Efter det att ombudsmannen hade uppmärksammats på vissa påstådda allvarliga oegentligheter som påverkar EU:s rättsstatsuppdrag (Eulex) i Kosovo av en Eulex-åklagare och av medierna, beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning på eget initiativ för att bedöma om Europeiska utrikestjänsten och Eulex hade utrett eller utreder dessa påståenden ordentligt.

För att ta reda på vilka åtgärder hon behövde vidta granskade ombudsmannen utrikestjänstens/Eulex ärendeakt i ärendet. Inspektionen visade att Eulex hade genomfört en preliminär intern utredning och rekryterat en extern åklagare för att utreda oegentligheterna. Dessutom hade utrikestjänsten utsett en erfaren expert för att se över Eulex mandat ur ett systematiskt perspektiv, med särskilt fokus på de påståenden som framförts.

Ombudsmannen noterade att Eulex inte följde sitt standardförfarande för att utreda sådana påståenden. Hon konstaterade också att det sätt på vilket den externa åklagaren rekryterades behövde undersökas. Med tanke på att den expert som nyligen utnämnts av EU:s höga representant har klargjort att dessa frågor kommer att ingå i den översyn som han ska göra, ansåg ombudsmannen att det för närvarande inte fanns något behov av ytterligare åtgärder från hennes sida.

Klaganden, som är fransk-italiensk tvåspråkig, begärde att parlamentet skulle tillåta honom att göra skriftliga prov i ett internt uttagningsprov på italienska, trots att han enligt meddelandet om uttagningsprov skulle göra prov på franska, hans huvudspråk som är registrerat som sådant i parlamentets relevanta databas.  Parlamentet avslog denna begäran med motiveringen att den uteslutande grundade sig på personliga lämplighetsskäl. Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden i parlamentet, eftersom dess vägran grundade sig på tydliga och godtagbara skäl.  Hon gjorde ytterligare två anmärkningar om att parlamentet skulle kunna i) göra det möjligt för tvåspråkig personal att deklarera båda sina språk i de årliga personalrapporterna som sina huvudsakliga språk och ii) lägga till avsnittet ”språkkunskaper” i de årliga personalrapporterna, en notering om att uppgifterna i detta avsnitt kommer att användas för alla personaländamål under det kommande året.

Ärendet gällde den påstått diskriminerande karaktären hos ett urvalskriterium avseende yrkeserfarenhet eller studier som förvärvats i ett annat land och som angetts i en inbjudan till intresseanmälan som utfärdats av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso).

Klaganden, som är italiensk medborgare, hade arbetat för EU i Ispra i Italien i tre år. Han deltog i ett urvalsförfarande som anordnades av Epso. I en av frågorna i avsnittet "Talent Screener" i ansökningsformuläret ställdes frågan om den sökande hade "[p]rofessional experience (or [had pursued] studies) in a foreign country (not your country of origin) of longer than six consecutive months". Sökandena uppmanades att besvara denna fråga jakande eller nekande. Eftersom klaganden hade skaffat sig relevant erfarenhet genom att arbeta för EU i sitt ursprungsland besvarade han frågan nekande. Detta ledde till att Epso uteslöt honom från nästa steg i förfarandet. Klaganden vände sig till Europeiska ombudsmannen och hävdade att frågan var diskriminerande, eftersom den inte tog hänsyn till särskilda omständigheter.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att Epso inte hade gjort någon uppenbart oriktig bedömning, eftersom kravet på erfarenhet från ett främmande land tydligt fastställdes i inbjudan att anmäla intresse och Epsos ståndpunkt också var i linje med relevant rättspraxis. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden är en italiensk sammanslutning som genomförde ett projekt i Armenien, finansierat genom ett bidrag från EU:s delegation i det landet. I slutet av 2009, efter det att projektet hade slutförts, begärde klaganden att EU:s delegation i Armenien skulle göra slutbetalningen. Delegationen begärde dock vissa förtydliganden från klaganden och begärde därefter, på grund av projektets komplexitet och misstänkta oriktigheter, en revision. Klaganden vände sig till Europeiska ombudsmannen i augusti 2012 och klagade över att det tog delegationen nästan två år att göra slutbetalningen efter det att klaganden hade lämnat in sin betalningsansökan. Klaganden hävdade att delegationen skulle ersätta klaganden för de kostnader som den hade ådragit sig i väntan på den utestående betalningen.

Ombudsmannen var inte övertygad om att delegationens beslut att begära ytterligare information och därefter beställa en revision var orimligt. I revisionsrapporten drogs visserligen slutsatsen att de stödberättigande kostnaderna uppgick till 99,77 % av de deklarerade kostnaderna, men i rapporten konstaterades också vissa brister i genomförandet av projektet. Eftersom det inte fanns något som tydde på en orimlig försening från delegationens sida ansåg hon att klagandens påstående var ogrundat. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande. När det gäller vissa förfarandefrågor som togs upp av klaganden fann ombudsmannen ingen grund för ytterligare undersökningar.