Klaganden uteslöts 2013 från ett uttagningsprov för rekrytering av handläggare på revisionsområdet som genomfördes av Europeiska rekryteringsbyrån (Epso). Han uteslöts på grund av att hans akademiska meriter inte var tillräckligt relevanta för den utlysta tjänsten. Klaganden påpekade i sitt klagomål till Europeiska ombudsmannen att flera sökande som hade antagits till samma uttagningsprov 2010 hade examensbevis som var desamma som, eller mindre relevanta än, hans examensbevis. Han hävdade att om de andra kandidaternas kvalifikationer var tillräckliga 2010 borde hans examensbevis vara tillräckligt även 2013.

Ombudsmannen undersökte frågan och konstaterade att 2013 års uttagningsprov var samma uttagningsprov som det som ursprungligen genomfördes 2010 och att samma kriterier för kvalifikationer bör tillämpas 2013 som 2010. Ombudsmannen konstaterade att Epso hade gjort sig skyldig till administrativa missförhållanden och rekommenderade Epso att be uttagningskommittén att se över sitt beslut om klagandens kvalifikationer.

Epso vägrade att godta ombudsmannens rekommendation utan att tillhandahålla

övertygande skäl för sin ståndpunkt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden.

Målet rörde handläggningen av en begäran om information om hur en nedladdningsbar version av en databas över rättspraxis som innehas av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) kan erhållas. Ombudsmannen undersökte frågan och bad EUIPO att bättre förklara sina skäl till varför den inte kunde tillmötesgå begäran. EUIPO:s förklaring var korrekt och rimlig. Ärendet avslutades således med konstaterandet att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde den klagandes uteslutning av Europaparlamentet från ett urvalsförfarande för forskningsadministratörer.

Ombudsmannen undersökte frågan och tog del av parlamentets akt.

På grundval av den information som erhållits under inspektionen fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden i parlamentet.

Ärendet rörde en begäran till kommissionen, från en av dess tidigare tjänstemän, om närmare upplysningar om ett eventuellt disciplinärt förfarande mot en annan tidigare tjänsteman vid kommissionen.

Kommissionen svarade att den inte kunde lämna ut de begärda upplysningarna. Kommissionen försökte också försäkra klaganden om att den hade att göra med den tidigare tjänstemannens ärende genom att vidta alla nödvändiga åtgärder.

Ombudsmannens undersökning av frågan inbegrep inspektioner av kommissionens akter rörande den tidigare tjänstemannen. Ombudsmannen konstaterade att även om institutionerna är skyldiga att upprätthålla en hög grad av öppenhet, hade kommissionen i förevarande fall rätt att anse att den inte kunde avslöja detaljer om sina handlingar avseende den tidigare tjänstemannen utan att skada det rättvisa genomförandet av förfarandet i allmänhet och den berörda tjänstemannens privatliv.

Ärendet avslutades således med konstaterandet att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klagomålet, som lämnades in av British Air Line Pilots' Association, gäller EU:s regler om flyg- och tjänstgöringstidsbegränsningar och vilokrav för kommersiella flygbolag. Det gäller närmare bestämt det sätt på vilket Easa hade genomfört sin process för att uppdatera dessa regler. Klaganden hävdade i) att vetenskaplig rådgivning borde ha haft en mer framträdande roll i regleringsprocessen, ii) att Easa hade underlåtit att tillhandahålla bevis på kvalifikationerna hos medlemmarna i den regelgivande gruppen och iii) att Easa inte hanterade frågor om intressekonflikter på ett adekvat sätt.

