i enlighet med artikel 4.1 i Europeiska ombudsmannens stadga ^[1]

Bakgrund till klagomålet

1. I maj 2024 trädde lagen om kritiska råvaror [2] i kraft. Denna EU-förordning syftar till att säkerställa tillgång till en trygg och hållbar försörjning av viktiga mineraler och material med stor ekonomisk betydelse och betydande försörjningsrisk som är avgörande för digital teknik, grön teknik och försvarsteknik.

2. Enligt förordningen om kritiska råvaror kan vissa gruv-, bearbetnings- och återvinningsprojekt erkännas som ”strategiska projekt”[3], vilket innebär att dessa projekt får en prioritetsstatus som kräver att nationella myndigheter och domstolar genomför alla administrativa eller rättsliga förfaranden som rör tillståndsgivning för dessa projekt så snart som möjligt. 

3. För att kunna betecknas som ett strategiskt projekt måste projekt för kritiska råvaror uppfylla vissa kriterier.[4] De måste till exempel i) på ett meningsfullt sätt bidra till försörjningstryggheten för strategiska råvaror i EU, ii) bli genomförbara inom rimlig tid och iii) genomföras på ett hållbart sätt, vilket innebär att de projektansvariga måste övervaka, förebygga och minimera eventuella negativa miljömässiga eller sociala effekter av sina respektive projekt.

4. Beslut om fastställande av status för strategiska projekt fattas av Europeiska kommissionen efter samråd med nämnden för kritiska råvaror, som består av experter från medlemsstaterna.

5. I maj 2024 offentliggjorde kommissionen den första ansökningsomgången för erkännande av projekt för kritiska råvaror som strategiska projekt inom ramen för akten om kritiska råvaror.[5] I mars 2025 betecknade kommissionen 47 projekt inom EU som strategiska projekt.[6] I juni 2025 betecknade kommissionen 13 projekt i länder utanför EU som strategiska projekt, däribland ett litiumutvinningsprojekt i Jadardalen i Serbien [7].

6. I juli respektive september 2025 lämnade klagandena in två begäranden [8] om allmänhetens tillgång till handlingar till kommissionen, oberoende av varandra, och begärde tillgång till tillämpningen av ”Jadarprojektet” för att beviljas strategisk status enligt förordningen om kritiska råvaror.

7. Kommissionen identifierade sju handlingar, nämligen ansökningsformuläret och sex styrkande handlingar [9] som det berörda företaget (nedan kallat det projektansvariga företaget) hade lämnat in till den. Kommissionen vägrade att ge allmänheten tillgång till handlingarna i deras helhet, med hänvisning till behovet av att skydda allmänintresset i fråga om försvar och militära frågor och EU:s finansiella och ekonomiska politik [10] samt behovet av att skydda affärsintressen [11], med hänvisning till en allmän presumtion om icke-utlämnande.

8. I september respektive november 2025 begärde klagandena att kommissionen skulle se över sina beslut (genom att lämna in bekräftande ansökningar), ifrågasätta känsligheten hos uppgifterna i handlingarna och hävda att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

9. Klaganden i ärende 3164/2025/PVV(MIG) ansåg särskilt att det, med tanke på att strategiska projekt är offentligt finansierade, påskyndade och beviljas lagstiftningsprivilegier, finns ett allmänintresse av att veta hur de bedöms och väljs ut.

10. Dessutom ansåg klaganden att handlingarna sannolikt kommer att innehålla miljöinformation, inbegripet information om utsläpp, för vilken allmänintresset bör prioriteras framför affärshemligheter. I detta avseende hävdade klaganden också att eftersom projektet hade delats upp i flera ”oberoende enheter” var dess övergripande inverkan svår att förstå och kunde ha varit underrepresenterad i projektansökan. Klaganden hävdade vidare att det hade förekommit prospekterings- och provningsövningar för projektet som inte hade varit förenliga med tillämplig nationell lagstiftning. Slutligen uppgav klaganden att det fanns ett ”skrämselklimat” för personer som vill protestera mot litiumbrytning i Serbien, med hänvisning till en rapport från kommissionen från 2024 där det konstaterades att demonstranter hade gripits, husrannsakan, smutskastningskampanjer och strategiska rättsprocesser för att hindra offentlig debatt (s.k. munkavleprocesser)[12].

11. Klaganden hävdade också att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade förklarat skälen till sitt beslut att beteckna det aktuella projektet som ett strategiskt projekt enligt förordningen om kritiska råvaror. Detta undergräver tillgången till rättslig prövning, inbegripet rätten för organisationer i det civila samhället att överklaga förvaltningsbeslut i miljöfrågor enligt Århusramen [13].

