [1]

1. Klaganden, ett grekiskt företag, klagade 2009 till kommissionen på att de grekiska sjukhusens förfaranden för offentlig upphandling av varor inte var förenliga med Europeiska unionens domstols dom i mål C-489/06, kommissionen mot Grekland [2]. I den domen slog EU-domstolen fast att Grekland hade underlåtit att uppfylla sina skyldigheter enligt direktivet om offentlig upphandling [4] och direktivet om medicintekniska produkter [5] genom att förkasta anbud avseende medicintekniska produkter med CE-märkning [3].

2. Klaganden hävdade att de grekiska sjukhusen, trots domstolens ovannämnda dom, inte ändrade sin praxis och i själva verket utvecklade andra metoder för att kringgå EU-domstolens domar för att gynna sin föredragna leverantör.

3. Enligt klaganden fortsatte den grekiska regeringen dessutom att höja de avgifter som ska betalas för att lämna in ett föreläggande av förfördelade anbudsgivare (upp till 5 000 euro per föreläggande).

4. Klaganden vände sig upprepade gånger till kommissionen, som svarade att den hade inlett sanktionsförfaranden mot Grekland. Eftersom Grekland emellertid antog ny lagstiftning i syfte att avhjälpa överträdelsen i fråga (artikel 21 i lag 3897/2010)[6] beslutade kommissionen att avsluta överträdelseärendet.

5. Klaganden var missnöjd med resultatet av sitt överträdelseklagomål och vände sig den 31 december 2012 till Europeiska ombudsmannen.

6. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påstående och krav:

1) Kommissionen har underlåtit att se till att Grekland följer EU:s lagstiftning om offentlig upphandling av medicintekniska produkter och EU-domstolens dom i mål C-489/06, kommissionen mot Grekland.

2) Kommissionen bör vidta lämpliga åtgärder för att se till att Grekland följer EU:s lagstiftning om offentlig upphandling av medicintekniska produkter samt EU-domstolens dom i mål C-489/06, kommissionen mot Grekland.

Påstående om att kommissionen inte har säkerställt att Grekland följer EU:s lagstiftning om offentlig upphandling av medicintekniska produkter samt EU-domstolens dom i mål C-489/06, kommissionen mot Grekland, och det relaterade påståendet

Ombudsmannens förslag till lösning

7. Efter att ha granskat parternas argument och yttranden lade ombudsmannen den 14 juli 2014 fram följande förslag till lösning för kommissionen:

”Ombudsmannen föreslår att kommissionen på nytt granskar ärendet med överträdelseklagomål om Greklands efterlevnad av EU:s lagstiftning om offentlig upphandling av medicintekniska produkter och EU-domstolens dom i målet kommissionen/Grekland.

Därigenom skulle kommissionen kunna bemöta klagandens argument att a) de grekiska sjukhusen konsekvent utfärdar olagliga anbudsinfordringar för medicintekniska produkter och b) övervakningen av sjukhuspraxis och de rättsmedel som finns tillgängliga för berörda anbudsgivare är otillräckliga.”

Ombudsmannens rekommendation

8. I sitt svar av den 9 oktober 2014 instämde kommissionen inte i ombudsmannens slutsatser som ledde fram till lösningsförslaget och redogjorde för sina åtgärder och den information som mottagits från de grekiska myndigheterna, på grundval av vilken den beslutade att avsluta ärendet. Kommissionen hävdade att det inte fanns några bevis för att det nationella prövningssystemet och den grekiska förvaltningen inte skulle kunna säkerställa både ett adekvat genomförande av de tillämpliga reglerna i Grekland och efterlevnad av EU-domstolens dom i framtiden. Kommissionen tillade att om det skulle visa sig att ytterligare uppföljning av de åtgärder som Grekland vidtagit skulle bli nödvändig, skulle den inte tveka att gå vidare i enlighet med detta. När det gäller avgiften för att inge ett föreläggande ansåg kommissionen att denna avgift har ansetts vara förenlig med den grekiska konstitutionen av de grekiska domstolarna och med unionsrätten av kommissionen. Kommissionen hävdade dessutom att enligt grekisk rätt ska det totala avgiftsbeloppet återbetalas till käranden om ansökan helt eller delvis bifalls av domstolarna.

