The case concerned the Commission’s refusal to give public access to documents related to State aid investigations, in which persons had been recognised as an ‘interested party’ despite being neither a beneficiary of the aid nor a competitor. In refusing access, the Commission relied on a general presumption of non-disclosure, arguing that the release of any document would undermine the purpose of its investigations and the commercial interests of the companies concerned. The complainant contested the Commission’s position. Specifically, he contended that there would be an overriding public interest in disclosure, that is, the need to scrutinise the Commission’s practice of admitting complainants as ‘interested parties’. In particular, the complaint raised concerns that the Commission might interpret this notion too narrowly, thereby recognising only beneficiaries or competitors as ‘interested parties’ entitled to lodge a complaint.

Based on her inquiry, the Ombudsman considered that the complainant sought statistical information about the Commission’s practice rather than access to specific documents. In light of this, the Ombudsman made a proposal for a solution, inviting the Commission to deal with the complainant’s request as a request for information and to provide him with relevant information about its State aid procedure that would address the concerns that he had raised.

The Commission accepted the Ombudsman’s proposal for a solution and provided the complainant with detailed information on its practice related to the investigation of potentially unlawful State aid, including information on sample cases. The complainant was satisfied with this reply. The Ombudsman welcomed the Commission’s positive response to her proposal for a solution and closed the inquiry.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att slutföra sin bedömning av ett överträdelseklagomål mot Spanien från 2018. Överträdelseklagomålet gällde de lagändringar som infördes 2014 i den spanska hamnlagen och den efterföljande förlängningen, av hamnmyndigheten på Balearerna, av giltighetstiden för koncessioner för att bedriva fritidsvattensportverksamhet på allmän plats i hamnen. I sitt överträdelseklagomål hävdade klaganden i huvudsak att nämnda lagstiftningsändringar och förlängningen av koncessionernas varaktighet av hamnmyndigheten på Balearerna stred mot artiklarna 49, 56 och 106 i EUF-fördraget.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen inte hade visat att den hade varit omsorgsfull och aktiv i ärendet och att den inte hade lämnat några övertygande skäl till varför den inte hade kunnat slutföra sin bedömning efter mer än sju år. Ombudsmannen ansåg att detta utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade att kommissionen skulle slutföra sin bedömning utan ytterligare dröjsmål. Ombudsmannen identifierade också problem med information som lämnats till klaganden och registerföring i samband med den EU Pilot-dialog som kommissionen förde med Spanien, och hon lade fram två motsvarande förslag till förbättringar i detta avseende.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen minskade risken för intressekonflikter i samband med ett jobb i den privata sektorn som en tidigare chef tog över. Den anställde, som tidigare hade varit anställd vid kommissionens konkurrensavdelning, flyttade till ett transnationellt [redigerat] företag som högre chef med ansvar för konkurrens- och regleringsfrågor, även för Europa. Innan den före detta anställde övergick till rollen i [det redigerade] bolaget hade han lämnat kommissionen och anslutit sig till en global advokatbyrå. Kommissionen hade godkänt flytten till advokatbyrån efter det att den tidigare anställde hade meddelat att han hade för avsikt att tillträda denna tjänst.

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen, i samband med godkännandet av flytten till advokatbyrån, hade vidtagit åtgärder för att minska den risk som den tidigare anställde som arbetar med ärenden eller ärenden som skulle vara relevanta för jobbet hos advokatbyrån utgör. Kommissionens beslut att godkänna flytten till advokatbyrån innehöll också flera begränsningar. Till exempel förbjöds den före detta anställde att direkt eller indirekt arbeta med alla ärenden som omfattades av den före detta anställdes ansvar under tjänstgöringen, eller alla ärenden med direkt anknytning till dem. För att hjälpa den tidigare anställde att identifiera de fall som kan ge upphov till intressekonflikter när som helst efter det att han eller hon har lämnat sin tjänst har kommissionen inkluderat en förteckning över ärenden som den uppdaterat efter det att den anställde faktiskt har lämnat sin tjänst.

Ombudsmannens undersökning bekräftade att kommissionen, inom ramen för den tidigare anställdes efterföljande roll i [det redigerade] företaget, intog en stabil hållning för att bedöma huruvida konkurrensärenden som inte ingår i den ovannämnda förteckningen ändå skulle kunna leda till en intressekonflikt, eftersom de har samband med ärenden som den tidigare anställde hade varit ansvarig för. Ombudsmannen välkomnade detta tillvägagångssätt.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och drog slutsatsen att det inte förekom några administrativa missförhållanden i kommissionens hantering av riskerna för intressekonflikter i samband med tjänsten i fråga.