Bakgrunden till klagomålet

1. Detta ärende rör Europeiska kommissionens beslut att hålla inne betalningar inom ramen för ett bidragsavtal (bidragsavtalet) som ingåtts med klaganden.

2. Klaganden är ett italienskt företag. Den är aktiv inom utbildnings- och kultursektorerna samt i främjandet av social delaktighet och lokal utveckling. Sedan 2002 har klaganden deltagit i en rad EU-finansierade projekt som syftar till att stödja införandet av transeuropeiska e-tjänster på kulturområdet (eTEN-programmet) och göra digitalt innehåll i Europa mer tillgängligt (eContentplus-programmet). Under 2002 ingick klaganden bidragsavtal med kommissionen om följande projekt inom ramen för ovannämnda program: MICHAEL, EUROMUSE, Athena och JUDAICA EUROPEANA.

3. Den 19 februari 2009 informerade kommissionen klaganden om att den hade beslutat att genomföra en finansiell revision av de kostnadsredovisningar som klaganden lämnat in inom ramen för följande tre bidragsavtal mellan klaganden och kommissionen: MICHAEL, MICHAELPLUS och MINERVAPLUS. Klaganden informerades också om att revisorerna under sitt besök kunde besluta att granska andra projekt i vilka klaganden deltog som projektpartner och projekt i vilka klaganden deltog som underleverantör till andra projektpartner. Mellan den 10 mars och den 13 mars 2009 genomförde kommissionen revisionen i klagandens lokaler.

4. Den 3 februari 2010 informerade kommissionen samordnaren för MICHAEL-projektet om att den, i enlighet med artikel II.17.4 i bidragsavtalet för eTEN,”på grundval av slutsatserna från revisionerna kommer att vidta lämpliga åtgärder som den anser nödvändiga, inbegripet utfärdande av betalningskrav”. Den 14 april 2011 informerade kommissionen samordnaren för MICHAEL-projektet om att slutbetalningen hade godkänts och skulle göras till projektets partner. Kommissionen påpekade dock att betalningen till klaganden hade skjutits upp.

5. Den 8 februari 2010 informerade kommissionen samordnaren för projektet JUDAICA EUROPEANA, i vilket klaganden deltog som partner, om att den första delutbetalningen av förfinansieringen till klaganden sköts upp till dess att de slutliga revisionsresultaten var kända.

6. Den 17 maj 2010 informerade kommissionen samordnaren för EUROMUSE-projektet, där den klagande deltog, om att utbetalningarna till den klagande bör avbrytas tills det står klart vilka av dess kostnader som kan anses vara stödberättigande.

7. Den 14 juni 2010 informerade kommissionen samordnaren för Athena-projektet, i vilket klaganden deltog som partner, om att utbetalningen av förfinansiering till klaganden hade skjutits upp till dess att revisionen hade slutförts.

8. Genom en skrivelse av den 5 juli 2010 skrev klaganden till kommissionen och påpekade att den ännu inte hade fått information om resultatet av den revision som hade genomförts mer än ett år tidigare och att innehållandet av betalningarna orsakade klaganden allvarlig skada. Klaganden betonade också att det enligt uppgifter från kommissionens tjänstemän verkade som om beslutet att hålla inne betalningarna grundades på artikel 73.1 andra stycket i budgetförordningen, som rör betalningskrav [1]. Klaganden hävdade att denna bestämmelse inte var tillämplig i hans fall, eftersom inget betalningskrav hade utfärdats.

9. Genom en skrivelse av den 13 augusti 2010 svarade kommissionen klaganden och förklarade att den var tvungen att utföra olika ytterligare revisionsuppgifter i samband med de projekt och konsortier som klaganden deltog i. Dessa omständigheter förklarade förseningen med att skicka utkastet till revisionsrapport till klaganden. I kommissionens svar behandlades dock inte frågan om de inställda betalningarna.

10. Genom skrivelse av den 27 november 2010 skrev klaganden på nytt till kommissionen och påpekade att även om det inte hade konstaterats att klaganden hade gjort sig skyldig till något fel, hade betalningarna till klaganden blockerats. Klaganden betonade att det inte var förståeligt hur en organisation i en demokratisk regering skulle kunna straffas genom beslut som begränsar dess regelbundna finansiella flöde utan att det finns någon anklagelse mot den.

11. Den 15 december 2010 mottog klaganden utkastet till revisionsrapport och uppmanades att lämna synpunkter. Den 11 januari 2011 översände klaganden sina synpunkter till kommissionen och invände mot slutsatserna i rapporten.

12. Den 27 januari 2011 vände sig klaganden till ombudsmannen.

Föremålet för utredningen

13. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande påståenden och krav:

Påstående

(1) Kommissionen ställde in betalningar inom ramen för sitt bidragsavtal utan att informera den klagande om giltiga och adekvata motiveringar till detta.

Anspråk

Kommissionen bör antingen nu göra de betalningar som den hade ställt in eller lämna giltiga och tillräckliga motiveringar för att inte göra det.

