Bakgrund till klagomålet

Kravet på att dokumentera eller uppskatta energiförbrukningen för AI för allmänna ändamål enligt AI-förordningen

1. AI-system för allmänna ändamål är utformade för att utföra många olika uppgifter (t.ex. onlinebaserade AI-chattar). Leverantörer av AI för allmänna ändamål spelar en nyckelroll eftersom många AI-system som utformats för mer specifika uppgifter (t.ex. taligenkänning) byggs med hjälp av AI-modeller för allmänna ändamål. På grund av den viktiga roll som AI för allmänna ändamål spelar behöver tillsynsmyndigheter och företag som är involverade i AI tillräcklig information om AI-modeller för allmänna ändamål för att förstå deras kapacitet, risker och konsekvenser, inbegripet miljöpåverkan.

2. Därför är leverantörer av AI-tjänster enligt AI-förordningen [1] skyldiga att hålla uppdaterad teknisk dokumentation om sina modeller, inbegripet information om dessa modellers energiförbrukning, och på begäran dela denna information med de behöriga myndigheterna. Denna dokumentation måste också omfatta ”utbildnings-och testprocessen” för modellerna,[2] det vill säga de utvecklingsprocesser under vilka modellen visas extremt stora mängder data så att den kan lära sig mönster för att göra rimliga förutsägelser och generera svar på användarnas uppmaningar i framtiden. Denna dokumentation ska innehålla ”känd eller uppskattad energianvändning för modellen”, inklusive energianvändningen under processen för att utveckla modellen [3].

3. Samtidigt föreskrivs följande i AI-förordningen: ”Om modellens energianvändning är okänd kan energianvändningen baseras på information om använda beräkningsresurser.”[4] Med andra ord, om en leverantör inte vet exakt hur mycket energi modellen använder eller använder under träning, är det tillåtet att uppskatta den genom att titta på den datorkraft och maskinvara som används för att skapa eller köra modellen, dvs. antalet servrar, chips, träningstid och datortimmar. AI-förordningen förutsätter att det är möjligt för leverantörer att göra en rimlig uppskattning av energianvändningen på grundval av dessa faktorer.

Den roll som uppförandekoden för AI för allmänna ändamål spelar

4. I AI-förordningen, liksom i många EU-rättsakter om produktsäkerhet, fastställs allmänna rättsliga krav som kräver ytterligare specifikationer av tekniska lösningar för att uppfylla dessa krav. Kommissionens AI-byrå [5] måste därför uppmuntra och underlätta utarbetandet av ”praxiskoder” som främjar en korrekt tillämpning av AI-förordningen. Den får uppmana leverantörer av AI för allmänna ändamål, nationella behöriga myndigheter, det civila samhället, den akademiska världen och andra berörda parter att bidra till utarbetandet av sådana uppförandekoder.[6] Enligt AI-förordningen bör uppförandekoderna utgöra ett centralt verktyg för korrekt efterlevnad av de skyldigheter som föreskrivs i [AI-förordningen] för leverantörer av AI-modeller för allmänna ändamål. Leverantörerna bör kunna förlita sig på uppförandekoder för att visa att skyldigheterna fullgörs.”[7]

5. Samtidigt är uppförandekoderna avsedda som tillfälliga lösningar tills ”harmoniserade standarder” har utarbetats av de europeiska standardiseringsorganisationerna och godkänts av kommissionen. Såsom anges i AI-förordningen bör, ”när en harmoniserad standard har offentliggjorts och bedömts som lämplig för att täcka de relevanta skyldigheterna av [kommissionens] AI-byrå, efterlevnad av en europeisk harmoniserad standard ge leverantörer presumtion om överensstämmelse” med de rättsliga skyldigheter som införs genom AI-förordningen.[8] Dessutom får kommissionen, på vissa villkor, fastställa ”gemensamma specifikationer” genom genomförandeakter, om harmoniserade standarder i slutändan visar sig vara otillgängliga [9].