Ombudsmannen fann inga administrativa missförhållanden hos Easa när det gäller den vetenskapliga rådgivningens roll i lagstiftningsprocessen. När det gäller frågan om hur Easa hanterar eventuella intressekonflikter i de regelgivande grupperna konstaterade ombudsmannen att dess policy för att minska sådana konflikter när det gäller dess egen personal hade ändrats och att detta reviderade tillvägagångssätt nu tillämpas även på experter i de regelgivande grupperna. På grundval av detta drog ombudsmannen slutsatsen att hon inte behövde undersöka frågan ytterligare. Slutligen godtog Easa ombudsmannens rekommendation att ge klaganden anonymiserad information om medlemmarna i den regelgivande gruppen. Ombudsmannen avslutade därför ärendet och uppmuntrade Easa att anta en mer proaktiv strategi för att lämna ut information som den hade tillgång till om kvalifikationerna och sakkunskapen hos medlemmarna i den regelgivande gruppen. Hon påpekade också att hon överväger att undersöka frågor som rör det arbete som utförs av externa experter för vissa EU-byråer.

Ärendet gällde en begäran från ett norskt företag om allmänhetens tillgång till handlingar rörande kontakter mellan kommissionen och Italien i syfte att kontrollera om Italien respekterade rätten till fri rörlighet för varor, nämligen när det gäller begränsningar av användningen av ”snöstrumpor” (snöstrumpor är utformade för att tjäna samma syfte som snökedjor).

Begäran avslogs av kommissionen med motiveringen att ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva en pågående utredning. Ombudsmannen undersökte frågan. Tillgång till de begärda handlingarna beviljades sedan, vilket ledde till att ombudsmannen drog slutsatsen att frågan hade lösts av kommissionen.

Ärendet gällde en sökandes begäran om information om sina prestationer under ett urvalsförfarande och möjligheterna att lämna in ett klagomål mot uttagningskommitténs beslut. Europeiska unionens institut för värdepappersstudier tillhandahöll inte klaganden den begärda informationen, och klaganden vände sig därför till ombudsmannen och hävdade att det saknades insyn i urvalsförfarandet. Ombudsmannen undersökte frågan och drog slutsatsen att byrån, mot bakgrund av de ytterligare förklaringar som lämnades under undersökningen, inte kunde hitta några administrativa missförhållanden.

Målet rörde uteslutandet av en spansk medborgare från ett allmänt uttagningsprov på grund av att hon inte hade tillräckliga kunskaper i spanska. Klaganden avvisade denna förklaring och begärde en kopia av utvärderingsformuläret om sina språkkunskaper. Under ombudsmannens undersökning försåg kommissionen klaganden med de på förhand fastställda kriterier som användes för att poängsätta alla sökandes skriftliga prov och löste därmed denna del av klagomålet. Personaldomstolens senaste rättspraxis avseende sekretessen för utvärderingsformulären motiverade dessutom kommissionens vägran att lämna ut dem. Inga administrativa missförhållanden konstaterades därför när det gäller denna aspekt av ärendet.

Detta ärende gällde EU:s delegation i Armeniens påstådda olagliga och/eller orättvisa beslut att säga upp ett bidragsavtal avseende ett projekt som genomförts i Armenien och Jordanien, till nackdel för klaganden, en italiensk icke-statlig organisation som är verksam på området för utvecklingssamarbete. Efter en noggrann bedömning av alla fakta och argument drog ombudsmannen slutsatsen att delegationens förklaring till beslutet om uppsägning var ofullständig. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen, i sin tillsynsroll över EU:s delegationer, skulle ge klaganden en mer omfattande förklaring till skälen till att projektet avslutades.

Som svar på ombudsmannens förslag förklarade kommissionen att delegationen hade beaktat alla relevanta faktorer när den beslutade att säga upp avtalet. Kommissionen medgav dock att förklaringen till att bidraget avslutades kanske inte var tillräckligt uttömmande. Kommissionen vidarebefordrade därför till ombudsmannen en skrivelse som delegationen hade skickat till klaganden med en förklaring av alla de faktorer som den beaktade i sin bedömning.

Trots att klaganden uttryckte sitt missnöje med kommissionens svar på hennes förslag till vänskaplig förlikning ansåg ombudsmannen att kommissionen hade vidtagit åtgärder för att lösa frågan. Hon beslutade därför att avsluta ärendet.