Utfärdad i enlighet med artikel 4.1 i Europeiska ombudsmannens stadga ^[1]

Bakgrund till klagomålet

1. EU:s förvaltningsfond för nödåtgärder i Afrika inriktade på stabilitet och insatser mot de bakomliggande orsakerna till irreguljär migration och fördrivna personer (EUTFA) inrättades 2015 [2]. Program inom ramen för EUTFA genomförs i 26 partnerländer i tre regioner i Afrika. Under 2022 hade EUTFA mobiliserat nästan 456 miljoner euro i projekt i Libyen [3].

2. Dessa projekt omfattar frivilligt återvändande av migranter till deras ursprungsländer med återanpassningsstöd och evakuering av flyktingar och asylsökande från Libyen, direkt katastrofbistånd till flyktingar och utsatta migranter, samhällsstabiliserande verksamhet (t.ex. tillgång till utbildning för barn) och covid-19-stöd.[4] Det omfattar också projekt som rör gränsförvaltning [5].  

3. Kommissionen offentliggjorde att ”med tanke på de särskilda utmaningarna i det libyska sammanhanget använder EU tredjepartsövervakning för att kontrollera resultaten och respekten för principen om att inte vålla skada i förvaltningsfondens insatser i Libyen”.[6] Principen om att inte vålla skada [7] ”innebär inte att de drabbade befolkningarna och miljön skadas ytterligare”[8].

4. I april 2022 uppgav en företrädare för Europeiska kommissionen [9] vid ett möte i Europaparlamentets utskott för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor (LIBE-utskottet) att kommissionen införde tredjepartsövervakning av insatser i Libyen inom ramen för EUTFA, med särskild uppmärksamhet på att säkerställa respekten för principen om att inte vålla skada. Företrädaren tillade att ” hittills har uppdragstagaren inte rapporterat några överträdelser av principen om att inte vålla skada som har ett direkt samband med alla kostnader för [kommissionens] förvaltningsfondsprogram”.

5. I maj 2022 ansökte klaganden, en journalist, om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av kommissionen i enlighet med EU:s lagstiftning om tillgång till handlingar [10] för att kontrollera detta uttalande. Begäran omfattade e-postmeddelanden som skulle avslöja den externa uppdragstagarens identitet, rapporteringens omfattning, alla finansiella kostnader i samband med avtalet samt den ”rapport” som kommissionen hänvisade till under LIBE-utskottets sammanträde.

6. I juli 2022 nekade kommissionen tillgång till sex handlingar som den ansåg omfattades av begäran och åberopade skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser [11] och en pågående beslutsprocess [12].

7. Klaganden var missnöjd med kommissionens vägran att ge tillgång till handlingarna och begärde att kommissionen skulle ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”) i augusti 2022.

8. I oktober 2023, efter ombudsmannens medverkan [13], utfärdade kommissionen sitt slutliga beslut (bekräftande beslut) om begäran. Den räknade upp 14 handlingar som omfattades av begäran, däribland följande:

• Avtalet med den organisation som ansvarar för övervakningen, dess tillägg och bilagor, inklusive uppdragsbeskrivningen och bidragsansökan. 
• Två ”manualer” om mänskliga rättigheter och övervakning av att inte orsaka skada.
• Tre ”rapporter”: en med titeln ”HR Monitoring Inception Phase” och två med titeln ”HR Monitoring Interim Report”.

9. Kommissionen beviljade delvis tillgång till vissa handlingar, såsom det avtal som inrättade övervakningen och dess tillägg. Genom att vägra ytterligare tillgång åberopade kommissionen skyddet av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet [14] och internationella förbindelser [15] samt skyddet av personuppgifter [16] och uppdragstagarens kommersiella intressen [17].

10. Klaganden var missnöjd med den tillgång som mottagits och vände sig på nytt till ombudsmannen.

Utredningen

11. Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens vägran att ge bredare tillgång till de identifierade handlingarna. Eftersom klaganden inte invände mot redigeringen av personuppgifter i handlingarna omfattade ombudsmannens undersökning inte dessa redigeringar.

