Utfärdad i enlighet med artikel 2.10 i Europeiska ombudsmannens stadga [1]

Bakgrund till klagomålet

1. För att minska utsläppen av växthusgaser har EU inrättat ett system [2] för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (nedan kallat EU:s system för handel med utsläppsrätter). EU:s utsläppshandelssystem syftar till att stödja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och främja koldioxidsnåla investeringar.

2. Det är Europeiska kommissionens uppgift att anta EU-omfattande och fullt harmoniserade genomförandeåtgärder för tilldelning av ”kostnadsfria” utsläppsrätter. I detta syfte måste kommissionen i förväg fastställa sektorsspecifika riktmärken med utgångspunkt i den genomsnittliga prestandan för de 10 % mest effektiva anläggningarna i en sektor eller delsektor. För detta ändamål måste EU:s medlemsstater till kommissionen [3] anmäla en förteckning över alla anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem på deras territorium och den preliminära mängden gratis utsläppsrätter som ska tilldelas dessa anläggningar för en viss period. Dessa anmälningar kallas nationella genomförandeåtgärder eller nationella genomförandeåtgärder.

3. I november 2021 lämnade klaganden, en miljöorganisation, in en begäran om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar och begärde

i) De (växt- eller processspecifika) uppgifter som erhållits enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem och som rör den keramiska industrins energiförbrukning och växthusgasutsläpp samt tekniker, processer, kostnader, fördelar och tekniker för utfasning av fossila bränslen.

ii) En förteckning över keramikanläggningar vars prestanda användes som grund för riktmärket för gratis utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem.

iii) eventuella utbyten med medlemsstaterna i samband med fastställandet av riktmärket för keramikindustrin, och

iv) andra dokument som mottagits från berörda parter i detta sammanhang (inklusive e-postmeddelanden).

4. Kommissionen identifierade 24 dokument, nämligen 23 anmälningar av preliminära nationella genomförandeåtgärder som hade lämnats in av EU:s medlemsstater och ett ståndpunktsdokument om uppdateringen av riktmärkena från en privat aktör. Kommissionen gav klaganden fullständig tillgång till ståndpunktsdokumentet men vägrade att ge tillgång till de återstående 23 handlingarna. När kommissionen vägrade att ge tillgång förlitade den sig på behovet av att skydda de berörda keramiktillverkarnas kommersiella intressen.[4] Kommissionen tillade att informationen i dessa 23 handlingar inte var begränsad till keramiksektorn, vilket innebär att stora delar av handlingarna inte omfattas av klagandens begäran om tillgång.

5. I mars 2022 bad klaganden kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). Klaganden bestred närmare bestämt kommissionens vägran att lämna ut de 23 aktuella anmälningarna. Dessutom uttryckte klaganden oro över kommissionens underlåtenhet att identifiera e-postutbyten med medlemsstaterna.

6. I augusti 2022 svarade kommissionen och bekräftade sin vägran att ge tillgång till de 23 anmälningarna. Kommissionen identifierade också ytterligare ett dokument, nämligen ett Excel-kalkylblad med en förteckning över de 10 % mest effektiva anläggningarna i samband med fyra produktriktmärken (vända tegelstenar, gatstenar, takplattor och spraytorkat pulver). Kommissionen vägrade att ge tillgång till denna handling på grundval av samma undantag och förklarade att det inte fanns några ytterligare handlingar som omfattades av begäran. Den identifierade inga e-postutbyten med medlemsstaterna och uppgav att sådana utbyten rörde tekniska frågor rörande de nationella genomförandeåtgärderna som inte uppfyller registreringskriterierna i dess policy för registerhantering på grund av att de är kortlivade. 

7. Klaganden var missnöjd med kommissionens bekräftande svar och vände sig till ombudsmannen den 8 november 2022.

Utredningen

8. Ombudsmannen inledde en undersökning av kommissionens vägran att ge allmänheten tillgång till de 24 handlingarna i fråga och dess påstådda underlåtenhet att identifiera alla handlingar som omfattas av klagandens begäran om tillgång.