14. I sina synpunkter på kommissionens yttrande (se punkt 15 nedan) framförde klaganden följande ytterligare påståenden som ombudsmannen beslutade att ta med i undersökningen:

(2) Genom att hålla inne betalningarna till klaganden åsidosatte kommissionen principen om likabehandling.

Stödjande argument:

i) Kommissionen vidtog säkerhetsåtgärder endast mot klaganden, men inte mot de andra granskade organisationer mot vilka samma klagomål framfördes.

ii) Kommissionen gav de andra granskade organisationerna möjlighet att skicka in ytterligare handlingar innan den mottog den slutliga revisionsrapporten, medan klaganden inte fick någon sådan möjlighet. Om kommissionen hade fått denna möjlighet är det möjligt att betalningarna inte skulle ha ställts in.

(3) Beslutet att hålla inne betalningarna inom ramen för de fyra projekten MICHAEL, EUROMUSE, ATHENA och JUDAICA, efter en revision av projekten MICHAEL, MICHAELPLUS och MINERVAPLUS som, med undantag för projektet MICHAEL, är olika projekt, utgjorde missbruk.

Utredningen

15. Den 14 mars 2011 bad ombudsmannen kommissionen att inkomma med ett yttrande om klagandens påstående och anspråk senast den 30 juni 2011. Kommissionens yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som klaganden skickade den 30 oktober 2011.

16. I sina synpunkter framförde klaganden ytterligare påståenden som anges i punkterna 2 och 3 ovan. Ombudsmannen beslutade att inkludera de två nya anklagelserna i undersökningen och bad kommissionen att avge ett kompletterande yttrande senast den 31 januari 2013. Kommissionens yttrande översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter, som klaganden skickade den 25 mars 2013.

17. I sitt kompletterande yttrande påpekade kommissionen att klaganden den 1 juni 2012 ingav en ansökan till tribunalen (mål T-234/12). Enligt kommissionen skiljer sig de argument som klaganden framfört i sin ansökan till tribunalen inte väsentligt från de påståenden som framförts i förevarande klagomål. Kommissionen drog därför slutsatsen att ombudsmannen, i enlighet med artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga och artikel 10.3 i Europeiska ombudsmannens genomförandebestämmelser, bör avsluta behandlingen av detta klagomål [2].

18. I sina synpunkter på kommissionens kompletterande yttrande påpekade klaganden att dess klagomål till ombudsmannen och dess ansökan till tribunalen har olika syften och syften. Klaganden hävdade närmare bestämt att även om klagomålet till ombudsmannen gällde kommissionens beslut att hålla inne betalningarna för projekten MICHAEL, EUROMUSE, ATHENA och JUDAICA, inriktades ansökan till tribunalen på resultatet av den finansiella revision som genomförts i samband med projekten MICHAEL, MICHAELPLUS och MINERVAPLUS och på de begäranden om återkrav som kommissionen antagit efter denna revision.

19. Klaganden underströk också att kommissionen inte hade informerat tribunalen om sitt beslut att delvis betala de belopp som skulle betalas för Athena- och JUDAICA-projekten. Enligt klaganden visade detta utelämnande tydligt att kommissionen ansåg att domstolsförfarandena och klagomålet till ombudsmannen hade olika föremål och var tydligt åtskilda.

Ombudsmannens analys och slutsatser

Inledande anmärkningar

20. I sina synpunkter på kommissionens kompletterande yttrande hävdade klaganden vidare att kommissionen inte hade behandlat ärendet i tid. Sökanden yrkade dessutom att kommissionen skulle hållas ansvarig för den ekonomiska förlust och den skada på dess anseende som den lidit till följd av att den inte erhållit betalningarna i tid.

21. Ombudsmannen har i detta avseende påpekat att enligt artikel 2.4 i Europeiska ombudsmannens stadga ska ett klagomål föregås av lämpliga administrativa förfaranden gentemot den berörda institutionen. I det aktuella fallet förefaller det inte som om klaganden redan har kontaktat kommissionen angående de frågor som lagts fram i dess ytterligare påstående och påstående. Ombudsmannen anser därför att det nya påståendet och yrkandet inte kan tas upp till prövning.

A. Förhållandet mellan förevarande anmärkning och talan vid domstolen

Ombudsmannens bedömning

22. Ombudsmannen noterar att enligt artikel 228 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt ska ombudsmannen genomföra undersökningar som hon finner motiverade, antingen på eget initiativ eller på grundval av klagomål som lämnats in till henne direkt eller genom en ledamot av Europaparlamentet, ”utom när de påstådda omständigheterna är eller har varit föremål för rättsliga förfaranden”. Ombudsmannen noterar också att det i artikel 2.7 i Europeiska ombudsmannens stadga anges att ”när ombudsmannen, på grund av pågående eller avslutade rättsliga förfaranden avseende de omständigheter som har lagts fram, måste förklara ett klagomål otillåtligt eller avsluta behandlingen av det, ska resultatet av eventuella undersökningar som han har utfört fram till den punkten lämnas in slutgiltigt.” Vidare, enligt artikel 10.3 i Europeiska ombudsmannens genomförandebestämmelser, ”om rättsliga förfaranden inleds i frågor som är under utredning av ombudsmannen, avslutar han ärendet. Resultatet av eventuella undersökningar som han har utfört fram till dess lämnas in utan ytterligare åtgärder.”