12. På samma sätt noterade klaganden i ärende 243/2026/NH att den projektansvarige i fråga har varit föremål för granskning när det gäller olika projekts miljöpåverkan i hela världen. Han uttryckte oro över att eventuell vattenförorening i händelse av en olycka i Jadardalen skulle kunna påverka grannländerna, nämligen Kroatien, Rumänien och Bulgarien. Han hänvisade också till lokalbefolkningens motstånd mot ”Jadarprojektet” och betonade vikten av att säkerställa att projektets mål är förenliga med målen i samförståndsavtalet om ett strategiskt partnerskap mellan EU och Serbien om hållbara råvaror, batterivärdekedjor och elfordon.[14] Enligt klaganden är den projektansvarige också exportör av militära varor från Serbien, och användningen av litium för EU:s militära ändamål skulle enligt hans mening undergräva Serbiens neutralitet.

13. När klagandena inte fick något bekräftande svar från kommissionen inom den föreskrivna tidsfristen (vilket anses vara ett implicit negativt svar [15]) vände de sig till ombudsmannen och uttryckte oro över kommissionens dröjsmål med att behandla deras ansökningar om tillgång till handlingar och över dess vägran att lämna ut handlingarna i fråga.

Utredningen

14. Ombudsmannen inledde två undersökningar om kommissionens implicita vägran att ge allmänheten tillgång enligt förordning (EG) nr 1049/2001.

15. Inom ramen för en strategisk undersökning ^[16] hade ombudsmannen redan konstaterat att kommissionens systematiska förseningar i behandlingen av begäranden om allmänhetens tillgång utgör administrativa missförhållanden.^[17] Ombudsmannen beklagade visserligen förseningen i kommissionens svar på de klagandes bekräftande ansökningar, men inledde ingen undersökning av orsakerna till förseningen i dessa specifika fall. Ombudsmannen är dock medveten om att kommissionen fortsätter att drabbas av förseningar i hanteringen av allmänhetens begäranden om tillgång och övervakar frågan noga på grundval av klagomål som lämnats in till henne.

16. Som ett första steg i undersökningarna bad ombudsmannen kommissionen att utfärda ett uttryckligt bekräftande beslut i varje enskilt fall.

17. När förseningen kvarstod inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp de omtvistade handlingarna.

18. I mars respektive april 2026 utfärdade kommissionen ett bekräftande beslut i varje enskilt fall. Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt att tillgång skulle vägras till de relevanta handlingarna i deras helhet och åberopade behovet av att skydda den berörda projektansvariges affärsintressen och gjorde gällande att en allmän presumtion om icke-utlämnande var tillämplig.

19. Kommissionen förlitade sig inte längre på undantagen för att skydda allmänintresset i fråga om försvar och militära frågor samt EU:s finansiella och ekonomiska politik.

20. Klagandena var fortfarande missnöjda med den beviljade tillgången. Ombudsmannens undersökningsgrupp fortsatte därför med inspektionen av handlingarna.

Argument som framförts till ombudsmannen

21. I sina bekräftande beslut uppgav kommissionen att handlingarna ingår i en framgångsrik ansökan om erkännande av ett projekt för kritiska råvaror som ett strategiskt projekt inom ramen för förordningen om kritiska råvaror. Kommissionen förklarade att den, för att avgöra om den ska bevilja denna status, måste bedöma om det berörda projektet uppfyller de relevanta erkännandekriterierna, som är av teknisk karaktär och rör till exempel projektets förmåga att på ett meningsfullt sätt bidra till försörjningen av strategiska råvaror i EU, dess tekniska genomförbarhet, dess förväntade produktionsvolym samt dess hållbarhet och miljöpåverkan. Detta innebär att projektansökningarna måste innehålla omfattande teknisk information, inklusive bevis som rör uppfyllandet av varje erkännandekriterium, en tidsplan för genomförandet av projektet och en affärsplan som utvärderar projektets ekonomiska bärkraft.

22. Mot bakgrund av ovanstående ansåg kommissionen att den allmänna presumtion om att inte lämna ut handlingar som unionsdomstolarna har erkänt med avseende på handlingar som ingår i anbud (som vanligtvis omfattar ett tekniskt, ekonomiskt och finansiellt anbud) som lämnats in inom ramen för EU:s offentliga upphandling är analogt tillämplig.

23. Kommissionen uppgav särskilt att den logiska grunden för denna allmänna presumtion är behovet av att bevara en icke snedvriden konkurrens och legitima intressen hos ekonomiska aktörer som deltar i upphandlingsförfaranden och att liknande överväganden kan tillämpas på ansökningar om status som strategiskt projekt. Den hävdade att denna status medför en privilegierad ställning på marknaden och att de sökande måste ”visa sin specifika sakkunskap och individuella attraktionskraft, som i ett kommersiellt sammanhang är konkurrenskraftig till sin natur, oavsett om statusen kan tilldelas ett ospecificerat antal sökande inom ramen för en enda ansökningsomgång”. Kommissionen uppgav också att sådana ansökningar innehåller information om respektive projektansvarigs sektorsspecifika expertis, affärsförbindelser och innovativa tillvägagångssätt som används för att utveckla projektet, och att ett utlämnande skulle avslöja den metod som den projektansvariga använder för att strukturera sin ansökan och eventuella särskiljande faktorer/unikitet som skulle kunna vara en konkurrensfördel.

