Berörd institution eller berört organ: Europeiska kommissionen

Datum och klockslag: 1 juni 2017 kl. 10.15–12.00

Plats: Rue de la Science 11, SC11 1/41, « salle verte », Bryssel

Ombudsmannen

företrädda av: Rosita Hickey, chef för enheten för strategiska utredningar

Fergal Ó Regan, chef för samordning av frågor av allmänt intresse

Tina Nilsson, chef för utredningsenhet 4

Elpida Apostolidou, enheten för strategiska undersökningar

Julie Feremans, enhet 4 för förfrågningar

Kommissionen

företrädda av: 16 personer (generalsekretariatet, GD HR, Byrån för löneadministration och individuella ersättningar, GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering)

Lista över akronymer

GD Budget	Generaldirektoratet för budget
GD Informationsteknik	Generaldirektoratet för informationsteknik
GD Sysselsättning, socialpolitik och inkludering	Generaldirektoratet för sysselsättning
GD Personal och säkerhet	Generaldirektoratet för personal
Allmänna genomförandebestämmelser	Allmänna genomförandebestämmelser
JSIS	Gemensamt sjukförsäkringssystem (för EU-tjänstemän och deras familjer)
OIB	Infrastruktur- och logistikbyrån i Bryssel
Olja	Infrastruktur- och logistikbyrån i Luxemburg
PMO	Byrån för löneadministration och individuella ersättningar
SR	EU:s tjänsteföreskrifter
FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning	FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning
Vem – APL	Världshälsoorganisationen - Lista över prioriterade hjälpmedel

1. Inledning och förfarandeaspekter

Ombudsmannens undersökningsgrupp presenterade sig och redogjorde för syftet med undersökningen på eget initiativ OI/4/2016/EA, som inleddes för att undersöka om behandlingen av personer med funktionsnedsättning inom ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet är förenlig med konventionen om rättigheter för personer med funktionsnedsättning. Utredningen undersöker kriterierna för erkännande av ”allvarlig sjukdom” – och därmed full ersättning för sjukvårdskostnader – i enlighet med kommissionens allmänna genomförandebestämmelser. Ombudsmannen är oroad över att dessa kriterier, särskilt kriteriet om förkortad förväntad livslängd, inte nödvändigtvis är anpassade till den specifika situationen för personer med funktionsnedsättning.

Efter att ha mottagit kommissionens svar på skrivelsen om att inleda undersökningen [1] begärde ombudsmannens undersökningsgrupp att ett möte skulle anordnas för att diskutera ärendet. Ombudsmannens undersökningsgrupp förklarade att syftet med mötet var att ge tillfälle att utbyta åsikter och klargöra kommissionens svar. De tillade att ombudsmannen kommer att fastställa sitt nästa steg i denna undersökning på grundval av detta svar och den information som erhållits vid mötet. Undersökningsgruppen informerade också kommissionen om att ombudsmannen kommer att offentliggöra denna rapport på sin webbplats.

2. Diskussion och förtydliganden från kommissionen

Inför mötet hade ombudsmannens undersökningsgrupp skickat ett antal frågor till kommissionen i syfte att underlätta diskussionerna (se bilagan). Frågorna rörde följande frågor:

i) De åtgärder av betydelse för det gemensamma sjukförsäkringssystemet som kommissionen har vidtagit för att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning till följd av den avslutande iakttagelsen om det gemensamma sjukförsäkringssystemet från FN:s kommitté för rättigheter för personer med funktionsnedsättning i september 2015 [2].

ii) skälen till det ökade antalet klagomål till kommissionen från och med 2013 om att en ”allvarlig sjukdom” inte erkänts eller att läkararvoden inte återbetalats fullt ut för en sjukdom som redan erkänts som allvarlig,

iii) EU-institutionernas användning av det gemensamma läkarintyget för att bedöma en persons grad av funktionsnedsättning.

iv) Hur det ömsesidiga beroendet mellan de fyra kriterierna för att erkänna en ”allvarlig sjukdom” påverkar bedömningen i praktiken.

