Bakgrund till klagomålet

1. Som en del av från jord till bord-strategin tillkännagav Europeiska kommissionen [1] 2020 en översyn av EU:s regler om information till konsumenterna [2] (förordningen om livsmedelsinformation) med det uttalade målet att säkerställa förbättrad märkningsinformation för att möjliggöra hälsosammare och mer hållbara livsmedelsval och ta itu med matsvinnet.

2. Kommissionen meddelade särskilt att den skulle föreslå att

• ”införa harmoniserad obligatorisk näringsvärdesmärkning på förpackningens framsida och fastställa kriterier för näringsprofilering för att begränsa påståenden om livsmedel,
• utöka den obligatoriska ursprungs- eller härkomstinformationen för vissa produkter,
• se över reglerna om datummärkning (”sista förbrukningsdag” och ”bäst före”-datum) och att
• införa obligatoriska uppgifter om ingrediensförteckningen och näringsdeklarationen för alla alkoholhaltiga drycker.”

3. För att utarbeta sitt lagstiftningsförslag genomförde kommissionen offentliga samråd och en studie och samlade in synpunkter från Europeiska myndigheten för livsmedelssäkerhet (Efsa).[3] Kommissionen utarbetade därefter en konsekvensbedömningsrapport och träffade nämnden för lagstiftningskontroll som yttrade sig om utkastet till rapport. Konsekvensbedömningen håller för närvarande på att ses över mot bakgrund av detta yttrande, och kommissionen har ännu inte antagit något lagstiftningsförslag.

4. I augusti och september 2023 begärde klaganden, det civila samhällets organisation Foodwatch,[4] att kommissionen skulle ge allmänheten tillgång till ”alla konsekvensbedömningar” som den hade lämnat till nämnden för lagstiftningskontroll, ”slutsatserna från nämndens bedömning” samt eventuella protokoll från relaterade möten [5].

5. Kommissionen identifierade flera dokument, nämligen utkastet till konsekvensbedömningsrapport, yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll och protokoll från relaterade möten med nämnden för lagstiftningskontroll och med tredje parter. Kommissionen vägrade att lämna ut konsekvensbedömningsrapporten, yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll och protokollet från mötet med nämnden för lagstiftningskontroll, med hänvisning till behovet av att skydda dess pågående beslutsfattande [6].

6. Den 27 juni 2023 och den 14 november 2023 bad klaganden kommissionen att ompröva sina beslut att vägra tillgång (genom att lämna in ”bekräftande ansökningar”).

7. När kommissionen inte svarade inom den föreskrivna tidsfristen (vilket utgör ett underförstått negativt beslut [7]) vände sig klaganden till ombudsmannen i november 2023 och januari 2024 [8].

Utredningen

8. Ombudsmannen inledde undersökningar av kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till de omtvistade handlingarna och uppmanade kommissionen att anta uttryckliga bekräftande beslut. Ombudsmannen gav också kommissionen möjlighet att lämna synpunkter, men mottog inga.

9. Ombudsmannens undersökningsgrupp inspekterade handlingarna och ett förslag till lösning i ärende 2374/2023/MIK lades därefter fram och bad kommissionen att utan dröjsmål lämna ut en av de begärda handlingarna.[9] I ärende 177/2024/MIG delade ombudsmannen den preliminära ståndpunkten [10] med kommissionen att allmänhetens vägran att ge tillgång till handlingarna i sin helhet inte var motiverad, med hänvisning till hennes förslag till lösning i det parallella ärendet.

10. Den 22 februari och den 28 maj 2024 utfärdade kommissionen bekräftande beslut. Rådet vidhöll sin ståndpunkt att handlingarna inte kan lämnas ut, eftersom detta skulle undergräva dess pågående beslutsfattande, med tanke på att det relevanta lagstiftningsförslaget ännu inte hade antagits. Genom att vägra tillgång till de omtvistade mötesprotokollen åberopade kommissionen även behovet av att skydda personuppgifter (vilket klaganden inte bestred).