6. I enlighet med AI-förordningen bör kommissionen bedöma lämpligheten hos de förfarandekoder som är avsedda att underlätta tillämpningen av AI-förordningen och offentliggöra sin bedömning.[10] I detta avseende har en uppförandekod för AI för allmänna ändamål nyligen utarbetats av berörda parter, och kommissionen (liksom AI-nämnden) bedömde att den var lämplig [11].

7. Enligt den mall för dokumentationsformulär som föreslås i denna kod kan användarna av koden förklara vilken typ av information de saknar om mängden energi som används för utbildning inte kan uppskattas på grund av brist på kritisk information från en dator- eller maskinvaruleverantör [12].

Anmärkningen

8. Klaganden, som är ledamot av Europaparlamentet, ansåg att ovannämnda lösning som föreslås i kodexen inte är förenlig med de relevanta bestämmelserna i AI-förordningen.

9. Klaganden framförde sina farhågor till kommissionen. Kommissionens vice ordförande med ansvar för tekniksuveränitet, säkerhet och demokrati besvarade klagandens farhågor i september 2025. Klaganden var missnöjd med detta svar och vände sig till ombudsmannen i oktober 2025.

Utredningen

10. Ombudsmannen inledde en undersökning för att klargöra hur Europeiska kommissionen bedömde kodens bestämmelser om energiförbrukning.

11. I samband med undersökningen träffade ombudsmannens undersökningsgrupp företrädare för kommissionen för att diskutera den fråga som tas upp i detta klagomål. Ombudsmannen fick också klagandens synpunkter på mötesrapporten.

Argument som framförts till ombudsmannen

12. Klaganden hävdade att artikel 53.1 och bilaga XI till AI-förordningen å ena sidan kräver att leverantörerna av AI för allmänna ändamål utarbetar, uppdaterar och på begäran till AI-byrån och de nationella behöriga myndigheterna lämnar information om den kända eller uppskattade energianvändningen för sina modeller som används i AI-systemen för allmänna ändamål, inbegripet energianvändningen under deras utveckling, dvs. utbildning och testning. Å andra sidan verkar uppförandekoden undanta leverantörer från att tillhandahålla denna information ”om den mängd energi som används för utbildning inte kan uppskattas på grund av bristen på kritisk information från en dator- eller maskinvaruleverantör”. I ett sådant fall kan leverantörerna endast förklara vilken typ av information de saknar. I detta sammanhang hävdade klaganden att det finns en diskrepans mellan AI-förordningen och kodexen.

13. Klaganden tillade att AI-förordningen har en unik roll när det gäller att minska miljöriskerna med AI. Enligt klaganden tyder prognoserna på att den AI-relaterade elförbrukningen skulle kunna mer än fördubblas fram till 2030 och potentiellt utgöra 3 % av EU:s totala energianvändning, medan denna siffra i Irland skulle kunna överstiga 20 %. Klaganden var vidare oroad över att enskilda datacentraler redan förbrukade så mycket el som 100 000 hushåll årligen.

14. I sitt svar till klaganden hävdade kommissionen att AI-byrån ändå kommer att uppskatta energianvändningen om leverantörerna saknar kritisk information från en dator- eller maskinvaruleverantör som är nödvändig för att bedöma modellens energianvändning under träning.

15. Under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp påpekade kommissionens företrädare att bilaga XI till AI-förordningen erkänner att de exakta uppgifterna om energianvändningen kan vara okända och alternativt kan uppskattas på grundval av de använda beräkningsresurserna. Det kan dock finnas fall där modellleverantörer inte kan göra en uppskattning eftersom de saknar kritiska data från de leverantörer av beräkningsresurser som hyser deras utbildningsinfrastruktur. Enligt koden kan modellleverantörerna därför ange ”Ej tillgängligt” och tydligt ange vilken kritisk information de saknar. AI-byrån kommer sedan att bedöma om den tillhandahållna indikationen på att kritisk information saknas är rimlig. I sådana fall kommer AI-byrån att göra sin egen bedömning av energianvändningen på grundval av den information som lämnats och annan information som den förfogar över samt resultaten av kommissionens pågående studie om energieffektiv AI med låga utsläpp [13].