v) Rätten att överklaga ett beslut om att inte erkänna förekomsten av en ”allvarlig sjukdom”.

vi) Förfarandet för beviljande av förmåner utöver det gemensamma sjukförsäkringssystemet, såsom en fördubbling av barntillägget, systemet för socialt stöd och rimliga anpassningsåtgärder som tillhandahålls av institutioner i deras egenskap av arbetsgivare.

vii) lämpligheten hos ramen för det gemensamma sjukförsäkringssystemet när det gäller ersättning för hjälpmedel och behandlingar,

viii) inrätta ett lämpligt organ med företrädare för personer med funktionsnedsättning för att studera hur det gemensamma sjukförsäkringssystemet tillämpas i det dagliga arbetet på personer med funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehov,

ix) Förfarandet för att ändra kommissionens allmänna genomförandebestämmelser

Diskussionen fördes på grundval av dessa frågor.

i) Kommissionen påpekade att det gemensamma sjukförsäkringssystemet är ett sjukförsäkringssystem som täcker sjukvårdskostnader i enlighet med befintliga regler, särskilt EU:s tjänsteföreskrifter, de gemensamma reglerna om sjukförsäkring för EU-tjänstemän (gemensamma regler) och kommissionens allmänna genomförandebestämmelser. Kommissionen tar dock ett helhetsgrepp på funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehov genom att beakta både de medicinska (det gemensamma sjukförsäkringssystemet/betalningskontoret [PMO]) och de sociala aspekterna (generaldirektoratet för personal [GD HR]). Av detta skäl samarbetar byrån för löneadministration och individuella ersättningar och GD Personal och säkerhet fullt ut för att hantera begäranden om ersättning för medicinska och icke-medicinska kostnader från personer med funktionsnedsättning. Byrån för löneadministration och individuella ersättningar och GD Personal och säkerhet samarbetar med nationella myndigheter (i förekommande fall) och i synnerhet med belgiska myndigheter för att hjälpa anställda eller anhöriga att dra nytta av nationella/belgiska system för personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen noterade, som svar på en specifik fråga, att den, sedan de ändringar av tjänsteföreskrifterna som trädde i kraft i januari 2014 syftade till att fullt ut efterleva FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, inte ansåg att det fanns något behov av ytterligare betydande lagstiftningsändringar i det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

Kommissionen sade också att den ständigt strävar efter att tolka och tillämpa alla relevanta regler på området för det gemensamma sjukförsäkringssystemet mot bakgrund av artikel 1 d 4 i tjänsteföreskrifterna [3] och FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen hänvisade vidare till det kommande meddelandet om mångfald och inkludering (senare antaget den 19 juli 2017) och nämnde också att den hade varit i kontakt med den nyligen inrättade sammanslutningen för kommissionsanställda med funktionsnedsättning och med sammanslutningen för kommissionsanställda vars familjemedlemmar har funktionsnedsättning.

ii) Ökningen av antalet klagomål till följd av att en ”allvarlig sjukdom” inte erkänns, vilket innebär att kostnaderna inte ersätts till 100 % utan till normala nivåer, är inte nödvändigtvis kopplad till funktionsnedsättning. Fall av ”allvarlig sjukdom” rör främst andra frågor, såsom hjärtproblem och cancer. Kommissionens allmänna genomförandebestämmelser antogs 2007. Enligt dessa regler måste beslutet att erkänna en ”allvarlig sjukdom” förnyas vart femte år, eftersom en ”allvarlig sjukdom” inte nödvändigtvis är ett livslångt tillstånd. Ökningen av antalet klagomål från och med 2013 kan bero på att ansökningar om förlängning av detta beslut om erkännande av en ”allvarlig sjukdom”, efter utgången av femårsperioden, avslogs på grund av förändrade individuella medicinska omständigheter. De vanligaste fallen skulle gälla cancer i remission eller lågrisk hjärtsjukdom cirka tio år efter en hjärtinfarkt.

iii) Kommissionen förklarade att det finns två olika roller som ska anses komplettera varandra: Byrån för löneadministration och individuella ersättningar står för sjukvårdskostnader och GD Personal och säkerhet står för icke-medicinska kostnader.