Argument som framförts

11. I sina ursprungliga beslut angav kommissionen endast att de omtvistade handlingarna avsåg ett utkast till konsekvensbedömning och således ett pågående beslutsförfarande som allvarligt skulle undergrävas av ett utlämnande. Den tillade att den slutliga versionen av konsekvensbedömningen skulle offentliggöras, tillsammans med det relevanta lagstiftningsförslaget, när beslutsfattandet hade slutförts.

12. I sina bekräftande ansökningar hävdade klaganden att kommissionen inte hade lämnat några detaljerade skäl till hur ett utlämnande av uppgifter allvarligt skulle undergräva dess beslutsfattande. Klaganden ifrågasatte om det fanns en sådan risk, med tanke på att den planerade översynen av förordningen om livsmedelsinformation verkade ha ”återkallats” från kommissionens arbetsprogram.

13. Klaganden ansåg också att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnande. Klaganden hävdade särskilt att den planerade lagstiftningen ”är av grundläggande betydelse för EU-medborgarnas hälsa” och att det därför var oroande att inget förslag ännu hade antagits. Klaganden hävdade också att handlingar som kommissionen lämnat ut som svar på en annan begäran om tillgång [11] verkade tyda på att beslutsfattandet hade påverkats av industrin. Det var därför nödvändigt att lämna ut handlingarna för att säkerställa att allmänintresset beaktas i processen. Slutligen hänvisade klaganden till behovet av att säkerställa öppenhet i kommissionens beslutsfattande och att göra det möjligt för allmänheten att delta i lagstiftningsprocessen.

14. I sina bekräftande beslut uppgav kommissionen att dess beslutsfattande fortfarande pågick och att inget lagstiftningsförslag hade antagits. Utkastet till konsekvensbedömning, som ännu inte hade slutförts, innehöll ”alla politiska alternativ, deras möjliga konsekvenser” (som ”varierar avsevärt”), ”en jämförelse av alternativen, uppgifter om ett föredraget alternativ och metoden för att utvärdera konsekvenserna”. När det gäller yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll och mötesprotokollen i fråga noterade kommissionen att yttrandena och kommentarerna återspeglade en del av informationen i konsekvensbedömningen. Ett utlämnande av handlingarna skulle således avslöja preliminära åsikter och politiska alternativ som fortfarande övervägdes och om vilka inget politiskt beslut hade fattats. Dessutom återspeglar dokumenten ”kanske inte längre det nuvarande tänkandet och den nuvarande bedömningen”. Ett utlämnande av uppgifter skulle därför kunna leda till onödiga missförstånd.

15. Kommissionen tillade att dess beslutsfattande krävde robusta bevis och en grundlig analys för vilken dess avdelningar behövde utrymme för reflektion och intern diskussion. Det angavs att den planerade lagstiftningen var politiskt känslig och att vissa grundläggande faktorer, såsom kostnads-nyttoberäkningar, inverkan på hälsa, konsumentbeteende, konkurrenskraft och små och medelstora företag, samt det rekommenderade paketet med alternativ fortfarande övervägdes. Utkastet till konsekvensbedömning skulle därför sannolikt genomgå betydande ändringar. Med tanke på de starkt splittrande och motstridiga åsikter som hittills har uttryckts kan utlämnande i detta skede leda till ökat oönskat yttre tryck.

16. Kommissionen identifierade inte något övervägande allmänintresse av utlämnande, eftersom den hade genomfört ett offentligt samråd och omfattande samråd med alla berörda parter.

17. När det gäller de omtvistade mötesprotokollen tillade kommissionen att de innehöll namn och initialer på anställda som inte var högre tjänstemän. Denna information utgjorde personuppgifter som endast kunde lämnas ut om klaganden hade framfört ett behov av utlämnande i allmänhetens intresse. Klaganden hade i själva verket inte gjort det och begärde inte att personuppgifterna skulle lämnas ut.

