Utfärdad i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Bakgrunden till klagomålet

1. Klagomålet gäller användningen av iriska på Europaparlamentets webbplats. Det ingavs på uppdrag av Stádas, en organisation som strävar efter att främja det iriska språkets ställning i Europeiska unionen. Enligt klaganden har parlamentet sedan den 1 januari 2007, då iriska fick status som officiellt språk och arbetsspråk i EU [2], underlåtit att göra sin hemsida och andra relevanta sidor på sin webbplats tillgängliga på iriska. Klaganden hävdade att parlamentet agerar olagligt genom att inte göra dessa sidor tillgängliga på iriska.

2. Klaganden tog upp dessa frågor i en rad skrivelser och e-postmeddelanden till parlamentets talman och generalsekreterare mellan januari 2011 och mars 2012. Han hävdade att parlamentet, med ett undantag, inte besvarade denna korrespondens och att det svar han fick inte var tillfredsställande.

Föremålet för utredningen

3. Klaganden hävdade följande:

i) Parlamentet gör inte iriska tillgängligt på sin webbplats på ett lämpligt och proportionerligt sätt.

ii) Med ett undantag underlät parlamentet att svara på de skrivelser som han skickade mellan januari 2011 och mars 2012.

4. Klaganden hävdade följande:

i) Parlamentet bör se till att iriska används på ett lämpligt och proportionerligt sätt på sin webbplats. Den bör åtminstone se till att alla sektioner där medborgaren inbjuds att interagera med parlamentet görs tillgängliga på iriska.

ii) Parlamentet bör be om ursäkt till honom för att inte ha svarat på de skrivelser han skickade mellan januari 2011 och mars 2012.

5. I sina synpunkter på parlamentets yttrande i detta fall tog klaganden upp, vad han anser vara, ett problem i förhållande till parlamentets informationskontor i Dublin. Han påpekade att kontoret har sex fönster på gatunivå. I vart och ett av dessa fönster finns en permanent skylt med texten "Europaparlamentet" på engelska och en affisch på engelska om parlamentets struktur. Klaganden anser att denna uppvisning visar parlamentets ideologiska ståndpunkt om de officiella språken i Irland.

6. Ombudsmannen noterar att klaganden inte tog upp denna fråga i sitt klagomål till ombudsmannen och att den därför faller utanför ramen för denna undersökning. Om klaganden vill driva ärendet vidare bör han först kontakta parlamentet i denna fråga.

Utredningen

7. Klagomålet lämnades in till ombudsmannen den 25 och 27 april 2012. Parlamentet uppmanades att avge ett yttrande i ärendet, vilket det gjorde den 24 oktober 2012. I sin skrivelse till parlamentet med en uppmaning att avge ett yttrande ställde ombudsmannen följande frågor till parlamentet:

-Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna förbjuder diskriminering på grund av språk. Även om en skillnad i behandling kan tillåtas, måste den motiveras på ett rimligt och objektivt sätt och vara förenlig med proportionalitetsprincipen. Kan parlamentet förklara hur dess politik att inte alls göra iriska tillgängligt på sin webbplats kan förenas med dessa överväganden? Som svar på denna fråga skulle parlamentet också kunna tänka sig följande två punkter: i) Det är det organ som direkt företräder medborgarna i unionen. ii) en medborgares möjlighet att fullt ut utöva vissa grundläggande rättigheter, inbegripet rätten att göra framställningar till parlamentet, står på spel?

-Parlamentet tycks antyda att det tillfälliga undantag som senast föreskrevs i rådets förordning (EU) nr 1257/2010 utgör den rättsliga grunden för parlamentets praxis att inte använda iriska på sin webbplats. Kan parlamentet förklara vad det har gjort för att genomföra det åtagande som nämns i skäl 3 i förordning 1257/2010, enligt vilket ”unionens institutioner kommer att fortsätta att vidta åtgärder för att förbättra allmänhetens tillgång till information på iriska om unionens verksamhet”?

-I sitt beslut i ärende 2413/2010/MHZ erinrade ombudsmannen om sin fasta ståndpunkt [3] att god förvaltning kräver att EU:s institutioner, organ och byråer i möjligaste mån tillhandahåller information till medborgarna på deras egna språk. Skulle parlamentet kunna förklara om det åtminstone skulle vara villigt att göra hemsidan på sin webbplats tillgänglig på iriska och förklara sin språkpolitik i samband med detta? Skulle parlamentet dessutom vara villigt att successivt och i enlighet med en allmänt tillgänglig tidsplan göra de relevanta delarna av sin webbplats, där medborgarna uppmanas att interagera med parlamentet, tillgängliga på iriska?

