- SV Svenska
Machine translations can contain errors potentially reducing clarity and accuracy; the Ombudsman accepts no liability for any discrepancies. For the most reliable information and legal certainty, please refer to the source version in English linked above.
For more information please consult our language and translation policy.
Bibehållande av ombudsmannainstitutionernas oberoende
Speech - Speaker Teresa Anjinho - City Nicosia - Country Cyprus - Date Thursday | 12 November 2026
Huvudanförande av Europeiska ombudsmannen Teresa Anjinho vid rundabordsdiskussionen om hotade ombudsmannainstitutioner under den regionala konferensen i Nicosia, Cypern
Kära kollegor, kära vänner,
Det har verkligen varit inspirerande att lyssna på diskussionerna vid denna konferens, och det gläder mig att få delta i dessa viktiga reflektioner.
Vi möts i en tid då geopolitiska omvälvningar, ekonomiska påtryckningar och digitala förändringar omformar våra samhällen och tvingar de styrande att anpassa sig i snabb takt.
I den andan har jag också snabbt anpassat mina kommentarer – några av dem mycket sent i går kväll. Så om jag pausar någon gång är det inte för dramatisk effekt – jag försöker bara dechiffrera min egen handstil.
Sådana tider påminner oss mer än någonsin om varför vår roll är viktig: att bevara demokratin och upprätthålla medborgarnas rättigheter.
Vi delar alla en enkel övertygelse: offentlig makt måste utövas rättvist, öppet och i folkets tjänst. Men vi vet också att vi bara kan ge den övertygelsen verklig mening om vi är helt oberoende.
Så i dag vill jag reflektera över tre saker: hur vårt oberoende kan undergrävas, hur vi kan bevara det och hur vi kan arbeta tillsammans – i alla våra nätverk, inklusive Europeiska ombudsmannanätverket som jag har privilegiet att samordna – så att vår kollektiva röst förblir stark och tydlig.
Låt mig börja med varför självständighet spelar så stor roll.
Det är det som ger trovärdighet åt vårt arbete och uppmuntrar människor att lita på oss. Det säkerställer att våra slutsatser följer bevisen, lagen och principerna om god förvaltning – inte preferenserna hos dem som vi granskar.
Och eftersom vi är en viktig del av kontrollerna och motvikterna i en sund demokrati är vårt oberoende inte bara en institutionell fråga. Det är avgörande för demokratin i sig.
Men hur säkert är detta oberoende i praktiken? Oberoendet kan undergrävas på många sätt – och inte alltid genom direkt politisk inblandning.
Ibland är trycket ekonomiskt eller operativt. Hur upprätthåller man oberoende om ett kontor är allvarligt underresurserat? Hur uppfyller man ett utvidgat mandat utan nödvändig personal och sakkunskap? Hur säkerställer man kontinuitet när utnämningen av en efterträdare försenas?
I kommissionens rapporter om rättsstatsprincipen dokumenteras några av dessa påfrestningar inom EU: budgetnedskärningar, avslag på motiverade begäranden om ytterligare resurser, bredare mandat utan motsvarande medel och förseningar i utnämningen av nya ombudsmän när ett mandat löper ut – och jag vet att många av er, långt utanför EU, erkänner dem alltför väl.
I andra fall är trycket mer direkt. Vissa kolleger har utsatts för påtryckningar för att kämpa för mänskliga rättigheter. Andra möter regeringar som är ovilliga att acceptera granskning eller rekommendationer som utmanar etablerad praxis.
Och det finns en annan dimension som vi inte bör förbise: hur vårt oberoende uppfattas. Vi måste förbli opartiska, även om vi naturligtvis känner empati med de klagande. Vi måste driva på en positiv förändring utan att uppfattas som politiska aktörer eller aktivister. Och vi måste vara beredda att försvara legitimiteten i vårt arbete när det ifrågasätts offentligt.
Dessa påtryckningar kan ta sig olika uttryck beroende på våra nationella förhållanden och institutionella arrangemang. Men de avslöjar en gemensam sårbarhet – och därmed en gemensam orsak.
Så, vad kan vi göra?
Till att börja med behöver vi starka institutionella skyddsåtgärder: tydliga rättsliga garantier, öppna utnämningsförfaranden, säkra mandat, tillräckliga och förutsägbara resurser och de befogenheter som krävs för att vi ska kunna utföra vårt arbete på ett effektivt sätt.
Men det räcker inte med enbart rättsliga garantier.
Oberoende är också något som vi bygger upp och demonstrerar varje dag genom vårt arbetes kvalitet och trovärdighet.
Det kräver att vi är rigorösa i våra utredningar, konsekventa i vårt resonemang, transparenta i våra förfaranden och rättvisa i våra kontakter med offentliga myndigheter. Det kräver att vi förklarar våra resultat tydligt, även när de är svåra eller impopulära.
Vi måste också vara ansvarsskyldiga. Självständighet innebär inte att vara bortom granskning. Tvärtom stärker öppenhet om våra metoder, beslut och resultat vår legitimitet.
Men det finns ytterligare en punkt som jag vill betona: ingen ombudsman ska behöva försvara sitt oberoende ensam. Regionalt genom AOM, globalt genom IOI, i hela EU genom ENO. Vart och ett av våra nätverk bär sin egen historia, sin egen geografi och sina egna styrkor. Ingen av dem ersätter de andra. Tillsammans bildar de ett solidariskt nät som ingen enskild institution kan väva på egen hand.