Ombudsmannens förslag till lösning

18. I ett förslag till lösning i ärende 2374/2023/MIK noterade ombudsmannen att det begärda yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll var ett lagstiftningsdokument som måste uppfylla högsta möjliga transparenskrav. Lagstiftningsdokument bör i princip lämnas ut i det skede då kommissionens antagande av ett lagstiftningsförslag fortfarande är osäkert och beslutsprocessen pågår.

19. Ombudsmannen noterade att kommissionen enligt väletablerad rättspraxis inte kunde vägra allmänheten tillgång till lagstiftningshandlingar genom att endast åberopa allmänna överväganden, såsom att det förberedande arbetet fortfarande pågick. EU-institutionerna kan endast vägra allmänheten tillgång till lagstiftningshandlingar om de har konkreta bevis som visar att det finns en konkret, faktisk och rimligen förutsebar risk för att tillgången till handlingen allvarligt skulle undergräva beslutsprocessen.

20. Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte hade lagt fram några sådana konkreta bevis i det ärendet. På grundval av inspektionen av handlingar ansåg hon att den begärda handlingen innehöll standardförberedande arbete som kunde förväntas i alla lagstiftningsärenden.

21. Ombudsmannen bekräftade denna bedömning i sina preliminära synpunkter som delades med kommissionen i det parallella ärendet 177/2024/MIG.

22. Kommissionen upprepade sina tidigare argument i sitt svar på ombudsmannens förslag till lösning [12] och sina preliminära synpunkter.

Ombudsmannens bedömning

23. De handlingar som är i fråga i förevarande mål har upprättats i samband med utarbetandet av ett lagstiftningsförslag om översyn av förordningen om livsmedelsinformation.

24. En av EU:s grundläggande principer är öppenhet i beslutsfattandet.^[13] Öppenhet underlättar allmänhetens deltagande och säkerställer större ansvarsskyldighet för beslutsfattarna.[14] Detta är ännu viktigare när beslutsfattandet leder till ny lagstiftning.[15] Öppenhet i detta avseende bidrar till att stärka demokratin genom att göra det möjligt för medborgarna att granska all information som har legat till grund för en lagstiftningsakt ^[16].

25. Kommissionen är ”en nyckelaktör i lagstiftningsprocessen”[17] eftersom lagstiftningsakter antas på grundval av ett förslag från kommissionen, om inte annat föreskrivs i fördragen. Även om det i EU:s rättspraxis anges att lagstiftningsprocessen formellt inleds med att lagstiftningsförslaget översänds till medlagstiftarna [18] erkänns i samma rättspraxis att handlingar som utgör en del av grunden för lagstiftningsåtgärden, med hänsyn till deras syfte, också omfattas av definitionen av ”lagstiftningshandlingar” i förordning 1049/2001.[19] Enligt den rättspraxis som det hänvisas till omfattar detta utkast till konsekvensbedömningsrapporter som den som är aktuell i detta fall, och ombudsmannen anser att samma resonemang kan tillämpas på andra handlingar som innehåller information som utgör viktiga delar av EU:s lagstiftningsprocess, såsom synpunkter som delas av nämnden för lagstiftningskontroll. Ombudsmannen anser, med domstolens ord, att ett utlämnande av sådan information ”kan öka insynen och öppenheten i lagstiftningsprocessen som helhet, särskilt de förberedande stegen i denna process, och därmed stärka unionens demokratiska karaktär genom att göra det möjligt för dess medborgare att granska denna information och försöka påverka denna process”.[20]

26. Mot bakgrund av detta anser ombudsmannen att den högsta graden av öppenhet måste tillämpas på de aktuella handlingarna.[21] Detta innebär dock inte att tillgång inte lagligen kan vägras.

27. Förordning 1049/2001 syftar till att se till att allmänheten ges största möjliga tillgång till EU:s handlingar.[22] Därför måste EU-institutionerna i allmänhet ge tillgång till handlingar på begäran, såvida inte ett utlämnande skulle undergräva ett av de intressen som lagstiftaren ansåg vara värda att skydda.[23] Om en institution anser att tillgång måste vägras måste den därför förklara hur ett utlämnande ”konkret och faktiskt” skulle kunna undergräva något av de skyddade intressena. Dessutom måste risken för att det berörda intresset skadas ”rimligen kunna förutses och inte vara rent hypotetisk” [24].