Slutligen tycks parlamentet hävda att det på grund av tekniska begränsningar är förbjudet att göra vissa delar av sin webbplats tillgänglig på iriska. Med tanke på de punkter som lyfts fram i den första punktsatsen ovan, kan kommissionen redogöra närmare för detta argument?

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om att parlamentet inte gör Irish tillgängligt på sin webbplats på ett lämpligt och proportionerligt sätt och därmed sammanhängande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

8. Enligt klaganden har parlamentet sedan den 1 januari 2007, då iriska beviljades status som officiellt språk och arbetsspråk i EU, underlåtit att göra sin hemsida och andra relevanta sidor på sin webbplats tillgängliga på iriska. Klaganden nämnde särskilt parlamentets webbsidor om inlämning av framställningar och andra delar av dess webbplats där allmänheten inbjuds att interagera med institutionen, till exempel parlamentets medborgarundersökningstjänst och parlamentets medborgarforum. Klaganden insisterade på att detta strider mot en rad rättsliga regler och principer, däribland principen om likabehandling av officiella språk, den grundläggande principen om icke-diskriminering samt rådets förordning 1/58 om vilka språk som ska användas i Europeiska unionen (nedan kallad förordning nr 1 [4]).

9. Klaganden ifrågasatte parlamentets uttalande i sin skrivelse till honom av den 23 maj 2011 om att det för närvarande inte är skyldigt att offentliggöra sin webbplats på iriska på grund av det tillfälliga undantag för användningen av iriska som överenskommits mellan den irländska regeringen och EU-institutionerna [5]. Klaganden hävdade att det undantag som föreskrivs i artikel 2 i rådets förordning (EG) nr 920/2005 inte har något att göra med parlamentets skyldighet att göra iriska tillgängligt på sin webbplats. Samma undantag gällde för maltesiska, men parlamentet gjorde maltesiska tillgängligt på sin webbplats även när undantaget var i kraft. Klaganden hävdade vidare att det i skäl 3 i rådets förordning (EU) nr 1257/2010 [6], genom vilken det ovannämnda undantaget förlängdes, föreskrivs att ”[u]nionens institutioner kommer att fortsätta att vidta åtgärder för att förbättra allmänhetens tillgång till information på iriska om unionens verksamhet”. Klaganden hävdade att parlamentet, till skillnad från Europeiska kommissionen och Europeiska unionens råd, inte har gjort något för att genomföra detta åtagande.

10. I sitt klagomål till ombudsmannen bestred klaganden vidare parlamentets påstående att det är dess genuina engagemang för flerspråkighet som gör det särskilt svårt för det att göra iriska tillgängligt på sin webbplats. Enligt parlamentet gör strukturen på parlamentets webbplats som underlättar denna flerspråkighet och som omfattar en ”allt eller inget”-strategi det inte möjligt att göra iriska tillgängligt ”ad hoc”. Klaganden insisterade i detta avseende på att om parlamentet påstår sig vara särskilt avancerat när det gäller flerspråkighet, är det meningslöst att iriska inte inkluderas på lika villkor. Han påpekade att parlamentet inte ens räknar upp iriska som ett språkalternativ.

11. Slutligen, som svar på parlamentets uttalande i sin skrivelse till klaganden av den 23 maj 2011, att den inte gör sin webbplats tillgänglig på iriska på grund av övergångsreglerna och på grund av bristande resurser, nämnde klaganden särskilt artiklarna 146 och 147 [7] i parlamentets arbetsordning, som enligt honom inte är tillämpliga på parlamentets webbplats.

12. I sitt yttrande till ombudsmannen i detta ärende framförde parlamentet tre huvudargument: För det första insisterade parlamentet på att dess övergripande engagemang för flerspråkighet är djupgående. Ingen annan EU-institution kommer i närheten av parlamentets praxis att införliva fullständig flerspråkighet i sin dagliga verksamhet. När det gäller kommunikationsverksamhet omfattar parlamentets huvudwebbplats flerspråkighet på hela webbplatsen, vilket för närvarande innebär att det finns 22 parallella webbplatser som normalt finns tillgängliga i sin helhet på det relevanta språket [8]. Ingen annan institution erbjuder flerspråkighet på nätet i denna omfattande skala, sade den. Detta engagemang för flerspråkighet har utvecklats till följd av parlamentets ställning som, med ombudsmannens ord, "det organ som direkt företräder medborgarna i unionen". På samma sätt kan den nuvarande situationen när det gäller irländare inte tillskrivas bristande vilja. Det föreligger snarare objektiva svårigheter och överväganden när det gäller iriska som inte hänför sig till andra språk. Som erkänns i den rättsliga ramen finns det särskilda utmaningar i samband med iriska som varje EU-institution har ansträngt sig för att ta itu med på ett pragmatiskt och lämpligt sätt.

