Bakgrunden till klagomålet

1. Under 2012 lämnade klaganden (ett konsortium av organisationer från olika medlemsstater och tredjeländer) in ett projektförslag som svar på en inbjudan från kommissionen inom ramen för energidelen i sjunde ramprogrammet för forskning och teknisk utveckling. I februari 2013 förkastade kommissionen förslaget. Klaganden lämnade därefter in en begäran om gottgörelse till kommissionen. Kommissionen bekräftade mottagandet av klagandens begäran och uppgav att den skulle behandla begäran senast den 30 juni 2013.

2. Den 1 juli 2013 klagade klaganden till ombudsmannen över utvärderingen av dess förslag och kommissionens underlåtenhet att behandla dess begäran om prövning i tid.

Utredningen

3. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och identifierade följande påståenden och anspråk:

Anklagelser:

1) Kommissionen gjorde en felaktig bedömning av klagandens förslag.

2) Kommissionen diskriminerade vissa sökande.

3) Kommissionen höll inte tidsfristen för prövningsförfarandet.

Påstående:

Kommissionen bör avbryta avtalsförhandlingarna (med det vinnande förslaget) tills ett korrekt prövningsförfarande har genomförts för att åtgärda de påstådda oegentligheterna under utvärderingsprocessen.

4. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens yttrande över klagomålet och därefter klagandens synpunkter som svar på kommissionens yttrande [1]. I november 2014, under undersökningen, informerade klaganden ombudsmannen om en eventuell intressekonflikt med en av de experter som hade utvärderat förslagen till kommissionen. Ombudsmannen beslutade också att ta itu med detta nya påstående. Ombudsmannen begärde därför ett kompletterande yttrande från kommissionen om den påstådda intressekonflikten. Hon skickade detta yttrande till klaganden, som sedan lämnade synpunkter på det. Vid genomförandet av undersökningen har ombudsmannen beaktat parternas argument och åsikter.

Påstående om att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av klagandens förslag

Argument som framförts till ombudsmannen

5. Klaganden hävdade att den utvärderingskommitté som kommissionen utsett felaktigt hade nedgraderat sitt förslag. Den noterade att utvärderingskommittén hade ansett att klaganden inte hade erhållit skriftliga åtaganden från tredje parter som syftade till att göra det möjligt för konsortiet att använda tredje parters infrastrukturtillgångar i projektet. Klaganden uppgav dock att det i kravspecifikationerna för ansökningsomgången inte krävdes att de sökande skulle lämna in sådana skriftliga åtaganden från tredje parter. Därför borde utvärderingskommittén inte ha dragit av poäng för detta förmodade utelämnande.

6. I sitt yttrande noterade kommissionen att klagandens förslag fick ett mycket högt betyg på 4,5 poäng av 5 enligt kriterium 2 (”Genomförandekriterium”). När det gäller frågan om den påstådda bristen på åtaganden från icke-projektpartner noterade kommissionen att utvärderarna uppgav följande:

"Det"fria" deltagandet av flera industripartner är en betydande tillgång för projektet, men värdet av deras bidrag verkar vara överdrivet i vissa fall och skriftlig bekräftelse av åtagandet från icke-projektpartner var inte uppenbar i förslaget."

7. Kommissionen förklarade att ovanstående kommentar lades till som en ”rekommendation för förhandlingar”. Kommissionen noterade att klagandens förslag låg över minimitröskeln. Detta innebar att om kommissionen hade inlett förhandlingar med klaganden skulle den med största sannolikhet ha krävt att klaganden skulle erhålla partnernas skriftliga åtaganden. I motsats till klagandens påstående att dess förslag nedgraderades i detta avseende ansåg utvärderarna därför att inkluderingen av industripartnerna var en mycket positiv aspekt.

8. Kommissionen uppgav att det faktum att utvärderingen inte identifierade några betydande brister i klagandens förslag inte innebär att det högsta betyget borde ha tilldelats. Dessutom är poängen 4,5 av 5 poäng ett mycket högt betyg. Kommissionen noterade att endast 12 av de 127 förslag som utvärderades fick 5 poäng.

9. Kommissionen ansåg därför att det inte förelåg någon uppenbart oriktig bedömning i den vetenskapliga utvärderingen av klagandens förslag.

