Bakgrund till klagomålet

1. Klaganden arbetar i Luxemburg och är bosatt i Frankrike.

2. Den 2 augusti 2016 lämnade klaganden in ett överträdelseklagomål mot Frankrike till Europeiska kommissionen (CHAP(2016)02580). Där uttryckte han oro över att han är skyldig att betala sociala avgifter för hyresinkomster och kapital i Frankrike, trots att han omfattas av den luxemburgska lagstiftningen om social trygghet där han är anställd. Detta innebär att han är skyldig att betala sociala avgifter i två EU-medlemsstater. Han hävdade därför att den relevanta franska lagstiftningen stred mot unionsrätten, särskilt mot bakgrund av EU-domstolens dom i målet De Ruyter [1].

3. Det följer av domen i målet De Ruyter från 2015 att avdrag för sociala avgifter från inkomsten [2] för personer som, trots att de är bosatta i Frankrike, omfattas av lagstiftningen om social trygghet i en annan medlemsstat, är oförenligt med förbudet mot sammanträffande av lagstiftningar om social trygghet.

4. Den 14 oktober 2016 svarade kommissionen klaganden. Kommissionen förklarade att den redan hade inlett ett överträdelseförfarande i ärendet genom en formell underrättelse i juni 2015 (nr 4168/2013). Kommissionen angav att de franska myndigheterna, till följd av domstolens dom i målet De Ruyter och kommissionens formella underrättelse, hade vidtagit åtgärder för att återbetala de belopp som hade uppburits i strid med unionsrätten. Kommissionen förklarade också att de franska myndigheterna nyligen hade ändrat hur de tillämpade sina skatteregler. I detta sammanhang noterade kommissionen att den hade inlett en dialog med de franska myndigheterna om dessa nya regler. Den betonade att överträdelseförfarandet fortfarande pågick och att kommissionen ännu inte hade fattat något beslut om huruvida den nya franska lagstiftningen var förenlig med unionsrätten.

5. Den 15 maj 2017 skickade klaganden ett e-postmeddelande till kommissionen med en fråga om läget i hans klagomål.

6. Den 23 maj 2017 svarade kommissionen klaganden. Sökanden upprepade att överträdelseförfarandet fortfarande pågick och att kommissionen kände till hans argument.

7. Den 13 oktober 2017 vände sig klaganden till ombudsmannen.

Utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av följande aspekt av klagomålet:

Kommissionen underlät att vidta åtgärder med anledning av Frankrikes överträdelse av EU-rätten, eftersom klaganden hade lämnat in sitt klagomål i augusti 2016.

9. Under undersökningens gång inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp kommissionens ärendeakt om överträdelseförfarandet i fråga. Ombudsmannens beslut tar hänsyn till parternas argument och synpunkter.

Ombudsmannens bedömning

10. Ombudsmannen noterar att klaganden för närvarande betalar vissa sociala avgifter i två EU-medlemsstater, nämligen i Frankrike och Luxemburg. Klaganden uppmärksammade kommissionen på denna fråga i augusti 2016. Det aktuella överträdelseförfarandet pågår dock fortfarande. Ombudsmannen förstår att denna situation är frustrerande för den klagande. Hon noterar också att överträdelseförfarandet är viktigt för honom och många andra EU-medborgare, som omfattas av den franska lagstiftningen i fråga.

11. Med detta sagt noterar ombudsmannen att artikel 258 i fördraget om Europeiska unionens funktionssätt (EUF-fördraget) tillhandahåller en mekanism genom vilken kommissionen kan försöka säkerställa att medlemsstaterna tillämpar EU-lagstiftningen korrekt. Enligt väletablerad rättspraxis [3] har kommissionen ett stort utrymme för skönsmässig bedömning när det gäller att besluta när och hur den ska agera i överträdelseförfaranden mot en medlemsstat. Ombudsmannen har konsekvent ansett att hennes roll i sådana fall är begränsad till att kontrollera om kommissionen har agerat omsorgsfullt och i enlighet med principerna om god förvaltning. Denna roll kan till exempel omfatta en översyn av huruvida kommissionen har vidtagit åtgärder utan dröjsmål.

12. Vid inspektionsmötet var ombudsmannens undersökningsgrupp övertygad om att kommissionen har agerat utan dröjsmål sedan överträdelseförfarandet inleddes i juni 2015. Sedan dess har kommissionen fört en ständig dialog med de franska myndigheterna för att lösa den aktuella frågan. Utredningsgruppen var övertygad om att överträdelseförfarandets långa varaktighet beror på att ärendet i fråga är mycket komplext. Utredningen har därför inte visat på några administrativa missförhållanden. Med tanke på att tusentals medborgare har samma oro som den klagande uppmanar ombudsmannen kommissionen att driva frågan med kraft.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Kommissionen har inte gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 16 maj 2018

[1] Mål C-623/13, de Ruyter (2015), ECLI:EU:C:2015:123.

[2] Inkomst oavsett om den kommer från ett anställningsförhållande eller från tillgångar.

[3] Se domstolens dom i mål C-247/87, Star Fruit/kommissionen [1989], ECLI:EU:C:1989:58, punkt 11.