13. För det andra hävdade parlamentet att det råder allvarlig brist på personal med lämpliga kvalifikationer vid dess sekretariat för att ta på sig ansvaret för iriska språket. På grund av denna brist beslutade parlamentets presidium den 16 juni 2012 att förlänga undantaget från artikel 147 [9] i parlamentets arbetsordning med avseende på iriska till slutet av 2012. Det är emellertid inte på grund av bristande ansträngningar som parlamentet, eller till och med andra EU-institutioner, inte har kunnat rekrytera en personalstyrka som är tillräcklig för att tillhandahålla full service på iriska. Alla påståenden om motsatsen, nämligen att det finns "många" personer på arbetsmarknaden som kan skriva på, översätta till iriska eller tolka på språket till en professionell nivå, är osanna. Lämpliga sökande måste vara villiga att genomgå urvalsförfaranden för tjänster vid EU:s institutioner och att lyckas med dessa förfaranden. Detta innebär att de sökandes språkkunskaper måste uppfylla normer som är likvärdiga med dem som gäller för andra språk. Godkända sökande måste då vara villiga att tillträda tjänster och vara tillgängliga för att tillträda dem. Hittills har det visat sig mycket svårt att rekrytera personal på iriska, trots många rekryteringsförfaranden och konkreta insatser från parlamentets sida för att bistå processen, varigenom lämpliga sökande kan komma ut ur det irländska nationella systemet. Denna situation har erkänts i förlängningen av det tillfälliga undantag som föreskrivs i rådets förordning (EU) nr 1257/2010 och som är tillämpligt på användningen av iriska, och innebär att parlamentet och de andra EU-institutionerna har varit skyldiga att fastställa prioriteringar på detta område. För att respektera de prioriteringar som fastställs i rådets förordning (EG) nr 920/2005 och rådets förordning (EU) nr 1257/2010 har iriska språkresurser i parlamentet som en prioriterad fråga tilldelats lagstiftnings- och parlamentsverksamhet, nämligen översättning och juristlingvistisk granskning av lagstiftningstexter, inbegripet förberedande utkast och ändringsförslag, och tolkning till och från iriska i enlighet med begäran under plenarsammanträdena. Dessutom uppfyller parlamentet sin formella skyldighet att vid behov besvara medborgarnas förfrågningar på iriska.

14. För det tredje hävdade parlamentet att när det gäller dess webbplats är det faktum att en webbplats på iriska tillhandahålls av parlamentets informationskontor i Dublin ett tydligt budskap till allmänheten i Irland om parlamentets åtagande att använda iriska.

15. Avslutningsvis betonade parlamentet att det fullt ut förstår de irländska talarnas förtvivlan, inte bara på grund av den stora mängd korrespondens som det har mottagit i denna fråga utan också för att det delar önskan om att situationen ska åtgärdas så snart som möjligt. De nuvarande resursbegränsningarna för parlamentet innebär dock att ett pragmatiskt och progressivt tillvägagångssätt kommer att behövas under en lång tid framöver. Parlamentet upprepar sin beredvillighet att göra framsteg i denna fråga. Det informerade särskilt ombudsmannen om att parlamentets presidium, det behöriga organet i denna fråga, skulle göra en ny bedömning av situationen när det gäller iriska i slutet av 2012. Denna översyn kommer att avgöra vilka möjligheter som står öppna för parlamentet på kommunikationsområdet, inbegripet kommunikation online. Fram till dess att presidiet har avslutat denna översyn går det inte att fastställa någon tidsplan för införandet av iriska i särskilda avsnitt av parlamentets huvudsakliga webbplats. Parlamentet åtog sig att hålla ombudsmannen informerad i detta avseende.