10. När det gäller ombudsmannens fråga om huruvida det skulle ha ändrat poängen i klagandens förslag om åtaganden från icke-projektpartner hade begärts och tillhandahållits, noterade kommissionen att det var sökandenas ansvar att inkludera all information i förslaget som de anser vara relevant för utvärderingen och att motivera de påståenden som görs däri. Det stod de sökande fritt att till exempel bifoga avsiktsförklaringar från supportrar utanför det förslagsställande konsortiet. Detta förklarades tydligt i vägledningen för sökande.

11. När tidsfristen för att lämna in förslag löpte ut kunde kommissionen dock inte godta ytterligare information, korrigeringar eller nya inlämningar. Detta angavs också i reglerna, som i enlighet med principen om likabehandling föreskrev att kommissionen inte får uppmana sökande att komplettera eller förbättra kvaliteten på ett förslag som håller på att utvärderas. Slutligen tillade kommissionen att de sökande har stor frihet att utarbeta ett förslag till projekt som tar itu med de vetenskapliga utmaningarna inom det aktuella forskningsområdet. Ansökningsomgången krävde inte att ett förslag som omfattade "fritt deltagande" av industripartner skulle lämnas in. Eftersom det varken var en fråga om stödberättigande eller gällde ett urval av ämnen, skulle det inte ha ändrat den poäng som klaganden hade fått även om åtaganden från icke-projektpartner hade sökts och erhållits.

12. När det gäller ombudsmannens fråga om huruvida en högre poäng för klagandens förslag avseende kriterium 2 skulle ha förändrat resultatet av uttagningsprovet noterade kommissionen att om klagandens förslag hade tilldelats en poäng på 5 för kriterium 2 skulle dess totala poäng ha varit 14 poäng. Detta skulle ha resulterat i en koppling till det vinnande förslaget. I sådana fall föreskrivs i de relevanta reglerna [2] följande rangordningsmekanism för att avgöra vilket förslag som skulle vinna: i) Det förslag som får högst poäng för kriteriet ”effekt” skulle anses vara vinnare. ii) Om "Impact"-kriteriet var lika, skulle det förslag som fick högst poäng för "Scientific and/or Technological Excellence"-kriteriet anses vara vinnaren. och därefter iii) den övergripande täckningen för arbetsprogrammet skulle beaktas. Klagandens förslag fick 4,5 poäng för alla tre kriterierna: i) vetenskaplig och/eller teknisk spetskompetens, ii) ”Genomförandets och förvaltningens kvalitet och effektivitet” och iii) ” Potentiell inverkan genom utveckling, spridning och användning av projektresultat”(total poäng på 13,5 poäng). Det vinnande konsortiet fick 5 poäng för kriterium i och 4,5 poäng för de två andra kriterierna (totalt 14 poäng). Om klagandens förslag hade tilldelats samma poäng som det vinnande förslaget skulle de två förslagen därför ha prioriterats på grundval av poängen för det första kriteriet. Detta skulle ha inneburit att det andra förslaget fortfarande skulle ha rangordnats först.

13. I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål. Klaganden påpekade att den strikta utformningen av förslagsdokumentationen inte gjorde det möjligt för den att bifoga dessa dokument till sitt förslag. I vilket fall som helst borde klagandens förslag inte ha fått negativa poäng för denna påstådda brist på åtaganden.

Ombudsmannens bedömning

14. Ombudsmannen påpekar att denna aspekt av hennes undersökning är begränsad till att kontrollera om utvärderingen av klagandens förslag undergrävdes av ett förfarandefel eller en uppenbart oriktig bedömning. Syftet är inte att ersätta den vetenskapliga bedömning som görs av utvärderingskommittén.

15. När det gäller sådana uppenbara bedömningsfel hävdade klaganden att utvärderingskommittén nedgraderade sitt förslag på grund av den påstådda bristen på skriftliga åtaganden från icke-projektpartner.

16. Ombudsmannen noterar att utvärderingskommittén gav 4,5 av 5 poäng för kriterium 2 (genomförandets och förvaltningens kvalitet och effektivitet). I den sammanfattande utvärderingsrapporten angavs följande:

”Projektets ledning, struktur och organisation är av hög kvalitet och presenteras tydligt i förslaget. Konsortiet består av ett stort antal organisationer men de är välbalanserade, har god erfarenhet och innehåller mycket erfarna enskilda deltagare. Konsortiet verkar vara välorganiserat och varje medlem har lämplig sakkunskap för sina framtida arbetspaket. Den föreslagna rådgivande panelen är ytterligare en tillgång. Fördelningen av resurser till de olika arbetspaketen, inklusive förvaltning, är lämplig och motiverad. Flera industripartners ”fria” deltagande är en betydande tillgång för projektet, men värdet av deras bidrag verkar vara överdrivet i vissa fall och skriftlig bekräftelse av åtagandet från icke-projektpartner var inte uppenbar i förslaget.”

