Utredningen gällde Europeiska kommissionens efterlevnad av bestämmelserna om tobakslobbying i Världshälsoorganisationens ramkonvention om tobakskontroll. Ombudsmannen bedömde särskilt hur kommissionen säkerställer insyn i sina kontakter med tobaksindustrin.

Ombudsmannens tidigare arbete hade visat hur kommissionens generaldirektorat för hälsa och livsmedelssäkerhet (GD Hälsa och livsmedelssäkerhet) och GD Skatter och tullar (GD Skatter och tullar) fullgör sina skyldigheter på detta område. Syftet med denna undersökning var att bedöma hur kommissionen uppfyller sina skyldigheter inom alla avdelningar och när det gäller all kommissionspersonal.

Under undersökningens gång delade ombudsmannen med sig av sina preliminära slutsatser till kommissionen. Hon meddelade att kommissionens underlåtenhet att inta en konsekvent hållning inom alla sina avdelningar när det gäller att uppfylla sina skyldigheter i fråga om öppenhet i kontakterna med företrädare för tobaksindustrin utgör ett administrativt missförhållande. Detta inbegrep underlåtenheten att föra och tillgängliggöra protokoll från möten med företrädare för tobaksintressen samt underlåtenheten att säkerställa en systematisk bedömning, inom alla generaldirektorat, av huruvida potentiella möten med företrädare för tobaksindustrin behövs.

I sitt svar upprepade kommissionen sin standardstrategi för insyn i lobbyverksamhet och hänvisade till de ytterligare åtgärder som vidtagits av GD Hälsa och livsmedelssäkerhet och GD Skatter och tullar och som fanns före ombudsmannens undersökning. Ombudsmannen vidhöll därför sin slutsats att kommissionens underlåtenhet att säkerställa en övergripande strategi inom alla sina avdelningar för insyn i möten med företrädare för tobaksindustrin utgör ett administrativt missförhållande.

Kommissionen tillade dock att den kommer att ge sin ledning i uppdrag att göra en bedömning av risken för exponering för tobaksindustrin. Ombudsmannen välkomnade detta åtagande som ett tecken på att saker och ting kan förbättras i framtiden. Ombudsmannen kommer att skriva till kommissionen i början av 2024 med de punkter hon uppmanar den att meddela sina generaldirektörer, avdelningschefer och kanslichefer när de gör denna bedömning. Ombudsmannen kommer också att uppmana kommissionen att senast den 30 juni 2024 rapportera om resultatet av bedömningen och de framsteg som gjorts på grundval av denna.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett överträdelseklagomål mot Nederländerna om nederländsk lagstiftning om lätta elfordon. Klaganden var bekymrad över att han inte hade fått någon uppdatering från kommissionen på över två år.

Medan utredningen pågick avslutade kommissionen ärendet. Ombudsmannen konstaterade dock att kommissionen inte kunde visa att den hade hanterat ärendet aktivt och omsorgsfullt. Kommissionen har i synnerhet inte på ett övertygande sätt motiverat dröjsmålet med handläggningen av ett ärende som, med hänsyn till de skäl som anförts för att avsluta ärendet, borde ha varit uppenbart redan från början. Ombudsmannen ansåg att detta utgjorde ett administrativt missförhållande. Eftersom kommissionen sedan dess har erkänt och bett om ursäkt för förseningen när ärendet avslutades, och samtidigt har åtagit sig att förbättra sin kommunikation med de klagande, ansåg ombudsmannen att det inte skulle tjäna något syfte att utfärda en rekommendation.

Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett överträdelseklagomål om efterlevnaden av EU-lagstiftningen i det italienska systemet för alternativ tvistlösning inom sektorn för elektronisk kommunikation. Klaganden hävdade att det italienska systemet strider mot EU:s direktiv om alternativ tvistlösning och de grundläggande rättigheterna.

Ombudsmannen fann att kommissionen underlät att behandla överträdelseklagomålet med nödvändig omsorg, eftersom den gav klaganden oklar och till synes motstridig information och föreföll bortse från den bevisning som klaganden lagt fram till stöd för sitt påstående.

Under undersökningen begärde kommissionen dock ytterligare information från den berörda italienska myndigheten och klargjorde sin ståndpunkt om varför den anser att det italienska systemet för alternativ tvistlösning inte strider mot direktivet om alternativ tvistlösning. Mot bakgrund av detta avslutade ombudsmannen undersökningen med slutsatsen att inga ytterligare undersökningar är motiverade.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att bedöma de cypriotiska myndigheternas svar i samband med ett överträdelseförfarande avseende tillämpningen av EU:s konsumentlagstiftning, särskilt huruvida Cypern har infört ett effektivt system för att kontrollera efterlevnaden av EU:s konsumentlagstiftning.

Ombudsmannen fann att kommissionen gav rimliga förklaringar till den tid det tog att göra sin bedömning, särskilt eftersom ärendet kräver att lokal administrativ och rättslig praxis undersöks över tid. Den rättsliga miljön utvecklades under den tiden och kommissionen var tvungen att behandla en betydande mängd information. 

Ombudsmannen avslutade undersökningen och fann inga administrativa missförhållanden. Ombudsmannen uppmanade dock kommissionen att se till att handläggningen av överträdelseärenden inte fördröjs på grund av otillräcklig personal eller andra administrativa problem.