9. Under undersökningens gång inspekterade ombudsmannens undersökningsgrupp handlingarna samt ytterligare handlingar rörande hanteringen av en tidigare liknande begäran om allmänhetens tillgång som hade lett till ett domstolsavgörande (Rogesa [5]). Kommissionen ansåg att detta avgörande kunde tillämpas analogt på det aktuella ärendet. Kommissionen gav också ombudsmannen ytterligare förklaringar vad gäller hanteringen av denna tidigare begäran om tillgång och vad gäller dess utbyten med medlemsstaternas myndigheter om anmälningarna i fråga.

Argument som framförts

10. Klaganden hävdade att kommissionen inte hade identifierat någon specifik skada som ett utlämnande skulle medföra och bestred att ett utlämnande skulle undergräva de berörda tillverkarnas affärsintressen. Klaganden anser att de aktuella uppgifterna inte är kommersiellt känsliga, eftersom alla anläggningar skulle vara lika berörda och eftersom vissa uppgifter redan är äldre än fem år och därför bör betraktas som ”historiska”. Klaganden uppgav också att företaget – i motsats till sökanden i Rogesa-målet – inte är en konkurrent till de berörda tillverkarna och dessutom är berett att underteckna ett avtal där det åtar sig att inte lämna ut handlingarna ytterligare.

11. Klaganden ansåg att informationen i handlingarna kan betraktas som ”miljöinformation” eller till och med ”information om utsläpp i miljön” i den mening som avses i Århusförordningen [6], och att det därför finns ett övervägande allmänintresse av utlämnandet. Vad särskilt gäller EU:s utsläppshandelssystem uppgav klaganden att ett utlämnande skulle göra det möjligt för allmänheten att kontrollera om de växthusgasutsläpp som rapporterats av de berörda anläggningarna är korrekta. Detta är viktigt eftersom felaktiga uppgifter kan leda till en ökning snarare än en minskning av sådana utsläpp. Det skulle också göra det möjligt för allmänheten att kontrollera grunden för de relevanta riktmärkena och hur de ”kostnadsfria” utsläppsrätterna fördelas. Detta skulle i sin tur ge insikt i en anläggnings eventuella koldioxidläckage. Klaganden tillade att det, mot bakgrund av de redan betydande effekterna av klimatförändringarna, skulle vara avgörande för allmänheten att fastställa hur mycket ”kostnadsfria” CO₂-specifika anläggningar släpper ut, särskilt eftersom EU:s utsläppshandelssystem gör det möjligt för tillverkare att kringgå principen om att förorenaren betalar, i den mån de tilldelas gratis CO₂-utsläppsrätter.

12. Dessutom skulle informationen i dokumenten göra det möjligt för klaganden att på ett meningsfullt sätt delta i den pågående översynen av EU:s referensdokument för bästa tillgängliga teknik för tillverkning av keramiska produkter (CER BREF)[7], en process som fastställer den miljöprestandanorm som anläggningar i EU måste uppfylla, såsom utsläppsgränser, oavsett koldioxidprisnivå.

13. Kommissionen hävdade att handlingar som lämnas ut enligt förordning (EG) nr 1049/2001 lämnas ut till allmänheten (”erga omnes”) och att klaganden därför inte med giltig verkan kunde förbinda sig att inte ytterligare sprida handlingar som mottagits inom ramen för en begäran om tillgång till handlingar.

14. När det gäller det åberopade undantaget uppgav kommissionen att handlingarna innehåller konfidentiell affärsinformation, såsom uppgifter om produktionsverksamhet, energiförbrukning, värmebalanser, fördelning av utsläpp på delanläggningsnivå samt typ och mängd av produkter som producerats under de fem år som föregick medlemsstaternas inlämning av anmälningarna. Kommissionen ansåg att ett utlämnande av denna information skulle avslöja anläggningarnas situation på den aktuella marknaden.

15. Kommissionen hänvisade också till tribunalens dom i målet Rogesa [8], som enligt kommissionen avsåg liknande dokument, dvs. diagram som visar mängden CO₂-utsläpp per ton produkt som produceras av företag som är verksamma inom en annan sektor än keramikindustrin. Enligt kommissionen skulle detta avgörande kunna tillämpas analogt. I det fallet hade revisionsrätten konstaterat att kännedom om specifika volymer CO₂-utsläpp per ton gör det möjligt för tredje parter att dra slutsatser om ett företags konkurrenssituation och koldioxideffektivitet. Kommissionen drog därför slutsatsen att denna information var kommersiellt känslig.