17. Ombudsmannen noterar att kommissionen uttryckligen har bekräftat att utvärderingskommittén intog en positiv ståndpunkt när det gäller tredje parters deltagande i klagandens förslag och klargjorde att utvärderingskommittén inte sänkte klagandens förslag på grund av att det inte fanns någon skriftlig bekräftelse på åtaganden från partner som inte var projektpartner. Den angav att utvärderingskommitténs kommentar om avsaknaden av skriftliga bekräftelser av åtaganden från sådana tredje parter endast syftade till att belysa ett helt rimligt förslag från utvärderingskommittén, nämligen att sådana åtaganden skulle erhållas om klaganden vann ansökningsomgången.

18. Ombudsmannen noterar också att klagandens förslag fick mycket höga poäng för kriterium 2 (4,5 av 5, vilket för det kriteriet var lika högt som det vinnande förslaget). Detta talar för kommissionens uppfattning att klaganden inte otillbörligen har dragit av några märken.

19. I vilket fall som helst skulle det, såsom kommissionen har förklarat, inte ha varit det bästa anbudet och inte ha tilldelats finansieringen, även om det hade varit så att klaganden hade fått högsta poäng för kriterium 2.

20. Mot bakgrund av ovanstående finner ombudsmannen inga administrativa missförhållanden när det gäller klagandens första påstående om att kommissionen gjorde en felaktig bedömning av sitt förslag. Det finns därför ingen anledning att gå vidare med klagandens relaterade påstående.

Påståendet att kommissionen har diskriminerat vissa sökande

Argument som framförts till ombudsmannen

21. Klaganden uppgav att en tjänsteman vid kommissionen hade avslöjat resultaten av urvalsförfarandet vid ett vetenskapligt möte i januari 2013, två veckor innan klaganden mottog kommissionens officiella skrivelse med utvärderingen av sitt förslag.

22. Kommissionen bekräftade att information om resultatet av utvärderingen faktiskt hade lämnats ut oavsiktligt och informellt under mötet. Detta möte ägde dock rum efter det att expertutvärderingen hade avslutats. Vid den tidpunkten hade kommissionen ännu inte slutfört sin rangordning av förslagen.

23. Kommissionen höll med om att det inte var lämpligt att lämna ut rangordningen av förslagen och att detta inte borde ha skett.

24. Kommissionen vidhöll emellertid att läckan inte gav upphov till någon diskriminering mellan sökandena.

25. För det första fick företrädarna för det högst rankade förslaget och klaganden samtidigt kännedom om förslagens rangordning. För det andra hade kommissionens tjänsteman, som oavsiktligt och informellt hade lämnat ut rangordningen, inte deltagit i den panel som behandlade detta specifika ämne. För det tredje hade utlämnandet av uppgifterna ingen inverkan på kommissionens rangordningslista, som grundades på den rangordning som experterna hade utarbetat.

26. Kommissionen förklarade att den beklagade att klaganden hade fått information om sitt förslag utanför det formella förfarandet. Den uppgav också att den skulle förstärka de relevanta instruktionerna till sin personal för att undvika liknande situationer i framtiden.

27. Klaganden uppgav att ovanstående var ett bevis på bristerna i hela utvärderingsprocessen.

Ombudsmannens bedömning

28. Ombudsmannen anser att det inofficiella och för tidiga utlämnandet av en tjänsteman från kommissionen, även om det var oavsiktligt, var ett allvarligt fall av administrativt missförhållande. Detta förhastade och otillåtna röjande kunde undergräva förtroendet för tilldelningsförfarandet, såväl för de sökande som för den breda allmänheten. Ombudsmannen anser att kommissionen har rätt när den erkänner att utlämnandet inte var lämpligt och att det inte borde ha skett. Eftersom felet nu inte kan åtgärdas kommer ombudsmannen att göra en kritisk anmärkning nedan när det gäller det otillåtna utlämnandet. Hon hoppas att denna kritiska anmärkning kommer att göra tjänstemännen uppmärksamma på behovet av diskretion när de hanterar känslig information.

29. Trots ovanstående håller ombudsmannen dock med kommissionen om att det förtida offentliggörandet av resultaten inte påverkade tilldelningsförfarandet, eftersom experternas arbete hade slutförts när detta offentliggörande ägde rum. Utlämnandet av uppgifter utgjorde inte heller någon förmånlig behandling av någon av sökandena, eftersom utlämnandet skedde i ett offentligt forum och inte enbart till vissa parter.