12. Under undersökningens gång granskade ombudsmannens undersökningsgrupp alla handlingar som kommissionen hade identifierat som handlingar som omfattades av begäran. Denna inspektion tydde på att det fanns ytterligare handlingar som eventuellt omfattades av begäran och som kommissionen inte hade identifierat. En ytterligare inspektion gjordes därför av ett urval av dessa dokument. Undersökningsgruppen granskade också dokumentationen om samrådet med entreprenören om begäran om allmänhetens tillgång.

13. Ombudsmannen gav kommissionen möjlighet att lämna ytterligare synpunkter på klagomålet, men fick endast vissa förtydliganden om begärans omfattning [18].

Argument som framförts

14. Kommissionens argument för att vägra en mer omfattande tillgång på grundval av skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet kan sammanfattas på följande sätt:

• Domstolen har slagit fast att unionsinstitutionerna har ett stort utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av huruvida ett utlämnande skulle kunna undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet.
• Dokumenten i fråga innehåller känslig information såsom uppdragstagarens identitet, platser där avtalet kommer att genomföras och den detaljerade metod som uppdragstagaren har utvecklat för att genomföra den finansierade verksamheten, inbegripet information om hur medlemmarna i det fältbaserade övervakningsnätverket kommer att fungera.
• Att lämna ut sådan information, och till och med entreprenörens enda identitet, skulle kunna underlätta attacker mot entreprenörens anställda, experter och det fältbaserade övervakningsnätverket i Libyen, med tanke på den instabila situationen i Libyen.
• Uppdragstagaren rådfrågades två gånger och varje gång uttrycktes säkerhetsproblem om handlingarna skulle lämnas ut.
• Ett fåtal dokument utarbetades av uppdragstagaren med hjälp av särskilda grafiska funktioner som logotyp, layout och typsnitt. Att lämna ut sådana handlingar skulle i sig kunna avslöja uppdragstagarens identitet, eftersom uppdragstagaren har offentliggjort andra handlingar med samma grafiska kännetecken.
•  Kontraktet innehåller skyldigheter för entreprenören att skydda sina anställda, experter och deras familjer i Libyen från fysiska risker. Ett utlämnande av handlingarna skulle kunna försätta uppdragstagaren i en situation där det skulle kunna undergräva dennes förmåga att fullgöra denna skyldighet.
• Kontraktet har förlängts. Uppdragstagarens verksamhet pågår således fortfarande (i oktober 2023 när det bekräftande beslutet antogs).

15. När det gäller risken för att undergräva de internationella förbindelserna med de libyska myndigheterna hävdade kommissionen att uppdragsbeskrivningen för kontraktet innehöll en detaljerad analys av den politiska situationen, säkerhetssituationen och människorättssituationen i Libyen. Denna information är inte allmänt tillgänglig och kan av de libyska myndigheterna uppfattas som otillbörlig kritik. Det förklarade också att EU har för avsikt att bistå landet i dess ansträngningar för en demokratisk, stabil och välmående stat genom Berlinprocessen under FN:s överinseende. Detta innebär att kommissionen måste upprätthålla goda förbindelser med de libyska myndigheterna och att ett utlämnande av sådana handlingar skulle undergräva dessa förbindelser.

16. När det gäller risken för att entreprenörens affärsintressen undergrävs hävdade kommissionen att handlingarna innehåller den bidragsansökan som entreprenören lämnat in och innehåller särskild know-how, strategi, insiderkunskap och annan specifik information med konkurrensvärde. Att lämna ut denna information skulle ge andra bidragssökande i framtida liknande ansökningsomgångar möjlighet att kopiera från dessa ansökningar och använda den för att stödja sina egna. Ett av dokumenten innehåller uppdragstagarens bankuppgifter som, om de lämnas ut, skulle kunna användas av it-brottslingar för illvilliga attacker.

17. Slutligen ansåg kommissionen att klaganden i den bekräftande ansökan inte hade visat ett allmänintresse av utlämnande som skulle uppväga skyddet av detta kommersiella intresse. Kommissionen kunde inte identifiera något allmänintresse som kunde åsidosätta uppdragstagarens kommersiella intresse. 