24. Kommissionen hävdade att sådan information är känslig till sin natur och har ett betydande kommersiellt värde, eftersom den skulle kunna användas av konkurrenter till deras egen fördel, både när det gäller deras kommersiella verksamhet i allmänhet och i samband med en ansökan om status som strategiskt projekt enligt förordningen om kritiska råvaror. Kommissionen tillade att marknaden för kritiska råvaror kännetecknas av hög koncentration och hög volatilitet, vilket innebär att offentliggörandet av all information om en projektansvarigs tekniska expertis och affärsstrategi kan leda till betydande skada för dennes kommersiella intressen.

25. När det gäller förekomsten av ett övervägande allmänintresse avvisade kommissionen argumentet att ett utlämnande skulle säkerställa öppenhet och demokratisk tillsyn över hur strategiska projekt bedöms och väljs ut, eftersom de är alltför allmänna till sin natur.

26. När det gäller miljöinformation ansåg kommissionen att dokumenten inte innehåller någon information som rimligen kan betraktas som ”information om utsläpp i miljön”, med tanke på att den relevanta informationen inte var ”bestämmande – och därför inte hypotetisk – när det gäller typen, varaktigheten eller volymen av sådana potentiella utsläpp”. När kommissionen bedömer en ansökan inom ramen för akten om kritiska råvaror gör den en övergripande bedömning av huruvida ett projekt skulle genomföras på ett hållbart sätt, men det konkreta hållbara genomförandet av ett projekt är beroende av de behöriga nationella myndigheternas bedömning av dess miljöpåverkan, eftersom endast det nationella tillståndsförfarandet kan säkerställa att projekt för kritiska råvaror är säkra, trygga och uppfyller miljökraven. Erkännandet av ett projekt som ett strategiskt projekt enligt förordningen om kritiska råvaror ska därför inte påverka de krav som är tillämpliga enligt EU-rätten, nationell rätt eller internationell rätt [18].

27. När det gäller det aktuella projektet angav kommissionen att olika miljötillstånd fortfarande var under handläggning vid tidpunkten för ansökan om strategisk status. Därför kan ingen av hänvisningarna till potentiella utsläpp i dokumenten anses vara ”faktiska eller förutsebara”. Kommissionen ansåg också att liknande överväganden gäller för annan miljöinformation än information om utsläpp som dokumenten kan innehålla. Den drog slutsatsen att allmänhetens tillgång till sådan information inte skulle tjäna syftet att stödja de påståenden som klagandena framförde i sina bekräftande ansökningar. Detta syfte väger inte heller tyngre än behovet av att skydda den projektansvariges affärsintressen.

28. När det slutligen gäller allmänintresset av tillgång till rättslig prövning hävdade kommissionen att en civilsamhällesorganisations intresse av att en handling lämnas ut i syfte att begära intern omprövning enligt Århusramen är ett privat intresse och inte ett allmänintresse. Kommissionen tillade att tidsfristen för att inge en sådan begäran (när det gäller kvalificeringen av det aktuella projektet som strategiskt projekt) redan har löpt ut.

29. I sina synpunkter på kommissionens bekräftande beslut om hans begäran om tillgång hävdade klaganden i ärende 3164/2025/PVV(MIG) att användningen av en allmän presumtion om att inte lämna ut uppgifter är omotiverad på grund av de olika förfarandena i förfarandet för offentlig upphandling och förfarandet för att erkänna projekt för kritiska råvaror som strategiska projekt enligt förordningen om kritiska råvaror. Klaganden hävdade närmare bestämt att den förstnämnda medför en kontradiktorisk affärsmiljö, medan den sistnämnda tjänar till att intyga att projekten uppfyller lagstadgade krav, vilket innebär att risken för utlämnande är fundamentalt annorlunda.

30. Klaganden hävdade dessutom att vissa uppgifter i handlingarna uppenbarligen inte är kommersiellt känsliga, såsom tidsplanen för projektets genomförande, allmänna hållbarhetsåtaganden och faktiska beskrivningar av projektets lokalisering, omfattning och rättsliga sammanhang. Denna typ av information avslöjas rutinmässigt, till exempel i tillståndsprocesser och miljökonsekvensbedömningar.