16. Dessutom klargjorde kommissionens företrädare att när kommissionen bedömer att en uppförandekod är lämplig har leverantörer av AI för allmänna ändamål berättigade förväntningar på att kommissionen kommer att anse att det är tillräckligt att följa en godkänd uppförandekod för att visa att de fullgör sina respektive skyldigheter enligt AI-förordningen.

17. Som svar på kommissionens förklaring som lades fram under mötet med ombudsmannens undersökningsgrupp hävdade klaganden att det tillvägagångssätt som kommissionen föreslagit varken är nödvändigt eller godtagbart enligt AI-förordningen. Enligt klaganden har leverantören mer information än kommissionen om utbildningen av sin modell, så det finns ingen anledning till att göra uppskattningen skulle vara genomförbar för kommissionen men inte för leverantören. Klaganden hävdade också att om kommissionen har information som kan vara till hjälp för att göra uppskattningarna av energiförbrukningen bör den offentliggöra denna information och därigenom dela den med leverantörer av AI för allmänna ändamål som har svårt att göra sina uppskattningar. Dessutom påpekade klaganden att kommissionens tillvägagångssätt är olagligt eftersom det inte finns någon rättslig grund i AI-förordningen för kommissionen att göra en uppskattning av energianvändningen. För den klagande bör kommissionen inleda en snabb uppdatering av uppförandekoden.

Ombudsmannens bedömning

18. Ombudsmannen noterar att kommissionen bedömde koden som ett lämpligt verktyg för leverantörer för att visa efterlevnad av AI-förordningen, bland annat när det gäller att upprätthålla den uppdaterade dokumentationen om energiförbrukningen för AI för allmänna ändamål. Ombudsmannen förstår att kommissionen följaktligen i princip inte kommer att avvika från de lösningar som föreskrivs i kodexen vid bedömningen av enskilda fall. Denna kodex kan därför spela en avgörande roll när det gäller att vägleda undertecknarna i efterlevnaden av AI-förordningen, åtminstone i ett tidigt skede av dess genomförande, när harmoniserade standarder eller kommissionens specifikationer ännu inte är tillgängliga.

19. Ombudsmannen noterar klagandens oro över att uppförandekoden verkar undanta leverantörerna, i fall där de saknar ”kritisk information”, från deras skyldighet att uppskatta energiförbrukningen för sina modeller under utbildning och testning i stället för att kräva att de vidtar ytterligare åtgärder för att erhålla denna information.

20. I sådana situationer verkar kommissionen hävda att leverantörer kommer att fullgöra sina skyldigheter enligt AI-förordningen genom att förklara vilken information de saknar. På grundval av denna och annan information som den förfogar över kommer dess AI-byrå enligt kommissionen att kunna uppskatta den relevanta energianvändningen på ett tillräckligt tillförlitligt sätt och därmed uppfylla det underliggande målet med AI-förordningen. Kommissionen godtar denna lösning eftersom den befarar att det i vissa fall kan vara tekniskt omöjligt för leverantörer av AI för allmänna ändamål att få teknisk information om de beräkningsresurser som används för deras modeller.

21. Ombudsmannen noterar dock också klagandens oro över att AI-byrån potentiellt tar på sig det ansvar som AI-förordningen lägger på leverantörerna av AI för allmänna ändamål.

22. I allmänhet konstaterar ombudsmannen att processen för att genomföra AI-förordningen är särskilt komplex, eftersom den inbegriper en bedömning av helt nya tekniska möjligheter, utmaningar och lösningar, och innebär försöksfaser och pågående förbättringar. Ombudsmannen erkänner kommissionens sakkunskap och handlingsutrymme när det gäller att avgöra hur man bäst ska gå vidare för att uppnå målen i AI-förordningen, särskilt med tanke på den snabba tekniska utvecklingen av AI för allmänna ändamål.