16. Kommissionen hävdade att ett utlämnande av uppgifter i detta fall även skulle göra det möjligt för tredje parter (åtminstone de med expertkunskaper) att dra detaljerade slutsatser om produktionsprocessen vid de berörda anläggningarna, deras minskningspotential, deras konkurrensställning och deras kostnadsstruktur. 

17. När det gäller det nyligen identifierade dokumentet uppgav kommissionen att ett utlämnande skulle avslöja de berörda anläggningarnas identitet och koldioxideffektivitet. Det skulle också göra det möjligt för tredje parter att fastställa mängden produkter som produceras per år och antalet gratis utsläppsrätter som en anläggning får. Kommissionen tillade att dokumentet innehöll information om anläggningar som hade uteslutits och skälen till detta.

18. Kommissionen drog slutsatsen att ett utlämnande skulle påverka de berörda anläggningarnas konkurrensställning, eftersom den omtvistade informationen återspeglar deras nuvarande marknadssituation och skulle göra det möjligt att dra slutsatser om respektive tillverkares organisation och strategier.

19. Vad gäller förekomsten av ett eventuellt övervägande allmänintresse medgav kommissionen att informationen i handlingarna utgör ”miljöinformation” i den mening som avses i Århusförordningen. Kommissionen uppger dock att informationen om de faktiska utsläppen från anläggningarna redan är allmänt tillgänglig [9]. Kommissionen gör således redan en betydande mängd information proaktivt tillgänglig för allmänheten.

20. När det gäller den återstående informationen i anmälningarna, såsom uppgifter om energianvändning och energimängd beräknad per produkt, ansåg kommissionen att denna information inte kan betecknas som ”information om utsläpp i miljön” enligt Århusförordningen. Detta begrepp omfattar endast information som gör det möjligt för allmänheten att veta ”vad som faktiskt släpps ut i miljön eller vad som kan förutses kommer att släppas ut i miljön (...)”. [10] Kommissionen hänvisade till Rogesa-målet, där domstolen bekräftade detta med avseende på liknande handlingar. Mot denna bakgrund har kommissionen, när de omtvistade handlingarna inte innehåller ”uppgifter om utsläpp i miljön”, angett att det inte föreligger någon presumtion om ett övervägande allmänintresse av utlämnande.

21. Kommissionen drog slutsatsen att även om det finns ett allmänintresse när det gäller frågan om tilldelning av gratis utsläppsrätter, väger detta intresse inte tyngre än de kommersiella intressen som står på spel. När det gäller klagandens intresse – att fullt ut kunna delta i översynen av EU:s referensdokument för bästa tillgängliga teknik för tillverkning av keramiska produkter (BREF CER)[11] – hävdade kommissionen att detta var privat (snarare än offentligt) till sin natur. Till följd av detta hade klaganden inte visat att det fanns ett trängande behov av att lämna ut de omtvistade handlingarna.

22. När det gäller utbytet med medlemsstaternas myndigheter hävdade kommissionen att den inte var skyldig att bevara varje handling, utan endast handlingar som innehåller viktig information som inte är kortlivad eller som kräver uppföljning. Alla e-postutbyten med medlemsstaterna i detta fall gällde ”tekniska frågor som syftar till att korrigera och förtydliga de uppgifter som lämnats in med de nationella genomförandeåtgärderna. Sådana utbyten är inte handlingar som uppfyller registreringskriterierna på grund av att de är kortlivade.” I sina ytterligare förklaringar till ombudsmannen hänvisade kommissionen till ”konsekvenskontroller” som den lämnar till medlemsstaterna när den kontrollerar deras inlagor enligt direktivet om utsläppshandelssystemet. Kommissionen uteslöt dessa kontroller från begärans tillämpningsområde eftersom de ”gäller ett stort antal anläggningar samt uppgifter i de nationella genomförandeåtgärdernas förteckningar över inlagor” som inte specifikt rör keramiksektorn.