31. Klaganden hävdade också att det finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Han noterade att projekt som betecknas som strategiska projekt inom ramen för akten om kritiska råvaror åtnjuter en betydande ekonomisk fördel, inbegripet tillgång till offentlig finansiering, och upprepade att allmänheten har rätt att veta på vilka grunder förmåner, privilegier och resurser tilldelas. Han tillade att det aktuella projektet har en direkt inverkan på lokalsamhällen som har en legitim, rättsligt skyddad rätt att få veta tidsplanen för verksamhet som kan påverka deras miljö, egendom och försörjningsmöjligheter. Klaganden hävdade vidare att projektet är föremål för exceptionell offentlig kontrovers eftersom det har lett till rättstvister, protester, parlamentarisk granskning och diplomatiskt engagemang på högsta nivå, och att det inte finns någon risk för skada, med tanke på att det för närvarande läggs på is.

32. När det gäller tillgången till miljöinformation ansåg klaganden att kommissionens resonemang var motsägelsefullt. Han noterade särskilt att kriterierna för erkännande enligt förordningen om kritiska råvaror uttryckligen omfattar hållbarhet och hantering av miljöpåverkan och hävdade att om relevant information inte var tillräckligt avgörande för att offentliggöras måste den inte heller vara tillräckligt avgörande för att kunna åberopas för att ge status som strategiskt projekt. I ett sådant fall skulle kommissionen behöva förklara på vilka bevismässiga grunder den beviljade denna status. Om kommissionen hyser tvivel om huruvida miljöinformationen i dokumenten är korrekt eller fullständig skulle detta i själva verket ge anledning till oro när det gäller tillförlitligheten i dess bedömning enligt förordningen om kritiska råvaror och därmed ett starkt allmänintresse av utlämnande.

33. När det gäller tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor uppgav klaganden att handlingarna kunde vara relevanta i samband med andra rättsmedel än en begäran om intern omprövning enligt Århusramen, inbegripet talan vid nationella domstolar, förfaranden enligt EU:s miljölagstiftning och överklaganden av beslut om beviljande av tillstånd. Klaganden avvisade också kommissionens åsikt att detta argument illustrerade ett privat intresse och hävdade att tillgång till miljörättvisa erkänns som ett allmänintresse.

34. Klaganden i ärende 243/2026/NH uppgav att ett komplext gruvprojekt som det aktuella kan påverka miljön, vattenförvaltningen, den biologiska mångfalden, kulturarvet och lokalsamhället. Han ansåg att kommissionen inte hade tagit tillräcklig hänsyn till dessa farhågor när den betecknade projektet som ett strategiskt projekt inom ramen för förordningen om kritiska råvaror och upprepade att den berörda projektansvarige redan granskas för sin miljöpåverkan i olika projekt runt om i världen. Klaganden hävdade dessutom att ett utlämnande av projektets ansökan enligt förordningen om kritiska råvaror skulle göra det möjligt för allmänheten att bedöma projektets art och undanröja eventuella misstankar om korruption.

35. I båda fallen avvisade klagandena kommissionens ståndpunkt att undantaget gäller för samtliga handlingar och att det inte var möjligt att ge tillgång till delar av dem.

Ombudsmannens bedömning som leder till en rekommendation

36. Med tanke på överlappningen i sak beslutade ombudsmannen att behandla dessa klagomål gemensamt och utfärda en enda rekommendation.

37. EU-institutionerna kan vägra att ge allmänheten tillgång till en handling som begärts ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om det finns en rimligen förutsebar och icke-hypotetisk risk för att ett utlämnande skulle undergräva en fysisk eller juridisk persons affärsintressen. Unionsinstitutionerna kan emellertid inte åberopa behovet av att skydda affärsintressen enbart på grund av att informationen rör ett företag eller dess affärsförbindelser. Undantaget syftar till att skydda kommersiellt känsliga uppgifter, såsom uppgifter om ett företags affärsstrategi eller särskilda know-how.[19] När EU-institutionerna åberopar detta undantag måste de därför förklara hur ett utlämnande konkret och faktiskt skulle kunna undergräva de legitima affärsintressen som står på spel.[20]

38. I förevarande fall grundade sig kommissionen på behovet av att skydda den berörda projektansvariges affärsintressen och gjorde gällande att en allmän presumtion om icke-utlämnande kunde tillämpas på de omtvistade handlingarna. När så är fallet behöver den berörda unionsinstitutionen varken granska de aktuella handlingarna individuellt eller förklara den specifika skada som ett utlämnande av deras innehåll skulle medföra. Den kan snarare presumera att handlingarna, på grund av att de ingår i en viss akt eller kategori av handlingar, ska förbli konfidentiella i sin helhet.

Om den allmänna presumtionen om icke-utlämnande

39. Kommissionen ansåg att den allmänna presumtionen att ett utlämnande av anbud från anbudsgivare i offentliga upphandlingsförfaranden skulle undergräva de berörda anbudsgivarnas affärsintressen, såsom den erkänts av unionsdomstolarna, kunde tillämpas analogt på handlingar som rör klassificeringen av projekt för kritiska råvaror som ”strategiska projekt” enligt förordningen om kritiska råvaror.