28. När det gäller EU-institutionernas beslutsfattande kan de vägra att ge allmänheten tillgång till en handling som rör ett ärende där ett beslut ännu inte har fattats, om ett utlämnande allvarligt skulle undergräva detta förfarande, såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

29. Genom att vägra tillgång åberopade kommissionen behovet av att skydda sitt pågående beslutsfattande, nämligen det ”pågående (...) utarbetandet av ett nytt förslag till förordning”. Den hävdade att dess personal måste kunna samla in bevis från ett brett spektrum av berörda parter och undersöka preliminära alternativ som kanske inte återspeglas i det slutliga förslaget. Den tillade att den var tvungen att skydda sin personal från yttre påtryckningar och hänvisade till de splittrande och motstridiga åsikter som hittills uttryckts och den kontroversiella politiska debatten i frågan.

30. Ombudsmannen noterar att det faktum i sig att lagstiftningsförslaget ännu inte har antagits inte kan hindra att handlingarna lämnas ut. Såsom EU-domstolen vid flera tillfällen har slagit fast är allmänheten fullt kapabel att förstå att vissa handlingar är provisoriska och därför kan komma att ändras.[25] Domstolen erinrade framför allt om att det faktum att allmänheten eller berörda parter uttrycker sina åsikter om de politiska alternativ som kommissionen planerar innan specifika lagstiftningsförslag tillkännages ”är en integrerad del av unionsmedborgarnas utövande av sina demokratiska rättigheter”.[26]

31. När det gäller ”utrymme för reflektion och interna diskussioner” kan risken för yttre påtryckningar enligt EU:s rättspraxis utgöra en legitim grund för att begränsa tillgången till handlingar som rör beslutsprocessen. Förekomsten av sådana yttre påtryckningar måste emellertid fastställas med säkerhet och ”materiella bevis” måste läggas fram för att visa att det finns en rimligen förutsebar risk för att beslutet skulle påverkas väsentligt på grund av dessa yttre påtryckningar.[27] Kommissionen måste visa att dessa påtryckningar och detta inflytande allvarligt skulle påverka, förlänga eller komplicera det korrekta genomförandet av kommissionens beslut.

32. EU:s lagstiftningsförfaranden ger ofta upphov till ett betydande allmänintresse, bland annat från olika företrädare för intressegrupper. Ombudsmannen betvivlar därför inte att kommissionen regelbundet utsätts för ”externa påtryckningar” när den arbetar med lagstiftningsförslag. Hon förstår därför att kommissionen kan vara ovillig att dela med sig av sina preliminära åsikter som kan bli föremål för offentlig kritik och påtryckningar.

33. Såsom domstolen har slagit fast ankommer det emellertid på kommissionen att förhindra att sådana yttre påtryckningar inverkar negativt på dess beslutsprocess.[28] Mer allmänt anser ombudsmannen att ”lobbyverksamhet”, det vill säga deltagande av företrädare för intressegrupper, är en integrerad del av lagstiftningsprocessen. Öppenhet gör det möjligt för allmänheten att delta mer effektivt i kommissionens beslutsprocess och därigenom öka dess kvalitet och legitimitet. För att alla intressen ska kunna utbyta välgrundade åsikter under pågående lagstiftningsprocesser är det dock särskilt viktigt att det i största möjliga utsträckning råder lika villkor när det gäller tillgång till information.

34. Även om det framgår av offentligt tillgängliga handlingar [29] att allmänheten har försökt informera kommissionen om dess beslut när det gäller den planerade översynen av förordningen om livsmedelsinformation, anser ombudsmannen att kommissionen inte har visat att ett utlämnande skulle leda till ökade yttre påtryckningar som den skulle kunna utsättas för. Detta tryck skulle inte heller vara sådant att det skulle riskera att hindra dess förmåga att agera helt självständigt och uteslutande i det allmännas intresse. Kommissionen har inte heller visat att ett utlämnande allvarligt skulle påverka, eller ytterligare förlänga eller komplicera slutförandet av konsekvensbedömningen och antagandet av lagstiftningsförslaget.

