Utfärdad i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Bakgrunden till klagomålet

1. Det eftergymnasiala utbildningssystemet i Federationen Vallonien-Bryssel omfattar ”centrum för eftergymnasial utbildning med full övning” (établissements d'enseignement supérieur de plein exercice) och ”centrum för socialfrämjande utbildning” (établissements d'enseignement de promotion sociale). De förstnämnda är "traditionella" eftergymnasiala institutioner på heltid, medan de senare är institutioner som är avsedda att tillhandahålla livslång utbildning på sekundär- och eftergymnasial nivå till personer som inte följer traditionell utbildning, till exempel för att de vill kombinera arbete och studier. Eftergymnasial utbildning i socialt främjande kan styrkas med examensbevis som motsvarar dem som utfärdas genom traditionell eftergymnasial utbildning (motsvarande examensbevis) eller med examensbevis som är specifika för den (särskilda examensbevis). Särskilda examensbevis utfärdas när de studier som de intygar antingen inte finns i det traditionella systemet eller skiljer sig från dem som utfärdas i det senare.

2. Den klagande innehar ett särskilt examensbevis som utfärdats av ett institut för fortbildning och socialfrämjande utbildning. Han lyckades med en inbjudan att anmäla intresse (nedan kallad inbjudan) som syftade till att upprätta en reservlista för kontraktsanställda vid EU:s delegationer. Klaganden ansökte därefter om en ledig tjänst som motsvarade hans profil vid kommissionen och valdes ut. Kommissionen vägrade emellertid slutligen att anställa honom och gjorde gällande att hans examensbevis inte var stödberättigande, eftersom det inte utgjorde ett examensbevis för eftergymnasial utbildning, såsom begärts i ansökningsomgången och de rättsliga bestämmelser som är tillämpliga på kontraktsanställda.

3. Klaganden bestred denna ståndpunkt och uppgav att hans examensbevis enligt belgisk rätt var eftergymnasialt.

4. Kommissionen vidhöll sin ståndpunkt och gjorde för det första gällande att det enligt domstolens rättspraxis krävs att nationella examensbevis ska tolkas mot bakgrund av nationella bestämmelser. I det dekret om utbildning i socialt främjande ^[2] (nedan kallat dekretet) som är tillämpligt i Vallonien–Bryssel-federationen föreskrivs att endast kandidat-, magister- och specialiseringsexamina som utfärdas av institutioner för utbildning i socialt främjande kan anses vara likvärdiga med dem som beviljas av traditionella institutioner för eftergymnasial utbildning. Eftersom klagandens examensbevis inte var ett av dessa tre, drog kommissionen slutsatsen att det inte var likvärdigt med ett eftergymnasialt examensbevis. Kommissionen hänvisade också till ett intyg som utfärdats av de behöriga myndigheterna i Federationen Vallonien-Bryssel, i vilket det angavs att traditionella utbildningsinstitutioner inte erbjuder ett program som motsvarar det som klaganden hade följt. Av detta drog kommissionen slutsatsen att hans examensbevis inte nödvändigtvis kunde motsvara ett traditionellt examensbevis.

5. I sitt klagomål betonade klaganden att den institution för eftergymnasial utbildning som utfärdade hans utbildning och examensbevis vederbörligen hade godkänts och erkänts av de belgiska myndigheterna. Hans examensbevis var dessutom eftergymnasialt, vilket tydligt framgick av det intyg som utfärdades av myndigheterna i Vallonien-Brysselfederationen. Slutligen fanns inte den artikel i dekretet som kommissionen citerade den dag då ansökningsomgången avslutades, vilket var den dag då de sökande behövde uppfylla villkoren för stödberättigande.

Utredningen

6. Ombudsmannen inledde en undersökning av klagandens påstående att Europeiska kommissionen felaktigt ansåg att klagandens examensbevis inte var stödberättigande och hans krav på att kommissionen skulle återkalla sitt beslut, förklara klaganden berättigad och antingen i) erbjuda honom en likvärdig tjänst eller ii) på lämpligt sätt ersätta honom för den skada han har lidit i form av inkomstbortfall, förlust av yrkeserfarenhet och ideell skada.

7. Under undersökningens gång mottog ombudsmannen kommissionens yttrande över klagomålet och därefter klagandens synpunkter som svar på kommissionens yttrande. Ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning tar hänsyn till parternas argument och åsikter.

Påstått felaktigt beslut om icke-stödberättigande och därmed sammanhängande anspråk

Argument som framförts till ombudsmannen

8. I sitt yttrande angav kommissionen att Federationen Vallonien-Bryssel skiljer mellan likvärdiga examensbevis, som har rättslig verkan, och särskilda examensbevis, som inte har det. Kommissionen utgick från det faktum att klagandens examensbevis, enligt det intyg som utfärdats av myndigheterna i Vallonien-Bryssel-federationen, är ”ett särskilt [diplom] för socialfrämjande utbildning” och inte motsvarar ett examensbevis som utfärdas genom traditionell eftergymnasial utbildning.