40. Kommissionen gjorde i huvudsak gällande att en ansökan om status som strategiskt projekt kan anses innehålla känslig kommersiell information som skulle kunna användas av konkurrenter inom ramen för deras egna projektansökningar, vilket snedvrider konkurrensen i senare förfaranden och undergräver den projektansvariges berättigade förväntningar.

41. Kommissionens ståndpunkt är inte övertygande. Framför allt är förfarandet för offentlig upphandling av en annan karaktär än förfarandet för att avgöra huruvida ett projekt för kritiska råvaror bör beviljas status som strategiskt projekt enligt förordningen om kritiska råvaror. Det offentliga upphandlingsförfarandet är ett jämförande urvalsförfarande som kräver att den berörda institutionen jämför olika kommersiella anbud från olika anbudsgivare om samma tjänst för att välja den bästa. Endast den utvalda anbudsgivaren kommer att tilldelas ett tjänstekontrakt. Det offentliga upphandlingsförfarandet är därför konkurrensutsatt till sin natur.

42. Processen för att klassificera projekt för kritiska råvaror som strategiska projekt bygger däremot inte på anbud, kostnader eller konkurrens mellan marknadsaktörer, utan på kriterier av allmänt intresse. Vid bedömningen av ansökningar om status som strategiskt projekt måste kommissionen avgöra om det berörda projektet uppfyller de lagstadgade kraven i förordningen om kritiska råvaror, med administrativt utrymme för skönsmässig bedömning. Om kommissionen anser att ett projekt uppfyller dessa kriterier kommer projektet att erkännas som ett strategiskt projekt. Detta beslut fattas oberoende av innehållet i andra projektansökningar. Med andra ord kan i teorin alla projekt som ansöker om status som strategiskt projekt i en viss utlysning bli framgångsrika.

43. Det förefaller dessutom orimligt att anta att projektansökningar som den som är i fråga i förevarande mål genomgående innehåller kommersiellt känsliga uppgifter. Dokumenten har tillhandahållits av de berörda projektansvariga för att visa om och hur deras respektive projekt uppfyller de relevanta kraven i förordningen om kritiska råvaror [21]. Detta inbegriper till exempel hur ett projekt skulle genomföras på ett hållbart sätt, dvs. hur den projektansvariga skulle förebygga och minimera negativ inverkan på miljön och samhället.

44. Denna information kommer normalt också att ingå i den obligatoriska miljökonsekvensbedömning (MKB) som de projektansvariga måste genomföra i enlighet med det nationella regelverk som är tillämpligt på dem, och/eller miljökonsekvensbedömningar och sociala konsekvensbedömningar som de projektansvariga kan utföra på frivillig basis eller i samband med uppfyllandet av finansieringskraven. Ett centralt inslag i sådana bedömningar är vanligtvis att de är avsedda att offentliggöras. Med tanke på storleken på och den betydande inverkan av projekt för kritiska råvaror samarbetar de projektansvariga vanligtvis med ett brett spektrum av berörda parter för att förbättra allmänhetens uppfattning om och få stöd för sitt projekt, eller på grund av att de tillämpliga reglerna kräver att de gör det. I detta sammanhang offentliggörs information som de projektansvariga måste lämna till kommissionen enligt förordningen om kritiska råvaror för att visa att de uppfyller kravet på meningsfullt samarbete med de berörda lokalsamhällena när de ansöker om status som strategiskt projekt.

45. På grundval av inspektionen av handlingar i denna och en parallell [22] undersökning är ombudsmannen inte övertygad om att handlingarna i fråga uteslutande innehåller information som skulle återspegla den projektansvariges specifika sakkunskap, know-how eller affärshemligheter, eller skulle kunna anses vara känslig av andra skäl. Snarare är en stor del av den information som finns däri ganska allmän till sin natur. I ansökningsformuläret beskriver den projektansvarige till exempel vilka nationella lagar som gäller för projektet, vilka frivilliga ramar den följer och var den är i färd med att erhålla de tillstånd som krävs för att genomföra projektet. När det gäller specifika åtgärder som den projektansvarige planerar att vidta för att mildra projektets miljömässiga och sociala konsekvenser är informationen i ansökningsformuläret ofta inte särskilt detaljerad, utan utgör en sammanfattning av information som redan lagligen har offentliggjorts på annat håll.

46. Den projektansvarige har t.ex. upprättat en projektwebbplats där denne har offentliggjort ett utkast till miljökonsekvensbedömning för projektet. Även om detta dokument inte längre finns tillgängligt på projektets webbplats visar det faktum att den projektansvarige själv offentliggjorde det att denne inte ansåg att dess innehåll var kommersiellt känsligt. Dessutom kommenterades dokumentet i stor utsträckning av det civila samhället och akademiska aktörer och utgjorde grunden för ett sonderingsbeslut av de ansvariga nationella myndigheterna när det gäller den miljökonsekvensbedömning som ska genomföras. Dessutom visade inspektionen att minst en av de aktuella styrkande handlingarna är offentligt tillgänglig.