18. Klaganden framförde följande argument i den bekräftande ansökan, som upprepades i klagomålet till ombudsmannen:

• Vägran att ge tillgång är en oproportionerlig begränsning av medborgarnas rätt till största möjliga tillgång.
• Kommissionen är skyldig att respektera stadgan om de grundläggande rättigheterna [19] i all sin verksamhet, inbegripet fördelningen och övervakningen av EU-medel. Kommissionen bör se till att EU-medel inte stöder åtgärder som inte är förenliga med EU:s värden och rättigheter som erkänns i stadgan.
• EU-institutionerna måste ange konkreta och specifika skäl till varför beviljandet av tillgång till de begärda handlingarna skulle kunna undergräva de skyddade intressena. Risken för att intressena skadas måste rimligen kunna förutses och får inte vara rent hypotetisk.
• Kommissionens hänvisning till en ”svår situation i Libyen” är vag. Uttalandet att ett utlämnande skulle undergräva EU:s och dess ”genomförandepartners förmåga att bedriva forskning om mänskliga rättigheter” är också hypotetiskt. De begärda handlingarna hänvisar inte till någon förhandlingsparts ståndpunkt och ger inte uttryck för någon särskild åsikt från kommissionens sida om någon förhandlingsposition. Enligt EU:s rättspraxis [20] är en allmän hänvisning till den känsliga karaktären hos uppgifterna i sådana rapporter eller förhandlingarna med det berörda tredjelandet inte ett tillräckligt skäl för att vägra tillgång till handlingarna.
• Om endast en del av en begärd handling omfattas av ett undantag bör övriga delar av handlingen lämnas ut. Som EU-domstolarna har påpekat gör öppenhet det möjligt för medborgarna att delta närmare i beslutsprocessen. Detta gör det i sin tur möjligt för EU:s förvaltning att åtnjuta större legitimitet och bli effektivare och mer demokratiskt ansvarig inför allmänheten.
• Genom att vägra att erkänna att det föreligger ett allmänintresse av utlämnandet uppmanar kommissionen allmänheten att ta dess offentliga uttalanden till nominellt värde.

19. Klaganden hävdade också att den partiella tillgång som beviljats i det bekräftande skedet inte gav någon väsentlig information om den övervakning som utförts av entreprenören.

Ombudsmannens bedömning

a) Omfattningen av begäran om allmänhetens tillgång till handlingar

20. Inspektionen av de handlingar som enligt kommissionen omfattades av begäran tydde på att kommissionen kunde ha underlåtit att identifiera alla handlingar som var relevanta för begäran.

21. Det framgick tydligt av den ursprungliga begäran och dess sammanhang att klaganden begärde tillgång till ”rapporten” för att kontrollera kommissionens uttalande vid LIBE-utskottets sammanträde. Detta klargjordes ännu tydligare i den bekräftande ansökan: ”Min roll som journalist är delvis att kontrollera sanningshalten i sådana uttalanden.” Klaganden efterfrågade därför en rapport till stöd för kommissionens uttalande att uppdragstagaren inte rapporterade några överträdelser av principen om att inte vålla skada som hade ett direkt samband med alla kostnader för våra förvaltningsfondsprogram. Klaganden begärde med andra ord tillgång till handlingar som innehöll entreprenörens innehållsmässiga analys av den övervakning av de mänskliga rättigheterna som den hade utfört.

22. Ombudsmannens undersökningsgrupp fann att de ”rapporter” som kommissionen identifierat som sådana som omfattas av begäran (till vilka tillgång nekades) inte innehåller entreprenörens slutsatser, utan snarare beskriver hur den verksamhet som utförts under fullgörandet av kontraktet fortskrider.   

23. Undersökningsgruppen noterade vidare att uppdragsbeskrivningen (som bifogas kontraktet), som var helt redigerad, hänvisar till tre typer av rapporter som entreprenören ska utfärda för att presentera sina väsentliga resultat. Kommissionen hade inte identifierat dessa rapporter när den behandlade klagandens begäran om tillgång. På grundval av sin beskrivning ansåg ombudsmannen dock att de också kunde omfattas av begäran om tillgång. Ombudsmannen bad därför kommissionen att granska ett urval av dessa rapporter.

24. Inspektionen visade att dessa dokument innehåller uppdragstagarens analys och resultat i sak. Dessa rapporter i sak förefaller således vara vad klaganden letade efter när han hänvisade till ”rapporten” i sin begäran om allmänhetens tillgång.