9. Kommissionen medgav att den hade fel när den tidigare hänvisade till en artikel i dekretet som inte var i kraft vid tidpunkten för de faktiska omständigheterna. Kommissionen bad inte om ursäkt för sitt misstag. Kommissionen hävdade dock att det i den artikel som var i kraft vid den relevanta tidpunkten ^[3] också gjordes åtskillnad mellan likvärdiga examensbevis och särskilda examensbevis. Denna artikel måste läsas tillsammans med den lag som definierar eftergymnasial utbildning i Vallonien–Bryssel-federationen ^[4], som endast hänvisar till traditionell utbildning och till socialfrämjande utbildning som leder till likvärdiga examensbevis. Eftersom klagandens studier tydligt styrktes genom ett särskilt examensbevis omfattas de således inte av den rättsliga definitionen av eftergymnasiala studier. Kommissionen drog slutsatsen att den inte kunde beakta ett särskilt examensbevis som den nationella myndigheten inte anser vara likvärdigt med ett traditionellt examensbevis.

10. Klaganden vidhöll sin ståndpunkt. Han noterade att den åtskillnad som kommissionen åberopade mellan rättsverkningarna av likvärdiga och särskilda examensbevis inte grundar sig på någon rättslig bestämmelse och inte nämns i det intyg som utfärdats av Federationen Vallonien-Bryssel om hans examensbevis. Tvärtom intygar den senare att hans examensbevis är eftergymnasialt, oberoende av dess ytterligare klassificering som ”likvärdigt” eller ”specifikt”. Den lag om definitionen av eftergymnasial utbildning i federationen Vallonien-Bryssel som kommissionen citerar är inte heller tillämplig på klagandens fall, eftersom den endast gäller traditionell eftergymnasial utbildning och socialfrämjande eftergymnasial utbildning som leder till likvärdiga examensbevis, och klagandens studier faller inte inom någon av de två kategorierna.

Ombudsmannens preliminära bedömning som ledde fram till förslaget om vänskaplig förlikning

11. I artikel 82.2 d i i anställningsvillkoren för övriga anställda föreskrivs att det för anställning som kontraktsanställd i tjänstegrupp III krävs minst ”en eftergymnasial utbildning, styrkt med examensbevis”^[5]. I kommissionens allmänna genomförandebestämmelser om förfaranden för anställning av kontraktsanställda ^[6] föreskrivs att en anställd i tjänstegrupp III åtminstone måste ha en eftergymnasial examen. Slutligen återgav kapitel A punkt 3 (”Antagningskriterier och allmänna villkor”) i inbjudan bestämmelserna i anställningsvillkoren för övriga anställda.

12. Av detta följer att ingen av de rättsakter som var tillämpliga på urvalsförfarandet som klaganden deltog i krävde en särskild typ av eftergymnasiala studier (traditionella eller sociala befordringsstudier) eller en särskild kategori av examensbevis som intygade dem (likvärdiga eller specifika).

13. Enligt EU-domstolarnas fasta rättspraxis avseende uttagningsprov [7] ska kravet på en examen som villkor för tillträde till uttagningsprovet med nödvändighet tolkas mot bakgrund av hur en sådan examen definieras i lagstiftningen i den medlemsstat där den sökande har slutfört de studier som han eller hon åberopar. Denna rättspraxis är analogt tillämplig på rekrytering efter uttagningsprovet, såsom i förevarande fall. Enligt kommissionen ligger bedömningen och erkännandet av värdet av eftergymnasiala examensbevis utanför unionens behörighetsområde och omfattas uteslutande av medlemsstaternas behörighet. Subsidiaritetsprincipen och principen om lojalt samarbete kräver därför att nationella beslut om erkännande och värde av examensbevis vederbörligen respekteras.

14. I klagandens fall utfärdade de behöriga nationella myndigheterna ett intyg om klagandens examensbevis med följande uppgifter (ombudsmannens översättning från originalspråket på franska):

"...(2) Institutet [där klaganden studerade] är ett centrum för eftergymnasial utbildning för social marknadsföring. Detta centrum är erkänt av ministeriet för Vallonien - Brysselfederationen ...