PMO ansvarar för att erkänna en ”allvarlig sjukdom”. Patienten måste lämna in en detaljerad medicinsk rapport till PMO som bedömer hans eller hennes medicinska situation av hans eller hennes personliga läkare. Det finns ingen särskild modell eller typ av formulär som kan användas för detta ändamål. På grundval av dessa uppgifter bedömer en förtroendeläkare vid PMO personens tillstånd och avger ett yttrande. Efter att ha mottagit yttrandet från PMO:s förtroendeläkare fattar chefen för PMO:s avvecklingskontor beslutet att erkänna en sjukdom som en ”allvarlig sjukdom” eller inte. Beslutet fattas endast av medicinska skäl. Även efter att PMO har skickat sitt beslut till patienten kan han / hon lämna in ytterligare handlingar för PMO att ompröva ärendet. Om patienten inte är nöjd med resultatet kan han eller hon lämna in ett klagomål enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna till tillsättningsmyndigheten.

Under en annan rubrik och i ett separat sammanhang innehåller kommissionens allmänna genomförandebestämmelser bedömningsplaner för fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Dessa återfinns i kapitel 3 i avdelning II som handlar om ersättning för kostnader för tjänster i samband med beroendeställning. Detta förfarande skiljer sig från erkännandet av en ”allvarlig sjukdom”. Dessa formulär är specifika för bedömningen av eventuell ersättning för kostnader för permanent eller långvarig bosättning i en paramedicinsk inrättning. Blanketterna i fråga (som bifogas kapitel 3 i avdelning II i kommissionens allmänna genomförandebestämmelser) har följande rubrik: I. Utvärdering av funktionellt oberoende. II. Utvärdering av rumslig och tidsmässig medvetenhet.

GD Personal och säkerhet kompletterar byrån för löneadministration och individuella ersättningar genom att erbjuda betalningar utanför det gemensamma sjukförsäkringssystemet för icke-medicinska kostnader. Det läkarintyg för bedömning av funktionsnedsättning som hade lämnats som bilaga till kommissionens svar från oktober 2016 används i två fall:

• Bedöma om en anställd bör ha rätt till dubbelt barntillägg (artikel 67.3 i tjänsteföreskrifterna och förvaltningschefernas slutsatser nr 177/87 som översänts till ombudsmannen).
• Bedöma personalens eller deras familjemedlemmars funktionsnedsättning i samband med ersättning av icke-medicinska kostnader på grund av funktionsnedsättning (system för socialt stöd enligt artikel 76 i tjänsteföreskrifterna).

Läkarintyget ska fyllas i av den anställdes läkare. Läkarna vid den berörda institutionens läkarmottagning (inte läkarna vid JSIS/PMO) bedömer graden av funktionsnedsättning. Formuläret används av alla institutioner. Såsom anges i punkt 2 a i förvaltningschefernas slutsatser nr 177/87 hänvisas till den europeiska bedömningstabellen för fysiska och psykiska funktionsnedsättningar.

iv) Ombudsmannens undersökningsgrupp frågade om de kriterier som kommissionen fastställt för att erkänna en ”allvarlig sjukdom” riskerar att vara oproportionerligt ofördelaktiga (eller oproportionerligt svåra att uppfylla) för personer med funktionsnedsättning. Som svar noterade kommissionen att de fyra kriterier som används för att erkänna en ”allvarlig sjukdom” är beroende av varandra. När det gäller hur detta ömsesidiga beroende fungerar i praktiken förklarade kommissionen att de vid tillämpningen av de fyra kriterierna inte tillämpar en ”kryssa i alla rutor”-strategi utan en flexibel sådan. De fyra kriterierna, som fungerar som riktlinjer för att bedöma varje fall på ett holistiskt sätt, tillämpas inte på något sätt automatiskt. Kommissionens allmänna genomförandebestämmelser tolkas därför mot bakgrund av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning.

