Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till ”modellkort” med anknytning till Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpnings (Europol) verktyg för artificiell intelligens (AI). Modellkorten innehåller information om AI-verktygens avsedda användning och utvärderingar av dem. Europol identifierade fyra handlingar som omfattades av begäran. Den nekade tillgång till tre handlingar i deras helhet och gav delvis tillgång till den återstående handlingen. Därvid åberopade Europol behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade de omtvistade handlingarna och träffade företrädare för Europol. På grundval av detta och med tanke på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som EU:s institutioner och byråer har när de anser att den allmänna säkerheten är hotad fann ombudsmannen att Europols beslut att vägra (fullständig) tillgång för allmänheten inte var uppenbart felaktigt. Eftersom det berörda allmänintresset inte kan ersättas av ett annat allmänintresse som anses vara viktigare avslutade ombudsmannen undersökningen och konstaterade att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ombudsmannen ansåg dock att Europols förklaringar till klaganden om varför (fullständig) tillgång till dessa handlingar måste vägras kunde ha varit mer specifika, och hänvisade till ett tidigare förslag till förbättringar som hon hade lagt fram i detta avseende. 

 

Klaganden bad Europeiska kommissionen om allmänhetens tillgång till handlingar om sina diskussioner med den ungerska regeringen om rättsväsendets oberoende i samband med kommissionens bedömning av Ungerns berättigande till sammanhållningsmedel. Efter samråd med de ungerska myndigheterna vägrade kommissionen att ge tillgång till vissa handlingar och åberopade två undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar. Kommissionen hävdade närmare bestämt att ett utlämnande av uppgifter skulle undergräva syftet med dess undersökning av Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden och dess beslutsprocess. Klaganden bad kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). När kommissionen inte svarade inom de tillämpliga tidsfristerna vände sig klaganden till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att ge allmänheten tillgång till de begärda handlingarna. Under ombudsmannens undersökning antog kommissionen sitt bekräftande beslut. Den vidhöll sitt beslut att neka tillgång men åberopade ytterligare ett undantag och hävdade att Europaparlamentet under tiden hade inlett rättsliga förfaranden i frågan, och att ett utlämnande skulle kunna undergräva dessa pågående förfaranden.

Ombudsmannens inspektion visade att de begärda handlingarna innehåller Ungerns självbedömning, formella frågeformulär som kommissionen skickat till de ungerska myndigheterna och de berörda ungerska myndigheternas officiella svar på dessa frågor. De begärda handlingarna ligger således till grund för kommissionens beslut mot vilket parlamentet inledde ett domstolsförfarande. De har varken utarbetats för det specifika domstolsförfarandet eller innehåller interna rättsliga ställningstaganden i tvistefrågor.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade visat hur ett utlämnande av handlingarna skulle kunna undergräva domstolsförfarandet i fråga. Ombudsmannen var inte heller övertygad av kommissionens argument att ett utlämnande skulle kunna undergräva dess undersökning. Dessutom betonade ombudsmannen vikten av att informera allmänheten om kommissionens och de ungerska myndigheternas åtgärder för att skydda EU:s ekonomiska intressen och se till att rättsstatsprincipen respekteras. Ombudsmannen ansåg därför att kommissionens vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till de begärda handlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande och rekommenderade kommissionen att ompröva sin ståndpunkt om begäran om tillgång.

Som svar bekräftade kommissionen sin ståndpunkt att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle undergräva lugnet i det domstolsförfarande som inletts av parlamentet och dess utredning vad gäller Ungerns rätt till stöd från Sammanhållningsfonden. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte gav några övertygande förklaringar till varför ingen mer omfattande tillgång kunde ges till dessa handlingar. Ombudsmannen bekräftade därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till det motiverade yttrande som Europeiska kommissionen skickade till Belgien i samband med ett överträdelseförfarande avseende dess införlivande av direktivet om skydd för visselblåsare.