16. I sina synpunkter på parlamentets yttrande, särskilt när det gäller flerspråkighet, hävdade klaganden att tillgängliggörande av information på 22 av de 23 officiella EU-språken inte utgör fullständig flerspråkighet. Han påpekade att webbplatserna för de två andra huvudsakliga EU-institutionerna – kommissionen och rådet – fungerar på alla EU:s officiella språk, inklusive iriska. Klaganden hävdade vidare att parlamentets rättstjänst är medveten om att det finns en rättslig skyldighet för institutionen att göra de interaktiva sidorna på sin webbplats tillgängliga på iriska, eftersom det rör sig om institutionens kommunikation med medborgaren.

17. Som svar på parlamentets argument om personalbrist påpekade klaganden att hans klagomål gäller översättning och inte tolkning. När det gäller parlamentets hänvisning till övergångsbestämmelserna i artikel 147 i arbetsordningen upprepade klaganden att artikel 147 inte har något att göra med parlamentets webbplats. Klaganden insisterade vidare på att bristen på personal är parlamentets fel, eftersom parlamentet vägrade att anställa ett tillräckligt antal översättare från den panel av fullt kvalificerade översättare som var resultatet av uttagningsprovet EPSO/AD/45/06, som anordnades av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso) 2006. Parlamentet underlät därefter att via Epso anordna några uttagningsprov för iriska översättare mellan 2006 och den 12 juli 2012 när Epso tillkännagav ett sådant förfarande. Klaganden påpekade dessutom att kommissionen och rådet har funnit tillräckligt många översättare under samma period för att göra sina webbplatser tillgängliga på iriska. Översättning av delar av webbplatsen kan också läggas ut på entreprenad, sade han.

18. När det gäller förlängningen av det tillfälliga undantaget hävdade klaganden att det inte finns något samband mellan rådets förordningar (EG) nr 920/2005 och (EU) nr 1257/2010 och parlamentets skyldighet att tillhandahålla en webbplats på iriska. De undantag som föreskrivs i dessa förordningar befriar institutionerna från kravet att utarbeta andra akter än förordningar som antas gemensamt av parlamentet och rådet på iriska och att offentliggöra dem i Europeiska unionens officiella tidning. De befriar inte institutionerna från något annat ansvar, om det skulle föreligga enligt förordning nr 1, eller på grund av att det följer av likhetsprincipen, principen om icke-diskriminering eller någon annan fördrags- eller lagstiftningskälla. Klaganden anser att parlamentets vägran att göra sin webbplats tillgänglig på iriska strider mot artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna, som förbjuder diskriminering på grund av språk. Klaganden bestred dessutom argumentet att det i de förordningar som parlamentet hänvisat till föreskrivs att prioriteringar ska fastställas. När det gäller parlamentets påpekande att det uppfyller sin formella skyldighet att vid behov besvara medborgarnas förfrågningar på iriska, erinrade klaganden om att det enligt hans erfarenhet inte lyckas med detta i samtliga fall.

19. Klaganden hävdade vidare att även om den webbplats som tillhandahålls av parlamentets informationskontor i Dublin är användbar, fungerar den inte på något sätt som en ersättning för parlamentets webbplats.

20. Klaganden påpekade att parlamentet inte alls behandlade ombudsmannens proportionalitetsfråga. Den förklarade inte varför den inte var villig att göra ens sin hemsida tillgänglig på iriska. Han sade att parlamentet inte har gjort något för att genomföra åtagandet i skäl 3 i rådets förordning (EU) nr 1257/2010. Klaganden medgav att det finns resursbegränsningar, men det är inte acceptabelt att alla resurser som ställs till förfogande för att tillhandahålla en parlamentarisk webbplats används på 22 av de 23 officiella språken, medan iriska är uteslutet helt och hållet.

21. Slutligen hänvisade klaganden till domstolens dom i mål C-566/10 P, Italien mot kommissionen, och särskilt till punkt 67 där följande föreskrivs: ”I artikel 1 i förordning nr 1 hänvisas uttryckligen till institutionernas arbetsspråk, och i artikel 6 i denna förordning föreskrivs att [unionens] institutioner i sina arbetsordningar får föreskriva vilka av språken som ska användas i särskilda fall.” Klaganden insisterade på att parlamentet, på grundval av artikel 6 i förordning nr 1, inte i sin arbetsordning har fastställt vilka arbetsspråk som ska användas på dess webbplats. Om parlamentet väljer att utesluta endast ett av EU:s officiella språk från sin webbplats strider det följaktligen mot artiklarna 1 och 6 i förordning nr 1.