Kommissionen betonade att varje fall bedöms för sig. Den gav ett exempel på ett PMO-beslut som erkände förekomsten av ”allvarlig sjukdom” när det gäller ett barn med autism, samtidigt som den förväntade livslängden inte förkortades.

Sammanfattningsvis kommer kommissionen alltid att beakta alla fyra kriterierna (i detta avseende är kriterierna ”kumulativa”), men det finns ingen tröskel för varje kriterium betraktat separat från de övriga tre kriterierna. Om en person uppfyller ett kriterium i mycket stor utsträckning kan detta kompensera för att personen inte uppfyller ett annat kriterium i betydande utsträckning.

Kommissionen noterade att de befintliga kriterierna är ”vaga/allmänna” med flit. De ger PMO den flexibilitet som krävs för att hantera ett brett och mycket varierat spektrum av ärenden. Mer specifika kriterier skulle begränsa denna möjlighet.

Kommissionen hänvisade också till artikel 72.3 i tjänsteföreskrifterna, som föreskriver särskild ersättning vid stora utgifter. Det utgör ett skyddsnät där de totala utgifter som inte ersätts under en tolvmånadersperiod överstiger hälften av tjänstemännens månatliga grundlön eller pension.

v) På grundval av allt material i akten, inklusive det detaljerade medicinska utlåtandet från den berörda personens personliga läkare, avger PMO:s förtroendeläkare, såsom förklarats ovan, ett medicinskt utlåtande på grundval av vilket PMO fattar ett beslut om (icke-)erkännande av en ”allvarlig sjukdom”. Detta är i enlighet med artikel 20.6 i de gemensamma bestämmelser som antagits av alla institutioner och kapitel 5 i avdelning III i kommissionens allmänna genomförandebestämmelser för det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

Om PMO beslutar att inte erkänna ett tillstånd som ”allvarlig sjukdom” i den mening som avses i reglerna för det gemensamma sjukförsäkringssystemet kan den berörda personen alltid lämna in ett klagomål mot PMO:s beslut enligt artikel 90.2 i tjänsteföreskrifterna. I samband med ett klagomål enligt artikel 90.2 får den klagande tillhandahålla alla handlingar som han eller hon anser vara viktiga för att styrka sitt påstående (inklusive läkarutlåtanden/rapporter som utfärdats av läkare som den klagande själv väljer).

I samband med den nya bedömningen av ärendet, som görs vid mottagandet av klagomålet, lämnar PMO in klagomålet (inklusive alla styrkande handlingar som lagts fram av klaganden) till en förtroendeläkare, som gör en ny analys av ärendet och utfärdar ett motiverat yttrande ("avseende circonstancié"). Vid behov kan det specifika fallet läggas fram för läkarrådet [4], t.ex. om det enskilda fallet är särskilt svårt eller om det (potentiellt) kan beröra ett större antal fall ("systemfråga").

Klagomålen (och alla relevanta handlingar) lämnas in till förvaltningskommittén för det gemensamma sjukförsäkringssystemet (i enlighet med artikel 35 i de gemensamma bestämmelserna). Kommittén består av företrädare för administrationen och personalföreträdare för samtliga institutioner (i enlighet med artikel 38 i de gemensamma bestämmelserna). Enligt reglerna får förvaltningskommittén också ge sin ordförande i uppdrag att genomföra ytterligare undersökningar. Om det rör sig om en medicinsk fråga får förvaltningskommittén inhämta medicinsk expertrådgivning innan den avger sitt yttrande. Förvaltningskommittén skall avge ett yttrande som samtidigt överlämnas till tillsättningsmyndigheten/den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal och till den klagande.

Klaganden får ett motiverat beslut av tillsättningsmyndigheten/den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal inom den lagstadgade tidsfristen på fyra månader från det att klagomålet lämnades in. När tillsättningsmyndigheten/den myndighet som är behörig att sluta anställningsavtal fattar sitt beslut förfogar den över hela akten.