9. I sina synpunkter bestred klaganden kommissionens argument. Klaganden hävdade särskilt att de förfarandemässiga kraven för att utlösa tillämpningen av artikel 21 i lag 3897/2010 är så betungande att den aldrig har tillämpats i praktiken. Klaganden lade dessutom fram bevisning till stöd för sin uppfattning att andelen anbudsinfordringar som innehöll olagliga specifikationer ökade till 87,8 procent 2014. När det gäller avgiften för att lämna in ett föreläggande hävdade klaganden att domstolsavgifterna är återbetalningsbara om de lyckas, men att de administrativa föreläggandeavgifterna, det första steget i förfarandet, inte är det.

10. I sin analys som ledde fram till rekommendationen övervägde ombudsmannen frågan huruvida missnöjda anbudsgivare i själva verket har tillgång till ett effektivt rättsmedel genom en talan vid domstol. I detta avseende höll ombudsmannen med kommissionen om att den återbetalningsbara avgiften för domstolsföreläggande är förenlig med proportionalitetsprincipen och inte gör det orimligt svårt att utöva rättigheter enligt EU-lagstiftningen. När ombudsmannen undersökte den icke återbetalningsbara avgiften för administrativa förelägganden instämde han dock i klagandens argument att den administrativa avgiften, på det sätt som den tillämpas, ifrågasätter tillgången till ett effektivt rättsmedel för de berörda anbudsgivarna i grekiska sjukhusanbud. Hon uppmanade därför kommissionen att ta upp denna fråga i sitt detaljerade yttrande.

11. Därefter undersökte ombudsmannen den huvudsakliga aspekten av klagandens påstående, det vill säga att grekiska sjukhus fortsätter att bryta mot direktivet om medicintekniska produkter och EU-domstolens dom i målet kommissionen/Grekland genom att avvisa erbjudanden om leverans av suturer med CE-märkning. Ombudsmannen konstaterade att klaganden lade fram välgrundade och underbyggda argument och stödjande bevisning för att hävda att grekiska sjukhus, trots antagandet av artikel 21 i lag 3897/2010, inte har övergett sin praxis att avvisa medicintekniska produkter som är CE-märkta. I detta sammanhang fann ombudsmannen att kommissionen grundade sig på antagandet att enbart antagandet av artikel 21 i lag 3897/2010 skulle vara tillräckligt för att avskräcka sjukhus från att överträda EU:s lagstiftning om offentlig upphandling av medicintekniska produkter och har inte behandlat klagandens detaljerade påståenden om att den relevanta bestämmelsen inte tillämpas i praktiken.

12. Mot bakgrund av ovanstående fann ombudsmannen att kommissionens administrativa missförhållanden berodde på dess underlåtenhet att med erforderlig omsorg undersöka klagandens påstående att Grekland ännu inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att följa EU-domstolens dom i målet kommissionen mot Grekland. Den 26 mars 2015 lämnade ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen för att avhjälpa detta administrativa missförhållande:

”Kommissionen bör göra en ordentlig granskning av den information som klaganden lämnat till stöd för sitt påstående att Grekland ännu inte har vidtagit alla nödvändiga åtgärder för att följa EU-domstolens dom i målet kommissionen/Grekland. Om den anser att den inte har tillräckliga bevis till sitt förfogande bör den agera på den klagandes erbjudande om att lämna förtydliganden och ytterligare information. Om kommissionen, på grundval av en omsorgsfull granskning av tillgänglig information, anser att överträdelsen av direktivet om medicintekniska produkter och EU-domstolens dom kvarstår, bör den undersöka om det vore lämpligt att återuppta sanktionsförfarandena mot Grekland.”