Påstående om att kommissionen inte har iakttagit den fastställda tidsfristen för prövningsförfarandet

Argument som framförts till ombudsmannen

30. Efter klagandens begäran om gottgörelse meddelade kommissionen att den skulle svara senast den 30 juni 2013. Kommissionen skickade dock sitt svar den 1 juli 2013. Den förklarade att omprövningskommittén hade sammanträtt den 30 april 2013 och slutfört sina rapporter i slutet av maj 2013. Slutförandet av förfarandena för intern granskning och undertecknande hade inneburit att kommissionen överskred den fastställda tidsfristen med en dag. Kommissionen bad dock formellt klaganden om ursäkt för den lilla förseningen.

31. Kommissionen förklarade vidare att det vägledande datumet för ett svar berodde på antalet mottagna begäranden om prövning, det relevanta ärendets potentiella komplexitet, tillgången till och arbetsbördan för ledamöterna i prövningskommittén och behovet av att se över och slutföra kommittérapporterna.

32. Klaganden kritiserade det faktum att det bara hade tagit kommissionen två månader att bedöma de komplexa vetenskapliga forskningsförslagen, men tre månader att sammanställa och skicka prövningsprotokollet. Klaganden ansåg att detta beteende var en annan av kommissionens stagnerande taktik.

Ombudsmannens bedömning

33. Det är alltid en god förvaltning att kommissionen iakttar de tidsfrister som den själv fastställer för att besvara en begäran om prövning. I förevarande fall skickade kommissionen svaret en dag för sent. Det har nu förklarat varför denna mycket korta försening inträffade och har bett om ursäkt för det. Ombudsmannen anser att kommissionen har vidtagit nödvändiga åtgärder för att lösa denna fråga.

Påståendet att kommissionen underlät att ta itu med en intressekonflikt

Argument som framförts till ombudsmannen

34. Klaganden hävdade under undersökningen att kommissionen inte hade tagit upp en intressekonflikt hos en av de oberoende experter som utvärderade förslagen. Klaganden hävdade att en expert i utvärderingskommittén hade hemliga band till det vinnande konsortiet. Klaganden noterade att experten var ordförande för en stor nationell intressegrupp, vars medlemmar var privata och offentliga nationella organisationer som var verksamma inom den berörda branschen. Två medlemmar i det vinnande konsortiet var också medlemmar i denna nationella intressegrupp, varav en i hög grad har bidragit till bildandet av konsortiet. Dessutom hävdade klaganden att experten var ordförande för ett "kluster" som bestod av flera nationella energiföretag, bland dem samma två medlemmar i det vinnande konsortiet.

35. Klaganden hävdade att de kommissionstjänstemän som deltog i utvärderingen kände till kopplingarna mellan experten och konsortiet, men inte agerade på grundval av denna information.

36. Kommissionen bestred inte riktigheten i de ytterligare uppgifterna om experten, som var offentligt tillgängliga uppgifter. Den uppgav dock att denna information inte hade framkommit i expertens meritförteckning . De tjänstemän vid kommissionen som ansvarade för urvalet av experten hade inte heller kännedom om dessa uppgifter. Enligt kommissionen var det helt enkelt inte möjligt att kontrollera eventuella indirekta kopplingar till sökandena genom två eller tre grader av åtskillnad, och en sådan åtgärd krävdes inte heller enligt reglerna för inlämning och utvärdering, i vilka det uttryckligen angavs att intressekonflikter skulle uteslutas och gavs exempel på potentiella intressekonflikter.

37. Kommissionen hävdade att experten kanske inte hade angett någon diskvalificering eller potentiell intressekonflikt i sin förklaring, eftersom han kan ha ansett att deltagandet i de viktigaste nationella och europeiska industriorganen på detta område är en naturlig följd av hans sakkunskap och, faktiskt, bevis på hans sakkunskap. Han kan således ha förstått att denna inblandning inte på något sätt kan uppfattas som en potentiell intressekonflikt. Kommissionen tillade att det var naturligt att vissa av medlemmarna i sådana sammanslutningar skulle vara intresserade av att delta i EU-finansierade forskningsprogram.

38. Kommissionen förklarade att samarbete med sammanslutningar vars medlemmar deltar i förslag inte var en omedelbar diskvalificerande intressekonflikt och att det inte var ovanligt att specialister inom många vetenskapliga eller politiska områden var knutna till de viktigaste intresseorganen inom dessa områden. Ett sådant deltagande var inte en presumtion för äventyrat oberoende, snarare tvärtom.