Kommissionen vägrade att ge tillgång till handlingen, som ingår i akten i ett pågående överträdelseförfarande. I samband med detta grundade sig kommissionen på en allmän presumtion om icke-utlämnande, grundad på behovet av att skydda syftet med en pågående utredning. Klaganden var missnöjd med resultatet och vände sig till ombudsmannen.

Även om ombudsmannen ansåg att ett adekvat skydd för visselblåsare är nödvändigt, fann hon, på grundval av inspektionen av den omtvistade handlingen, att kommissionen hade fog för att grunda sig på den allmänna presumtionen om icke-utlämnande för att vägra tillgång till handlingen. Hon avslutade därför ärendet.

Ärendet gällde Europeiska gräns- och kustbevakningsbyråns (Frontex) underlåtenhet att lämna ett konkret svar på ett administrativt klagomål om anklagelser om trakasserier och oriktigheter från en tjänsteman i den stående styrkan i kategori 2.

Klaganden lämnade in det administrativa klagomålet till Frontex i mars 2023. Frontex svarade att klaganden, i motsats till tidigare uppgifter som den hade lämnat till klaganden, inte hade rätt att inge ett sådant klagomål. Följaktligen skulle han inte få något svar i sak. Under ombudsmannens undersökning uppgav dock Frontex att byrån skulle lämna ett allmänt svar i sak till klaganden senast i november 2024. Frontex lämnade detta svar till klaganden först i december 2025. Ombudsmannen fann att den inkonsekventa information som lämnats till klaganden och det oerhörda dröjsmålet med att besvara klagomålet utgör administrativa missförhållanden. Ombudsmannen ansåg dock inte att det var nödvändigt att utfärda en rekommendation, eftersom Frontex nu har lämnat ett konkret svar till klaganden.

Ombudsmannens undersökning visade dessutom att det inte finns någon effektiv mekanism för klagomål och prövning för tjänstemän i kategori 2, t.ex. i trakasserier vid Frontex. Ombudsmannen drog slutsatsen att detta är en systemfråga som också utgör administrativa missförhållanden.

Ombudsmannen rekommenderade Frontex styrelse att införa en effektiv mekanism för klagomål och prövning vid den kommande översynen av den rättsliga ramen för tjänstemän i kategori 2.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till en formell underrättelse i ett överträdelseförfarande avseende på varandra följande visstidsanställningar inom den spanska offentliga sektorn. Kommissionen nekade tillgång till skrivelsen med motiveringen att den ingår i ett pågående överträdelseförfarande, för vilket det finns en allmän presumtion om att skrivelsen inte ska lämnas ut. Kommissionen konstaterade att klaganden inte hade visat att det förelåg ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Klaganden var missnöjd med resultatet och vände sig till ombudsmannen.

Ombudsmannens undersökningsgrupp granskade den omtvistade handlingen och bekräftade att den ingår i den administrativa akten i ett pågående överträdelseförfarande. På grundval av detta fann ombudsmannen att kommissionen hade fog för att förlita sig på den allmänna presumtionen om icke-utlämnande för att vägra tillgång till den formella underrättelsen. Hon fann också att det var rimligt för kommissionen att anse att klaganden inte lade fram tillräckliga argument för att visa att det förelåg ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Hon avslutade därför ärendet och fann att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden begärde i mars 2024 att Europeiska kommissionen skulle ge allmänheten tillgång till handlingar i samband med sin förnyade bedömning 2023 av tillämpningen av ”förfarandet för rättsstatsprincipen” i Ungern (på grundval av villkorlighetsförordningen). Kommissionen identifierade fyra kvartalsrapporter och flera utbyten mellan Ungern och kommissionen som omfattades av begäran, men nekade tillgång till alla handlingar. Genom att vägra tillgång åberopade den undantag enligt EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle kunna undergräva syftet med en utredning och dess pågående beslutsprocess enligt villkorlighetsförordningen.

