Klaganden ansökte hos Europeiska innovationsrådet om ett bidrag för att stödja nystartade företag och små och medelstora företag som introducerar innovativa produkter eller tjänster. Dess förslag var inte framgångsrikt. Den bestred detta resultat och hävdade bland annat att de experter som hade fått i uppdrag att se över dess förslag hade delegerat sin utvärdering till artificiell intelligens (AI) från tredje part.

För att undersöka klagandens påståenden kontaktade genomförandeorganet för Europeiska innovationsrådet samt för små och medelstora företag (Eismea) de relevanta experterna. Vissa erkände att de använde AI under översynsprocessen, men endast för kompletterande uppgifter. Efter ytterligare utredning förklarade Eismea i detalj varför experternas användning av AI inte hade någon negativ inverkan på resultatet av klagandens ansökan.

Ombudsmannen fann inte tillräckliga skäl för att gå vidare med det specifika fallet – nämligen klagandens farhågor när det gäller den materiella utvärderingen av förslaget – men hon ansåg att det var viktigt att undersöka reglerna för användning av AI från tredje part av experter som ger råd till Europeiska kommissionen, Eismea och andra genomförandeorgan inom ramen för liknande finansieringsprogram. Ombudsmannen begärde information i detta avseende från kommissionen, som i allmänhet ansvarar för att övervaka sådana program och anta relevanta regler.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen nyligen har specificerat att experter endast kan använda AI från tredje part för kompletterande uppgifter och måste dokumentera sin användning av AI. Detta utgör en förbättring. Samtidigt ansåg ombudsmannen att det inte är optimalt att begära att denna dokumentation ska lämnas till de berörda EU-organen först efter det att ett klagomål har lämnats in om experternas användning av AI. Ombudsmannen föreslog att kommissionen skulle undersöka hur dess experter skulle kunna dokumentera sin användning av AI och proaktivt lämna denna information till kommissionen för att förutse potentiella frågor och klagomål.

Ärendet gällde beslutet av Europeiska unionens delegation i Papua Nya Guinea att förkasta klagandens anbud som onormalt lågt. Klaganden hävdade att delegationen inte begärde några särskilda förtydliganden, inte motiverade sitt beslut och grundade sitt avslag på faktorer som inte hade något samband med det pris som angavs i anbudet.

Ombudsmannen ansåg att delegationen borde ha varit mer specifik när den begärde förtydliganden från klaganden om priset och borde ha fastställt en tydlig koppling mellan priset och alla faktorer som beaktades i dess bedömning. Delegationen underlät också att i tillräcklig utsträckning motivera sitt beslut att förkasta anbudet som onormalt lågt, i strid med motiveringsskyldigheten. Dessa brister utgör administrativa missförhållanden.

Kommissionen lämnade ytterligare förtydliganden under undersökningen, men ombudsmannen konstaterade att dessa förtydliganden inte i tillräcklig utsträckning åtgärdade de brister som konstaterats.

Ombudsmannen ansåg att det inte skulle vara lämpligt att utfärda en motsvarande rekommendation i detta fall eftersom kontraktet har tilldelats. Hon lade dock fram tre förslag som syftade till att förhindra att sådana problem skulle uppstå i liknande fall i framtiden.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rörde ett universitets utgifter inom ramen för ett EU-finansierat projekt. Klaganden lämnade in sin begäran till Europeiska kommissionen i juli 2025.

Kommissionen svarade för första gången i september 2025. Kommissionen identifierade tio handlingar som omfattades av begäran om tillgång, som den vägrade att ge allmänheten tillgång till i sin helhet. Kommissionen gjorde därvid gällande att ett utlämnande skulle kunna skada det berörda universitetets affärsintressen.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i september 2025. När kommissionen inte lämnade något uttryckligt svar vände sig klaganden till ombudsmannen i oktober 2025.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att bevilja allmänheten tillgång och bad som ett första steg kommissionen att anta ett uttryckligt svar på klagandens bekräftande ansökan så snart som möjligt. I avsaknad av svar inom den fastställda tidsfristen granskade ombudsmannens undersökningsgrupp handlingarna i fråga tillsammans med dokumentation om samrådet med det berörda universitetet.

Kommissionen svarade klaganden i maj 2026 och beviljade bred partiell tillgång till de omtvistade handlingarna. Klaganden bestred inte de återstående redigeringarna i sina synpunkter på kommissionens bekräftande beslut. Ombudsmannen ansåg därför att klagomålet om kommissionens implicita avslag på ansökan om tillgång hade avgjorts genom den tillgång som nu beviljats. Ombudsmannen beklagade dock den försening som kommissionen hade ådragit sig vid behandlingen av klagandens begäran om tillgång, vilken kvarstod även efter det att hon hade inlett sin undersökning. Ombudsmannen fortsätter att noga övervaka frågan om förseningar på grundval av klagomål som lämnats in till henne.

Ärendet gällde beslutet av Europeiska genomförandeorganet för forskning (REA) att inte tilldela en spetskompetensstämpel till ett förslag till EU-finansiering inom ramen för en ansökningsomgång 2023 för Marie Skłodowska-Curie-stipendiet för postdoktorer, som ingår i EU:s Horisont Europa-program. REA hade vägrat att tilldela förslaget spetskompetensstämpeln på grund av att sökanden var baserad i Förenade kungariket.

Ombudsmannen konstaterade att genomförandeorganet hade lämnat en rimlig förklaring till sitt beslut och agerat i enlighet med tillämpliga regler. Hon avslutade därför utredningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande. Hon föreslog dock förbättringar för genomförandeorganet som det lämnar till klaganden, och till andra sökande med säte i Förenade kungariket i samma situation, en förklarande not och/eller utfärdar ett offentligt uttalande som klargör den särskilda situationen för sökande med säte i Förenade kungariket i 2023 års ansökningsomgångar inom ramen för Marie Skłodowska-Curie-PF, särskilt när det gäller kvalitetsstämpeln.

Ärendet gällde hur Europeiska genomförandeorganet för hälsofrågor och digitala frågor (Hadea) följde upp resultaten av en utredning som Europeiska byrån för bedrägeribekämpning (Olaf) gjort av en enhet som deltog i två EU-finansierade projekt inom ramen för Horisont 2020-programmet.

På grundval av Olafs upptäckter av oriktigheter informerade Hadea klaganden om sin avsikt att avsluta sitt deltagande i projekten, återkräva kostnader som bedömts vara icke stödberättigande och registrera dem i Europeiska kommissionens system för tidig upptäckt och uteslutning (Edes), som är en databas över ”otillförlitliga” personer och enheter som har ansökt om EU-medel eller ingått rättsliga åtaganden med EU-organ. Klaganden hävdade bland annat att Hadea inte gav klaganden möjlighet att uttrycka sina synpunkter innan den registrerades i Edes.

Ombudsmannen konstaterade att beslutet att registrera klaganden i Edes inte nödvändigtvis påverkade klagandens rättsliga ställning och att klaganden i praktiken gavs möjlighet att lägga fram sina synpunkter. Ombudsmannen avslutade undersökningen med slutsatsen att det inte förelåg några administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen lade dock fram ett förslag till förbättring om att Hadea, när den informerar en enhet om iakttagelser mot den, också informerar den berörda enheten om sådana iakttagelser kan leda till att den registreras i Edes.