Om klagomålet avslås kan klaganden överklaga avslaget på sitt klagomål till Europeiska unionens tribunal i enlighet med artikel 91 i tjänsteföreskrifterna.

vi) I sitt svar på ombudsmannens skrivelse hänvisade kommissionen till andra former av stöd till personer med funktionsnedsättning som tillhandahålls utanför det gemensamma sjukförsäkringssystemet. Ombudsmannens undersökningsgrupp bad om mer information om kommissionens tillhandahållande av dessa förmåner till sin egen personal och deras familjer.

Kommissionen noterade att det gemensamma sjukförsäkringssystemet endast täcker sjukvårdskostnader. För personer med funktionsnedsättning täcker det gemensamma sjukförsäkringssystemet deras sjukvårdskostnader, inklusive sjukvårdskostnader i samband med funktionsnedsättning. Andra typer av stöd (t.ex. utgifter för transport eller utbildning) omfattas av olika program vid GD Personal och säkerhet (eller motsvarande vid andra institutioner). Efter att ha mottagit en begäran om ersättning för kostnader diskuterar PMO och GD HR tillsammans för att bedöma vad som är medicinskt/icke-medicinskt och besluta vilken enhet som ska täcka vilken aspekt av utgifterna.

Utöver den medicinska ersättningen från det gemensamma sjukförsäkringssystemet finns det tre andra typer av förmåner utanför det gemensamma sjukförsäkringssystemet för personer med funktionsnedsättning: i) systemet för socialt stöd, ii) en fördubbling av barntillägget och iii) rimliga anpassningsåtgärder. I fallen i) och ii) krävs en bedömning av personens grad av funktionsnedsättning. För detta ändamål måste det läkarintyg som är gemensamt för alla EU-institutioner (som nämns i fråga iii) fyllas i av sökandens personliga läkare för att undersökas av kommissionens läkarmottagning. I fall iii) kan läkarmottagningen bli ombedd att avge ett yttrande, men frågan är endast vilka rimliga anpassningsåtgärder som kommissionen måste vidta i egenskap av arbetsgivare i arbetsmiljön (särskild it-programvara, anpassade möbler….) i enlighet med artikel 1d.4 i tjänsteföreskrifterna.

Social integration är den viktigaste aspekten av systemet för socialt stöd. Det omfattar frågor som till exempel betalning för ett barns särskilda skolbehov eller kostnader för anpassning av en bil eller hemma för att tillgodose funktionsnedsättningen. Det finns för närvarande en årlig budget på cirka 2 miljoner euro och GD Personal och säkerhet är i kontakt med generaldirektoratet för budget (GD Budget) för ytterligare medel. För att omfattas av det sociala systemet (för vuxna och barn) måste en person ha en fysisk funktionsnedsättning på minst 30 % eller en psykisk funktionsnedsättning på minst 20 %. Rätten till ersättning enligt det systemet är kopplad till familjens inkomst, vilket innebär att det finns särskilda tröskelvärden.

När det gäller en fördubbling av barntillägget krävs en grad av funktionsnedsättning på minst 50 % för att bidraget automatiskt ska fördubblas. Om funktionsnedsättningen är mindre än 50 % men minst 30 % vid fysisk funktionsnedsättning eller 20 % i andra fall fördubblas ersättningen om de kostnader som uppstår är högre än bidragsbeloppet. Anslaget kan också fördubblas vid långvarig sjukdom som medför stora utgifter för tjänstemannen. Det finns för närvarande cirka 170 fall där denna ersättning betalas ut.

Rimliga anpassningsåtgärder kan t.ex. gälla anpassning av kontorsutrustning eller flexibla arbetsformer. Rimliga anpassningar görs alltid från fall till fall. De som deltar i processen är i första hand den berörda anställde, den närmaste chefen och eventuellt de personalavdelningar som är knutna till generaldirektoratet och läkarmottagningen. Infrastruktur- och logistikbyrån i Bryssel (OIB), generaldirektoratet för informationsteknik (GD Informationsteknik) och andra avdelningar inom GD Personal och säkerhet kan också ombes att ge råd eller stöd, beroende på vilken typ av inkvartering som krävs.