13. I sitt detaljerade yttrande om ombudsmannens rekommendation av den 28 juli 2015 sammanfattade kommissionen de åtgärder som vidtagits i förfarandet och vidhöll sin åsikt att den hanterade ärendet med omsorg.

14. Kommissionen informerade dock ombudsmannen om att den hade beslutat att godta ombudsmannens rekommendation och inleda en EU Pilot-undersökning för att undersöka om Grekland har följt EU-domstolens dom. Inom ramen för denna EU Pilot-undersökning kommer kommissionen också att undersöka om avgiften för administrativa förelägganden är förenlig med EU:s lagstiftning om offentlig upphandling. I samband med detta åtog sig kommissionen att bedöma all information som klaganden har lämnat in och kommer att lämna in i framtiden, och att begära specifik information från de grekiska myndigheterna om deras efterlevnad av EU-domstolens dom. Mot bakgrund av ombudsmannens rekommendation åtog sig kommissionen dessutom att uppmana klaganden att lämna ytterligare information och bevis om den anser att den behöver mer information eller förtydliganden till stöd för sin undersökning. På grundval av denna EU Pilot-undersökning kommer kommissionen att besluta om ett överträdelseförfarande mot Grekland enligt artikel 258 i EUF-fördraget ska inledas eller inte.

Ombudsmannens bedömning efter rekommendationen

15. Ombudsmannen välkomnar kommissionens godtagande av hennes rekommendation. Ombudsmannen litar dessutom på att kommissionen kommer att iaktta alla sina åtaganden gentemot ombudsmannen i detta sammanhang och hålla henne uppdaterad om resultatet av sin EU Pilot-undersökning. Mot bakgrund av dessa överväganden och det faktum att klaganden inte lämnade några synpunkter på kommissionens detaljerade yttrande avslutar ombudsmannen ärendet.

Slutsats

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Kommissionen har godtagit ombudsmannens rekommendation.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Strasbourg den 21 mars 2016

[1] Den bakgrundsinformation som ges här innehåller endast de viktigaste uppgifterna om detta klagomål. För ytterligare information om bakgrunden till klagomålet, parternas argument och ombudsmannens undersökning, se den fullständiga texten till ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning som finns på: http://www.ombudsman.europa.eu/cases/correspondence.faces/en/59352/html.bookmark. Ombudsmannen riktade också en rekommendation till kommissionen som finns på http://www.ombudsman.europa.eu/cases/draftrecommendation.faces/sv/59397/html.bookmark

[2] Mål C-489/06, kommissionen mot Republiken Grekland, REG 2009, s. I-1797.

[3] CE-märkningen är ett märke som medicintekniska produkter i allmänhet bör vara försedda med för att ange att de överensstämmer med bestämmelserna i direktivet om medicintekniska produkter, så att de kan röra sig fritt inom unionen och tas i bruk i enlighet med sitt avsedda ändamål.

[4] Rådets direktiv 93/36/EEG av den 14 juni 1993 om samordning av förfarandet vid offentlig upphandling av varor (EGT L 199, s. 1; svensk specialutgåva, område 6, volym 3, s. 169), som har ersatts av Europaparlamentets och rådets direktiv 2004/18/EG av den 31 mars 2004 om samordning av förfarandena vid offentlig upphandling av byggentreprenader, varor och tjänster (EUT L 134, s. 114).

[5] Rådets direktiv 93/42/EEG av den 14 juni 1993 om medicintekniska produkter, EGT L 169, s. 1, i dess ändrade lydelse.

[6] I artikel 21 i lag 3897/2010 föreskrivs stränga påföljder för sjukhus, medlemmar i sjukhusens ledningsorgan och medlemmar i utvärderingskommittéer som avvisar erbjudanden om CE-märkta produkter.