35. Såsom anges i ombudsmannens förslag till lösning av den 19 februari 2024 och de preliminära synpunkterna av den 15 maj 2024 är allmänna överväganden, såsom behovet av att överväga olika politiska alternativ och bevara ”utrymmet för reflektion och interna diskussioner”, tillämpliga på alla lagstiftningsärenden och de illustrerar inte någon särskild risk som utlämnandet av ett visst lagstiftningsdokument medför. I själva verket är det själva karaktären av en konsekvensbedömning som presenterar de olika politiska alternativ som övervägs och det är av detta skäl som domstolen ansåg att tillgång till sådana handlingar måste ges i ett tidigt skede, det vill säga medan det relaterade beslutsfattandet fortfarande pågår.

36. Den omständigheten att en planerad översyn av lagstiftningen är kontroversiell eller särskilt känslig kan inte i sig motivera att en viss lagstiftningshandling inte lämnas ut.[30] Det är snarare innehållet i den specifika handling till vilken tillgång begärs som är avgörande för frågan huruvida tillgång kan beviljas. 

37. Dessutom framgår det av granskningen av de omtvistade handlingarna att utkastet till den omtvistade konsekvensbedömningsrapporten, liksom vid en eventuell konsekvensbedömning, inte enbart består av politiska alternativ och preliminära synpunkter. När det gäller sådant innehåll noterar ombudsmannen dessutom att kommissionen redan har offentliggjort viktig information, såsom de planerade delar som den avser att se över i den nuvarande lagstiftningen, en sammanfattning av de svar som den fick på de offentliga samråd som den genomförde och två inledande konsekvensbedömningar.[31] Även om den offentligt tillgängliga informationen kan vara mindre detaljerad än den omtvistade rapporten, ökar det faktum att viktiga delar, såsom många av de tillgängliga politiska alternativen, redan är offentliga tvivlen när det gäller de konsekvenser som kommissionen fruktar att ett utlämnande av konsekvensbedömningen skulle få.

38. När det gäller de omtvistade mötesprotokollen visade översynen att de faktiskt innehåller mycket begränsade inslag vad gäller det eventuella materiella innehållet i det planerade lagstiftningsförslaget. 

39. På grundval av ovanstående finner ombudsmannen att kommissionen inte var berättigad att tillämpa undantaget för skydd av sitt pågående beslutsfattande, och absolut inte på handlingarna i sin helhet. Mot bakgrund av den tydliga rättspraxis som kräver att EU-institutionerna tillämpar en särskilt hög grad av öppenhet på lagstiftningshandlingar anser ombudsmannen att kommissionens vägran att bevilja allmänheten tillgång till handlingarna, även delvis, utgör ett administrativt missförhållande.

40. Eftersom kommissionen sannolikt inte kommer att ändra sin ståndpunkt i detta skede avstår ombudsmannen från att lämna en rekommendation. Ombudsmannen granskar mer allmänt hur kommissionen, rådet och parlamentet tillämpar undantag från allmänhetens tillgång till lagstiftningshandlingar, såsom de handlingar som är aktuella i förevarande mål, inom ramen för sin undersökning på eget initiativ av denna viktiga fråga [32].

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Europeiska kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till de omtvistade handlingarna, även delvis, utgjorde ett administrativt missförhållande.

Kommissionen bör i framtiden ge full verkan åt relevant rättspraxis från EU-domstolen genom att säkerställa snabb tillgång till lagstiftningshandlingar. Ombudsmannen kommer att följa upp denna fråga i sin pågående undersökning (OI/4/2023/MIK) om allmänhetens tillgång till lagstiftningshandlingar.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 3 oktober 2024

 

[1] https://food.ec.europa.eu/safety/labelling-and-nutrition/food-information-consumers-legislation_en

[2] Förordning (EU) nr 1169/2011 om tillhandahållande av livsmedelsinformation till konsumenterna: http://data.europa.eu/eli/reg/2011/1169/2018-01-01.