47. Ombudsmannen noterar också att den metod som den projektansvarige använder för att formulera och strukturera sin ansökan anges i ett vägledande dokument [23] som tillhandahålls av kommissionen samt i själva ansökningsformuläret. Den typ av information som ingår i ansökningsformuläret är därför mycket lik den information som ingår i andra projektansvarigas ansökningar, och de styrkande handlingar som tillhandahålls av olika projektansvariga är också av samma slag. Dessutom följer strukturen på den ”hållbarhetsdokumentation” som tillhandahålls kommissionen tillämplig nationell lagstiftning och/eller riktlinjer från de nationella myndigheterna. Det är därför osannolikt att ett utlämnande av dem under alla omständigheter skulle ge andra projektansvariga en orättvis fördel när det gäller att kopiera varandras tillvägagångssätt.

48. Dessutom gäller de projektansökningar som kommissionen granskar i samband med en viss ansökningsomgång inte samma eller ens liknande projekt. Projekt för kritiska råvaror tenderar snarare att vara unika på grund av sitt geografiska läge, de råvaror som ska utvinnas eller bearbetas, det nationella regelverk som gäller för dem, de miljöfaktorer som kan påverkas och det berörda lokalsamhällets behov. Följaktligen är den inverkan som varje projekt kan ha och hur det bäst kan hanteras också unik.

49. Slutligen bör det noteras att kommissionen själv har offentliggjort en del av informationen i liknande projektansökningar, nämligen i sitt svar på en ”begäran om intern omprövning”[24] från ett konsortium av organisationer i det civila samhället som utfärdades före antagandet av det bekräftande beslutet i detta ärende [25].

50. Mot bakgrund av allt detta anser ombudsmannen att det var orimligt av kommissionen att anta att de omtvistade handlingarna i sin helhet skulle innehålla känsliga uppgifter och att en allmän presumtion om att de inte skulle lämnas ut därför kunde tillämpas på dem. Kommissionen borde således ha gjort en individuell bedömning av projektansökan i syfte att bevilja omfattande partiellt tillträde.

Huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse

51. Om en EU-institution har fastställt att allmänhetens tillgång till handlingar rimligen skulle undergräva skyddet för affärsintressen, ska den vägra tillgång om det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet [26].

52. I detta avseende hävdade klagandena, bland annat genom att hänvisa till Århusförordningen [27], att handlingarna sannolikt innehåller miljöinformation, inbegripet ”information om utsläpp i miljön”[28], och att sådan information måste lämnas ut oberoende av dess kommersiella känslighet.

53. Århusförordningen syftar till att säkerställa att ”miljöinformation” successivt görs tillgänglig och sprids till allmänheten.[29] Syftet med att få tillgång till denna information är att främja allmänhetens deltagande i den relaterade beslutsprocessen och därigenom öka ansvarsskyldigheten och bidra till allmänhetens medvetenhet om och stöd för de beslut som fattas. Ett allmänintresse av att få tillgång till ”miljöinformation” anses därför föreligga och EU-institutionerna bör ta hänsyn till detta vid bedömningen av ansökningar om allmänhetens tillgång till information.[30]

54. Allmänintresset av att få tillgång till ”miljöinformation” väger emellertid inte automatiskt tyngre än det intresse som ska skyddas genom att de begärda handlingarna inte lämnas ut. I stället måste den bedömas på grundval av en individuell granskning av dokumenten och deras sammanhang.[31] Detta är annorlunda när det gäller en viss typ av ”miljöinformation”, det vill säga information som ”avser utsläpp i miljön”. För denna specifika typ av miljöinformation förutsätts det föreligga ett övervägande allmänintresse när det gäller skyddet av kommersiella intressen [32].

55. Begreppet ”information om utsläpp i miljön” är inte begränsat till information om ”faktiska utsläpp”. Den innehåller också information som gör det möjligt för allmänheten att veta ”vad som kan förväntas släppas ut i miljön (...)”[33] och information om effekterna av dessa utsläpp [34].

56. I förevarande fall ansåg kommissionen i respektive bekräftande beslut att de begärda handlingarna inte innehöll någon information som rimligen kunde betraktas som ”information om utsläpp i miljön”, eftersom miljötillstånden för projektet fortfarande var under handläggning vid tidpunkten för ansökan enligt förordningen om kritiska råvaror. Av detta skäl ansåg kommissionen att all information om utsläpp i miljön som kan ingå i projektansökan måste betraktas som rent hypotetisk snarare än faktisk eller förutsebar.

