Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar i samband med ett möte mellan Europeiska kommissionen och en tankesmedja som ägde rum 2014. Kommissionen beviljade delvis tillgång till två handlingar och nekade fullständig tillgång till en tredje handling. I samband med detta åberopade kommissionen det undantag från allmänhetens tillgång till handlingar som avser skyddet för den enskildes privatliv och integritet.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade de omtvistade handlingarna och bekräftade att maskeringarna omfattar personuppgifter. Ombudsmannen fann att det var rimligt för kommissionen att anse att klaganden inte hade lagt fram övertygande argument för varför det var nödvändigt för honom att få tillgång till de aktuella personuppgifterna. Kommissionen hade således fog för att vägra (fullständig) tillgång till de begärda handlingarna.

Ombudsmannen avslutade undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska kommissionen med anledning av farhågor om yrkesetik som framförts av medlemmar i den internationella övervakningsinsatsen i Albanien. Kommissionen identifierade en handling (en skrivelse) som omfattades av begäran och beviljade delvis tillgång till den. Den nekade tillgång till delar av skrivelsen på grundval av behovet av att skydda privatlivet och allmänintresset när det gäller EU:s internationella förbindelser.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade dokumentet och bekräftade att de delar som undanhållits innehåller personuppgifter och känslig information. Ombudsmannen ansåg att kommissionens argument som motiverade redigeringen av personuppgifter var rimliga. Hon konstaterade också att det inte var uppenbart fel av kommissionen att hävda att ett utlämnande av vissa känsliga delar av skrivelsen skulle undergräva EU:s internationella förbindelser med Albanien.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar till Europeiska kommissionen om återvändande eller avlägsnande av flyktingar, asylsökande eller migranter från Turkiet. Som svar angav kommissionen 27 handlingar som den nekade tillgång till i sin helhet. För sex av handlingarna nekades tillgång för att skydda de kommersiella intressena hos genomförandepartnern för det relaterade EU-finansierade projektet. För de återstående handlingarna åberopade kommissionen skyddet av allmänintresset när det gäller EU:s internationella förbindelser med Turkiet.

Klaganden bad kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). Eftersom kommissionen inte svarade inom de tillämpliga tidsfristerna vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens bekräftande ansökan. I avsaknad av ett bekräftande beslut, och i ett försök att föra ärendet framåt, begärde ombudsmannen att få ta del av de omtvistade handlingarna. På grundval av inspektionen delade ombudsmannen sin preliminära åsikt med kommissionen att vägran att bevilja tillgång till alla handlingar i sin helhet inte var motiverad.

Nästan ett år efter det att den bekräftande ansökan lämnades in svarade kommissionen genom att upprepa att ingen tillgång till någon av handlingarna kunde beviljas. Även om den inte längre förlitade sig på skyddet av genomförandepartnerns affärsintressen, ansåg den att tillgång måste nekas till alla handlingar för att undvika att äventyra EU:s internationella förbindelser med Turkiet. 

Eftersom kommissionen nu har besvarat klagandens bekräftande ansökan avslutade ombudsmannen ärendet. Hon kritiserade otvetydigt kommissionens betydande dröjsmål med att besvara klagandens begäran. Ombudsmannen upprepade också sina tvivel - som redan framförts i hennes preliminära synpunkter - om huruvida handlingarna innehåller känslig information genomgående. Eftersom ärendet rörde kommissionens underlåtenhet att i tid besvara allmänhetens begäran om tillgång till handlingar, vidhöll hon emellertid inte detta.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en handling som rörde ett EU-finansierat projekt i Turkiet om migrationshantering. Europeiska kommissionen identifierade en handling, en ekonomisk rapport, som den vägrade att lämna ut med motiveringen att ett utlämnande skulle kunna undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och EU:s internationella förbindelser.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade den omtvistade handlingen.

På grundval av inspektionen och med beaktande av det stora utrymme för skönsmässig bedömning som unionens institutioner har när det gäller att avgöra huruvida allmänintresset i fråga om allmän säkerhet och internationella förbindelser är hotat, fann ombudsmannen att kommissionens beslut att vägra tillgång inte var uppenbart felaktigt. Med tanke på att de allmänintressen som står på spel inte kan ersättas av ett annat allmänintresse som anses vara viktigare fann ombudsmannen inga administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar i samband med ett möte mellan företrädare för Tony Blair Institute for Global Governance (TBI) och två medlemmar av den ungerska kommissionsledamotens kansli den 19 juni 2024. Klaganden var särskilt intresserad av att veta om en viss företrädare för TBI, som klaganden ansåg vara en offentlig person som tidigare innehade ett offentligt ämbete, var närvarande vid mötet.

Kommissionen gav klaganden delvis tillgång till mötesrapporten och ett e-postmeddelande som den hade mottagit från TBI före mötet. Kommissionen har maskerat namnen på TBI:s företrädare. Kommissionen ansåg att de argument som framförts av klaganden inte var sådana att de visade att det fanns ett särskilt behov i allmänhetens intresse av att lämna ut dessa personuppgifter (”nödvändighet”). Oberoende av att det inte var nödvändigt ansåg kommissionen att ett utlämnande skulle undergräva de berörda personernas legitima intressen. När det gäller begäran om tillgång avseende en identifierad person svarade kommissionen att den varken kunde bekräfta eller förneka huruvida personen i fråga hade deltagit i mötet, eftersom även detta betraktades som personuppgifter.

Ombudsmannen fann att det var rimligt för kommissionen att anse att klaganden inte hade lagt fram tillräckliga argument för att det var nödvändigt att få personuppgifterna överförda till honom för ett specifikt ändamål av allmänt intresse. Ombudsmannen avslutade därför undersökningen och fann att inga ytterligare undersökningar var motiverade. Ombudsmannen noterade dock att kommissionen kunde ha samrått med TBI i frågan om att avslöja namnen på deras företrädare vid mötet, i syfte att undanröja all grund för offentlig spekulation, och lade fram ett motsvarande förslag.