25. Ombudsmannen anser därför att kommissionens bedömning av omfattningen av begäran om allmänhetens tillgång till handlingar var för snäv och inte ledde till att alla relevanta handlingar identifierades. Detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Ombudsmannen rekommenderar att kommissionen gör en ny sökning efter handlingar som omfattas av klagandens begäran och bedömer om dessa kan lämnas ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001. 

b) Det begränsade utlämnandet av de identifierade handlingarna

Handlingar som kan avslöja uppdragstagarens identitet på grund av dennes grafiska identitet

26. Efter att ha granskat de omtvistade handlingarna har många av dem (dvs. rapporter, fakturor och en handbok för övervakning och rapportering av mänskliga rättigheter)[21] entreprenörens grafiska identitet, såsom kommissionen har angett. Utöver entreprenörens logotyp, som lätt skulle kunna redigeras, verkar det troligt att det typsnitt som används och layouten är tillräckligt specifika för att offentliggörandet skulle kunna leda till att entreprenören identifieras. 

27. Frågan är därför om uppdragstagarens identitet bör skyddas i detta fall. Såsom klaganden hävdar är allmänhetens tillgång till handlingar en grundläggande rättighet och bör därför ges en vid tolkning.

28. Med hänsyn till unionsinstitutionernas stora utrymme för skönsmässig bedömning vid bedömningen av farhågor avseende den allmänna säkerheten enligt artikel 4.1 a i förordning 1049/2001 begränsades ombudsmannens undersökning emellertid till att fastställa huruvida kommissionen ”i det angripna beslutet gav rimliga förklaringar till hur tillgången till de omtvistade handlingarna konkret och faktiskt kunde undergräva skyddet för unionens allmänna säkerhet” och huruvida ”risken för detta undergrävande rimligen kunde förutses och inte var rent hypotetisk”[22].

29. Med tanke på att riskerna för den fysiska integriteten hos uppdragstagarens anställda och experter på fältet förefaller konkreta och realistiska mot bakgrund av de illustrationer som tillhandahållits anser ombudsmannen att det var rimligt att inte lämna ut dessa handlingar. 

Avtalet och tilläggen, inklusive kravspecifikationerna

30. De flesta av de återstående handlingar som kommissionen har identifierat visar inte uppdragstagarens visuella identitet. Dessa dokument omfattar avtalet om övervakning och dess tillägg, inklusive kravspecifikationerna i olika iterationer. 

31. Efter att ha granskat dessa dokument anser ombudsmannen att viktiga delar som har maskerats inte tycks innehålla känslig information i hela texten. Även om ombudsmannen i princip godtar kommissionens stora utrymme för skönsmässig bedömning när den åberopar undantaget för skydd av det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser, håller hon inte med om att den undanhållna informationen i sin helhet omfattas av dessa undantag.

32. När det till exempel gäller uppdragsbeskrivningen, som var helt maskerad, visade inspektionen att endast begränsade delar [23] kan avslöja specifik information om den planerade verksamheten (t.ex. platser, logistik eller experternas profil) och därmed kan ge upphov till oro för den allmänna säkerheten för entreprenörens personal. Det är oklart hur ett utlämnande av stora delar av detta dokument skulle ge upphov till sådana farhågor.

33. Ett avsnitt i mandatet innehåller en ganska detaljerad analys av situationen i Libyen [24] enligt kommissionens uppgifter. Detta är dock bara ett avsnitt i uppdragsbeskrivningen. Vidare slog domstolen fast att ”enbart det faktum att vissa handlingar innehåller information eller negativa uttalanden om den politiska situationen, eller skyddet av de mänskliga rättigheterna, i ett tredjeland inte nödvändigtvis innebär att tillgång till dem kan nekas på grund av att det finns en risk för att allmänintresset kan undergrävas.”[25] Mot bakgrund av detta och med tanke på handlingens innehåll är det inte klart hur stora delar av mandatet som, om de lämnas ut, skulle äventyra EU:s internationella förbindelser med de libyska myndigheterna.