Klaganden bad kommissionen att se över sin ståndpunkt (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”) i april 2024. Eftersom kommissionen inte besvarade klagandens bekräftande ansökan inom den tillämpliga tidsfristen vände sig klaganden till ombudsmannen i juni 2024.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underlåtenhet att svara på klagandens bekräftande ansökan och bad kommissionen att svara så snart som möjligt. Kommissionen svarade klaganden i december 2025, det vill säga mer än 19 månader efter det att klaganden lämnat in den bekräftande ansökan.

Eftersom kommissionen besvarade klagandens bekräftande ansökan avslutade ombudsmannen detta ärende. Hon kritiserade dock otvetydigt den betydande försening som kommissionen hade ådragit sig när den besvarade klagandens begäran och påminde kommissionen om att den skyndsamt borde ta itu med frågan om förseningar i sin behandling av begäranden om allmänhetens tillgång till handlingar.

Ärendet gällde Europaparlamentets vägran att ge allmänheten tillgång till en handling som rörde fall av stölder och inbrott som ägde rum i parlamentets lokaler under 2020. För att vägra tillgång till handlingar åberopade parlamentet ett undantag i EU:s lagstiftning om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande av handlingen skulle undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet.

På grundval av inspektionen av handlingen och efter ett möte mellan ombudsmannens undersökningsgrupp och företrädare för parlamentet konstaterade ombudsmannen att parlamentet inte hade visat hur ett utlämnande av delar av handlingen konkret och faktiskt skulle kunna undergräva det åberopade intresset. Hon lade därför fram ett förslag till lösning som parlamentet överväger att ge åtminstone delvis tillgång till handlingen.

Parlamentet godtog ombudsmannens förslag till lösning och gav delvis tillgång till handlingen. Ombudsmannen välkomnade parlamentets positiva svar på hennes förslag till lösning och avslutade undersökningen.

De två fallen rör Europols vägran att ge allmänheten tillgång till handlingar avseende dess digitala verktyg för analys av bilder och videor, textkänslor, information från öppna källor och igenkänning av ansikten. De omtvistade handlingarna är ett ”dokument om inledande av forskningsprojekt”, ”konsekvensbedömningar avseende dataskydd” och relaterade yttranden från Europols ombud för grundläggande rättigheter. I sin vägran att ge allmänheten tillgång till dessa handlingar hänvisade Europol till flera undantag från allmänhetens tillgång, bland annat behovet av att skydda det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet. Den ansåg att ett utlämnande av de begärda handlingarna skulle ge brottslingar information om dess tekniska kapacitet, vilket skulle undergräva effektiviteten i dess verksamhet.

På grundval av en inspektion av de begärda handlingarna av hennes undersökningsgrupp lade ombudsmannen fram ett förslag till lösning i ärende 1192/2024/MIK och bad Europol att ge partiell tillgång. Europol godtog detta förslag och beviljade delvis tillgång till dokumentet om inledande av forskningsprojekt. I ärende 841/2025/MIK tillämpade Europol dessutom samma tillvägagångssätt som ombudsmannen föreslog i det parallella ärendet och beviljade delvis tillgång till flera yttranden från sitt ombud för grundläggande rättigheter.

Även om Europol inte gav någon tillgång till konsekvensbedömningarna avseende dataskydd och redigerade information om verktygens funktioner ansåg ombudsmannen att meningsfull tillgång för allmänheten nu hade beviljats i dessa fall. Ombudsmannen ansåg därför att Europol hade godtagit hennes lösning. Ombudsmannen föreslog dock att Europol i framtida fall bör undersöka mer ingående om konsekvensbedömningar avseende dataskydd och andra handlingar som rör liknande digitala verktyg innehåller icke-känslig information som kan lämnas ut till allmänheten. Ombudsmannen kommer att fortsätta att övervaka denna fråga i samband med framtida klagomål.