Ombudsmannens bedömning

Rättslig ram

22. I artikel 6 i förordning nr 1/1958 föreskrivs att EU-institutionerna i sina arbetsordningar får föreskriva vilket av de officiella språken och arbetsspråken som ska användas i särskilda fall. Det står således en institution helt fritt att i sin arbetsordning besluta om en språkordning för sin webbplats som skulle göra det möjligt att använda vissa officiella språk oftare än andra officiella språk.

23. I artikel 21 i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna förbjuds dock "diskriminering" på grund av språk. Artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna bör inte tolkas som ett förbud mot diskriminering av ett språk, utan snarare som ett förbud mot diskriminering av en person på grund av ett språk som en person använder. Om en person på ett övertygande sätt skulle hävda att en språkordning skulle missgynna honom eller henne, till exempel på grund av att den gjorde det svårare eller omöjligt för honom eller henne att utöva de rättigheter som tillkommer honom eller henne, skulle det åtminstone finnas en möjlighet att artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna skulle vara tillämplig. En särbehandling på grund av språk strider emellertid inte mot artikel 21 i stadgan om de grundläggande rättigheterna om särbehandlingen på grund av språk är skäligen och objektivt motiverad och denna särbehandling är förenlig med proportionalitetsprincipen.

24. Ombudsmannen noterar också att det i skäl 3 i rådets förordning (EU) nr 1257/2010 anges att ”unionens institutioner kommer att fortsätta att vidta åtgärder för att förbättra allmänhetens tillgång till information på iriska om unionens verksamhet”. Det kan därför hävdas att det finns en viss skyldighet för EU-institutionerna att vidta konkreta åtgärder för att förbättra allmänhetens tillgång till information på iriska om unionens verksamhet. Denna skyldighet innebär emellertid inte någon konkret förbättringsnivå som måste uppnås inom en viss tidsram.

Principer för god förvaltning

25. Ombudsmannen erinrar om sin långvariga ståndpunkt [10] att god förvaltning kräver att EU:s institutioner, organ och byråer i möjligaste mån tillhandahåller information till medborgarna på deras eget språk. Särskilt när det gäller EU-institutionernas externa kommunikation med medborgarna skulle det vara idealiskt att det material som är avsett för sådana ändamål offentliggörs på alla officiella språk.

26. När ”extern kommunikation” är ett sätt att underlätta för medborgarna att utöva en grundläggande rättighet, såsom rätten att göra framställningar, eller att på annat sätt interagera med den institution som direkt företräder dem, blir flerspråkighet en nödvändig förutsättning för ett effektivt utövande av sådana demokratiska rättigheter [11].

27. När det gäller dessa sistnämnda rättigheter föreskrivs i artikel 20.2 d i EUF-fördraget rätten att göra framställningar till parlamentet och att skriva till parlamentet på ett av fördragsspråken och få svar på samma språk.

28. I sin dom i målet Kik [12] slog förstainstansrätten (nu tribunalen) fast att hänvisningar i fördraget om språkanvändningen inte kan anses utgöra bevis för en allmän princip i unionsrätten som ger varje medborgare rätt att under alla omständigheter få en version av allt som kan påverka hans eller hennes intressen upprättad på hans eller hennes språk [13]. Härav följer att det kan finnas omständigheter under vilka denna rättighet inte kan tillämpas. De bör dock begränsas och motiveras vid varje tillfälle [14]. Med andra ord är ojämlik behandling tillåten när det finns en rimlig och objektiv motivering för den.

29. Frågan uppkommer därför huruvida de skäl som parlamentet har anfört i förevarande fall är tillräckliga för att motivera att inget material görs tillgängligt på parlamentets webbplats på iriska. Ombudsmannen påminner om att parlamentet åberopade a) ”objektiva svårigheter och överväganden” och ”särskilda utmaningar i samband med iriska”. b) Personalbrist. c) Det faktum att webbplatsen för dess informationskontor i Dublin innehåller information på iriska. och d) tekniska svårigheter.

30. När det gäller tekniska svårigheter noterar ombudsmannen att parlamentet nämnde denna aspekt i sitt svar till klaganden av den 23 maj 2011, men inte upprepade den i sitt yttrande. Ombudsmannen anser därför att parlamentet har övergett detta argument och att han inte kommer att ta ställning till det.

31. När det gäller ”objektiva svårigheter och överväganden” och ”särskilda utmaningar i samband med iriska” anser ombudsmannen inte att dessa vaga termer är tillräckliga för att motivera parlamentets policy att inte alls göra iriska tillgängligt på sin webbplats.