39. Med hänsyn till omständigheterna i ärendet och på grundval av de objektiva uppgifter som kommissionen förfogade över ansåg kommissionen att expertens verksamhet inte skulle betraktas som en faktisk intressekonflikt.

Ombudsmannens bedömning

40. Ombudsmannen noterar att det i reglerna för deltagande anges att ”när kommissionen utser en oberoende expert ska den vidta alla nödvändiga åtgärder för att se till att experten inte ställs inför en intressekonflikt i den fråga där experten är skyldig att avge ett yttrande”[3]. Experterna ska underteckna en förklaring [4] om att det inte föreligger någon sådan intressekonflikt vid tidpunkten för utnämningen. De åtar sig att underrätta kommissionen om en sådan skulle uppkomma under deras tjänsteutövning.

41. Ombudsmannen lovordar kommissionen för att ha infört dessa riktlinjer. Hon är emellertid tveksam till hur de har tillämpats i förevarande mål. Enligt kommissionen var den oberoende expertens verksamhet, som klaganden hade informerat den om, varken uppenbar eller känd för kommissionen vid urvalet av experter. Den hävdade också att en kontroll av potentiella indirekta kopplingar varken var möjlig eller nödvändig.

42. Ombudsmannen anser att kommissionen måste ha förfaranden som säkerställer att intressekonflikter identifieras.

43. För det första bör experterna göra en självbedömning av huruvida de befinner sig i en intressekonflikt. I detta sammanhang bör kommissionen ge vägledning om experternas specifika uppgifter, så att experterna kan bedöma om några privata intressen står i konflikt med någon av dessa uppgifter. Den bör också förklara hur vissa situationer kan ge upphov till intressekonflikter eller intressekonflikter. Ombudsmannen noterar att kommissionen ger sådan vägledning i de oberoende experternas utnämningsskrivelse.

44. För det andra bör experterna förse kommissionen med all nödvändig information om alla sina relevanta intressen (och inte bara de intressen som experten anser kan ge upphov till en intressekonflikt). På grundval av denna information bör kommissionen sedan själv undersöka om dessa intressen ger upphov till en intressekonflikt eller ett intryck av en intressekonflikt när det gäller experten. Det föreligger en intressekonflikt när allmänheten, trots att det inte har visats att en person som har ombetts att delta i en offentlig myndighets beslutsprocess befinner sig i en intressekonflikt, på grundval av offentligt tillgänglig information om den personen har rimliga tvivel om personens oberoende.

45. Ombudsmannen noterar att reglerna om intressekonflikter inte bara tjänar till att säkerställa att offentliga myndigheter fattar beslut i allmänhetens intresse (i motsats till att fatta beslut som återspeglar privata intressen), utan också till att garantera allmänhetens förtroende för beslutens objektivitet, rättvisa och öppenhet. Om detta förtroende undergrävs, särskilt på ett område där en betydande del av de offentliga medlen betalas ut, kommer EU-institutionerna och unionen själv att förlora sin legitimitet i EU-medborgarnas ögon.

46. Ombudsmannen är medveten om att det inte är ovanligt att experter inom ett visst område är medlemmar i allmänna yrkesorganisationer inom sina specialområden. På vissa mycket komplexa områden är ett sådant deltagande i yrkesorganisationer avgörande för att säkerställa att sakkunskapen upprätthålls och förbättras. Ombudsmannen håller således med kommissionen om att expertens deltagande i samma yrkesorganisation som två medlemmar i det vinnande konsortiet inte, i avsaknad av andra bevis på nära förbindelser med det vinnande konsortiet, leder till slutsatsen att den berörda expertens oberoende äventyrades .  

47. Hon förstår dock hur detta, i allmänhetens ögon, kan ge upphov till en intressekonflikt, särskilt när allmänheten kanske inte är fullt medveten om hur sådana yrkesorganisationer fungerar. Det ligger i EU-institutionernas intresse att effektivt hantera sådana situationer genom att erhålla och vid behov offentliggöra mer detaljerad information som syftar till att skingra sådana rimliga tvivel. Detta skulle kunna inbegripa att be de berörda experterna att mer i detalj förklara arbetet i de yrkessammanslutningar som de deltar i och deras roll i dessa sammanslutningar. De bör särskilt uppmanas att klargöra om deras deltagande i dessa sammanslutningar innebär några ekonomiska band, eller motsvarande starka band, till andra medlemmar i sådana yrkesorganisationer.

