Bakgrund till klagomålet

1. Under 2016 lämnade klaganden in ett klagomål till Olaf om avskogning för att bygga en ny väg i norra Spanien. Projektet finansierades med EU-medel.

2. Den 16 januari 2019 skickade klaganden ett nytt klagomål om samma fråga. Den 28 februari 2019 svarade Olaf att den hade avslutat ärendet med motiveringen att ”det inte finns tillräcklig misstanke om bedrägeri som riktar sig mot Europeiska unionens ekonomiska intressen för att motivera att en utredning inleds”. Den uppgav också att de flesta av uppgifterna redan fanns i klagandens tidigare klagomål från 2016, och att de ”argument som beaktades för att avsluta det fortfarande är giltiga”.

3. Klaganden varinte nöjd med Olafs svar och vände sig till ombudsmannen. Han hävdade att han inte hade mottagit Olafs svar på hans klagomål från 2016 och att han därför inte kände till skälen för att inte utreda ärendet.

Europeiska ombudsmannens slutsats

4. Ombudsmannens undersökningsgrupp kontaktade Olaf och bad den att till klaganden översända sitt beslut om sin klagande 2016. Olaf gjorde detta och ogillade klagandens beslut av den 10 februari 2017 samt en kopia av klagandens synpunkter på det av den 13 februari 2017.

5. Eftersom det står klart att den klagande har mottagit Olafs beslut om båda hans klagomål anser ombudsmannen att denna aspekt av klagomålet har lösts.

6. När det gäller Olafs beslut att inte utreda de två klagomålen är Olafs mandat att ”öppna en utredning när det finns en tillräcklig misstanke (...) om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som riktar sig mot unionens ekonomiska intressen.”^[1] Det ankommer på Olaf att avgöra om det finns ”en tillräcklig misstanke” om missbruk av EU-medel. Vid klagomål mot Olaf är det ombudsmannens uppgift att se till att Olafs förklaringar om avsaknaden av tillräcklig misstanke är samstämmiga, rimliga och inte behäftade med en uppenbart oriktig bedömning^[2].

7. Klagandens argument är i detta avseende inte tillräckliga för att visa att Olaf gjorde ett uppenbart fel när den drog slutsatsen att de uppgifter som klaganden lämnat inte var tillräckliga för att motivera att en utredning inleddes.

8. På grundval av ovanstående finner ombudsmannen^[3] inga administrativa missförhållanden i detta ärende.

Lambros Papadias

Utredningschef – Enhet 3

Strasbourg den 23 maj 2019

[1] Enligt artikel 5.1 i förordning (EU) nr 883/2013 om utredningar som utförs av Europeiska byrån för bedrägeribekämpningfår generaldirektöreninleda en utredning om det finns tillräckliga misstankar om att det har förekommit bedrägeri, korruption eller annan olaglig verksamhet som påverkar unionens ekonomiska intressen. Generaldirektörens beslut om att inleda en utredning eller inte ska ta hänsyn till Olafs utredningspolitiska prioriteringar och den årliga förvaltningsplan som upprättats i enlighet med artikel 17.5. Det beslutet ska också ta hänsyn till behovet av ett effektivt utnyttjande av byråns resurser och till proportionaliteten av de medel som används. När det gäller interna utredningar ska särskild hänsyn tas till den institution, det organ eller den byrå som är bäst lämpad att genomföra dem, särskilt på grundval av omständigheternas art, de faktiska eller potentiella ekonomiska konsekvenserna av ärendet och sannolikheten för rättslig uppföljning.”

[2] Se ärende 1310/2018/AMF finns på https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/106358

[3] Detta klagomål har behandlats inom ramen för delegerad ärendehantering, i enlighet med artikel 11 i Europeiska ombudsmannens beslut om antagande av genomförandebestämmelser.