Kommissionen förklarade att kommunikation är en viktig aspekt av de ovannämnda systemens effektivitet och att de är inriktade på att förbättra dem. Särskild utbildning om hur man hanterar funktionshinder finns tillgänglig för all kommissionspersonal. Personer med funktionsnedsättning bör ha tydlig information om de icke-medicinska förmåner som de kan ha rätt till. För detta ändamål håller man för närvarande på att utveckla en särskild webbplats som omfattar alla olika former av stöd. Dessutom har de ansökningsformulär som de sökande ska fylla i för dessa förmåner gjorts mer användarvänliga i samarbete med företrädare för personer med funktionsnedsättning.

vii) Det finns ingen uttömmande förteckning i det gemensamma sjukförsäkringssystemet över hjälpmedel och behandlingar som kan ersättas. Det finns dock tre kategorier:

• anordningar som uttryckligen omfattas av det gemensamma sjukförsäkringssystemet (t.ex. manuella rullstolar),
• Utrustning som uttryckligen undantas från ersättning enligt det gemensamma sjukförsäkringssystemet (t.ex. bilar). vissa poster kan vara berättigade till ersättning inom ramen för det sociala systemet, och
• En ”grå zon” för anordningar som kan ersättas (t.ex. elektriska rullstolar) beroende på en bedömning från fall till fall. I dessa fall ombeds läkarrådet att yttra sig. Vissa poster kan vara berättigade till ersättning inom ramen för det sociala systemet.

Avsaknaden av en detaljerad förteckning möjliggör större flexibilitet, vilket är nödvändigt för att hantera funktionshinderrelaterade hälsobehov.

viii) Personal med funktionsnedsättning kommer genom sina intresseorganisationer att delta i alla beslutsprocesser som berör dem (i enlighet med det meddelande om mångfald som antogs den 19 juli 2017). När det gäller det gemensamma sjukförsäkringssystemet föreskrivs följande i meddelandet om mångfald: ”Kommissionen kommer att inrätta ett lämpligt organ för att studera den nuvarande situationen och föreslå idéer och metoder för att i möjligaste mån minska bördan för personal med funktionshinder. Kommissionen kommer att nära samråda med och aktivt involvera personer med funktionsnedsättning, genom de organisationer som företräder dem, i beslutsprocesserna i frågor som rör dem. Dessa rekommendationer förväntas genomföras före utgången av kommissionens nuvarande mandatperiod.”

Kommissionen betonade att det fram till nyligen inte fanns någon formell sammanslutning av funktionshindrad personal. Tidigare diskuterades dock kommissionens åtgärder med personalföreträdare och i många fall med personalkommittén, vilket säkerställde att personalen som helhet, inklusive kolleger med funktionsnedsättning, deltog i beslutsfattandet och i kommissionens tillämpning av reglerna.

Sammanslutningarna kommer att delta i diskussioner med alla relevanta partner och inte begränsas till Byrån för löneadministration och individuella ersättningar och GD Personal och säkerhet. När det gäller medicinska eller icke-medicinska kostnader för funktionsnedsättningar deltar PMO och GD HR. Men när det gäller tillgängligheten till byggnader och information eller rimliga anpassningsåtgärder är många fler aktörer inblandade (dessutom: OIB, Infrastruktur- och logistikbyrån i Luxemburg [OIL], GD Informationsteknik, läkarmottagningen vid GD Personal och säkerhet).

Byrån för löneadministration och individuella ersättningar och GD Personal och säkerhet kompletterar varandra när det gäller att hantera de medicinska och sociala aspekterna av funktionshinderrelaterade hälsobehov. Kommissionen kommer att överväga att vidta åtgärder för att förbättra tillhandahållandet av information, förbättra tillgängligheten, öka medvetenheten och främja personalens utbildning.

Ett annat tillvägagångssätt skulle innebära en total reform av systemet, vilket innebär att det gemensamma sjukförsäkringssystemet skulle behöva omvandlas från ett sjukförsäkringssystem till ett system för social trygghet som omfattar både medicinska och icke-medicinska aspekter av funktionshinder. En sådan reform skulle få stora konsekvenser och inte nödvändigtvis gynna personer med funktionsnedsättning.

ix) För att ändra kommissionens allmänna genomförandebestämmelser krävs ett beslut av kommissionskollegiet. Med tanke på att det gemensamma sjukförsäkringssystemet är en interinstitutionell fråga kan andra institutioner utlösa en ändring av kommissionens allmänna genomförandebestämmelser.

