Bakgrund till klagomålet

1. Klaganden, som är forskare vid ett finskt universitet, bad kommissionen att ge honom tillgång till yttrandena från kommissionens rättstjänst om kommissionens lagstiftningsakt om inrättandet av en europeisk åklagarmyndighet. Inledningsvis meddelade kommissionen honom att det inte fanns några skriftliga handlingar som var relevanta för hans begäran. Efter att ha fått en bättre förståelse för klagandens begäran identifierade kommissionen tio relevanta handlingar.

2. Kommissionen beviljade fullständig tillgång till en av handlingarna, mycket omfattande tillgång till ytterligare två handlingar och delvis tillgång till en annan handling. Med hänvisning till tillämpliga regler ^[1] undanhöll kommissionen de återstående sex handlingarna och hävdade att ett utlämnande av dem skulle i) undergräva skyddet för juridisk rådgivning och ii) allvarligt undergräva kommissionens beslutsförfarande. Rådet noterade att förhandlingarna i frågan fortfarande pågick.

3. Klaganden bestred det ursprungliga beslutet och hävdade särskilt att det fanns ett övervägande allmänintresse av utlämnande eftersom frågan om Europeiska åklagarmyndigheten var så relevant för allmänheten.

4. Även om kommissionen beviljade ytterligare partiell tillgång till fyra av handlingarna och till ytterligare en handling, som upprättades efter det ursprungliga svaret, fortsatte den att vägra att ge tillgång till de återstående handlingarna. Klaganden var missnöjd med denna händelseutveckling och vände sig till Europeiska ombudsmannen. Han bestred kommissionens beslut att inte lämna ut handlingarna och ansåg att dess dokumenthanteringssystem inte var lämpligt för att behandla ansökningar om tillgång till handlingar.

5. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagomålet och hennes undersökningsgrupp genomförde en inspektion av kommissionens ärendeakt.

Frågan om avslag på ansökan om tillgång till handlingar

Ombudsmannens rekommendation

6. Efter att ha bedömt de inspekterade handlingarna och kommissionens skäl till att inte lämna ut dem följde ombudsmannen ett strikt test för utlämnande av lagstiftningshandlingar, baserat på principen att lagstiftningsprocessen bör vara så nära medborgarna som möjligt, vilket kräver en hög grad av öppenhet. 

7. Även om ombudsmannen ansåg att kommissionens vägran att bevilja ytterligare partiell tillgång till vissa handlingar var motiverad, och det inte fanns något övervägande allmänintresse vid tidpunkten för det bekräftande beslutet som motiverade att de lämnades ut, instämde hon inte i kommissionens argument för att helt eller delvis undanhålla fem handlingar.

8. Hon rekommenderade därför ^[2] kommissionen att bevilja ytterligare partiell tillgång till tre handlingar och fullständig tillgång till två andra handlingar. Hon uppmanade också kommissionen att ta hänsyn till den relevanta utvecklingen ^[3] sedan det bekräftande beslutet.

9. Kommissionen avvisade ombudsmannens rekommendation och hävdade att dess bedömning, som anges i det bekräftande beslutet,”var korrekt i rättsligt och faktiskt hänseende vid den tidpunkt då den fattades”. Kommissionen noterade också att klaganden kunde lämna in en ny begäran om tillgång till handlingar.

10. I sina kommentarer till ombudsmannen uttryckte klaganden sin besvikelse över kommissionens svar. Han ansåg att kommissionen”fortfarande är orubblig i sitt motstånd mot en korrekt tillämpning av lagen och mot att främja öppenhet i EU”.

Ombudsmannens bedömning efter rekommendationen

11. Ombudsmannen beklagar att kommissionen inte följde hennes rekommendation att ge allmänheten ytterligare tillgång till handlingarna i fråga.