23. Det framgår av de uppgifter som kommissionen har lämnat att klaganden har vänt sig till tribunalen med avseende på vissa av dess avtalsförhållanden med kommissionen. Under dessa omständigheter måste ombudsmannen, mot bakgrund av ovannämnda bestämmelser och särskilt artikel 228 i EUF-fördraget, överväga om hon har rätt att fortsätta sin undersökning och, om så är fallet, om det finns skäl att göra det.

24. I sin ansökan till tribunalen begärde klaganden bland annat att domstolen skulle fastställa att den debetnota som kommissionen skickat inom ramen för MICHAEL-projektet efter revisionen av detta projekt inte var motiverad och att den ensidiga frysningen av betalningarna för Athena- och JUDAICA-projekten inte var rättsligt grundad [3]. Bland de grunder som klaganden åberopade till stöd för sina påståenden hävdade klaganden att slutsatserna från kommissionens revision inte var välgrundade och att den ensidiga frysningen av betalningarna för Athena- och JUDAICA-projekten inte var motiverad eller rättsligt motiverad av flera skäl [4]. Härav följer att det domstolsförfarande som inletts av klaganden bland annat avser kommissionens beslut att i) ställa in betalningarna för Athena- och JUDAICA-projekten och ii) utfärda en debetnota för MICHAEL-projektet.

25. Ombudsmannen noterar att de påståenden som klaganden framfört till henne alla rör kommissionens beslut att hålla inne betalningar inom ramen för projekten MICHAEL, EUROMUSE, Athena och JUDAICA.

26. Av ovanstående följer att de rättsliga förfarandena vid domstolen och klagomålet till ombudsmannen båda rör innehållandet av betalningar i Athena- och JUDAICA-projekten. Dessutom avser det rättsliga förfarandet även kommissionens beslut att utfärda en debetnota avseende MICHAEL-projektet. I detta avseende noterar ombudsmannen att både domstolen och ombudsmannen har ombetts att undersöka avtalsförhållandet mellan klaganden och kommissionen inom ramen för MICHAEL-projektet.

27. Ombudsmannen anser därför att hon inte har rätt att fortsätta sin undersökning när det gäller klagandens påståenden om Athena-, JUDAICA- och MICHAEL-projekten.

28. Det är riktigt att klaganden hävdade att målen och syftena med domstolsförfarandet och klagomålet till ombudsmannen skiljer sig åt. Detta påverkar dock inte ombudsmannens slutsats att i den mån klagandens påståenden rör projekten Athena, JUDAICA och MICHAEL skulle ombudsmannen, om hon skulle fortsätta sin undersökning, vara skyldig att undersöka samma sakförhållanden som föreligger vid domstolen, vilket hon inte har rätt att göra. Ombudsmannens slutsats påverkas inte heller av det faktum att kommissionen enligt klaganden informerade ombudsmannen, men inte revisionsrätten, om sitt beslut att delvis betala ut de belopp som klaganden var skyldig för Athena- och JUDAICA-projekten.

29. Ombudsmannen konstaterar slutligen att klagandens ansökan till tribunalen inte rör EUROMUSE-projektet. Ombudsmannen noterar emellertid också att om hon skulle fortsätta sin undersökning av denna fråga, skulle hon vara skyldig att undersöka avtalsförhållandet mellan klaganden och kommissionen om MICHAEL-projektet, vilket är den påstådda grunden för inställandet av betalningarna för EUROMUSE-projektet. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att hon inte har rätt att fortsätta sin undersökning av denna aspekt av klagandens påståenden.

B. Slutsats

På grundval av undersökningen av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande slutsats:

Ombudsmannen har inte rätt att fortsätta sin undersökning av klagandens påståenden.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Utfärdat i Strasbourg den 10 januari 2014

[1] Rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 av den 25 juni 2002 med budgetförordning för Europeiska gemenskapernas allmänna budget (EGT L 248, 2002, s. 1), numera ersatt av Europaparlamentets och rådets förordning (EU, Euratom) nr 966/2012 av den 25 oktober 2012 om finansiella regler för unionens allmänna budget och om upphävande av rådets förordning (EG, Euratom) nr 1605/2002 (EUT L 298, 2012, s. 1).

[2] För innehållet i de bestämmelser som citeras av kommissionen, se punkt 22 i detta beslut.

[3] Se EUT C 243, 2012, s. 22.

[4] Se EUT C 243, 2012, s. 23.