32. Parlamentet hänvisade vidare till personalbrist. Ombudsmannen noterar i detta avseende att rådet i skäl 3 i rådets förordning (EU) nr 1257/2010 hänvisade till att det fortfarande finns svårigheter med att rekrytera ett tillräckligt antal iriska översättare, juristlingvister, tolkar och assistenter. Ombudsmannen anser därför att detta kan utgöra ett skäl för att inte göra hela parlamentets webbplats tillgänglig på iriska.

33. I sitt beslut i ärende 2413/2010/MHZ medgav ombudsmannen att det nu när antalet officiella språk i EU har ökat till 23 faktiskt kan finnas vissa praktiska eller ekonomiska skäl som motiverar att hela innehållet på EU:s webbplatser på kort sikt inte alltid är tillgängligt på alla EU-språk. Detta gäller särskilt information som till sin natur ständigt behöver uppdateras.

34. Ombudsmannen erkänner parlamentets enorma ansträngningar för att göra ständigt uppdaterad information tillgänglig på sin webbplats på ett mycket stort antal av EU:s officiella språk. Han erkänner till fullo parlamentets insisterande på att dess övergripande engagemang för flerspråkighet är djupgående. Han håller med om att ingen annan EU-institution kommer i närheten av parlamentets praxis att införliva fullständig flerspråkighet i sin dagliga verksamhet. Ombudsmannen noterar särskilt att avsnitten på parlamentets webbplats ”Nyheter”, ”Plenarium”, ”Kommittéer” och ”Delegationer” verkar uppdateras regelbundet på 22 officiella EU-språk. Han noterar att detta engagemang för flerspråkighet har utvecklats till följd av parlamentets ställning som det organ som direkt företräder medborgarna i unionen.

35. Ombudsmannen godtar parlamentets förklaring att den nuvarande situationen när det gäller iriska inte bör tillskrivas bristande vilja. Det föreligger snarare objektiva svårigheter och överväganden när det gäller iriska som inte hänför sig till andra språk. Han håller med om att det finns särskilda utmaningar i samband med irländare. Dessa svårigheter, överväganden och särskilda utmaningar hänger samman med den relativa avsaknaden av personal med lämpliga kvalifikationer som kan översättas till iriska. Han medger att det kan visa sig svårt att ständigt uppdatera all information på parlamentets webbplats på iriska.

36. Den väsentliga information som tillhandahålls ”Om parlamentet” på parlamentets webbplats verkar dock inte vara föremål för frekventa ändringar. Detta avsnitt innehåller de delar av webbplatsen där medborgarna uppmanas att interagera med parlamentet, bland annat parlamentets medborgarundersökningstjänst och parlamentets medborgarforum, och avsnittet om framställningar. Dessutom verkar avsnittet med rubriken "MEP" också ha ett relativt stabilt innehåll.

37. Även om det kan vara så att det inte är möjligt att säkerställa översättning till iriska dagligen, kan parlamentet fortfarande se till att åtminstone grundläggande information tillhandahålls på dess webbplats på iriska. Närmare bestämt anser ombudsmannen att det är viktigt att tillhandahålla information på iriska ”Om parlamentet”, särskilt de avsnitt där medborgarna uppmanas att interagera med parlamentet.

38. I den mån parlamentet därför åberopade personalbrist till stöd för sin ståndpunkt anser ombudsmannen att sådana överväganden inte räcker för att ge parlamentet rätt att helt bortse från iriskans status som officiellt EU-språk, såvida inte de svårigheter som det skulle ställas inför genom att ge viss verkan åt denna verklighet är oöverstigliga. Ombudsmannen anser att parlamentet inte har visat att så är fallet. I vilket fall som helst är parlamentets skäl för att inte översätta någonting till iriska på någon del av sin webbplats uppenbart oproportionerligt, även om så hade varit fallet. Som klaganden hävdade bör alla tillgängliga resurser inte avsättas för att göra 22 officiella språk tillgängliga i sin helhet och helt försumma ett officiellt språk. Om de tillgängliga personalresurserna inte finns tillgängliga internt skulle parlamentet kunna överväga att lägga ut en del av arbetet på entreprenad, såsom klaganden föreslagit.

