Ärendet gällde Europeiska investeringsbankens (EIB) påstådda underlåtenhet att hantera ett klagomål i tid. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att förseningen var motiverad på grund av komplexiteten i föremålet för klagomålet. Ombudsmannen fann därför att EIB inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens begäran om en rättslig översyn av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kulturs beslut att avslå hans projekt från EU-finansiering inom ramen för Erasmus+-programmet. Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att kommissionen redan hade svarat klaganden. Hon ansåg därför att denna del av klagomålet hade avgjorts av institutionen. Hon undersökte även innehållet i kommissionens svar och ansåg att det var omfattande och rimligt. Hon beslutade därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde att genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) inte besvarade klagandens begäran om omprövning efter ett rekryteringsförfarande för en kontraktsanställd.

Ombudsmannen undersökte frågan och bad Easme att svara klaganden och ta itu med hennes oro över att hon uteslöts från reservlistan över godkända sökande. I sitt svar bad Easme om ursäkt för vad man beskrev som ”en olycklig händelse”, som inte borde ha inträffat, och förklarade varför klaganden inte hade förts upp på reservlistan.

Ombudsmannen fann Easmes förklaringar om klagandens uteslutning övertygande. Hon beklagade dock att det hade tagit Easme ett år att svara på klagandens begäran om omprövning, och att det hade gjorts först efter ombudsmannens ingripande. Ombudsmannen uppmanade Easme att vidta åtgärder för att se till att liknande incidenter inte inträffar i framtiden.

Större delen av EU:s budget anslås varje år till fonder och program som förvaltas av Europeiska kommissionen på delad basis med medlemsstaterna. I juni 2015 inledde ombudsmannen en undersökning på eget initiativ om kommissionens betalningar i rätt tid, med fokus på betalningar till privata uppdragstagare och stödmottagare, som sannolikt kommer att drabbas hårdast till följd av sena betalningar. Denna undersökning följde på fyra tidigare undersökningar om samma ämne.

Ombudsmannen begärde information om antalet och procentandelen fall där betalningsförseningar inträffade, omfattningen av de förseningar som inträffade, de berörda beloppen och de fall där ränta betalades på grund av sen betalning. Ombudsmannen genomförde också en inspektion på plats för att få en bättre förståelse för hur betalningsprocessen fungerar i praktiken.

Ombudsmannen noterar att den totala andelen sena betalningar har ökat sedan 2013 på grund av två huvudfaktorer. För det första införde den nuvarande budgetförordningen, som trädde i kraft den 1 januari 2013, strängare betalningsfrister. För det andra begränsade EU:s budgetmyndighet (dvs. parlamentet och rådet) beloppet för ”betalningsbemyndiganden” under 2014, vilket är de medel som anslagits till institutionerna för att betala räkningar under året.

Ombudsmannen välkomnar de framsteg som kommissionen har gjort när det gäller att minska antalet och värdet av sena betalningar under 2015, efter att de hade nått sin topp 2014. Hon medger att bristen på betalningsbemyndiganden var en exceptionell faktor utanför kommissionens kontroll. Ombudsmannen noterar vidare att de ökade genomsnitten för sena betalningar från 2013 och framåt inte innebar att kommissionens resultat hade försämrats i absoluta tal. Samtidigt betonar ombudsmannen att kommissionen måste göra betydande ansträngningar för att hålla de snävare rättsliga tidsfrister som införts genom den nuvarande budgetförordningen.

Ombudsmannens inspektion visade att kommissionen noga övervakar sina resultat på detta område och har utvecklat många exempel på god praxis. Ombudsmannen är dock oroad över att vissa av de åtgärder som kommissionen nyligen aviserat togs upp redan 2010 efter ett samråd som ombudsmannen inledde i samband med en tidigare undersökning.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens meddelanden om sina svårigheter med att lämna in ett bidragsförslag. På grund av tekniska problem kunde klaganden inte ansöka via kommissionens system Priamos. I stället lämnade den sitt förslag via e-post, som förblev obesvarat.

Ombudsmannen undersökte frågan och bad kommissionen att svara. I sitt svar bad kommissionen om ursäkt för att den inte hade svarat tidigare. Den uppgav att den inte kunde godta klagandens e-postansökan eftersom systemet hade fungerat korrekt och kommissionen inte hade kunnat identifiera några försök från klagandens sida att skicka förslaget via Primamos före tidsfristens utgång.

