Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till utbyten mellan kommissionen, en organisation baserad i USA och Europol i frågan om sexuella övergrepp mot barn. Klaganden lämnade in sin begäran till kommissionen i november 2024.

Kommissionen svarade för första gången i mars 2025. Kommissionen identifierade 14 handlingar som omfattades av begäran, beviljade delvis tillgång till 11 handlingar och nekade tillgång till tre handlingar i deras helhet. I samband med detta hävdade kommissionen att ett utlämnande skulle kunna undergräva den personliga integriteten, det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och dess egen beslutsprocess.

Klaganden bestred kommissionens beslut genom att lämna in en ”bekräftande ansökan” i april 2025. I avsaknad av svar vände sig klaganden till ombudsmannen i juli 2025.

Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens underförstådda vägran att bevilja allmänheten tillgång och bad som ett första steg kommissionen att så snart som möjligt anta ett uttryckligt svar på klagandens bekräftande ansökan. Eftersom inget svar inkommit inom den fastställda tidsfristen inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp handlingarna i fråga.

Kommissionen svarade klaganden i mars 2026 och beviljade (bredare) partiell tillgång till alla 14 handlingar. Klaganden bestred inte de återstående redigeringarna i sina synpunkter på kommissionens bekräftande beslut. Ombudsmannen ansåg därför att klagomålet om kommissionens implicita avslag hade avgjorts genom den partiella tillgång som nu beviljats. Ombudsmannen beklagar dock kommissionens dröjsmål med att behandla klagandens begäran om tillgång, som kvarstod även efter det att hon inledde sin undersökning. Ombudsmannen fortsätter att noga övervaka frågan om förseningar på grundval av klagomål som lämnats in till henne.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som innehas av Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol) om dess samarbete med myndigheter i medlemsstaterna, Förenade kungariket och Frontex när det gäller smugglingsbekämpning i Engelska kanalen. Europol identifierade 197 handlingar som omfattades av begäran och nekade tillgång till samtliga. Genom att vägra tillgång gjorde Europol gällande att ett utlämnande av handlingarna skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och dess internationella förbindelser. 

Ombudsmannens undersökningsgrupp inspekterade prover av de omtvistade handlingarna och träffade företrädare för Europol. På grundval av detta och med tanke på det stora utrymme för skönsmässig bedömning som EU:s institutioner och byråer har när de anser att den allmänna säkerheten och de internationella förbindelserna är i fara, fann ombudsmannen att Europols beslut att vägra allmänheten tillgång inte var uppenbart felaktigt.

Med tanke på att de allmänintressen som står på spel inte kan ersättas av ett annat allmänintresse som anses vara viktigare avslutade ombudsmannen undersökningen och konstaterade att Europol inte hade gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde den tid det tog för Europeiska kommissionen att säkerställa Spaniens efterlevnad av en dom från Europeiska unionens domstol om Spaniens nationella regler om statens ansvar för överträdelser av unionsrätten. Klaganden var bekymrad över att kommissionen inte vidtog effektiva åtgärder i tid för att säkerställa Spaniens efterlevnad av domen.  

Ombudsmannen konstaterade att kommissionen i allmänhet hade följt frågan aktivt från och med antagandet av domen. Även om det under en period på ungefär ett år inte fanns några dokumenterade spår av åtgärder som vidtagits av kommissionen, kunde den tid det tog att driva ärendet delvis tillskrivas situationen i Spanien. Dessutom ansåg ombudsmannen att kommissionens ståndpunkt att en dialog kan vara den effektivaste vägen framåt när en medlemsstat visar sig villig att vidta åtgärder var rimlig.

Ombudsmannen drog därför slutsatsen att med tanke på de åtgärder som kommissionen hittills vidtagit, inbegripet den formella underrättelse som nyligen skickats till Spanien, och med tanke på omständigheterna i ärendet som förklarar tidsplanen för kommissionens åtgärder, var inga ytterligare undersökningar motiverade vid den tidpunkten och avslutade ärendet.

Ärendet gällde en begäran om allmänhetens tillgång till ett tal av vice verkställande direktören för Europeiska unionens byrå för samarbete inom brottsbekämpning (Europol). Europol konstaterade att ett informationsmeddelande med det relevanta talet omfattades av klagandens begäran om tillgång. Det gav bred tillgång till dokumentet men redigerade en del av talet om organisatoriska förslag och diskussionspunkter som rör byråns framtid. I samband med detta åberopade Europol två undantag enligt unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar och hävdade att ett utlämnande skulle undergräva det allmänna samhällsintresset i fråga om allmän säkerhet och en beslutsprocess. 

Klaganden bad Europol att se över sitt beslut (genom att göra en ”bekräftande ansökan”), men Europol vidhöll sin åsikt att information om byråns framtid, om vilken överläggningar fortfarande pågår, inte kan lämnas ut.

På grundval av en inspektion av den begärda handlingen var ombudsmannen inte övertygad av Europols förklaring om att ett ytterligare utlämnande skulle undergräva allmänintresset när det gäller allmän säkerhet eller beslutsprocessen kring byråns framtid. Ombudsmannen noterade dock att en mycket liknande diskussion om Europols framtid anordnades i den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen för Europol och direktsändes av Europaparlamentet. I detta sammanhang såg ombudsmannen inget användbart syfte med att fortsätta sin undersökning. Hon föreslog dock att Europol skulle ompröva sin ståndpunkt mot bakgrund av hennes synpunkter och innehållet i den offentliga diskussionen i den gemensamma parlamentariska kontrollgruppen, i syfte att bevilja ytterligare tillgång till den begärda handlingen.