Ärendet gällde kommissionens avslag och den föreslagna återbetalningen av vissa kostnader i samband med verksamhet som lagts ut på underentreprenad inom ramen för en bidragsöverenskommelse inom sjätte ramprogrammet. Till följd av ombudsmannens undersökning beslutade kommissionen att inte återkräva kostnader på totalt nästan 87 000 euro. Kommissionen förklarade att den hade beslutat att ändra sitt ursprungliga beslut på grundval av att klaganden hade handlat i god tro och i enlighet med de råd som kommissionen själv hade gett.

Ombudsmannen välkomnade detta nya beslut. Hon ansåg dock att det var beklagligt att klaganden under flera år hade utsikter till en omfattande återbetalning av överhängande medel.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens begäran om en rättslig översyn av genomförandeorganet för utbildning, audiovisuella medier och kulturs beslut att avslå hans projekt från EU-finansiering inom ramen för Erasmus+-programmet. Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att kommissionen redan hade svarat klaganden. Hon ansåg därför att denna del av klagomålet hade avgjorts av institutionen. Hon undersökte även innehållet i kommissionens svar och ansåg att det var omfattande och rimligt. Hon beslutade därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens meddelanden om sina svårigheter med att lämna in ett bidragsförslag. På grund av tekniska problem kunde klaganden inte ansöka via kommissionens system Priamos. I stället lämnade den sitt förslag via e-post, som förblev obesvarat.

Ombudsmannen undersökte frågan och bad kommissionen att svara. I sitt svar bad kommissionen om ursäkt för att den inte hade svarat tidigare. Den uppgav att den inte kunde godta klagandens e-postansökan eftersom systemet hade fungerat korrekt och kommissionen inte hade kunnat identifiera några försök från klagandens sida att skicka förslaget via Primamos före tidsfristens utgång.

Ärendet gällde IMI:s hantering av en påstådd intressekonflikt i anbudsförfarandet för ett forskningsprojekt om risker och fördelar med ett vaccinationsprogram i Europa.

Klaganden, som var medlem i ett konsortium som deltog i förfarandet, hävdade att IMI inte hade tagit upp frågan om huruvida alla medlemmar i en utvärderingskommitté var opartiska. Klaganden hävdade att två medlemmar hade kopplingar till det vinnande konsortiet, vilket gav upphov till en intressekonflikt.

Ombudsmannen fann att IMI tillämpade de relevanta reglerna korrekt och fann inga bevis för orättvis behandling av förslaget från klagandens konsortium. Ombudsmannen fann därför att det inte förelåg något administrativt missförhållande i fråga om denna aspekt av klagomålet. Ombudsmannen övervägde vidare huruvida experter som befinner sig i en intressekonflikt med ett förslag bör tillåtas att utvärdera ett konkurrerande förslag. Ombudsmannen fann att eftersom de regler som IMI följde utarbetades av Europeiska kommissionen är inga ytterligare undersökningar av denna fråga motiverade inom ramen för detta specifika klagomål.

Denna utredning handlar om hur Europeiska läkemedelsmyndigheten (EMA) bör hantera ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar som innehåller information om läkemedels säkerhet och effekt. Det specifika fokuset ligger på allmänhetens rätt till tillgång till tre kliniska studierapporter om Humira, ett brett sålt antiinflammatoriskt läkemedel.

År 2013 beslutade EMA att ge allmänheten tillgång till dessa rapporter. Det läkemedelsföretag som säljer läkemedlet (AbbVie) inledde dock rättsliga förfaranden mot EMA, vilket ledde till att det föreslagna offentliggörandet av rapporterna blockerades. År 2014, innan domstolsförfarandet avslutades, ingick EMA och AbbVie ett utomrättsligt avtal genom vilket EMA skulle ge allmänheten tillgång till redigerade versioner av rapporterna. Ombudsmannen kontaktade EMA för att kontrollera om redigeringarna var motiverade. Efter denna kontroll var ombudsmannen inte övertygad om att alla redigeringar faktiskt var motiverade. Ombudsmannen inledde därefter, på eget initiativ och i allmänhetens intresse, en undersökning av EMA:s strategi för att ge allmänheten tillgång till handlingar.

Under utredningen framkom det att EMA, som svar på andra offentliga begäranden om tillgång till samma rapporter, hade släppt mycket fullständigare versioner av dem. Vissa redigeringar återstod dock.

Ombudsmannen godtog att vissa av dessa redigeringar var motiverade (på grund av behovet av att skydda personuppgifter). Men hon var inte övertygad om att andra redigeringar, som gjordes för att skydda kommersiella intressen, var motiverade. I dessa senare fall ansåg ombudsmannen att det sannolikt fanns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Som en allmän iakttagelse noterade ombudsmannen att om informationen i ett dokument har konsekvenser för enskilda personers hälsa (t.ex. information om ett läkemedels effektivitet) kommer allmänhetens intresse av att informationen lämnas ut i allmänhet att motverka alla påståenden om kommersiell känslighet. Folkhälsan ska alltid gå före kommersiella intressen.