Ärendet gällde Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) beslut att inte tillåta klaganden att lämna in en andra ansökan inom ramen för en inbjudan att anmäla intresse som inte innehöll någon särskild tidsfrist för inlämnande av ansökningar. Klaganden försökte lämna in en andra ansökan efter att inte ha klarat det prov som var kopplat till hans ursprungliga ansökan enligt samma urvalsförfarande. Klaganden hävdade att Epso inte hade lämnat tillräckliga svar på hans skrivelser om i) den rättsliga grunden för att inte tillåta sökande att ansöka på nytt i urvalsförfaranden utan några särskilda slutdatum, och ii) villkoren, inklusive personalens beteende, vid testcentrumet i Spanien.

I sitt svar hänvisade Epso till de villkor som anges i inbjudan att anmäla intresse som rättslig grund för sina åtgärder. Den förklarade också att den hade undersökt frågan om personalens beteende vid testcentrumet.

Ombudsmannen ansåg att Epsos förklaring var rimlig och adekvat, så ärendet avslutades.

Ärendet gällde Epsos åtgärder efter en datorserverkrasch under ett prov och Epsos hantering av klagandens begäran om omprövning och tillgång till handlingar.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att Epso i) inte hanterade situationen till följd av datorkraschen på ett korrekt sätt, ii) inte hanterade klagandens begäran om omprövning på ett korrekt sätt och iii) inte hanterade klagandens begäran om tillgång till handlingar på ett korrekt sätt. Ombudsmannen lämnade därför tre rekommendationer till Epso.

Epso godtog ombudsmannens första rekommendation om hur man ska hantera tekniska problem under ett datorbaserat prov. Den andra rekommendationen var att Epso skulle ge den klagande en detaljerad förklaring av hur den hade hanterat hans begäran om omprövning. Ombudsmannen ansåg inte att Epsos svar på detta var övertygande och att Epsos hantering av begäran om omprövning utgjorde ett administrativt missförhållande. Slutligen godtog Epso inte ombudsmannens tredje rekommendation om tillgång till handlingar. Ombudsmannen konstaterade att Epsos underlåtenhet att tillhandahålla ytterligare handlingar också utgjorde ett administrativt missförhållande. Utöver två konstateranden om administrativa missförhållanden lämnade ombudsmannen också ett förslag till Epso om hur Epso skulle kunna förbättra sin kontakttjänst för sökande.  

Detta ärende gällde Europeiska kommissionens hantering av uppgifter som lämnats av klaganden och som avsåg tre fall av olagligt statligt stöd som beviljats spanska fotbollsklubbar. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade fattat något beslut inom rimlig tid om huruvida den skulle inleda en formell granskning av det påstått olagliga statliga stödet. Eftersom kommissionen enligt klaganden inte vidtog några åtgärder begärde klaganden tillgång till vissa handlingar som rörde två av dessa ärenden. Kommissionen vägrade att ge tillgång med hänvisning till skyddet för syftet med undersökningarna.

Ärendet gällde förseningar i godkännandet av tjugo ansökningar om genetiskt modifierade livsmedel och foder. Klagandena har vid flera tillfällen informerat kommissionen om sina farhågor. De ansåg att kommissionens förklaringar och de ihållande förseningarna var oacceptabla. De klagande vände sig därför till ombudsmannen.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att de förseningar som berörde de tjugo ansökningarna inte var motiverade. Under utredningens gång behandlade kommissionen alla pågående ansökningar. Ombudsmannen drog dock slutsatsen att förseningarna berodde på ett systemproblem snarare än på frågor som var specifika för de enskilda tillståndsansökningarna. När ombudsmannen avslutade undersökningen konstaterade han att förseningarna utgjorde administrativa missförhållanden från kommissionens sida.

Ärendet gällde Europeiska bankmyndighetens (EBA) dröjsmål med att behandla klagandens begäran om att EBA skulle utreda en påstådd överträdelse av EU-lagstiftningen från den estniska finanstillsynsmyndighetens sida. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att EBA till största delen kunde motivera sin försening. Av detta skäl, och även på grund av att EBA bad om ursäkt för förseningen och åtog sig att förbättra sitt förfarande, fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden. Eftersom EBA under undersökningens gång fastställde interna tidsfrister för att hantera liknande begäranden uppmuntrade ombudsmannen EBA att formalisera dessa tidsfrister genom att ändra sin arbetsordning. Hon avslutade därför ärendet med ytterligare en anmärkning.