Ärendet gällde Europeiska unionens råds vägran att bevilja full tillgång till rättsliga yttranden om lagstiftningsförslagen till förordningar om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten (Eppo) och om Europeiska unionens byrå för straffrättsligt samarbete (Eurojust).

Under ombudsmannens undersökning gick rådet med på att lämna ut två av de fyra handlingarna, men vidhöll sin vägran att lämna ut de två återstående handlingarna fullt ut, även om partiell tillgång beviljades.

Ombudsmannen godtar att vägran att lämna ut de juridiska yttrandena till fullo motiverades med att det skulle undergräva skyddet för juridisk rådgivning och domstolsförfaranden. Hon avslutar därför ärendet med att konstatera att det inte föreligger något administrativt missförhållande, men uppmanar rådet att se över sin vägran mot bakgrund av den ytterligare tid som förflutit.

Ärendet gällde klagandens begäran om tillgång till två e-postmeddelanden som skickats från det privata e-postkontot för ordföranden för styrelsen för genomförandeorganet för Europeiska forskningsrådet till ledamöterna i genomförandeorganets vetenskapliga råd. När byrån vägrade tillgång på grund av att den inte hade tillgång till de två e-postmeddelandena eftersom de skickades från ett privat konto vände sig klaganden till Europeiska ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av frågan, varefter styrelsens ordförande försåg byrån med kopior av de två e-postmeddelandena. Byrån skulle därför kunna bedöma klagandens begäran om tillgång till e-postmeddelanden enligt förordning (EG) nr 1049/2001 ^[1]. Kemikaliemyndigheten beviljade därefter klaganden delvis tillgång till handlingarna. Ombudsmannen erhöll fullständiga kopior av de två e-postmeddelandena och kunde kontrollera att de redigeringar som gjorts i de kopior som lämnats ut till klaganden var motiverade.

Ombudsmannen avslutade därför undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till utkast till en konsekvensbedömningsrapport om indirekt ändring av markanvändning i samband med biodrivmedel. Utlämnandet av handlingarna avslogs med motiveringen att det skulle undergräva kommissionens beslutsförfarande. Klaganden, en grupp organisationer, ansåg att den borde beviljas tillgång till de handlingar som den begärde.

Ombudsmannen undersökte frågan. Hon noterade att parlamentet och rådet i september 2015 antog direktiv 2015/1513. Detta direktiv grundade sig på kommissionens lagstiftningsförslag till vilket konsekvensbedömningsrapporten, vars utkast var i fråga i förevarande mål, bifogades. Ombudsmannen föreslog därför att kommissionen, mot bakgrund av dessa nya omständigheter, skulle bevilja allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Kommissionen höll inte med och hävdade att det inte hade förekommit något administrativt missförhållande från dess sida. Kommissionen uppmanade dock klaganden att lämna in en ny begäran om tillgång till handlingar mot bakgrund av de nya omständigheterna. Klaganden informerade senare ombudsmannen om att kommissionen, efter en ny begäran om tillgång till handlingar, beviljade tillgång till de handlingar som den hade begärt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att inga ytterligare undersökningar av klagomålet var motiverade. Hon påpekade också att ombudsmannen har rätt att be en institution att, när den svarar på ett förslag till lösning från ombudsmannen i ett ärende om tillgång till handlingar, beakta nya argument för varför en handling bör lämnas ut.

Ärendet gällde Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till utvärderingsformulär som utarbetats för att bedöma medlemsstaternas ansökningar om kommissionens medfinansiering av nationella system för behandling av passageraruppgifter (PNR [1]). Klagomålet ingavs av en ledamot av Europaparlamentet.

När kommissionen nekade tillgång till de begärda utvärderingsformulären grundade den sig på en dom från tribunalen som erkände behovet av att upprätthålla sekretessen för utvärderingskommittéernas förfaranden i samband med anbudsförfaranden. I det målet slog domstolen fast att ett utlämnande av yttrandena från utvärderingskommitténs ledamöter skulle äventyra deras oberoende och därmed allvarligt undergräva den berörda institutionens beslutsprocess. Klaganden ansåg dock att denna dom inte var tillämplig på ett utvärderingsförfarande för bedömning av ansökningar om finansiering som lämnats in av medlemsstaterna.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens vägran att lämna ut de begärda handlingarna inte var motiverad. Hon instämde dessutom i att det förelåg ett övervägande allmänintresse av att de begärda handlingarna lämnades ut. Ombudsmannen rekommenderade därför kommissionen att lämna ut de begärda handlingarna (hon gick dock med på att namnen på utvärderarna kunde redigeras).