Ombudsmannens bedömning

Om omfattningen av ansökan om tillgång till handlingar och den allmängiltiga verkan (erga omnes) av förordning 1049/2001

23. Klagandens begäran om allmänhetens tillgång gäller endast handlingar som innehåller uppgifter om keramikindustrin. Kommissionen har uppgett att stora delar av de identifierade anmälningarna av nationella genomförandeåtgärder inte omfattas av begäran. Efter att ha granskat dokumenten kan ombudsmannen bekräfta att informationen i dem verkligen inte är begränsad till keramiksektorn. Kommissionens påstående att stora delar av anmälningarna inte omfattas av klagandens begäran om tillgång är därför korrekt.

24. Kommissionen har dessutom med rätta förklarat att ett beslut att lämna ut handlingar enligt förordning nr 1049/2001 gör dem tillgängliga för allmänheten och att sökande därför inte med giltig verkan kan förbinda sig att inte ytterligare sprida handlingar som de mottar till följd av en begäran om tillgång till handlingar.

Om skydd av juridiska personers affärsintressen

25. Kommissionen får lagligen vägra allmänheten tillgång till handlingar om ett sådant utlämnande skulle undergräva skyddet för en fysisk eller juridisk persons affärsintressen, inbegripet immateriella rättigheter. Kommissionen ska emellertid visa att det intresse som ska skyddas har lidit en konkret och konkret skada som rimligen kan förutses och inte är rent hypotetisk.

26.  Genom att vägra tillgång hävdade kommissionen att ett utlämnande skulle undergräva de legitima affärsintressena för de företag som driver de berörda anläggningarna.[12] Närmare bestämt skulle informationen göra det möjligt att dra slutsatser om t.ex. produktionsprocessen vid de berörda anläggningarna, deras kostnadsstruktur och deras konkurrensställning. Kommissionen tillade att uppgifterna återspeglar företagens situation på den nuvarande marknaden.

27. Granskningen av dokumenten visade att de faktiskt innehåller mycket detaljerad och icke-anonymiserad information, till exempel om energiförbrukning och CO₂-utsläpp per ton produkt från de berörda anläggningarna och delanläggningarna. Den visade också att handlingarna innehåller liknande typer av uppgifter som de handlingar som var aktuella i målet Rogesa [13], även om dessa handlingar var mycket mindre detaljerade (men även anonymiserade). Trots detta bekräftade domstolen att informationen däri är kommersiellt känslig och att det därför var rimligt för kommissionen att tillämpa undantaget för affärsintressen vid den tidpunkten.

28. Mot bakgrund av detta anser ombudsmannen att kommissionen hade fog för att åberopa undantaget om skydd av affärsintressen i detta fall. Kommissionen har på ett korrekt sätt förklarat vilken typ av information som finns i handlingarna och har påvisat den specifika och faktiska skada som åsamkas de kommersiella intressena hos de företag som driver de berörda anläggningarna om dessa handlingar skulle lämnas ut. Ombudsmannen anser att kommissionen hade fog för att stödja sig på domstolens dom i målet Rogesa, på grundval av de berörda handlingarnas art och domstolens skadebedömning.

29. När det gäller klagandens påstående att informationen är ”historisk” till sin natur har domstolen slagit fast att det i fall där informationen är mer än fem år gammal finns en motbevisbar presumtion om att den inte längre är konfidentiell.[14] Kommissionen har i sitt bekräftande svar lämnat en rimlig förklaring till varför informationen från 2014–2018 förblir konfidentiell, eftersom den fortsätter att ligga till grund för det nuvarande riktmärket för gratis tilldelning av utsläppsrätter inom keramikindustrin (mellan 2021 och 2025).

Tillämpningen av Århusförordningen och förekomsten av ett övervägande allmänintresse

30. Om kommissionen har fastställt att allmänhetens tillgång till de begärda handlingarna skulle undergräva skyddet för affärsintressen, måste den vägra tillgång såvida det inte föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet [15].

31. Århusförordningen syftar till att säkerställa att ”miljöinformation” successivt görs tillgänglig och sprids till allmänheten.[16] Syftet med tillgången till denna information är att främja allmänhetens deltagande i beslutsprocessen och därigenom öka ansvarsskyldigheten i beslutsfattandet och bidra till allmänhetens medvetenhet om och stöd för de beslut som fattas. Allmänhetens intresse av att få tillgång till ”miljöinformation” anses därför föreligga och kommissionen bör ta hänsyn till detta när den bedömer ansökningar om allmänhetens tillgång [17].

