Bakgrunden till påståendet

1. Klaganden, som förefaller vara tjeckisk medborgare, anser att ett vägbyggnadsprojekt i Tjeckien ("Prags ringväg") kränker hans rättigheter och medborgarnas rättigheter i allmänhet. I detta sammanhang har klaganden redan kontaktat Europeiska kommissionens generaldirektorat för regionalpolitik (GD Regional- och stadspolitik) vid flera tillfällen.

2. Den 18 september 2008 bad klaganden GD Regional- och stadspolitik om tillgång till all korrespondens som den från och med den 1 januari 2007 hade haft med det tjeckiska transportministeriet (inklusive chefen för Zlin-regionen, företrädare för regionen Södra Mähren, staden Prag och Tjeckiens ständiga representation i Bryssel) om klagomål och andra inlagor rörande vägbyggnadsprojekt i Tjeckien. Dessa inkluderade Prag ringväg R1, den så kallade "Hitler motorvägen" R43, länken mellan Brünn och Wien, R49, R55, Znojmo bypass, D3 och tekniskt stöd för R1 och R52. Klaganden förklarade att begreppet ”korrespondens” också var avsett att omfatta inbjudningar till förhandlingar, förteckningar över personer som var närvarande vid förhandlingarna och anteckningar från sådana förhandlingar. Denna begäran om tillgång gjordes på grundval av Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar [1] (nedan kallad förordning 1049/2001).

3. Den 20 november 2008 lämnade klaganden in en bekräftande ansökan om tillgång till handlingar.

4. Den 27 februari 2009 skickade klaganden en påminnelse till GD Regionalpolitik.

5. Den 3 april 2009 försåg kommissionen klaganden med ett antal kopior av skrivelserna och underrättade honom om att den hade delgett honom all korrespondens med de tjeckiska myndigheterna.

6. Enligt klaganden var detta påstående felaktigt. I detta sammanhang hänvisade han till skrivelser från GD Regionalpolitik av den 26 maj och den 25 juni 2008, av vilka kopior (enligt själva skrivelserna) vidarebefordrades till det tjeckiska transportministeriet, och ytterligare en skrivelse av den 6 augusti 2008, enligt vilken GD Regionalpolitik hade vidarebefordrat omkring 50 klagomål till de tjeckiska myndigheterna. Klaganden hänvisade också till två skrivelser av den 20 februari och den 12 juni 2008, som GD Regionalpolitik hade skickat till borgmästaren i en kommun i Prag och kopierat till det tjeckiska transportministeriet.

7. Klaganden noterade också att GD Regionalpolitik hade informerat honom om att det inte (eller ännu inte) kunde behandla ett klagomål som han hade riktat till det och att allt det kunde göra var att vidarebefordra det till de tjeckiska myndigheterna för att "sensibilisera" dem om den relevanta frågan. Han gjorde gällande att han därför önskade få tillgång till de skrivelser i vilka kommissionen hade gjort detta.

8. Klaganden påpekade att Europeiska datatillsynsmannen (nedan kallad datatillsynsmannen) i ett beslut som antogs den 22 september 2008 ansåg att kommissionen hade brutit mot dataskyddsreglerna genom att till de tjeckiska myndigheterna vidarebefordra ett klagomål som han hade lämnat in till den. Han hävdade att han därför borde få tillgång till kommissionens skrivelser om de ovannämnda 50 klagomålen tillsammans med anonymiserade versioner av de senare.

9. Klaganden misstänkte dock att kommissionen helt enkelt hade vidarebefordrat de relevanta klagomålen utan några synpunkter och utan att "känsliggöra" de tjeckiska myndigheterna. Enligt honom skulle detta visa att kommissionen inte hade uppfyllt sina skyldigheter i fråga om de vägbyggnadsprojekt som ingår i det transeuropeiska nätet.