(3) [Klagandens] diplom ... är specifikt för utbildning i socialt främjande. Det motsvarar en eftergymnasial utbildningsnivå. Examensbeviset kallas "specifikt" eftersom det program som leder fram till det endast anordnas av centrumen för socialfrämjande utbildning. Det finns således inget motsvarande (eller motsvarande) program som anordnas av centrumen för eftergymnasial utbildning på heltid.”(vår understrykning)

15. Kommissionens vägran att godta den klagandes examensbevis var inriktad på det faktum att den klagandes examensbevis inte motsvarar en traditionell utbildning. Kommissionen varken behöver eller har befogenhet att begära en sådan likvärdighet när de belgiska myndigheterna tydligt och otvetydigt har intygat att klagandens examensbevis motsvarar en eftergymnasial utbildningsnivå, det vill säga den utbildningsnivå som krävs enligt ansökningsomgången och relevanta EU-bestämmelser.

16. Det faktum att traditionella utbildningsinstitutioner i Belgien inte erbjuder ett liknande studieprogram gör inte hans studier "mindre" eftergymnasiala i det givna rättsliga sammanhanget. Dessutom var det enda som krävdes enligt ansökningsomgången och EU-lagstiftningen att klagandens examensbevis skulle vara eftergymnasialt, och de belgiska myndigheterna har intygat att det var det.

17. I detta avseende kan ombudsmannen inte förstå varför kommissionen sökte efter nya argument i belgisk rätt för att stödja sin ståndpunkt med beaktande av att de belgiska behöriga myndigheterna redan hade klargjort värdet av klagandens examensbevis mot bakgrund av sin egen nationella lagstiftning.

18. Mot bakgrund av ovanstående drar ombudsmannen den preliminära slutsatsen att kommissionen har avvisat klagandens examensbevis på grundval av ett behörighetskrav som inte fastställdes i ansökningsomgången eller relevant EU-lagstiftning. Detta är ett godtyckligt administrativt beteende som utgör administrativa missförhållanden. Detta förvärras av det faktum att kommissionens avdelningar inledningsvis vägrade att anställa klaganden på grundval av en lagtext som inte var tillämplig och underlät att be om ursäkt för ett sådant fel.

19. Eftersom det administrativa missförhållandet fortfarande kan rättas till lägger ombudsmannen därför fram ett motsvarande förslag till vänskaplig förlikning, i enlighet med artikel 3.5 i Europeiska ombudsmannens stadga.

Förslag till en vänskaplig lösning

Mot bakgrund av ovanstående föreslår ombudsmannen att kommissionen återkallar sitt beslut och uttryckligen förklarar klaganden berättigad till tjänster på den nivån och antingen i) erbjuder honom eller henne en likvärdig tjänst som kan bli tillgänglig eller, om detta inte är möjligt, ii) på lämpligt sätt kompenserar honom eller henne för den skada han eller hon har lidit i form av inkomstbortfall, förlust av yrkeserfarenhet och ideell skada.

Emily O'Reilly

Europeiska ombudsmannen

[1] Europaparlamentets beslut av den 9 mars 1994 om föreskrifter och allmänna villkor för ombudsmannens ämbetsutövning (94/262/EKSG, EG, Euratom), EGT L 113, 1994, s. 15.

[2] Decret organisant l'enseignement de promotion sociale, utfärdat av Belgiens franskspråkiga gemenskap den 16 april 1991. Kommissionen citerade artikel 47.

[3] Artikel 45, som har följande lydelse: "Les sections de l'enseignement supérieur de promotion sociale de type court sont sanctionnées:

1° soit par des diplômes korrespondent à ceux délivrés par l'enseignement supérieur de type court et de plein exercice;

2° soit par des diplômes spécifiques à l'enseignement supérieur de promotion sociale de type court.

Les unités de formation de l'enseignement supérieur de promotion sociale de type court sont sanctionnées par des attestations de réussite."

[4] Artikel 1 i Decret définissant l'enseignement supérieur, favorisant son intégration dans l'espace européen de l'enseignement supérieur et refinançant les universités, utfärdad av den franskspråkiga gemenskapen i Belgien den 31 mars 2004. Artikeln har följande lydelse: "Ce décret a pour objet l'enseignement supérieur de plein exercice, au sens de la loi du 7 juillet 1970 relative à la structure générale de l'enseignement supérieur, organisé ou subventionné par la Communauté française. Celui-ci comprend l'enseignement universitaire et l'enseignement supérieur hors université dispensé comme enseignement de plein exercice. Les études correspondantes organisées par les établissements de promotion sociale qui délivrent des titres et grades équivalents à ceux délivrés par l'enseignement supérieur de plein exercice sont également visées par ce décret”.

[5] Det finns ett alternativt krav i led ii i samma artikel, vilket dock inte är tillämpligt i förevarande fall.

[6] Beslut K(2004) 1313 av den 7 april 2004.

[7] Se analogt mål C-108/88, Jaenicke Cendoya mot kommissionen, REG 1988, s. 2739, punkterna 49, 550 och 51, och mål T-2/90, Ferreira de Freitas mot kommissionen, REG 1991, s. II-103.