 

Bryssel den 4 oktober 2017

 

Rosita Hickey Elpida Apostolidou 

 

BILAGA: Frågor till mötet med kommissionen i OI/4/2016/EA

1. Utöver ändringarna av tjänsteföreskrifterna, vilka åtgärder har kommissionen vidtagit för att genomföra FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning som är relevanta för det gemensamma sjukförsäkringssystemet (t.ex. reform av interna regler, genomförandebestämmelser, riktlinjer)? Har i synnerhet några åtgärder vidtagits till följd av UNCRPD-kommitténs avslutande iakttagelse från september 2015 om det gemensamma sjukförsäkringssystemet?

2. Enligt de statistiska uppgifter som kommissionen lämnat har det sedan 2011 lämnats in 105 klagomål enligt artikel 90.2 om erkännande av en ”allvarlig sjukdom” eller full ersättning för sjukvårdskostnader för en sjukdom som redan erkänts som allvarlig. Av de 105 klagomålen har de allra flesta (90) lämnats in under de senaste tre åren (6 år 2011, 9 år 2012, 30 år 2013, 42 år 2014, 18 år 2015). Eftersom den tillämpliga rättsliga ramen inte har ändrats, skulle kommissionen kunna förklara denna dramatiska ökning av antalet klagomål från och med 2013?

3. Vi förstår att det finns ett gemensamt läkarintyg som alla EU-institutioner använder för att bedöma graden av funktionsnedsättning.  Enligt detta intyg ombeds de sökandes läkare och förtroendeläkare att hänvisa till den europeiska bedömningstabellen för fysiska och psykiska funktionsnedsättningar. Kan du ge mer information om detta läkarintyg och när det används? Används den för att erkänna en ”allvarlig sjukdom”? Utgår förtroendeläkarens bedömning av huruvida de fyra kriterierna är uppfyllda uteslutande från denna bedömning?

4. I ditt svar noterar du att även om de fyra kriterierna för erkännande av ”allvarlig sjukdom” enligt rättspraxis är kumulativa, har domstolen också klargjort att deras ömsesidiga beroende kan påverka bedömningen. Kan du förklara hur detta ömsesidiga beroende mellan de fyra kriterierna påverkar bedömningen i praktiken? Betyder det att förtroendeläkaren/rådet, i de fall där tre av de fyra kriterierna i stor utsträckning är uppfyllda (t.ex. förekomst av ett mycket allvarligt handikapp), men där det inte finns någon bevisad och/eller betydande effekt på den förväntade livslängden, fortfarande i vissa fall kan erkänna förekomsten av en ”allvarlig sjukdom”?

5. I vilken utsträckning fattas beslut om erkännande av förekomsten av en ”allvarlig sjukdom” av en enskild förtroendeläkare eller fattas sådana beslut av en grupp förtroendeläkare? Vilken rätt att överklaga finns det i fall där en förtroendeläkare (eller en panel av förtroendeläkare) beslutar att inte erkänna förekomsten av en ”allvarlig sjukdom”? Får den sökande (patienten) lämna in sin egen specialistläkarutlåtande (eller annat professionellt utlåtande)? Och om så är fallet, hur bedöms denna professionella åsikt?

6. I ditt svar noterar du att personal med funktionsnedsättning, eller deras familjemedlemmar med funktionsnedsättning, kan dra nytta av andra utbetalningar som görs utanför det gemensamma sjukförsäkringssystemet, såsom en fördubbling av barntillägget, systemet för socialt stöd samt rimliga anpassningsåtgärder som tillhandahålls av institutioner i deras egenskap av arbetsgivare. Kan du ge mer information om förfarandet för beviljande av dessa förmåner? Omfattar den en bedömning av graden av funktionsnedsättning hos den berörda personen? Hur görs denna bedömning?