Prövningens föremål

10. I sitt klagomål framförde klaganden i huvudsak följande påstående:

Kommissionen har inte på ett korrekt sätt och inom de tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001 behandlat både hans begäran om tillgång och hans bekräftande ansökan om tillgång till all den korrespondens som GD Regionalpolitik hade haft med det tjeckiska transportministeriet från och med den 1 januari 2007 (inklusive chefen för Zlinregionen, företrädare för regionen Södra Mähren, staden Prag och Tjeckiens ständiga representation i Bryssel) och som rörde klagomål och andra inlagor om vägbyggnadsprojekt i Tjeckien, inklusive ringleden R1 i Prag, den så kallade Hitlermotorvägen R43, förbindelsen mellan Brünn och Wien, R49, R55, förbifartsleden Znojmo, D3 och tekniskt stöd för R1 och R52.

I detta sammanhang hävdade klaganden att i) inget mottagningsbevis hade skickats för hans ursprungliga begäran av den 18 september 2008, ii) Denna begäran behandlades inte inom den tidsfrist som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001. iii) Det har inte skickats något mottagningsbevis för hans bekräftande ansökan av den 20 november 2008. iv) Denna bekräftande ansökan behandlades inte inom den tidsfrist som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001. v) Det framgick att GD Regionalpolitik inte hade beviljat tillgång till alla relevanta handlingar. och vi) GD Regionalpolitiks skrivelse av den 3 april 2009 informerade honom inte om möjligheterna att överklaga enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001.

11. Enligt artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 ska ansökningar om tillgång behandlas inom 15 arbetsdagar efter registreringen. Om denna tidsfrist inte respekteras har medborgarna möjlighet att lämna in en bekräftande ansökan. Detta är vad klaganden gjorde i det aktuella fallet. Under dessa omständigheter ansåg ombudsmannen att det inte fanns något behov av en undersökning av led ii, dvs. den påstådda förseningen när det gäller behandlingen av den ursprungliga begäran om tillgång.

12. I sina synpunkter på kommissionens yttrande föreslog klaganden att hans ansökan om tillträde av den 18 september 2008 också omfattade ”alla klagomål rörande vägprojekt i Tjeckien”. Detta framgick dock inte av ordalydelsen i denna begäran. I en skrivelse av den 14 augusti 2009 informerade kommissionen klaganden om att hans begäran om tillgång till dessa klagomål skulle behandlas separat. I en skrivelse av den 26 november 2009 informerade ombudsmannen därför klaganden om att denna aspekt inte skulle behandlas i den aktuella undersökningen och att han, om han ville klaga på denna aspekt, skulle behöva lämna in ett separat klagomål, där han tydligt angav föremålet för sitt nya klagomål och lade fram relevant bevisning.

13. I sina synpunkter hävdade klaganden vidare att kommissionen hade brutit mot dataskyddsreglerna genom att till de tjeckiska myndigheterna vidarebefordra ett klagomål som han hade lämnat in till den. Han betonade att kommissionen fortfarande inte hade bett om ursäkt för denna överträdelse av dataskyddsreglerna. Som nämnts ovan ansåg datatillsynsmannen i ett beslut som antogs den 22 september 2008 att kommissionen hade brutit mot dataskyddsreglerna genom att vidarebefordra klagomålet till de tjeckiska myndigheterna. Ombudsmannen behöver därför inte behandla denna fråga. Med tanke på att Europeiska datatillsynsmannen redan har behandlat ärendet i sak anser ombudsmannen inte heller att det behövs några åtgärder från hans sida när det gäller klagandens åsikt att kommissionen borde ha bett om ursäkt för denna överträdelse av dataskyddsreglerna.

