År 2015 konstaterade en FN-kommitté att sjukförsäkringssystemet för EU-anställda, det gemensamma sjukförsäkringssystemet, inte är förenligt med FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Kommittén rekommenderade att det gemensamma sjukförsäkringssystemet skulle ses över för att erbjuda heltäckande täckning för funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehov.

Efter att ha mottagit klagomål från anställda som hade stött på problem med att få sina egna eller sina familjemedlemmars sjukvårdskostnader helt ersatta genomförde ombudsmannen en strategisk undersökning. Hon konstaterade att Europeiska kommissionens underlåtenhet att vidta effektiva åtgärder som svar på utskottets rekommendation utgjorde administrativa missförhållanden. Hon rekommenderade därför kommissionen att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Hon lade också fram ett antal förslag för kommissionen om hur behoven hos personer med funktionsnedsättning omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet, samt om behovet av att utbilda personal och på lämpligt sätt samråda med berörda parter för att säkerställa att det gemensamma sjukförsäkringssystemet återspeglar behoven hos personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen svarade att den kommer att se över reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet och vidta åtgärder för att följa upp de flesta av ombudsmannens förslag.

Eftersom kommissionen har godtagit hennes rekommendation avslutar ombudsmannen sin strategiska undersökning. Med tanke på frågans betydelse ber hon kommissionen att inom sex månader rapportera om genomförandet av rekommendationen. Ombudsmannen bekräftar också sitt förslag om att kommissionen måste se över sina regler från 2004 om att tillgodose behoven hos personal med funktionshinder.

Ärendet gällde Europeiska rekryteringsbyråns (Epso) handläggning av ett klagomål om villkoren vid ett provcentrum för ett urvalsprov för EU-tjänstemän. Klaganden hade tilldelats en dator bredvid entrédörren och hävdade att de störningar som orsakades av att människor kom in i och lämnade rummet påverkade hennes prestation negativt. Hennes försök att få sina farhågor behandlade av personalen vid provcentrumet misslyckades och hon klagade därefter till Epso. Hon var missnöjd med hur Epso hanterade hennes klagomål och vände sig sedan till ombudsmannen.

Ombudsmannen undersökte frågan och begärde att Epso skulle undersöka klagomålet mer ingående. Ombudsmannens undersökningsgrupp träffade också företrädare för Epso och den uppdragstagare som ansvarar för proven och besökte ett provcentrum vid Epsos huvudkontor. Ombudsmannen drog slutsatsen att det på det hela taget inte var motiverat med ytterligare undersökningar i detta fall. Hon lade dock fram ett antal förslag till förbättringar för Epso.

Ärendet gällde Europeiska unionens rådgivande uppdrag i Ukrainas (EUAM) avslag på klagandens ansökan i ett urvalsförfarande. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande när det gäller avslaget på ansökan. Ombudsmannen fann vidare att en administrativ prövningsmekanism på en nivå är tillräcklig. Slutligen gladde det ombudsmannen att bli informerad om att Europeiska utrikestjänsten nu har beslutat att ändra det meddelande som den skickar till avvisade kandidater för att inkludera information om tillgängliga rättsmedel.

Klaganden, som arbetar för Europeiska unionens domstol med ett tillfälligt kontrakt, ansökte om ett Epso-uttagningsprov för att rekrytera konferenstolkar. I meddelandet om uttagningsprov angavs att de färdiga ansökningarna skulle lämnas in senast den 6 augusti 2013 kl. 12.00. Den klagande missade tidsfristen. Den 7 augusti 2013 informerade hon Epso om att hon hade varit inlagd på sjukhus mellan den 5 och den 6 augusti 2013 och att hon därför inte hade kunnat komplettera sin ansökan i tid. Den 7 augusti 2013 begärde hon att Epso skulle förlänga tidsfristen. Epso vägrade. Dess främsta skäl för avslag var att den skulle behandla alla sökande lika.

Ombudsmannen undersökte frågan och gjorde det preliminära konstaterandet att Epso inte hade beaktat huruvida klagandens omständigheter utgjorde force majeure. Hon rekommenderade därför Epso att i) erkänna att det finns situationer där det på grund av force majeure är rättvist och lämpligt att de sökande ges en ny tidsfrist, ii) klargöra under vilka omständigheter en sådan ny tidsfrist bör fastställas och iii) informera de sökande om detta. Epso avvisade inledningsvis ombudsmannens rekommendationer och hävdade att det skulle vara svårt att dra en gräns mellan de olika motiveringar som de sökande lade fram och att ange hur de sökande skulle bevisa att force majeure hade inträffat. Kommissionen tillade att en möjlighet för de sökande att åberopa force majeure skulle äventyra såväl ett smidigt genomförande av allmänna uttagningsprov som likabehandlingen av de sökande. Den hänvisade också till statistik som visade att hanteringen av alla ansökningar om förlängning av tidsfristen efter det att tidsfristen löpt ut skulle vara en administrativ börda för Epso.

Efter möten mellan ombudsmannen och Epsos personal godtog Epso dock i princip ombudsmannens rekommendationer. När det gäller klagandens specifika fall noterade ombudsmannen dock att uttagningsprovet i fråga hade avslutats. Hon noterade också att klaganden hade valt att inte kommentera Epsos svar på hennes rekommendationer. Mot bakgrund av detta ansåg ombudsmannen att det inte fanns någon grund för ytterligare undersökningar av huruvida klagandens ärende uppfyllde de krav på force majeure som Epso nu i princip går med på att tillämpa.