12. Ombudsmannen vidhåller sin åsikt att kommissionen borde ha beviljat tillgång till handlingarna på det sätt som hon rekommenderade. Hon är besviken över kommissionens förenklade påstående att dess bekräftande beslut var faktiskt och rättsligt korrekt vid den tidpunkt då det fattades. Även om så vore fallet skulle kommissionen fortfarande kunna bevilja ytterligare tillgång, om det blev lämpligt i ett senare skede.

13. Ombudsmannen noterar med oro att kommissionen inte tillämpade den lämpliga högre standard för transparens som krävs för lagstiftningsärendet om inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten. Hon är besviken över att kommissionen har misslyckats med att vara öppnare och öppnare, särskilt i ett fall som detta, som berör nya och komplexa rättsliga frågor. Hon är också besviken över att kommissionen fortsätter att förlita sig på den rättsliga korrektheten vid tidpunkten för ett beslut som fattades för nästan tre år sedan, trots att den förhandlingsprocess som det hänvisas till i dokumenten har slutförts. Dessutom har Europeiska åklagarmyndigheten nu inrättats genom fördjupat samarbete ^[4], även om den ännu inte är fullt operativ.

14. Ombudsmannen anser att allmänintresset av inrättandet av Europeiska åklagarmyndigheten, med beaktande av den relevanta rättsliga och faktiska utvecklingen, skulle tillgodoses på lämpligt sätt genom större öppenhet och de ytterligare upplysningar som hon har rekommenderat. Tyvärr fortsätter kommissionen att undanhålla de relevanta dokumenten. Ombudsmannen bekräftar därför sitt konstaterande av administrativa missförhållanden.  

Frågan om identifiering av relevanta handlingar

15. I sin rekommendation konstaterade ombudsmannen att kommissionens personal gjorde lovvärda ansträngningar för att hjälpa klaganden att identifiera de handlingar som han sökte allmänhetens tillgång till. De försåg honom med ytterligare en handling efter det första svaret, som motsvarade hans intressen och intresset av öppenhet och god förvaltning i allmänhet. Ombudsmannen drog också slutsatsen att den tid som krävdes för att fullgöra denna uppgift, under de särskilda omständigheterna i ärendet, var motiverad i detta fall.

16. Klaganden uttryckte sin besvikelse över att ombudsmannen inte hade undersökt kommissionens dokumenthanteringssystem ytterligare, vilket enligt honom är otillräckligt för att underlätta en snabb hantering av begäranden om allmänhetens tillgång. Han uppmanade därför ombudsmannen att på eget initiativ inleda en undersökning av den bredare frågan om dokumenthantering. Ombudsmannen noterar klagandens farhågor och kan komma att återkomma till denna övergripande fråga i framtiden.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande iakttagelse:

Ombudsmannen är inte nöjd med kommissionens svar på hennes rekommendation. Mot bakgrund av kommissionens fortsatta vägran att bevilja ytterligare tillgång till de begärda handlingarna, vidhåller ombudsmannen sitt konstaterande av administrativa missförhållanden.

Klaganden och Europeiska kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 4 september 2019

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EG) nr 1049/2001 av den 30 maj 2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar, EGT L 145, 2001, s. 43, finns här: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=celex%3A32001R1049. 

[2] Europeiska ombudsmannens rekommendation i ärende 195/2017/JAP om Europeiska kommissionens vägran att bevilja tillgång till rättsliga yttranden om förslaget till förordning om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, som finns här: https://www.ombudsman.europa.eu/en/recommendation/en/109961

[3] Tidens gång och lagstiftningsutvecklingen när det gäller EU:s nya dataskyddsregler och valet av utökat samarbete för Europeiska åklagarmyndigheten.

[4] Rådets förordning (EU) 2017/1939 av den 12 oktober 2017 om genomförande av fördjupat samarbete om inrättande av Europeiska åklagarmyndigheten, EUT L 283, 31.10.2017, s. 1, som finns här: https://eur-lex.europa.eu/eli/reg/2017/1939/oj