34. När det gäller handboken om övervakning av och rapportering om mänskliga rättigheter [26] noterar ombudsmannen att detta dokument har ett neutralt typsnitt i motsats till den andra ”manual” som nämns ovan. Även om det hänvisas till uppdragstagarens identitet (som skulle kunna redigeras) innehåller dokumentet dessutom mestadels standardkunskap om mänskliga rättigheter och hur man dokumenterar och övervakar överträdelser i praktiken. Det mesta av innehållet är inte specifikt för Libyen eller projektet. Det är därför svårt att förstå hur ett utlämnande av väsentliga delar av denna handling skulle kunna undergräva den allmänna säkerheten och därmed varför kommissionen vägrade att ge tillgång till denna handling i dess helhet. 

Bidragsansökan

35. Kommissionen nekade tillgång till bidragsansökan - som bifogats avtalet och dess olika tillägg [27] - i sin helhet och åberopade skyddet för entreprenörens kommersiella intressen. Efter att ha granskat dokumentet bekräftar ombudsmannen att det innehåller viss information av kommersiellt värde. Det är också rimligt att anta att ett fullständigt offentliggörande kan skapa en orättvis fördel för framtida anbud [28], eftersom det innehåller insiderinformation, erfarenhet och know-how som skulle avslöja entreprenörens sakkunskap. I vissa delar sammanfattas emellertid endast de krav som anges i uppdragsbeskrivningen. Ombudsmannen drar därför slutsatsen att åtminstone vissa delar av denna handling kan lämnas ut utan att kommersiellt känslig information röjs.

36. Även om ett utlämnande av bidragsansökan i dess helhet skulle anses undergräva skyddet för entreprenörens kommersiella intressen, bör det ändå lämnas ut om det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. När kommissionen bedömde detta tog den inte hänsyn till allmänhetens intresse av att tillåta offentlig granskning av EU-finansierade projekt och mer specifikt hur deras potentiella inverkan på de mänskliga rättigheterna kommer att övervakas. Respekten för de mänskliga rättigheterna är ett av EU:s grundläggande värden [29] och medborgarna bör kunna ställa EU-institutionerna till svars för alla åtgärder som vidtas eller finansieras och som strider mot dessa värden. I detta specifika fall gällde övervakningen av de mänskliga rättigheterna dessutom EU-finansierade projekt i ett land där EU:s engagemang och potentiella inverkan på de mänskliga rättigheterna redan har varit föremål för offentlig kritik [30].

37. Mot bakgrund av ovanstående anser ombudsmannen att kommissionens vägran att ge bredare tillgång till kontraktet, tilläggen och motsvarande mandat samt bidragsansökan och den allmänna handboken om övervakning av de mänskliga rättigheterna utgör administrativa missförhållanden. Hon lämnar därför motsvarande rekommendationer nedan.

Rekommendationer

På grundval av ovanstående slutsatser lämnar ombudsmannen följande rekommendationer till Europeiska kommissionen:

• Kommissionen bör göra en ny sökning efter handlingar som omfattas av klagandens begäran om tillgång och bedöma om sådana ytterligare identifierade handlingar kan lämnas ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001.
• Kommissionen bör göra en ny bedömning av kontraktet, tilläggen, kravspecifikationerna och bidragsansökan samt handboken för övervakning av och rapportering om mänskliga rättigheter [31], i syfte att ge allmänheten ökad tillgång, och med beaktande av ombudsmannens iakttagelser i denna rekommendation.

Kommissionen och klaganden kommer att underrättas om denna rekommendation. I enlighet med artikel 4.2 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 4 juni 2024.

 

Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 4 mars 2024

 

[1] Finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC

[2] Den 12 november 2015 undertecknade Europeiska kommissionen, 25 EU-medlemsstater, Norge och Schweiz inrättandeavtalet för EUTFA. EUTFA får 73 % av sin finansiering från Europeiska utvecklingsfonden (EUF), 20 % från olika program inom ramen för EU:s allmänna budget och 7 % från bidrag från medlemsstaterna och andra givare: https://ec.europa.eu/trustfundforafrica/index_en#:~:text=Our%20mission,contribute%20to%20better%20migration%20management

[3] Se faktablad (februari 2022): https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/system/files/2022-03/EUTF_libya_en.pdf

[4] Se faktablad (februari 2022): https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/system/files/2022-03/EUTF_libya_en.pdf