[3] https://food.ec.europa.eu/safety/labelling-and-nutrition/food-information-consumers-legislation/proposal-revision-regulation-fic_en#

[4] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar gäller följande: http://data.europa.eu/eli/reg/2001/1049/oj.

[5] Begäran om åtkomst gjordes via onlineplattformen AskTheEU och finns på https://www.asktheeu.org/fr/request/impact_assessment_ och _rsb_opinio#incoming-50179.

[6] I enlighet med artikel 4.3 första stycket i förordning 1049/2001.

[7] I enlighet med artikel 8.3 i förordning 1049/2001.

[8] Klaganden har tidigare begärt tillgång till det tillhörande yttrandet från nämnden för lagstiftningskontroll. Efter kommissionens vägran att ge tillgång vände sig klaganden till ombudsmannen (undersökning: 2347/2023/MIK): https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/65397.

[9] Ombudsmannens förslag till lösning av den 19 februari 2024 finns på följande ärendesida: https://www.ombudsman.europa.eu/solution/192668.

[10] Ombudsmannens skrivelse av den 15 maj 2024 finns på följande ärendesida: https://www.ombudsman.europa.eu/doc/preliminary-finding/192669.

[11] Se även: https://www.asktheeu.org/en/request/documents_och_decisions_followin#outgoing-26605.

[12] Kommissionens svar på ombudsmannens förslag till lösning finns på följande ärendesida: https://www.ombudsman.europa.eu/doc/correspondence/192730.

[13] Artikel 15.1 i EUF-fördraget.

[14] Artikel 10.3 i fördraget om Europeiska unionen (EU-fördraget).

[15] Artikel 12.2 och skäl 6 i förordning 1049/2001.

[16] Domstolens dom av den 1 juli 2008, Sverige och Turco/rådet, C-39/05 P och C-52/05 P, punkt 46: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62005CJ0039&qid=1711530564196.

[17] Domstolens dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, C-57/16, punkt 87 f:

https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62016CJ0057&qid=1712587747391.

[18] Ibidem, punkt 86.

[19] Ibidem, punkterna 90–93.

[20] Betoning tillagd.

[21] Enligt EU-fördragen har medborgarna ”rätt att delta i unionens demokratiska liv” (artikel 10 i

Fördraget om Europeiska unionen, EU-fördraget). Därför måste alla EU-beslut fattas ”så öppet och så nära som möjligt för att

medborgarna” (artiklarna 1 och 10.3 i EU-fördraget). Enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar måste en bredare tillgång

beviljas ”lagstiftningshandlingar” (artikel 12.2 och skäl 6 i förordning (EG) nr 1049/2001).

[22] Artikel 1 a i förordning 1049/2001.

[23] I enlighet med artikel 4 i förordning 1049/2001.

[24] Domstolens dom av den 17 oktober 2013, rådet/Access Info Europe, C-280/11 P, punkt 31: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62011CJ0280&qid=1711530952210.

[25] Tribunalens dom av den 22 mars 2018, De Capitani/parlamentet, T-540/15, punkt 120: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62015TJ0540&qid=1712587676840.

[26] Domen i målet ClientEarth mot kommissionen (se ovan fotnot 17), punkt 108.

[27] Tribunalens dom av den 21 april 2021, Pech/rådet, T-252/19, punkt 92, https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=240171&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=1916898.

[28] Domen i målet ClientEarth mot kommissionen (se ovan fotnot 17), punkt 124.

[29] Till exempel de handlingar som lämnats ut till klaganden som svar på en annan begäran om allmänhetens tillgång till handlingar, se fotnot 11.

[30] Se t.ex. domstolens dom av den 8 juni 2023, rådet/Pech, C-408/21 P, punkt 88: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=274436&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=4725359.

[31] Se fotnot 3.

[32] Hur Europaparlamentet, Europeiska unionens råd och Europeiska kommissionen hanterar begäranden om allmänhetens tillgång till lagstiftningshandlingar (ärende OI/4/2023/MIK): https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/64321.