14. I sina synpunkter noterade klaganden att ombudsmannen, trots att den redan hade framfört flera kritiska anmärkningar om hur den hade behandlat klagandens begäran, inte hade bett om ursäkt. Ombudsmannen noterar att ingen sådan ursäkt verkar ha begärts i de fall som gav upphov till dessa kritiska anmärkningar (klagomål 3085/2008/GG och 1202/2009/GG). Det bör vidare noteras att ombudsmannen uppmanar alla institutioner att ge honom uppföljningskommentarer om eventuella kritiska anmärkningar som han riktar till dem. Institutionernas reaktion på dessa kritiska anmärkningar bedöms av ombudsmannen i en årlig rapport som finns tillgänglig på ombudsmannens webbplats. Ombudsmannen anser därför att det inte finns något behov av ytterligare undersökningar av denna aspekt av ärendet i detta sammanhang.

Frågeställningen

15. Klagomålet ingavs den 6 maj 2009. Den 7 maj 2009 inkom klaganden med ytterligare bevisning rörande sitt klagomål.

16. Klaganden hade tidigare lämnat in ett annat klagomål (klagomål 3085/2008/GG) och begärt att det skulle behandlas konfidentiellt. Som svar på en fråga om detta i förevarande mål begärde klaganden sekretess för sin adress och e-postadress, men inte för sitt namn. Han föreslog vidare att ombudsmannen noggrant skulle hantera den (privata) e-postadressen till en tjeckisk minister som nämndes i hans klagomål. Mot bakgrund av ovanstående beslutade ombudsmannen att det var lämpligt att behandla klagomålet som konfidentiellt i sin helhet.

17. Den 18 maj 2009 bad ombudsmannen kommissionen om ett yttrande över detta klagomål.

18. Kommissionen översände det engelska originalet av sitt yttrande den 5 november. I detta yttrande förklarade kommissionen att klaganden hade skickat tre skrivelser till kommissionen, samtliga daterade den 20 november 2008, men att ingen av dem utgjorde en bekräftande ansökan avseende den ursprungliga ansökan om tillgång av den 18 september 2008. Den 6 november 2009 uppmärksammade ombudsmannen kommissionen på att detta antagande var felaktigt, eftersom klaganden den 20 november 2008 skickade en fjärde skrivelse till kommissionen som utgjorde en bekräftande ansökan avseende den ursprungliga ansökan om tillgång av den 18 september 2008. Den 17 november 2009 lade kommissionen fram en rättelse tillsammans med den tyska översättningen av sitt yttrande.

19. Yttrandet översändes till klaganden med en uppmaning att inkomma med synpunkter. Den 18 november 2009 inkom klaganden med sina synpunkter.

20. Den 26 november och den 1 december 2009 bad ombudsmannen kommissionen om ytterligare information om detta ärende. Kommissionen skickade sitt svar den 19 mars 2010. Detta svar skickades också till klaganden, som lade fram sina synpunkter den 13 maj 2010.

Ombudsmannens analys och slutsatser

A. Påstående om underlåtenhet att behandla begäran om tillgång på ett korrekt sätt och inom de tidsfrister som föreskrivs i förordning (EG) nr 1049/2001

Argument som framförts till ombudsmannen

21. I sitt yttrande förklarade kommissionen att den den 14 augusti 2009 på nytt hade skrivit till klaganden om den fråga som omfattas av detta klagomål.

22. Kommissionen hävdade att GD Regionalpolitik inte hade någon korrespondens om vägfrågor med i) Zlinregionen, ii) regionen Södra Mähren, iii) staden Prag och iv) Tjeckiens ständiga representation i Bryssel (som endast hade kopierats av en del av korrespondensen med det tjeckiska transportministeriet). GD Regionalpolitik hade inte heller någon korrespondens om vägfrågor i samband med i) motorväg 43, ii) förbindelsen mellan Brünn och Wien, iii) R49, R55, D3 och iv) förbifartsleden Znojmo.

23. När det gäller dokumenten om tekniskt stöd för vägarna R1 och R52 förklarade kommissionen att klaganden hade fått de delar av dokumenten som rör de två vägprojekten i fråga.

24. Kommissionen tillade att GD Regionalpolitik den 9 februari 2009 hade skickat en cd-rom till klaganden med alla relevanta handlingar om Prags ringväg.