57. Ombudsmannen anser att denna ståndpunkt inte är övertygande.

58. Enligt förordningen om kritiska råvaror är kommissionen inte skyldig att göra en heltäckande bedömning av miljökonsekvenserna av ett projekt som ansöker om status som strategiskt projekt. Det ankommer snarare på de ansvariga nationella myndigheterna att göra en fullständig och detaljerad miljöbedömning när projekten ansöker om det miljötillstånd som krävs. För att kontrollera om ett projekt för kritiska råvaror skulle genomföras på ett hållbart sätt måste kommissionen dock ”ta hänsyn till en övergripande bedömning av ett projekts efterlevnad av relevant unionsrätt eller nationell rätt samt relevanta kompletterande bevis, med beaktande av projektets lokalisering”.[35] Detta innebär att projektansvariga måste förse kommissionen med omfattande miljöinformation så att den kan bedöma om deras projekts miljöpåverkan skulle övervakas, förebyggas och minimeras i tillräcklig utsträckning.

59. Som inspektionen visade innehåller dokumentationen faktiskt detaljerad information som klassificeras som ”miljöinformation” enligt Århusförordningen, inbegripet information om förväntade framtida utsläpp från projektet och dessa utsläpps inverkan på miljön. Denna information verkar bygga på en utvärdering av oberoende experter och laboratorietester. Dessutom har denna information också lämnats till offentliga myndigheter för att visa att projektet uppfyller de relevanta lagstadgade kraven för status som strategiskt projekt och/eller i samband med nationella miljöförfaranden.

60. Såsom anges ovan omfattar begreppet ”information om utsläpp i miljön” ”information om förutsebara utsläpp i miljön”. [36] Ombudsmannen förstår att information om utsläpp kommer att anses vara förutsebar om den informationen bygger på en konkret bedömning av objektiva uppgifter. Däremot kommer information om utsläpp att anses vara rent hypotetisk om den informationen inte grundar sig på en konkret bedömning av objektiva uppgifter utan snarare på antaganden.

61. På grundval av inspektionen av de relevanta handlingarna anser ombudsmannen att informationen om de uppskattade framtida utsläppen från det projekt som ingår i dem bygger på en konkret bedömning av objektiva uppgifter och att dessa utsläpp därför sannolikt kommer att uppstå på grundval av de planerade arbetenas art och omfattning. Även om det inte är omöjligt att planeringen av projektet fortfarande kan förändras något (eller att det kanske inte kommer att genomföras i slutändan), bör den information om utsläpp som har lämnats till kommissionen enligt förordningen om kritiska råvaror därför åtminstone anses vara ”förutsebar” och därmed omfattas av begreppet ”information [som] avser utsläpp i miljön” i den mening som avses i EU:s Århusförordning. När allt kommer omkring godtog kommissionen den som grund för sin bedömning av de berörda projektens hållbarhet.

62. Det är dessutom uppenbart att det aktuella projektet för kritiska råvaror kommer att få stor inverkan på miljön och människors liv i stora delar av det land där det är beläget och eventuellt i andra delar av landet. Med tanke på att kommissionen har erkänt projektet som ett strategiskt projekt bör den därför kunna förklara för allmänheten varför den ansåg att dess miljöpåverkan skulle övervakas och hanteras i tillräcklig utsträckning. Att allmänheten kan granska kommissionens beslut att beteckna ett projekt som ett strategiskt projekt och ställa kommissionen till svars förefaller särskilt angeläget när ett projekt kännetecknas av kontroverser [37].

63. Mot bakgrund av ovanstående konstaterar ombudsmannen att kommissionens vägran att ge allmänheten omfattande tillgång till de omtvistade handlingarna utgjorde ett administrativt missförhållande. Hon lämnar därför en motsvarande rekommendation nedan.

Rekommendation

På grundval av undersökningen av detta klagomål lämnar ombudsmannen följande rekommendation till kommissionen:

Europeiska kommissionen bör ompröva sin ståndpunkt om begäranden om allmänhetens tillgång i syfte att bevilja bred tillgång för allmänheten, med beaktande av ovanstående iakttagelser. Vid behov bör kommissionen samråda med den berörda projektansvarige.

Kommissionen och de klagande kommer att informeras om denna rekommendation. I enlighet med artikel 4.2 i Europeiska ombudsmannens stadga ska kommissionen skicka ett detaljerat yttrande senast den 5 februari 2027.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen 

Strasbourg den 5 november 2026 

 

[1] Finns på https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=uriserv%3AOJ.L_.2021.253.01.0001.01.ENG&toc=OJ%3AL%3A2021%3A253%3ATOC.

[2] Förordning (EU) 2024/1252 av den 11 april 2024 om inrättande av en ram för säkerställande av trygg och hållbar försörjning av kritiska råvaror: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02024R1252-20240503.

[3] Se särskilt artiklarna 6.1, 7 och 10 i CRMA.

[4] I enlighet med artikel 6.1 i CRMA.

[5] Finns på https://single-market-economy.ec.europa.eu/calls-expression-interest/call-applications-strategic-projects-under-critical-raw-materials-act_sv.