48. I det aktuella fallet anser ombudsmannen att kommissionen inte har hanterat denna utmaning. Kommissionen har inte erhållit någon sådan information. Kommissionen gav därför inte klaganden tillräcklig information för att skingra dess rimliga tvivel. Kommissionens underlåtenhet att på ett korrekt sätt hantera och ta itu med uppkomsten av en intressekonflikt utgör ett administrativt missförhållande.

49. Kommissionen skulle kunna hantera denna utmaning mer effektivt i framtiden. Den skulle kunna ge sina oberoende experter nödvändig vägledning om hur man identifierar och redovisar eventuella relevanta intressen. Denna förklaring kan till exempel innehålla en begäran om att inkludera information om medlemskap i sammanslutningar och den eventuella rollen för experten inom dessa sammanslutningar. Detta skulle bidra till att förebygga situationer, som i detta fall, där det senare framkommer information som får tredje parter att ifrågasätta om det föreligger en intressekonflikt.

50. Om kommissionen hyser tvivel om huruvida en expert har redovisat alla relevanta intressen kan den också överväga att använda tillförlitliga offentliga källor för att fastställa om experten har andra icke deklarerade intressen. Detta är särskilt viktigt på mycket specialiserade områden där man kan förvänta sig att experter kommer att ha åtminstone vissa kontakter med parter som söker EU-finansiering (t.ex. genom specialiserade yrkesorganisationer). Ett sådant proaktivt tillvägagångssätt är desto viktigare om finansieringen är betydande. Om en sådan sökning visar att det finns relevanta odeklarerade intressen bör experten uppmanas att tillhandahålla all nödvändig information i samband med detta för att kommissionen ska kunna bedöma om det föreligger en intressekonflikt.

51. I detta avseende, i syfte att förbättra kommissionens förfaranden i enlighet med principen om god förvaltning, gör ombudsmannen motsvarande ytterligare anmärkningar.

Slutsats

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkningar:

Även om det inte förekom några administrativa missförhållanden vid utvärderingen av klagandens förslag utgör kommissionens förtida offentliggörande av utvärderingsresultaten administrativa missförhållanden.

Kommissionens underlåtenhet att på ett korrekt sätt hantera och hantera uppkomsten av en intressekonflikt utgör ett administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Ytterligare anmärkningar

Kommissionen bör vidta åtgärder för att förhindra att det uppstår intressekonflikter när det gäller oberoende experter genom att se till att alla nödvändiga uppgifter, t.ex. om medlemskap i sammanslutningar och expertens eventuella roll inom dessa sammanslutningar, tillhandahålls dess avdelningar.

Om det uppstår en intressekonflikt bör kommissionen antingen förse allmänheten med tillräcklig information för att skingra alla rimliga tvivel om expertens oberoende eller, om det inte är möjligt att lämna ytterligare information, eller om denna ytterligare information inte skingrar de rimliga tvivel om expertens oberoende, bör kommissionen utesluta experten från utvärderingsprocessen.

Om kommissionen hyser tvivel om huruvida en expert har redovisat alla relevanta intressen bör den använda tillförlitliga offentliga källor för att fastställa om experten har andra icke deklarerade intressen.

Emily O'Reilly

Strasbourg den 25 maj 2016

 

[1] I september 2014 lämnade klaganden ytterligare synpunkter på kommissionens yttrande.

[2] Kommissionens arbetsprogram för samarbete för 2013, ansökningsomgången och vägledningen för sökande för ansökningsomgången, som finns på https://ec.europa.eu/research/participants/portal/desktop/en/opportunities/fp7/calls/fp7-energy-2013-1.html

[3] Artikel 17.3 i EG:s regler för deltagande, Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1906/2006 av den 18 december 2006 om regler för företags, forskningscentrums och universitets deltagande i sjunde ramprogrammet och för spridning av forskningsresultat (2007–2013), EUT L 391, 2006, s. 1.

[4] Se bilaga F till reglerna för inlämning och utvärdering (kommissionens beslut av den 28 februari 2011 om ändring av beslut K(2008) 4617 om reglerna för inlämning, utvärdering, urval och beviljande av bidrag för indirekta åtgärder inom Europeiska gemenskapens sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning, teknisk utveckling och demonstration (2007–2013) och inom Europeiska atomenergigemenskapens (Euratom) sjunde ramprogram för verksamhet inom området forskning och utbildning på kärnenergiområdet (2007–2011), EUT L 75, 2001, s. 1).