25. Kommissionen noterade att det i artikel 7.1 i förordning 1049/2001 föreskrivs att en sökande får begära att en institution omprövar sin ståndpunkt om en ansökan helt eller delvis avslås. Eftersom GD Regionalpolitik inte hade vägrat tillgång till några handlingar i enlighet med sin skrivelse av den 3 april 2009 hävdade kommissionen att det inte fanns någon anledning att informera klaganden om de rättsmedel som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001.

26. Kommissionen hävdade att klaganden hade beviljats tillgång till alla handlingar som han hade begärt och att GD Regionalpolitik hade tillgång till dem. Den tillade att den beklagade den försening som hade inträffat och påpekade att detta främst berodde på det stora antalet brev, e-postmeddelanden och samtal från klaganden och på den stora omfattningen av hans begäranden.

27. I sina synpunkter hävdade klaganden att hans nuvarande klagomål i huvudsak var inriktat på underlåtenhet att lämna ut i) alla klagomål om vägprojekt i Tjeckien [2], ii) en skrivelse till kommissionen från H. (borgmästare i Prag) och iii) en skrivelse från kommissionen (förmodligen GD Regionalpolitik) till de tjeckiska myndigheterna för att "sensibilisera" dem om den sakfråga som klaganden tagit upp.

28. Klaganden noterade vidare att han ännu inte hade fått någon information om vare sig förteckningar över personer som deltagit i förhandlingar eller anteckningar om sådana förhandlingar, trots att kommissionen borde ha tillgång till sådan information. Han hävdade att han inte kunde identifiera den information som hade undanhållits honom, att han därför var beroende av ombudsmannen och att han därför bad ombudsmannen att betrakta denna skrivelse som en ”motsvarande begäran”.

29. Efter att noggrant ha granskat kommissionens yttrande och klagandens synpunkter drog ombudsmannen slutsatsen att han behövde ytterligare information för att hantera detta ärende. Han noterade att klaganden i sitt klagomål och i sina synpunkter hade identifierat ett antal handlingar som ännu inte hade lämnats ut. Dessa dokument kan beskrivas på följande sätt:

i) En skrivelse till kommissionen från H. (borgmästare i Prag).

ii) En skrivelse från kommissionen till de tjeckiska myndigheterna i syfte att "sensibilisera" dem om den sakfråga som klaganden tagit upp.

iii) Skrivelser/e-postmeddelanden som vidarebefordrar följande meddelanden till de tjeckiska myndigheterna: i) Skrivelse från Hübner till H. av den 20 februari 2008. ii) Skrivelse från GD Regionalpolitik till klaganden av den 26 maj 2008. iii) Skrivelse från Hübner till H. av den 12 juni 2008. och iv) skrivelse från GD Regionalpolitik till klaganden av den 25 juni 2008, och

iv) Inbjudningar till förhandlingar, förteckningar över personer som är närvarande vid förhandlingarna och anteckningar från förhandlingarna.

30. Ombudsmannen bad därför kommissionen att ange varför den ansåg att den hade behandlat klagandens begäran om tillgång till handlingar av den 18 september 2008 i fråga om ovannämnda handlingar på ett korrekt sätt. Samtidigt informerade ombudsmannen klaganden om att hans uppgift var att undersöka eventuella fall av administrativa missförhållanden, men att han inte, i avsaknad av ett specifikt påstående eller påstående, kunde genomföra undersökningar för att fastställa om en gemenskapsinstitution eller ett gemenskapsorgan förfogar över handlingar eller information som kan vara av intresse för en klagande. Klaganden informerades vidare om att han, om han ville erhålla de handlingar eller den information han sökte, hade möjlighet att rikta en begäran om detta till kommissionen.