39. Ombudsmannen noterar att om parlamentet hade utnyttjat möjligheten att svara positivt på den fråga som ombudsmannen ställde i sitt inledande brev om tillhandahållande av grundläggande information på iriska, skulle parlamentet ha kunnat sända en viktig signal om hur det respekterar de medborgare som väljer att använda iriska när de interagerar med parlamentet. Att översätta åtminstone de mest relevanta avsnitten till iriska skulle dessutom kräva minimala ansträngningar när det gäller kostnader och personalresurser. Av parlamentets yttrande till ombudsmannen verkar det inte som om den allvarligt övervägde denna möjlighet. För ombudsmannen sänder det faktum att iriska inte ens finns som ett alternativ på parlamentets webbplats en felaktig signal till medborgarna.

40. Parlamentets politik när det gäller användningen av iriska i sin korrespondens med medborgarna kan enligt ombudsmannen inte undanröja de ovannämnda negativa konsekvenserna.

41. Mot bakgrund av ovanstående anses parlamentets skäl vara otillräckliga för att motivera att åtminstone några av de mest relevanta sidorna på dess webbplats inte görs tillgängliga på iriska. Ombudsmannen anser att parlamentet på ett omotiverat och oproportionerligt sätt begränsade användningen av iriska på sin webbplats, eftersom det inte gjorde den tillgänglig alls. Detta utgör ett administrativt missförhållande.

42. Eftersom den fråga som ligger till grund för detta klagomål har tydliga allmänna konsekvenser och skulle kunna åtgärdas i framtiden lägger ombudsmannen fram förslaget till rekommendation nedan, i enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga.

B. Påstående om underlåtenhet att svara och därmed sammanhängande krav

Argument som framförts till ombudsmannen

43. Som ett första steg i denna undersökning bad ombudsmannen parlamentet den 7 maj 2012 att svara klaganden och ta itu med de farhågor som denne hade tagit upp. Den 8 maj skickade parlamentet det svar som det hade skickat till klaganden den 23 maj 2011 till ombudsmannen. Ombudsmannen vidarebefordrade detta svar till klaganden.

44. Klaganden uppgav att han aldrig fick parlamentets svar av den 23 maj 2011, möjligen på grund av att han hade nämnt fel postnummer i det relevanta brevet till parlamentet. Han hävdade också att även om parlamentet i maj 2011 svarade på hans skrivelse från januari 2011, underlät det att svara på hans andra skrivelser. Klaganden hävdade vidare att parlamentets svar av den 23 maj 2011 inte behandlade hans frågor om användningen av iriska, åtminstone när det gäller inlämning av framställningar och andra interaktiva delar av parlamentets webbplats.

45. Klaganden hävdade i detta avseende att hans rättigheter enligt artiklarna 20.2 d och 24 i EUF-fördraget, artikel 41.1 och 41.4 i Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna samt artiklarna 13 och 14 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed har kränkts. Han anser att parlamentet bör svara honom och be om ursäkt för att ha kränkt hans grundläggande rättigheter.

46. I sitt yttrande bekräftade parlamentet att det hade mottagit nio skrivelser och e-postmeddelanden från klaganden. Det erkände att det är skyldigt att svara på all korrespondens från medborgarna och att dess avdelningar strävar efter att se till att detta sker på ett optimalt sätt. Förseningar och försummelser har dock inträffat i detta specifika fall, sade den. Parlamentet beklagade detta och bad om ursäkt.

47. I sina synpunkter hävdade klaganden att parlamentet inte gav någon förklaring till hur denna underlåtenhet att svara honom inträffade. Han anser att det finns systematiska diskriminerande förfaranden.

48. När det gäller parlamentets ursäkt hävdade klaganden att det är oklart om ursäkten riktas till ombudsmannen, honom eller allmänheten. I den mån det kan vara avsett som en ursäkt till honom, förklarade han att det är otillfredsställande och oacceptabelt, och verkar sakna sann ånger. En godtagbar ursäkt skulle enligt honom innebära korrigerande åtgärder. I detta fall skulle den uppenbara korrigerande åtgärden vara att svara på hans skrivelser i enlighet med rättsliga krav och goda administrativa principer och uttrycka sådana ursäkter eller beklagar som kan vara lämpliga.

Ombudsmannens bedömning

49. Ombudsmannen noterar parlamentets erkännande av att förseningar och försummelser har inträffat i detta specifika fall. Han noterar vidare att parlamentet har uttryckt sitt beklagande och bett om ursäkt. Även om klaganden anser att detta är otillfredsställande anser ombudsmannen att parlamentet har erkänt sitt misstag och bett om ursäkt för det. Denna aspekt av klagomålet har därför avgjorts av institutionen.

