År 2015 konstaterade en FN-kommitté att sjukförsäkringssystemet för EU-anställda, det gemensamma sjukförsäkringssystemet, inte är förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén rekommenderade att det gemensamma sjukförsäkringssystemet skulle ses över för att erbjuda heltäckande täckning för funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehov.

Efter att ha mottagit klagomål från anställda som hade stött på problem med att få sina egna eller sina familjemedlemmars sjukvårdskostnader helt ersatta genomförde ombudsmannen en strategisk undersökning. Hon konstaterade att Europeiska kommissionens underlåtenhet att vidta effektiva åtgärder som svar på utskottets rekommendation utgjorde administrativa missförhållanden. Hon rekommenderade därför kommissionen att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Hon lade också fram ett antal förslag för kommissionen om hur behoven hos personer med funktionsnedsättning omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet, samt om behovet av att utbilda personal och på lämpligt sätt samråda med berörda parter för att säkerställa att det gemensamma sjukförsäkringssystemet återspeglar behoven hos personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen svarade att den kommer att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet och vidta åtgärder för att följa upp de flesta av ombudsmannens förslag.

Eftersom kommissionen har godtagit hennes rekommendation avslutar ombudsmannen sin strategiska undersökning. Med tanke på frågans betydelse ber hon kommissionen att inom sex månader rapportera om genomförandet av rekommendationen. Ombudsmannen bekräftar också sitt förslag om att kommissionen måste se över sina regler från 2004 om att tillgodose behoven hos personal med funktionshinder.

Ärendet gällde Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) praxis att inte tillåta sökande att ansöka om mer än ett parallellt uttagningsprov för rekrytering av EU-tjänstemän, även om de uppfyllde kriterierna. Epso vägrade att låta klaganden delta i två parallella uttagningsprov för rekrytering av översättare till EU-institutionerna och kunde inte på ett övertygande sätt förklara skälen till att denna praxis tillämpades.

Ombudsmannen konstaterade att denna praxis skulle kunna få till följd att rekryteringen av de mest kvalificerade personerna hindras och att Epso därför bör kunna ge en övertygande motivering till varför den tillämpar denna praxis. Ombudsmannen konstaterade att Epso´ underlåtenhet att lämna en sådan motivering till klaganden utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon konstaterade också att en eventuell fortsättning av förfarandet, i avsaknad av en gedigen motivering, med nödvändighet också skulle utgöra ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen rekommenderade därför Epso att omedelbart se över sin policy i förhållande till denna praxis.

Som svar på detta inrättade Epso en intern reflektionsgrupp för att genomföra en detaljerad konsekvensbedömning av eventuella politiska förändringar på detta område. Bedömningen kommer att läggas fram för Epsos styrelse senast i december 2018. Styrelsen måste fatta det slutliga beslutet. Eftersom Epso följer hennes rekommendation har ombudsmannen beslutat att avsluta ärendet.

Klaganden uteslöts 2013 från ett uttagningsprov för rekrytering av handläggare på revisionsområdet som genomfördes av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso). Han uteslöts på grund av att hans akademiska meriter inte var tillräckligt relevanta för den utlysta tjänsten. Klaganden påpekade i sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen att flera sökande som hade antagits till samma uttagningsprov 2010 hade examensbevis som var desamma som, eller mindre relevanta än, hans examensbevis. Han hävdade att om de andra kandidaternas kvalifikationer var tillräckliga 2010 borde hans examensbevis vara tillräckligt även 2013.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att 2013 års uttagningsprov var samma uttagningsprov som det som ursprungligen genomfördes 2010 och att samma kriterier för kvalifikationer bör tillämpas 2013 som 2010. Ombudsmannen konstaterade att Epso hade gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden och rekommenderade Epso att be uttagningskommittén att se över sitt beslut om klagandens kvalifikationer.

Epso vägrade att godta ombudsmannens rekommendation utan att tillhandahålla

övertygande skäl för sin ståndpunkt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden.

Ärendet gällde ett beslut av Europeiska kommissionen att anse att vissa kostnader som en icke-statlig organisation begärt ersättning för inte var stödberättigande. Organisationen deltog i ett EU-finansierat projekt som syftade till att bekämpa rasism mot romer. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade undersökt bevisningen ordentligt innan den fastställde att kostnaderna inte var stödberättigande.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens beslut att återkräva belopp som utbetalats som bidrag inom olika EU-finansierade projekt. Beslutet fattades efter revisioner som utförts av en revisor för kommissionens räkning. Klaganden instämde inte i revisionsresultaten. Klaganden ville bland annat att revisionerna skulle granskas av den nationella revisionskammaren i dess medlemsstat. Kommissionen ansåg inte att detta var nödvändigt.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde klagandens begäran om tillgång till två e-postmeddelanden som skickats från det privata e-postkontot för ordföranden för styrelsen för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet till ledamöterna i genomförandeorganets vetenskapliga råd. När byrån vägrade tillgång på grund av att den inte hade tillgång till de två e-postmeddelandena eftersom de skickades från ett privat konto vände sig klaganden till Europeiska ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av frågan, varefter styrelsens ordförande försåg byrån med kopior av de två e-postmeddelandena. Byrån skulle därför kunna bedöma klagandens begäran om tillgång till e-postmeddelanden enligt förordning (EG) nr 1049/2001 ^[1]. Kemikaliemyndigheten beviljade därefter klaganden delvis tillgång till handlingarna. Ombudsmannen erhöll fullständiga kopior av de två e-postmeddelandena och kunde kontrollera att de redigeringar som gjorts i de kopior som lämnats ut till klaganden var motiverade.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på korrespondens som skickats i samband med ett överträdelseklagomål mot Italien och dess påstått felaktiga beslut att avsluta överträdelseklagomålet.