31. I sitt svar lämnade kommissionen följande förklaringar:

32. När det gäller punkt i hade H skickat sammanlagt fyra skrivelser till kommissionen. Såsom anges i kommissionens skrivelse till klaganden av den 14 augusti 2009 behandlade kommissionen för närvarande dessa skrivelser i samband med analysen av klagandens bekräftande begäran om tillgång till alla klagomål rörande vägprojekt i Tjeckien. Kommissionen hade frågat de utomstående upphovsmännen till de berörda handlingarna om de kunde lämnas ut till allmänheten. Ett beslut om tillgång till dessa skrivelser kommer att fattas inom kort. Kommissionen noterade att tillgång till dessa skrivelser med klagomål inte omfattades av begäran om tillgång av den 18 september 2008 eller den bekräftande begäran av den 20 november 2008.

33. När det gäller punkt ii angav kommissionen att den den 3 april 2009 hade översänt en kopia av sin skrivelse till de tjeckiska myndigheterna (”Sektorsskrivelse – SAO – klagomål 22-05-2008”) till klaganden.

34. När det gäller punkt iii har det tjeckiska transportministeriet fått en kopia av de skrivelser som Hübner skickade till H. den 20 februari 2008, från GD Regionalpolitik till klaganden den 26 maj 2008, från Hübner till H. den 12 juni 2008 och från GD Regionalpolitik till klaganden den 25 juni 2008. Inga separata följebrev eller e-postmeddelanden skickades.

35. När det gäller punkt iv hade kommissionen ingen förteckning över personer som deltog i förhandlingarna om det operativa programmet för transport. När det gäller dessa förhandlingar hade kommissionen försett klaganden med följande handlingar: a) Inbjudningar till övervakningskommittén i samband med Sammanhållningsfondens projekt 2000-2006. b) Protokoll och uppdragsrapporter. c) Kommissionens ståndpunktsdokument om det operativa programmet Transport. och d) de inledande kommentarerna till det operativa programmet Transport.

36. Kommissionen konstaterade avslutningsvis att den, med undantag för de handlingar som fortfarande var föremål för en separat granskning (inom ramen för analysen av klagandens bekräftande ansökan om tillgång till alla klagomål rörande vägprojekt i Tjeckien), hade lämnat ut alla handlingar som den förfogade över och som omfattades av ansökan om tillgång av den 18 september 2008 och den bekräftande ansökan av den 20 november 2008.

37. I sina synpunkter vidhöll klaganden sitt klagomål.

Ombudsmannens bedömning

38. När det gäller förfarandemässiga aspekter noterar ombudsmannen att kommissionen inte förnekar att den inte har skickat ett mottagningsbevis avseende klagandens begäran om tillgång av den 18 september 2008, i enlighet med artikel 7.1 i förordning 1049/2001. Ombudsmannen noterar vidare att kommissionen inte förnekar att den inte har behandlat klagandens bekräftande ansökan av den 20 november 2008 inom den tidsfrist som anges i förordning (EG) nr 1049/2001. Enligt artikel 8.1 i förordning 1049/2001 ska bekräftande ansökningar behandlas inom 15 arbetsdagar efter registreringen.

39. Ombudsmannen drar slutsatsen att kommissionen har underlåtit att följa artiklarna 7.1 och 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 genom att underlåta att skicka ett mottagningsbevis för klagandens begäran om tillgång av den 18 september 2008 och genom att underlåta att svara på klagandens bekräftande ansökan av den 20 november 2008 inom den relevanta tidsfristen. Dessa utelämnanden utgör två fall av administrativa missförhållanden.

