Bakgrund till klagomålet

1. Under 2016 lämnade klaganden in ett klagomål till Olaf om avskogning för att bygga en ny väg i norra Spanien. Projektet finansierades med EU-medel.

2. Den 16 januari 2019 skickade klaganden ett nytt klagomål i samma ärende. Den 28 februari 2019 svarade Olaf att ärendet hade avslutats med motiveringen att ”misstanken om bedrägeri som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen inte är tillräcklig för att motivera inledandet av en utredning”. Den uppgav också att merparten av informationen redan fanns i klagandens tidigare klagomål från 2016, och att de argument som beaktades för att avsluta det fortfarande är giltiga.

3. Klaganden var inte nöjd med Olafs svar och vände sig till ombudsmannen. Han gjorde gällande att han inte hade mottagit Olafs svar på hans klagomål från 2016 och att han därför inte kände till skälen till att inte utreda ärendet.

Europeiska ombudsmannens slutsats

4. Ombudsmannens undersökningsgrupp kontaktade Olaf och bad Olaf att skicka sitt beslut om 2016 års klagande till klaganden. Olaf gjorde detta och skickade tillbaka sitt beslut av den 10 februari 2017 till klaganden samt en kopia av klagandens synpunkter på beslutet av den 13 februari 2017.

5. Eftersom det är uppenbart att den klagande har mottagit Olafs beslut om båda sina klagomål anser ombudsmannen att denna aspekt av klagomålet har lösts.

6. När det gäller Olafs beslut att inte utreda de två klagomålen är Olafs mandat att ”inleda en utredning när det finns tillräckliga misstankar (...) om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen.”^[1] Det ankommer på Olaf att avgöra om det finns ”tillräckliga misstankar” om missbruk av EU-medel. Vid klagomål mot Olaf är det ombudsmannens uppgift att se till att Olafs förklaringar om att det inte föreligger tillräckliga misstankar är samstämmiga, rimliga och inte behäftade med en uppenbart oriktig bedömning ^[2].

7. I detta avseende är klagandens argument inte tillräckliga för att visa att Olaf gjorde ett uppenbart fel när den drog slutsatsen att de uppgifter som klaganden lämnat inte var tillräckliga för att motivera att en utredning inleddes.

8. På grundval av ovanstående finner ombudsmannen ^[3] inga administrativa missförhållanden i detta fall.

Lambros Papadias

Chef för utredningsavdelningen – enhet 3

Strasbourg den 23 maj 2019

[1] I artikel 5.1 i förordning (EU, Euratom) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpning föreskrivs följande: ”Generaldirektören får inleda en utredning om det finns tillräckliga misstankar, som också kan grunda sig på information från tredje part eller anonym information, om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen. Generaldirektörens beslut om huruvida en utredning ska inledas eller inte ska ta hänsyn till Olafs utredningspolitiska prioriteringar och årliga förvaltningsplan som fastställts i enlighet med artikel 17.5. Detta beslut ska också ta hänsyn till behovet av en effektiv användning av immaterialrättsmyndighetens resurser och av att de medel som används är proportionerliga. När det gäller interna utredningar ska särskild hänsyn tas till den institution, det organ eller den byrå som är bäst lämpad att genomföra dem, särskilt på grundval av sakförhållandenas art, ärendets faktiska eller potentiella ekonomiska konsekvenser och sannolikheten för en eventuell rättslig uppföljning.”

[2] Se ärende 1310/2018/AMF på https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/106358.

[3] Detta klagomål har behandlats inom ramen för delegerad ärendehantering, i enlighet med artikel 11 i Europeiska ombudsmannens beslut om antagande av genomförandebestämmelser.