När ombudsmannen avslutade undersökningen konstaterade han att EMA nu har gjort mycket stora framsteg med sin proaktiva öppenhetspolicy, som trädde i kraft i januari 2015. När det gäller vissa specifika delar av rapporterna ifrågasatte ombudsmannen dock EMA:s fortsatta beroende av skyddet av kommersiella intressen. I syfte att främja systemförbättringar lämnade ombudsmannen flera förslag till EMA om dess framtida praxis på detta område.

Ärendet gällde kommissionens beslut att inte godta vissa kostnader som redovisats av en partner i ett projekt som finansierats av EU. Kommissionens beslut innebar att slutbetalningen till konsortiet minskades med det belopp som denna partner hade erhållit i form av förfinansiering. Samordnaren hävdade att det var kommissionens skyldighet att återkräva de medel som felaktigt utbetalats till den berörda partnern.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen hade hanterat frågan korrekt eftersom den kunde ha inlett ett återkrav endast om det hade funnits en skuld till unionen. Fördelningen av finansieringen mellan projektpartnerna är en fråga av annan karaktär, där kommissionen inte har någon skyldighet att ingripa. Ombudsmannen fann därför att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde klagandens misslyckade ansökan om en stipendietjänst inom ramen för projektet för europeisk forskningsinfrastruktur för förintelsen, som finansierades genom sjunde ramprogrammet för forskning. Klaganden, en döv forskare, klagade till kommissionen över att beslutet att inte låta honom delta i stipendieprogrammet var diskriminerande och stred mot FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. Hon har därför beslutat att avsluta ärendet.

Klaganden, Rubinum, en spansk tillverkare/distributör av fodertillsatser, klagade till ombudsmannen över att Efsa hade åsidosatt sina processuella rättigheter i samband med utarbetandet av ett vetenskapligt yttrande från Efsa som ledde till att kommissionen förbjöd Toyocerin, en fodertillsats som används för att göda produktionsdjur.

Ombudsmannen undersökte frågan och bad klaganden att klargöra sina påståenden. På grundval av denna undersökning fann ombudsmannen att Efsa inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande i detta fall.

Klagomålet gällde kommissionens roll i förhållande till CAPITA, ett nätverk av sex europeiska länders forskningsmyndigheter som uppmuntrar gränsöverskridande forskningssamarbete. Capita fick EU-finansiering för att stödja samordningen av forskningsprogram. Klaganden uttryckte farhågor om att Capitas urval av projekt som skulle finansieras kanske inte hade gjorts på ett öppet, rättvist och opartiskt sätt. Ombudsmannen konstaterade att kommissionen är skyldig att agera när mottagare av EU-finansiering inte fullgör sina skyldigheter. I detta fall ansåg ombudsmannen dock att kommissionen agerade på lämpligt sätt för att försäkra sig om att projekten hade valts ut på ett öppet, rättvist och opartiskt sätt och att Capita inte hade missbrukat EU-medel. Hon avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gäller kommissionens handläggning av ett överträdelseklagomål om de italienska myndigheternas tillvägagångssätt när det gäller erkännande av utländska ingenjörskvalifikationer. Klagomålet härrörde från de italienska myndigheternas underlåtenhet att erkänna en mellanliggande kvalifikation som leder till en slutlig kvalifikation. Kommissionen konstaterade att de italienska myndigheterna inte följde tillämplig lagstiftning i klagandens fall. Eftersom det inte fanns någon fast och allmän förvaltningspraxis som stred mot unionsrätten beslutade kommissionen emellertid att inte inleda något överträdelseförfarande mot Italien. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att de italienska myndigheternas vägran att beakta kommissionens ståndpunkt i klagandens ärende tydde på en systemfråga som skulle ha förtjänat kommissionens ingripande, utan att vänta på att framtida problem av det slaget skulle uppstå. Hon föreslog därför en vänskaplig förlikning och föreslog att kommissionen skulle återuppta sin undersökning av klagandens överträdelseklagomål. Eftersom kommissionen i sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning i) uttryckligen angav att de nationella myndigheternas beslut i klagandens ärende var felaktigt, och ii) åtog sig att driva ärendet om den skulle få kännedom om andra liknande ärenden, drog ombudsmannen slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande och avslutade ärendet.

Genomförandeorganet för små och medelstora företag (Easme) förvaltar ett antal EU-program för Europeiska kommissionen, bland annat en del av ramprogrammet för forskning och innovation Horisont 2020, Cosme, Life och EHFF [1].