23. Ombudsmannen noterar vidare att uppförandekoden är avsedd att vara ett tillfälligt instrument som främjar efterlevnaden av AI-förordningen. De lösningar som föreslås kan därför förbättras ytterligare. I synnerhet måste kommissionen enligt AI-förordningen regelbundet övervaka och utvärdera uppnåendet av uppförandekodernas mål.[14] Dessutom är kommissionens AI-byrå skyldig att uppmuntra och underlätta översynen och anpassningen av uppförandekoderna, särskilt mot bakgrund av nya standarder.[15] Under alla omständigheter bör uppförandekoder i slutändan ersättas av harmoniserade standarder eller, om antagandet av dessa misslyckas, kommissionens egna gemensamma specifikationer [16].

24. Ombudsmannen konstaterar dessutom att kommissionen enligt artikel 40.2 i AI-förordningen är skyldig att begära delresultat om rapporterings- och dokumentationsprocesser för att förbättra AI-systemens resursprestanda, såsom att minska AI-systemets förbrukning av energi och andra resurser under dess livscykel, och om energieffektiv utveckling av AI för allmänna ändamål. Ombudsmannen förstår att dessa resultat ytterligare kan förbättra spårningen och bidra till att minska AI:s energiförbrukning i samband med den gradvisa processen för genomförandet av AI-förordningen.

25. I detta sammanhang anser ombudsmannen att kommissionens ståndpunkt är rimlig och att inga ytterligare undersökningar av detta ärende är motiverade i detta skede.

26. Samtidigt litar ombudsmannen på att kommissionen, i samband med den gradvisa och utmanande processen för att genomföra AI-förordningen, kommer att sträva efter att förbättra de tekniska lösningarna för att göra det möjligt för leverantörer av AI för allmänna ändamål att uppfylla kraven i denna akt, bland annat när det gäller att dokumentera AI för allmänna ändamåls energianvändning.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande resultat [17]:

Inga ytterligare undersökningar är motiverade med tanke på kommissionens åtagande att uppfylla AI-förordningens mål när det gäller att spåra energiförbrukningen för AI för allmänna ändamål, även i fall där deras leverantörer saknar kritisk information om de beräkningsresurser som används. Ombudsmannen litar på att kommissionen kommer att sträva efter att förbättra tekniska lösningar för att göra det möjligt för leverantörer av AI för allmänna ändamål att uppfylla kraven i AI-förordningen i den gradvisa processen för dess genomförande.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Teresa Anjinho
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 6 oktober 2026

[1] Europaparlamentets och rådets förordning (EU) 2024/1689 av den 13 juni 2024 om harmoniserade regler för artificiell intelligens (...) (AI-förordningen), EUT L 2024/1689, https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A32024R1689.

[2] Artikel 53.1 a i AI-förordningen.

[3] Bilaga XI, avsnitt 1, punkt 2 e i AI-förordningen.

[4] Ibidem, sista meningen.

[5] Enligt artikel 3.47 i AI-förordningen avses med AI-byrå ”kommissionens funktion att bidra till genomförande, övervakning och tillsyn av AI-system och AI-modeller för allmänna ändamål samt AI-styrning, i enlighet med kommissionens beslut av den 24 januari 2024 (...)”. Se https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/ai-office.

[6] Artikel 56 i AI-förordningen.

[7] Skäl 117 i AI-förordningen.

[8] Ibid.

[9] Artikel 41.1 i AI-förordningen.

[10] Artikel 56.6 i AI-förordningen.

[11] https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/policies/contents-code-gpai

[12] Ibid. Se ”Förlaga till dokumentationsformulär” som bifogas ”Insynskapitlet”.

[13] https://digital-strategy.ec.europa.eu/en/consultations/targeted-consultation-measuring-energy-consumption-and-emissions-ai-models-and-systems

[14] Artikel 56.6 i AI-förordningen.

[15] Artikel 56.8 i AI-förordningen.

[16] Artiklarna 41 och 56 i AI-förordningen samt skäl 117 i AI-förordningen.

[17] Detta klagomål har behandlats inom ramen för delegerad ärendehantering, i enlighet med Europeiska ombudsmannens beslut om antagande av genomförandebestämmelser.