7. Det har hävdats att även i fall där en ersättning på 100 % för allvarlig sjukdom beviljas är ramen för ersättning av hjälpmedel och behandlingar inkonsekvent eller otillräcklig. I ersättningslistan för det gemensamma sjukförsäkringssystemet förklaras inte ersättningskriterierna för t.ex. hjälpmedel [5] Kan du ge mer information om det system som gäller för ersättning av hjälpmedel och behandlingar? Har kommissionen övervägt att införa en detaljerad förteckning liknande Världshälsoorganisationens (WHO) förteckning över prioriterade hjälpmedel [6]?

8. I ditt svar nämner du att kommissionen överväger att inrätta ett lämpligt organ, med företrädare för personer med funktionsnedsättning, anställda med funktionsnedsättning och/eller sammanslutningar av personer med funktionsnedsättning, för att studera den nuvarande situationen när det gäller den dagliga tillämpningen av det gemensamma sjukförsäkringssystemet i förhållande till de funktionsnedsättningsrelaterade hälsobehoven och vid behov föreslå idéer och förbättringsmetoder. Har du en detaljerad tidsplan för denna process? Vilka åtgärder kommer kommissionen att vidta för att se till att företrädare för personer med funktionsnedsättning rådfrågas på ett meningsfullt och strukturerat sätt under hela denna process och att resultaten av detta samråd genomförs i praktiken?

9. Av de gemensamma bestämmelserna [7] framgår att kommissionens allmänna genomförandebestämmelser om regler för kostnadsersättning ska utarbetas efter samråd med kommittén för tjänsteföreskrifterna och efter yttrande från förvaltningskommittén. Kan du lämna information om förfarandet för att ändra kommissionens allmänna genomförandebestämmelser? På vilken nivå fattas det slutliga beslutet om en sådan ändring?

 

[1] Skrivelsen om inledande av undersökningen samt kommissionens svar finns här:

https://www.ombudsman.europa.eu/en/cases/correspondence.faces/en/67190/html.bookmark

[2] Avslutande iakttagelser om EU:s genomförande av FN:s konvention om rättigheter för personer med funktionsnedsättning, gjorda av den relevanta FN-kommittén den 2 oktober 2015, punkterna 86–87

https://documents-dds-ny.un.org/doc/UNDOC/GEN/G15/226/55/PDF/G1522655.pdf?OpenElement

[3] I artikel 1 d 4 i tjänsteföreskrifterna anges följande: ”[...] en person har en funktionsnedsättning om han eller hon har en varaktig fysisk, psykisk, intellektuell eller sensorisk funktionsnedsättning som, i samspel med olika hinder, kan hindra honom eller henne från att delta fullt ut och effektivt i samhället på samma villkor som andra. [...]”.

[4] Det gemensamma sjukförsäkringssystemets läkarråd består av en förtroendeläkare från varje institution och förtroendeläkare från varje avräkningskontor. Den rådfrågas av de organ som föreskrivs i de gemensamma bestämmelserna, dvs. förvaltningskommittén, centralbyrån och avräkningskontoren, i alla medicinska frågor som uppstår i samband med administrationen av det gemensamma sjukförsäkringssystemet.

[5] Som exempel kan nämnas att PMO:s ”praktiska vägledning” (2014) till genomförandebestämmelserna inte alls nämner rullstolar. Det finns en regel i de ursprungliga allmänna genomförandebestämmelserna (2007) enligt vilken ”enkla manuella rullstolar” kan ersättas med upp till 650 euro. Å andra sidan verkar elektroniska rullstolar och föremål som kommunikationskort/böcker/kort, kommunikationsprogramvara, dövblinda kommunikatörer och videokommunikationsutrustning inte ersättas.

[6] WHO – APL omfattar 50 prioriterade hjälpmedel, utvalda på grundval av ett utbrett behov och inverkan på en persons liv, såsom hörapparater, rullstolar, kommunikationshjälpmedel, glasögon, konstgjorda lemmar, pillerorganisatörer, minneshjälpmedel.

[7] Artikel 52.2.