[6] Kommissionens beslut om förteckning över alla projekt inom EU som betecknats som strategiska projekt finns på https://webgate.ec.europa.eu/circabc-ewpp/d/d/workspace/SpacesStore/1958718b-21e9-40f4-9c9f-42a58dc4c5a3/download.

[7] Kommissionens beslut om förteckning över alla projekt utanför EU som betecknats som strategiska projekt finns på https://single-market-economy.ec.europa.eu/document/download/808502c2-21c7-4ca8-855f-ff0b528f91c4_en?filename=C_2025_3491_1_EN_ACT_part1_v4.pdf.

[8] Enligt förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, kommissionens och rådets handlingar: http://data.europa.eu/eli/reg/2001/1049/oj.

[9] Projektets konceptuella nedläggningsplan, affärsplan, bevis på certifieringssystem, operativ planering, hållbarhetsdokumentation och en teknisk genomförbarhetsstudie.

[10] I enlighet med artikel 4.1 a i förordning (EG) nr 1049/2001.

[11] I enlighet med artikel 4.2 första strecksatsen i förordning (EG) nr 1049/2001.

[12] Klaganden hänvisade till kommissionens rapport för 2024 om Serbien: https://enlargement.ec.europa.eu/document/download/3c8c2d7f-bff7-44eb-b868-414730cc5902_en?filename=Serbia%20Rapport%202024.pdf.

[13] Artikel 10 i förordning 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ (Århusförordningen): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02006R1367-20230429.

[14] Samförståndsavtal finns på https://single-market-economy.ec.europa.eu/document/6fe0e605-9299-45c3-b846-2efb85585251_sv.

[15] I enlighet med artikel 8.3 i förordning (EG) nr 1049/2001.

[16] Strategisk utredning OI/2/2022/OAM om den tid det tar för Europeiska kommissionen att behandla ansökningar om allmänhetens tillgång till handlingar: https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/60766.

[17] Beslut i ovannämnda strategiska utredning OI/2/2022/OAM: https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/175321.

[18] I enlighet med skäl 25 och artikel 6.3 i förordningen om kritiska råvaror.

[19] Se t.ex. tribunalens dom av den 7 februari 2018, PTC/EMA, T-718/15: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=199044&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=13039858.

[20] Se t.ex. domstolens dom av den 4 september 2018, ClientEarth/kommissionen, C‐57/16 P, punkt 51: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=205322&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=19039430.

[21] Artikel 6.1 i CRMA.

[22] Mål 1855/2025/PVV(MIG) om hur Europeiska kommissionen hanterade en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar som rör projekt som har erkänts som strategiska projekt enligt förordningen om kritiska råvaror: https://www.ombudsman.europa.eu/en/case/en/69726.

[23] Den senaste versionen av denna vägledning för sökande finns på https://single-market-economy.ec.europa.eu/sectors/raw-materials/areas-specific-interest/critical-raw-materials/strategic-projects-under-crma/guide-applicants_sv.

[24] I enlighet med artikel 10 i Århusförordningen.

[25] Se kommissionens detaljerade bedömning som bifogas dess svar av den 8 januari 2026: https://circabc.europa.eu/ui/group/3b48eff1-b955-423f-9086-0d85ad1c5879/library/74edffdc-0eb5-4658-bb6c-a5674127feb1/details.

[26] I enlighet med artikel 4.2 i förordning (EG) nr 1049/2001.

[27] Förordning 1367/2006, se fotnot 13 ovan.

[28] Artikel 2.1 d i Århusförordningen.

[29] Artikel 1.1 i Århusförordningen.

[30] Se även ombudsmannens beslut i ärendena 1132/2022/OAM och 1374/2022/OAM (https://www.ombudsman.europa.eu/en/decision/en/168684), punkt 34.

[31] Se även ombudsmannens beslut i ärendena 1132/2022/OAM och 1374/2022/OAM, punkt 35.

[32] I enlighet med artikel 6.1 i Århusförordningen.

[33] Tribunalens dom av den 11 juli 2018, Rogesa Roheisengesellschaft Saar mbH/kommissionen, T-643/13: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:62013TJ0643.

[34] Se till exempel tribunalens dom av den 13 november 2024, PAN Europe/kommissionen, T-104/23, punkt 66: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX:62023TJ0104.

[35] I enlighet med punkt 5 i bilaga III till CRMA.

[36] Se även domstolens dom av den 23 november 2016, Europeiska kommissionen mot Stichting Greenpeace Nederland och Pesticide Action Network Europe (PAN Europe), mål C-673/13 P, punkt 74: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A62013CJ0673.

[37] Se t.ex. https://www.euronews.com/2024/08/09/we-are-not-interested-in-their-profits-farmers-protest-against-giant-lithium-mine-in-serbi, https://www.reuters.com/markets/commodities/serbia-wants-talks-with-rio-tinto-over-jadar-lithium-project-2024-01-17/ https://www.politico.eu/article/serbia-lithium-reserve-eu-mining-colony-electric-vehicles/.