[5] Se faktablad (februari 2022): https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/system/files/2022-03/EUTF_libya_en.pdf

[6] Se faktablad (februari 2022), s. 2: https://neighbourhood-enlargement.ec.europa.eu/system/files/2022-03/EUTF_libya_en.pdf

[7] Se, särskilt i det europeiska samförståndet om humanitärt bistånd, den gemensamma förklaringen från rådet och företrädarna för medlemsstaternas regeringar, församlade i rådet, Europaparlamentet och Europeiska kommissionen, ”Europeiskt samförstånd om humanitärt bistånd”, EUT C 25, 30.1.2008, s. 1, som finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?toc=OJ%3AC%3A2008%3A025%3ATOC&uri=uriserv%3AOJ.C_.2008.025.01.0001.01.ENG

[8] https://civil-protection-humanitarian-aid.ec.europa.eu/who/humanitarian-principles_sv#:~:text=Detta%20är också%20essential%20to,påverkade%20populationer%20och%20miljön%20.

[9] https://www.europarl.europa.eu/meetdocs/2014_2019/plmrep/COMMITTEES/LIBE/OJ/2022/04-20/1253993EN.pdf; Webbsändningen finns tillgänglig kl. 11.10: https://multimedia.europarl.europa.eu/en/webstreaming/libe-committee-meeting_20220421-0900-COMMITTEE-LIBE

[10] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar gäller följande: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/PDF/?uri=CELEX:32001R1049&from=EN

[11] I enlighet med artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.

[12] I enlighet med artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001.

[13] Se ärende 1996/2022/NH.

[14] I enlighet med artikel 4.1 a första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[15] I enlighet med artikel 4.1 a tredje strecksatsen i förordning 1049/2001.

[16] I enlighet med artikel 4.1 b i förordning 1049/2001.

[17] I enlighet med artikel 4.2 första stycket i förordning 1049/2001.

[18] Närmare bestämt klargjorde kommissionen att vissa handlingar som ursprungligen omfattades av begäran i det bekräftande skedet inte ansågs omfattas av tillämpningsområdet.

[19] Europeiska unionens stadga om de grundläggande rättigheterna, EUT C 326, 26.10.2012, s. 391–407. https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex%3A12012P%2FTXT.

[20] Förstainstansrättens dom av den 7 februari 2002, Aldo Kuijer/rådet, T-211/00, ECLI:EU:T:2002:30, punkterna 60 och 61.

[21] I det bekräftande beslutet identifierades dokumenten 2.2, 2.3, 5.1, 5.2, 6.1 och 6.2.

[22] Tribunalens dom i mål T-31/18, Izuzquiza/Frontex, EU:T:2019:815, punkterna 63–66, finns på https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=221083&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=759426

[23] Såsom i avsnitt 5.1 och 6 i kravspecifikationerna i dokumenten 1, 3.1 och 4.

[24] Avsnitt 1.3 ”Landsbakgrund” i kravspecifikationerna i dokumenten 1, 3.1 och 4.

[25] Förstainstansrättens dom av den 7 februari 2002, Aldo Kuijer/rådet, T-211/00, ECLI:EU:T:2002:30, punkterna 60 och 61, tillgänglig på: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=47741&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=758261

[26] Uppförd på förteckningen som dokument 2.1 av kommissionen i dess bekräftande beslut.

[27] I dokument 1, dokument 3.1 och 4 enligt förteckningen i det bekräftande beslutet.

[28] Tribunalens dom i mål T‐363/14, Secolux/kommissionen, EU:T:2016:521, punkterna 53–54, som finns på https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=898D8360DC106D08FCC843AD5C01851C?text=&docid=183581&pageIndex=0&doclang=en&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=757620.

[29] Artikel 2 i fördraget om Europeiska unionen, EUT C 326, 26.10.2012, s. 13–390, finns på: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A12012M%2FTXT

[30] Se t.ex. https://www.theguardian.com/world/2020/mar/12/revealed-the-great-european-refugee-scandal; Se även öppet brev från det civila samhället av den 2020 http://www.gisti.org/spip.php?article6388. 

[31] Uppförd på förteckningen som dokument 1, 2.1, 3, 3.1 och 4 av kommissionen i dess bekräftande ansökan.