40. Ombudsmannen noterar att kommissionen har beklagat den försening som uppstod när det gäller behandlingen av klagandens bekräftande ansökan. Hänsyn bör dock tas till artikel 12.3 i den europeiska kodexen för god förvaltningssed [3], som har följande lydelse: "Om det uppstår ett fel som negativt påverkar en enskild persons rättigheter eller intressen, skall tjänstemannen be om ursäkt för det (...)". Någon sådan ursäkt har inte framförts i förevarande mål. Tvärtom har kommissionen hävdat att förseningen främst berodde på det stora antalet brev, e-postmeddelanden och samtal från klaganden och på den stora omfattningen av hans begäranden. Ombudsmannen förstår att det faktum att klaganden hade kontaktat GD Regionalpolitik vid ett flertal tillfällen kan ha orsakat GD Regionalpolitik ett betydande arbete. Han kan dock inte förstå varför kommissionen, i enlighet med de regler som är tillämpliga på detta område, inte behandlade klagandens ansökan av den 18 september 2008, som tydligt markerades som en begäran om tillgång i enlighet med förordning 1049/200. Under alla omständigheter noterar ombudsmannen att kommissionen inte har bett om ursäkt eller åtminstone beklagat sin underlåtenhet att skicka ett mottagningsbevis. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att en kritisk anmärkning måste göras när det gäller ovannämnda fall av administrativa missförhållanden.

41. När det gäller den påstådda underlåtenheten att skicka ett mottagningsbevis för klagandens bekräftande ansökan noterar ombudsmannen att varken förordning 1049/2001 eller kommissionens genomförandebestämmelser uttryckligen kräver att ett mottagningsbevis skickas när en bekräftande ansökan har mottagits. Ombudsmannen anser att det är möjligt att hävda att artikel 7.1 i förordning 1049/2001, som föreskriver att ett mottagningsbevis ska skickas när den ursprungliga ansökan om tillgång har mottagits, bör tillämpas analogt. När allt kommer omkring är det datum då den bekräftande ansökan registreras relevant när det gäller den tidsperiod inom vilken institutionen måste behandla denna ansökan. Detta är i sin tur av omedelbar betydelse för den tid som en sökande har till sitt förfogande för att avgöra om han vill väcka talan vid gemenskapsdomstolarna eller framföra klagomål till ombudsmannen. Ombudsmannen noterar dock att klaganden endast har åberopat artikel 8.1 i förordning 1049/2001 i detta sammanhang, utan att hävda att skyldigheten att skicka ett mottagningsbevis enligt artikel 7.1 bör tillämpas analogt. Med tanke på att kommissionen inte har tagit upp denna fråga, att klaganden inte har lämnat några synpunkter i denna fråga och att den relevanta frågan under alla omständigheter förefaller utgöra en mindre aspekt av detta klagomål, anser ombudsmannen att det inte finns någon anledning att behandla den vidare i denna undersökning.

42. När det gäller den påstådda underlåtenheten att informera den klagande om möjligheterna att överklaga enligt artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 påpekar ombudsmannen att det i denna bestämmelse föreskrivs att institutionen, om en ansökan helt eller delvis avslås, ska informera den sökande om de rättsmedel som står till hans eller hennes förfogande, nämligen att väcka talan mot institutionen eller lämna in ett klagomål till ombudsmannen. Ombudsmannen noterar att kommissionens skrivelse av den 3 april 2009 inte innehåller någon sådan information. Kommissionen har hävdat att det inte fanns någon anledning att informera klaganden om de rättsmedel som föreskrivs i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001, eftersom GD Regional- och stadspolitik genom sin skrivelse av den 3 april 2009 inte hade vägrat tillgång till några handlingar. Mot bakgrund av sina slutsatser i sak (se punkt 43 sek. nedan) anser ombudsmannen att detta argument är rimligt vid första anblicken. Under alla omständigheter noterar ombudsmannen att avsaknaden av information om de rättsmedel som anges i artikel 8.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 inte påverkade klaganden negativt. När allt kommer omkring var klaganden tydligt välinformerad om sina rättigheter enligt den förordningen. Ombudsmannen anser därför att det inte finns någon grund för ytterligare undersökningar avseende denna aspekt av detta ärende.

43. När det gäller den materiella aspekten av detta ärende anser ombudsmannen att en åtskillnad måste göras mellan de skrivelser som H. skickat till kommissionen och de andra skrivelser som klaganden begärt tillgång till.