Kommissionen vägrade att godta ombudsmannens rekommendation utan att lägga fram övertygande skäl för sin ståndpunkt. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera administrativa missförhållanden.

[1] PNR-uppgifter (Passenger Name Record) är information som tillhandahålls av passagerare vid bokning och bokning av biljetter och vid incheckning på flygningar, samt som samlas in av lufttrafikföretag för deras egna kommersiella ändamål. Den innehåller flera olika typer av information, såsom resedatum, resplan, biljettinformation, kontaktuppgifter, resebyrå genom vilken flygningen bokades, betalningsmedel som används, platsnummer och bagageinformation. Uppgifterna lagras i flygbolagens boknings- och avgångskontrolldatabaser.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens korrespondens i samband med en finansiell revision på medlemsstatsnivå. Efter ombudsmannens ingripande svarade kommissionen. Den lämnade ut den handling som klaganden hade begärt, men redigerade vissa personuppgifter (fysiska personers namn). Ombudsmannen fann att kommissionen korrekt motiverade redigeringen enligt förordning (EG) nr 45/2001.

Målet rörde handläggningen av en begäran om information om hur en nedladdningsbar version av en databas över rättspraxis som innehas av Europeiska unionens immaterialrättsmyndighet (EUIPO) kan erhållas. Ombudsmannen undersökte frågan och bad EUIPO att bättre förklara sina skäl till varför den inte kunde tillmötesgå begäran. EUIPO:s förklaring var korrekt och rimlig. Ärendet avslutades således med konstaterandet att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klagomålet, som lämnats in av den icke-statliga organisationen Access Info Europe, gäller Europeiska kommissionens påstått felaktiga vägran att ge allmänheten fullständig tillgång till utvärderingsdokument rörande ett offentligt upphandlingsförfarande för "Rehabilitering och utbyggnad av avloppsreningsverket i Subotica" (Serbien). Utlämnandet av handlingarna avslogs med stöd av artikel 4.1 b (skydd av personuppgifter), artikel 4.2 (skydd av affärsintressen) och artikel 4.3 (skydd av beslutsförfarandet) i förordning 1049/2001. Klaganden ansåg att den borde beviljas fullständig tillgång till utvärderingsdokumenten.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande i kommissionens agerande.  Hon föreslår dock att kommissionen, innan de utnämns, systematiskt bör inhämta samtycke från medlemmarna i utvärderingskommittén i upphandlingsförfarandena till att deras namn offentliggörs. Offentliggörande av deras namn i slutet av utvärderingsprocessen bör betraktas som ett villkor för utnämning till en sådan kommitté.

Ärendet gällde kommissionens vägran att lämna ut namnen på de anställda som hade arbetat med kommissionens granskning av statligt stöd. Under undersökningens gång inhämtade ombudsmannen synpunkter från kommissionen, klaganden och Europeiska datatillsynsmannen.

Frågan huruvida vägran att lämna ut namnen var korrekt berodde på artikel 8 i förordning (EG) nr 45/2001 om uppgiftsskydd. Enligt denna bestämmelse ska den person som ansöker om utlämnande först visa att det är nödvändigt att lämna ut namnen till denna person. Om detta kriterium är uppfyllt måste den offentliga myndigheten fortfarande fastställa huruvida de anställdas legitima intressen skulle påverkas av att deras namn lämnades ut och, om så är fallet, huruvida dessa legitima intressen var viktigare än den nödvändighet som den person som begärde att namnen skulle lämnas ut hade gjort gällande.  

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte borde tillämpa artikel 8 restriktivt när det gäller namnen på de anställda, men konstaterade att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande genom att vägra att lämna ut namnen på de anställda i fråga.

Ärendet gällde kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens skrivelse om påstådda rättsstridigheter som begåtts av nationella domstolar i Estland. I denna skrivelse kritiserade klaganden även kommissionen för att inte ha vidtagit några åtgärder. Kommissionen förklarade att den inte har behörighet att ingripa i ärendet. Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens förklaringar var korrekta, användbara och i linje med dess lagstadgade befogenheter. Ärendet avslutades därmed som avgjort.

Ärendet gällde Europeiska utrikestjänstens hantering av klagandens begäran om allmänhetens tillgång till avtalet om politisk dialog och samarbete mellan EU och Kuba. Under ombudsmannens undersökning offentliggjorde utrikestjänsten dokumentet. Till följd av detta avslutade ombudsmannen ärendet som avgjort.