Klaganden är ett it-företag som deltog i ett anbudsförfarande vid kommissionen. Kommissionen uppmanade alla anbudsgivare att slutföra två fallstudier för att göra det möjligt för kommissionen att bedöma deras tekniska kapacitet.

Klaganden ifrågasatte det faktum att en av fallstudierna i hög grad liknade ett anbudsförfarande som nyligen anordnades av en EU-byrå. Sökanden gjorde gällande att detta gav de företag som hade vunnit detta anbud en konkurrensfördel i kommissionens anbudsförfarande. Klaganden ifrågasatte också kommissionens beslut att inte lämna ut namnen på de personer som utvärderade förslagen till kommissionen.

Efter sin undersökning drog ombudsmannen slutsatsen att kommissionens utformning av anbudsförfarandet inte gav den vinnande anbudsgivaren någon konkurrensfördel. När det gäller utlämnandet av utvärderarnas namn föreslår ombudsmannen att kommissionen överväger att släppa sådana namn i framtiden.

Ärendet gällde Eurojusts policy för ersättning av resekostnader för sökande som kallats till intervju.

Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att Eurojusts ersättningspolicy var orättvis och diskriminerande mot kandidater som var bosatta utanför EU. Till stöd för sitt påstående noterade klaganden att det fanns ett tak på 500 euro för sökande som var bosatta utanför EU, medan ett högre tak i vissa fall gällde för resor från EU.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att Eurojust, genom att öka ersättningen till sökande som är bosatta utanför EU till det högsta tak som gäller för sökande som reser inom EU, har vidtagit lämpliga åtgärder för att lösa fallet.

Klaganden, en fransk medborgare som är döv sedan födseln, deltog i ett urvalsförfarande för EU-institutionernas personal. Europeiska rekryteringsbyrån (Epso), som anordnar dessa urvalsförfaranden för personal, vägrade att ge honom extra tid att göra det datorbaserade tillträdesprovet, med motiveringen att all relevant information, liksom själva provet, gjordes skriftligen. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att Epso hade underlåtit att ta hänsyn till att personer med hörselnedsättning i vissa fall behöver mer tid för att förstå skriftliga texter.

Ombudsmannen konstaterade att klaganden hade gett Epso fullständig information om sin funktionsnedsättning först efter det att han hade gjort provet. På grundval av den information som fanns tillgänglig vid den tidpunkten hade Epso således behandlat klagandens begäran om extra tid för att delta i KBT på ett korrekt sätt. Ombudsmannen fann därför att Epso inte hade gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

I samband med sin undersökning genomförde ombudsmannen dock ett samråd med berörda parter som visade att ett antal medlemsstater ger extra tid till elever med hörselnedsättning när de gör skriftliga prov. När ombudsmannen avslutade denna undersökning föreslog han därför att Epso noggrant skulle överväga om Epso i framtida fall bör ge extra tid för sökande med hörselnedsättning om detta begärs i samband med KBT-prov och skriftliga prov.

Klaganden, ett konsortium av olivoljeproducenter från Italien, klagade till ombudsmannen över kommissionens beslut att på olika villkor medfinansiera två samtidiga program för att främja försäljningen av olivolja utanför EU. Enligt klaganden ledde inkonsekvenser mellan villkoren i dessa program till en konkurrensfördel för de spanska olivoljeproducenterna.

Under sin undersökning konstaterade ombudsmannen att EU:s lagstiftare hade antagit nya förordningar med bestämmelser om förbättrad samordning av de två finansieringsprogrammen, vilket innebär att fall som detta inte kommer att inträffa i framtiden. Ombudsmannen ansåg därför att den systematiska aspekten av klagomålet hade lösts. Ombudsmannen fann dock att hon inte var i stånd att ta itu med klagandens individuella situation. Hon avslutade därför ärendet.

Ärendet gällde kommissionens logotyp för visuell identitet, som använts i kommissionens presskonferensrum i Bryssel sedan 2012. Klaganden anser att den exklusiva användningen av engelska och franska i den visuella identitetslogotypen utgör diskriminering på grund av språk.

I EU:s nuvarande språkordning ingår varje medborgares rätt att kommunicera med EU:s institutioner på sitt eget språk och motsvarande rätt att få svar på det språket. De principer som styr denna språkordning gäller även för andra former av kommunikation, såsom kommunikation via publikationer och webbplatser. Varje differentiering av språkanvändningen under sådana omständigheter bör motiveras objektivt. När det gäller huruvida det finns en objektiv motivering i det aktuella fallet håller ombudsmannen med om att det inte är tekniskt möjligt att presentera termen "Europeiska kommissionen" på 24 språk på en tv-skärm, vare sig nedan, bredvid eller bakom en talare.

När det gäller frågan om kommissionen kunde ha valt mer än två språk anser ombudsmannen att det var rimligt att kommissionen endast hade valt två språk. Valet av hur många språk som ska användas beror på ett bedömningssamtal om huruvida mer än två språk skulle röra den visuella bilden på ett oacceptabelt sätt. Det faktum att andra språkkombinationer också kan vara rimliga val innebär inte att valet av engelska och franska inte var rimligt.

Ombudsmannen anser att den politik som kommissionen valt var objektivt motiverad. Hon drog därför slutsatsen att kommissionens införande av en ny logotyp för visuell identitet i presskonferensrummet i Bryssel inte utgjorde något administrativt missförhållande.