Ärendet gällde kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar som rör utredningar om statligt stöd, i vilka personer hade erkänts som en ”berörd part” trots att de varken var stödmottagare eller konkurrent. Kommissionen grundade sin vägran att ge tillgång till handlingar på en allmän presumtion om icke-utlämnande och gjorde gällande att ett utlämnande av handlingar skulle undergräva syftet med dess undersökningar och de berörda företagens affärsintressen. Klaganden bestred kommissionens ståndpunkt. Närmare bestämt hävdade han att det skulle finnas ett övervägande allmänintresse av utlämnandet, det vill säga behovet av att granska kommissionens praxis att erkänna klagandena som ”berörda parter”. Klagomålet gav framför allt upphov till farhågor om att kommissionen skulle kunna tolka detta begrepp för snävt och därmed endast erkänna stödmottagare eller konkurrenter som ”berörda parter” som har rätt att inge ett klagomål.

På grundval av sin undersökning ansåg ombudsmannen att klaganden sökte statistisk information om kommissionens praxis snarare än tillgång till specifika handlingar. Mot bakgrund av detta lade ombudsmannen fram ett förslag till lösning och uppmanade kommissionen att behandla klagandens begäran som en begäran om information och att förse honom med relevant information om förfarandet för statligt stöd som skulle ta itu med de farhågor som han hade tagit upp.

Kommissionen godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav klaganden detaljerad information om sin praxis i samband med undersökningen av potentiellt olagligt statligt stöd, inbegripet information om urvalsärenden. Klaganden var nöjd med detta svar. Ombudsmannen välkomnade kommissionens positiva svar på hennes förslag till lösning och avslutade undersökningen.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att slutföra sin bedömning av ett överträdelseklagomål mot Spanien från 2018. Överträdelseklagomålet gällde de lagändringar som infördes 2014 i den spanska hamnlagen och den efterföljande förlängningen, av hamnmyndigheten på Balearerna, av giltighetstiden för koncessioner för att bedriva fritidsvattensportverksamhet på allmän plats i hamnen. I sitt överträdelseklagomål hävdade klaganden i huvudsak att nämnda lagstiftningsändringar och förlängningen av koncessionernas varaktighet av hamnmyndigheten på Balearerna stred mot artiklarna 49, 56 och 106 i EUF-fördraget.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade visat att den hade varit omsorgsfull och aktiv i ärendet och att den inte hade lämnat några övertygande skäl till varför den inte hade kunnat slutföra sin bedömning efter mer än sju år. Ombudsmannen ansåg att detta utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade att kommissionen skulle slutföra sin bedömning utan ytterligare dröjsmål. Ombudsmannen identifierade också problem med information som lämnats till klaganden och registerföring i samband med den EU Pilot-dialog som kommissionen förde med Spanien, och hon lade fram två motsvarande förslag till förbättringar i detta avseende.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen minskade risken för intressekonflikter i samband med ett jobb i den privata sektorn som en tidigare chef tog över. Den anställde, som tidigare hade varit anställd vid kommissionens konkurrensavdelning, flyttade till ett transnationellt [redigerat] företag som högre chef med ansvar för konkurrens- och regleringsfrågor, även för Europa. Innan den före detta anställde övergick till rollen i [det redigerade] bolaget hade han lämnat kommissionen och anslutit sig till en global advokatbyrå. Kommissionen hade godkänt flytten till advokatbyrån efter det att den tidigare anställde hade meddelat att han hade för avsikt att tillträda denna tjänst.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen, i samband med godkännandet av flytten till advokatbyrån, hade vidtagit åtgärder för att minska den risk som den tidigare anställde som arbetar med ärenden eller ärenden som skulle vara relevanta för jobbet hos advokatbyrån utgör. Kommissionens beslut att godkänna flytten till advokatbyrån innehöll också flera begränsningar. Till exempel förbjöds den före detta anställde att direkt eller indirekt arbeta med alla ärenden som omfattades av den före detta anställdes ansvar under tjänstgöringen, eller alla ärenden med direkt anknytning till dem. För att hjälpa den tidigare anställde att identifiera de fall som kan ge upphov till intressekonflikter när som helst efter det att han eller hon har lämnat sin tjänst har kommissionen inkluderat en förteckning över ärenden som den uppdaterat efter det att den anställde faktiskt har lämnat sin tjänst.

Ombudsmannens undersökning bekräftade att kommissionen, inom ramen för den tidigare anställdes efterföljande roll i [det redigerade] företaget, intog en stabil hållning för att bedöma huruvida konkurrensärenden som inte ingår i den ovannämnda förteckningen ändå skulle kunna leda till en intressekonflikt, eftersom de har samband med ärenden som den tidigare anställde hade varit ansvarig för. Ombudsmannen välkomnade detta tillvägagångssätt.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och drog slutsatsen att det inte förekom några administrativa missförhållanden i kommissionens hantering av riskerna för intressekonflikter i samband med tjänsten i fråga.