Jag välkomnar beslutet att föra upp samarbete och solidaritet mellan våra institutioner på dagordningen för denna konferens – och jag tackar AOM, också vår värd, för att så troget ha förkroppsligat denna anda över Medelhavet. En region där så många av våra utmaningar möts.
Låt mig tala om nätverket jag känner inifrån. Jag gör det inte för att hålla upp det som en modell, utan för att dela en erfarenhet bland många – i hopp om att det resonerar med din och att din kan berika vår.
Som samordnare för ENO – en uppgift som jag är oerhört stolt över – vill jag hylla det som vi har byggt upp under de senaste tre årtiondena.
För några veckor sedan offentliggjorde vi, tack vare bidragen från ENO:s kontor i hela EU, en rapport med anledning av vårt 30-årsjubileum.
Det visar att EU-rätten, trots våra olika storlekar och mandat, är den röda tråd som binder oss.
Vi har byggt upp en gemenskap av expertis, erfarenhet och gemensamma värderingar. Inom ENO anser jag att vi nu bör utnyttja denna gemenskap i större utsträckning. Jag ser – åtminstone – tre sätt att göra detta, och jag misstänker att många av er, även i andra nätverk, ställer samma frågor.
För det första bör vi göra Europeiska ombudsmannanätverket till ett starkare forum för att skydda det institutionella oberoendet.
Med utgångspunkt i våra diskussioner vid ENO-konferensen i Bryssel i november förra året skulle vi kunna utveckla en mer systematisk strategi för ömsesidigt stöd: tidig dialog när en av våra institutioner utsätts för påfrestningar, Ett utrymme för att utbyta erfarenheter, identifiera nya hot och diskutera hur man bäst kan reagera. och utbyten om utnämningsförfaranden, budgetarrangemang, rättsliga skyddsåtgärder och de praktiska utmaningarna med otillbörlig inblandning.
Och när så är lämpligt skulle vi kunna erbjuda kollektivt stöd när en medlemsinstitutions oberoende ifrågasätts – genom uttalanden, dialog med relevanta europeiska organ eller andra former av solidaritet.
Jag skulle vilja att vi ser ENO som ett slags system för tidig varning och ömsesidigt stöd.
För det andra skulle vi också kunna använda ENO mer systematiskt för praktiskt samarbete.
Vi levererar redan.
I år inledde vi två nya gemensamma utredningar. Den ena gäller EU:s varningssystem för livsmedelssäkerhet och den andra, som leds av den slovenska ombudsmannen, ägnar sig åt EU:s klimatlagstiftning.
Men det finns mer potential att utforska: utbyte av utredningsmetoder, sakkunskap och utbildning, utveckla utbyten mellan våra anställda, och identifiera frågor där ett samordnat arbete skulle kunna ge större resultat än enskilda åtgärder.
Detta stärker också oberoendet. Ju mer expertis vi delar, desto starkare blir våra institutioner och desto bättre rustade är vi för att granska förvaltningar som är verksamma över gränserna.
För det tredje bör vi utveckla en starkare kollektiv röst.
Det finns europeiska och internationella institutioner som spelar en viktig roll för att skydda ombudsmannainstitutionernas oberoende, däribland Venedigkommissionen.
Vi bör utnyttja dessa förbindelser bättre och tala med en röst när gemensamma principer står på spel – även i samförstånd med IOI eller AOM, när så är lämpligt.
Europeiska ombudsmannanätverket kan också ge större synlighet åt de utmaningar som enskilda medlemmar står inför och föra in dem i den europeiska debatten om demokrati och rättsstatsprincipen.
Det betyder inte att vi alla ska tala på exakt samma sätt. Vår styrka ligger just i vår mångfald. Men när det gäller den grundläggande betydelsen av oberoende bör vi kunna stå enade.
Enkelt uttryckt är det dags att tänka på våra nätverk mer strategiskt: en gemenskap som kan stärka var och en av våra institutioner, förstärka vårt inflytande och erbjuda en skyddande sköld till alla kontor i svårigheter.
Inget av detta tillhör ett enda nätverk. De påfrestningar vi står inför känner inga gränser, och inte heller vår solidaritet. Jag skulle varmt välkomna ett närmare utbyte mellan ENO, AOM och våra partner utanför Europa, så att vi lär av varandra snarare än parallellt.
Så låt detta bli en samlande uppmaning – för vart och ett av de nätverk som finns representerade här och för alla oss som delar denna uppmaning.
Jag har tidigare sagt att ombudsmän är optimister i hjärtat. Annars skulle vi inte kunna göra vårt jobb. Vi tror på ett samhälle där människor kan förvänta sig att makten utövas rättvist, att deras klagomål tas på allvar och att institutionerna ställs till svars.
Vårt oberoende tjänar denna tro. När vi stärker den stärker vi de demokratiska institutionernas trovärdighet. När vi samarbetar över gränserna och stöder varandra gör vi skyddet av rättigheter mer konsekvent och effektivt.
Vi behöver varandra mer än någonsin för att stärka vår roll när det gäller att försvara demokratisk samhällsstyrning, skydda det oberoende som gör vårt arbete möjligt och hämta styrka från vår kollektiva motståndskraft – här i Medelhavsområdet, i hela Europa och utanför.
Cypern är hem för olivträd som har stått i århundraden, genom torka, stormar och förändrade tider. Djupa rötter, tålmodig styrka och en symbol för fred: en passande beskrivning av vad en ombudsmannainstitution bör vara.
Tack så mycket.