C. Förslaget till rekommendation

På grundval av sina undersökningar av detta klagomål lägger ombudsmannen fram följande förslag till rekommendation till parlamentet:

Parlamentet bör gradvis och i enlighet med en allmänt tillgänglig tidsplan se till att iriska används på ett lämpligt och proportionerligt sätt på sin webbplats. Parlamentet bör åtminstone se till att alla sektioner där medborgaren inbjuds att interagera med parlamentet görs tillgängliga på iriska.

Parlamentet och klaganden kommer att informeras om detta förslag till rekommendation. I enlighet med artikel 3.6 i Europeiska ombudsmannens stadga ska parlamentet skicka ett detaljerat yttrande senast den 31 oktober 2013. Det detaljerade yttrandet skulle kunna bestå av ett godtagande av förslaget till rekommendation och en beskrivning av hur det har genomförts.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 31 juli 2013

---

[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] Genom rådets förordning (EG) nr 920/2005 av den 13 juni 2005 om ändring av förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen och förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som skall användas i Europeiska atomenergigemenskapen och om införande av tillfälliga undantagsåtgärder från dessa förordningar beviljades iriska status som officiellt språk och arbetsspråk för Europeiska unionens institutioner med verkan från och med den 1 januari 2007. EUT L 156, 2006, s. 3. I förordning (EG) nr 920/2005 föreskrevs att EU-institutionerna av praktiska skäl och under en övergångsperiod inte ska vara bundna av skyldigheten att utarbeta och översätta alla rättsakter, inbegripet domstolens domar, på iriska, med undantag för förordningar som antas gemensamt av Europaparlamentet och rådet.

[3] Se ombudsmannens beslut i ärendena 939/99/ME, 1146/2001/IP och hans särskilda rapport till Europaparlamentet till följd av förslaget till rekommendation till Europeiska unionens råd i ärende 1487/2005/GG, alla tillgängliga på www.ombudsman.europa.eu. Se även mer nyligen ombudsmannens beslut i ärendena 2413/2010/MHZ och 640/2011/AN.

[4] Rådets förordning nr 1/58 om vilka språk som skall användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen (EGT L 17, 1958, s. 385).

[5] Se fotnot 2 ovan.

[6] Rådets förordning (EU) nr 1257/2010 av den 20 december 2010 om förlängning av de tillfälliga undantagsåtgärder från förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska ekonomiska gemenskapen och förordning nr 1 av den 15 april 1958 om vilka språk som ska användas i Europeiska atomenergigemenskapen som infördes genom förordning (EG) nr 920/2005 (EUT L 343, 2010, s. 5).

[7] Denna arbetsordning finns i kapitel 3 i parlamentets arbetsordning, som har rubriken ”Allmänna bestämmelser för sammanträdens genomförande”. Artikel 146 har rubriken "Språk" och föreskriver att "[a]lla parlamentets handlingar"ska upprättas på de officiella språken. Den innehåller också tolkningsregler. Artikel 147 har rubriken "Övergångsbestämmelser" och föreskriver att undantag från artikel 146 ska vara tillåtna om och i den utsträckning som tolkar eller översättare för ett officiellt språk, trots lämpliga försiktighetsåtgärder, inte finns tillgängliga i tillräckligt antal.

[8] Parlamentet förklarade att det finns begränsade undantag för information som uttryckligen riktar sig till specialiserade eller professionella målgrupper.

[9] Ombudsmannen förstår att parlamentet avser att hänvisa till artikel 146 i sin arbetsordning, med tanke på att artikel 147 i sig föreskriver ett undantag i form av en ”övergångsbestämmelse”.

[10] Se fotnot 3 ovan.

[11] I ärende 640/2011/AN gjorde ombudsmannen ett liknande uttalande om EU-medborgarnas deltagande i beslutsprocessen. Se punkt 29 i detta beslut.

Mål T-120/99, Kik mot harmoniseringsbyrån, REG 2001, s. II-2235, punkt 64. Domstolen fastställde denna dom i målet om överklagande: Mål C-361/01, Kik mot harmoniseringsbyrån, REG 2003, s. I-8283, punkt 82.

[13] Tribunalen upprepade denna uppfattning i sina senaste domar av den 3 februari 2011 i mål T-205/07, Italien mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 50, och av den 13 september 2010 i de förenade målen T-156/07 och T-232/07, Spanien mot kommissionen (ännu ej publicerad i rättsfallssamlingen), punkt 53.

[14] Generaladvokat Poiares Maduros förslag till avgörande i mål C-160/03, punkt 38.