44. När det gäller den förstnämnda omfattade klagandens ansökan om tillträde av den 18 september 2008 och hans bekräftande ansökan av den 20 november 2008 inte de klagomål rörande vägprojekt i Tjeckien som kommissionen hade mottagit. Som redan nämnts ovan informerade kommissionen i en skrivelse av den 14 augusti 2009 klaganden om att hans begäran om tillgång till dessa klagomål skulle behandlas separat. I en skrivelse av den 26 november 2009 informerade ombudsmannen därför klaganden om att denna aspekt inte skulle behandlas i denna undersökning.

45. Det var först genom kommissionens svar på hans begäran om ytterligare information som ombudsmannen fick kännedom om att de skrivelser som H. hade sänt till kommissionen utgjorde en del av de nämnda klagomålen. Dessa skrivelser behöver därför inte beaktas inom ramen för denna undersökning.

46. När det gäller de övriga skrivelser som klaganden begärt tillgång till har kommissionen gjort gällande att den har lämnat ut alla handlingar som den förfogar över och som omfattades av begäran om tillgång av den 18 september 2008 och den bekräftande ansökan av den 20 november 2008.

47. Enligt gemenskapsdomstolarnas rättspraxis är varje påstående från institutionerna om att de begärda handlingarna saknas föremål för en presumtion om lagenlighet. Denna presumtion kan motbevisas på grundval av relevanta och samstämmiga bevis.[4] Såsom tribunalen nyligen har slagit fast måste denna presumtion tillämpas analogt när institutionen förklarar att den inte innehar de begärda handlingarna.[5] Ombudsmannen anser att detsamma gäller när en institution lämnar ut vissa handlingar och förklarar att den inte innehar några andra handlingar som kan lämnas ut.

48. Det är riktigt att klaganden bestred kommissionens uttalande. Ombudsmannen noterar dock att klaganden inte har lämnat några exakta uppgifter som skulle kunna tyda på att kommissionens uttalande att den inte förfogade över några andra relevanta handlingar skulle kunna vara felaktigt. När det till exempel gäller den skrivelse som kommissionen skrev till de tjeckiska myndigheterna för att "sensibilisera" dem om den sakfråga som klaganden tog upp hänvisade kommissionen i sitt svar på begäran om ytterligare upplysningar till ett särskilt dokument. I sina synpunkter på detta svar kommenterade klaganden inte detta dokument särskilt.

49. Under dessa omständigheter anser ombudsmannen att det inte finns någon grund för ytterligare undersökningar av denna aspekt av detta ärende.

B. Slutsatser

På grundval av sin undersökning av detta klagomål avslutar ombudsmannen det med följande kritiska anmärkning:

I artikel 7.1 i förordning (EG) nr 1049/2001 föreskrivs att ett mottagningsbevis ska skickas till sökanden vid en begäran om tillgång till handlingar. Enligt artikel 8.1 i förordning 1049/2001 ska bekräftande ansökningar behandlas inom 15 arbetsdagar efter registreringen. I förevarande fall har kommissionen underlåtit att bekräfta mottagandet av klagandens ansökan om tillgång av den 18 september 2008 och att behandla hans bekräftande ansökan av den 20 november 2008 inom den tidsfrist som föreskrivs i förordning 1049/2001. Dessa brister utgör två fall av administrativa missförhållanden.

Klaganden och Europeiska kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

 

P. Nikiforos Diamandouros

Utfärdat i Strasbourg den 14 juni 2010

---

[1] EGT L 145, 2001, s. 43.

[2] Se punkt 12 ovan.

[3] Kodexen finns på ombudsmannens webbplats (www.ombudsman.europa.eu).

[4] De förenade målen T-110/03, T-150/03 och T-405/03, Sison mot rådet, REG 2005, s. II-1429, punkt 29.

[5] Dom av den 19 januari 2010 i de förenade målen T-355/04 och T-446/04, Co-Frutta mot kommissionen, punkt 155.