Ombudsmannen undersökte frågorna och fann att den genom det svar som kommissionen skickade till klaganden under denna undersökning hade lämnat ett övertygande och heltäckande svar. Kommissionen hade därför löst den första frågan. Ombudsmannen konstaterade särskilt att kommissionen hade gett en tillräcklig förklaring till sitt beslut att inte återuppta överträdelseförfarandet i detta ärende. När det gäller den andra frågan ansåg hon därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen.

Ärendet gällde en före detta anställds påstådda ogrundade uppsägning från och trakasserier vid Europeiska investeringsbanken (EIB).

Ombudsmannens undersökning inriktades på frågan om att EIB felaktigt hade nekat klaganden förmånen av det så kallade förlikningsförfarandet enligt artikel 41 i EIB:s tjänsteföreskrifter (i vilken det föreskrivs att anställda får väcka talan vid EU-domstolen när en tvist uppstår med EIB och att de, innan de gör det, bör försöka nå en uppgörelse i godo genom förlikningsförfarandet). Ombudsmannen konstaterade preliminärt att EIB hade gjort sig skyldig till ett administrativt missförhållande genom att anse att förlikningsförfarandet inte kunde tillämpas på en tidigare anställd som inte uppbar någon pension från EIB. Ombudsmannen föreslog därför att EIB skulle inleda förlikningsförfarandet utan dröjsmål, både när det gäller avskedande och trakasserier. Banken gick med på att inleda ett förlikningsförfarande avseende uppsägningsfrågan och hänvisade klaganden till ett annat förfarande avseende frågan om trakasserier.

Ombudsmannen drog slutsatsen att en lösning hade hittats efter hennes ingripande. Hon avslutade därför ärendet.

Klaganden, en belgisk ideell organisation, deltog i ett EU-finansierat projekt som syftade till att ta itu med problem som äldre ställs inför när de använder IKT-lösningar. En finansiell revision visade att det system som klaganden använde för att registrera arbetstid var otillförlitligt. Till följd av detta försökte kommissionen återkräva mer än 85 000 euro från klaganden.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att revisorerna hade erkänt att klagandens arbete med två specifika ”resultat” var legitimt, liksom den berörda arbetstiden. Hon ansåg därför att kommissionen inte hade rätt att avvisa personalkostnaderna i samband med detta arbete. För att åtgärda detta rekommenderade hon kommissionen att minska det belopp som den försökte återkräva i enlighet med detta.

Kommissionen godtog till fullo ombudsmannens rekommendation och gick med på att minska det belopp som ska återkrävas med nästan 37 000 euro. Mot denna bakgrund avslutade ombudsmannen ärendet. Ombudsmannen fortsätter dock med en separat undersökning om återkrav av medel i förhållande till de andra ”resultaten”.

Detta ärende uppstod till följd av att Europeiska kommissionens representation i Kroatien inte besvarade en begäran om information på Facebook och att den blockerade klaganden på sin Facebook-sida. Den klagande hade frågat om chefen för representationen i Kroatien var en före detta medlem av Jugoslaviens kommunistparti.

Eftersom kommissionen nu har avblockerat sin Facebook-sida och svarat anser ombudsmannen att kommissionen har löst dessa aspekter av ärendet. Ombudsmannen konstaterar vidare att kommissionen inte har gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande genom att inte lämna ut den begärda informationen eftersom den utgjorde skyddade personuppgifter.

Ombudsmannen föreslår dock förbättringar när det gäller behovet av svar till medborgare som kommunicerar med kommissionen på sociala medier. Kommissionen bör ta hänsyn till att rätten till genmäle, som garanteras i EU:s stadga om de grundläggande rättigheterna och principerna om god förvaltningssed, i enlighet med den europeiska kodexen för god förvaltningssed, gäller för kommunikation som tas emot via sociala medier, med förbehåll endast för begränsningar som är motiverade enligt proportionalitetsprincipen. Kommissionen bör ta hänsyn till detta när den ser över sin vägledning för informationsleverantörer och i allt annat relevant arbete.