32. Detta allmänintresse av att få tillgång till ”miljöinformation” väger inte automatiskt tyngre än det intresse som ska skyddas genom att de begärda handlingarna inte lämnas ut, utan måste bedömas på grundval av en individuell granskning av handlingarna och sammanhanget.[18] Detta är annorlunda när det gäller en viss typ av ”miljöinformation”, det vill säga information som ”avser utsläpp i miljön”. För denna specifika typ av miljöinformation antas det föreligga ett övervägande allmänintresse enligt Århusförordningen när det gäller undantaget för affärsintressen [19].

33. Klaganden hävdar att de begärda handlingarna innehåller information ”om utsläpp i miljön” och att det därför finns ett övervägande allmänintresse av att de lämnas ut. Kommissionen godtar att informationen i dokumenten är ”miljöinformation”, men det är oklart om den anser att denna information avser ”utsläpp i miljön”.

34. Ombudsmannen noterar att de omtvistade handlingarna delvis innehåller det totala värdet av CO₂-utsläppen från varje berörd anläggning för åren 2014–2018. Det är svårt att se hur dessa uppgifter inte utgör information ”om utsläpp i miljön” enligt Århusförordningen. Denna information skulle göra det möjligt för allmänheten att veta ”vad som faktiskt släpps ut i miljön eller vad som kan förutses kommer att släppas ut i miljön (...)”. ^[20] Ombudsmannen kan inte instämma i kommissionens uttalande att dokumenten, eftersom de liknar dem i Rogesa-fallet, ”inte innehåller information om den totala mängden CO₂ som släpps ut av en viss anläggning”. Kommissionen medger i sitt bekräftande beslut att de begärda handlingarna ”innehåller den totala mängden CO₂ som släpps ut av en viss anläggning”.

35. Ombudsmannen godtar att uppgifter om det totala värdet av CO₂-utsläpp redan har offentliggjorts proaktivt (både för åren i fråga och för åren 2019–2022),[21] men noterar, som kommissionen själv angav i sitt bekräftande beslut och i sina ytterligare förklaringar, att uppgifterna är bredare än de uppgifter som finns offentligt i EU:s transaktionsförteckning (Europeiska unionens transaktionsförteckning) och är mycket mer detaljerade än i Rogesa-fallet. Även i Rogesa-ärendet medgav kommissionen att den offentligt tillgängliga informationen inte helt motsvarar den mer exakta information som kommissionen innehar. Till exempel är den offentligt tillgängliga informationen ofta begränsad till ett globalt antal för företag som förvaltar flera anläggningar.[22]

36. Mot bakgrund av ovanstående föreslår ombudsmannen att kommissionen omprövar sin bedömning av informationen i de omtvistade handlingarna, i den mån de ”innehåller [...] den totala mängd koldioxid som släpps ut av en viss anläggning”. Om kommissionen håller med om att information ”om utsläpp i miljön” berörs bör den ge tillgång till relevanta delar av handlingarna, i enlighet med artikel 6.1 i Århusförordningen. I andra hand bör kommissionen mer detaljerat förklara varför denna information inte ”avser utsläpp i miljön”.

37. Ombudsmannen noterar vidare att de berörda dokumenten också innehåller information om den mängd CO₂ som släpps ut under produktionen av ett ton produkt och annan information, såsom ”uppgifter om produktionsverksamhet, energiförbrukning, värmebalanser, fördelning av utsläpp på delanläggningsnivå samt typ och mängd av produkter som producerats under de fem år som föregick inlämningen”. Som domstolen slog fast i Rogesa-målet kan denna information användas för att dra slutsatser om en anläggnings koldioxideffektivitet och dess produktionskostnader och kan därför anses vara konfidentiell. Ombudsmannen håller med kommissionen om att denna information inte gör det möjligt för allmänheten att informera sig om de faktiska eller förutsebara utsläppen från de berörda anläggningarna. Denna information utgör därför inte information ”om utsläpp i miljön” enligt Århusförordningen [23].

38. Till följd av detta, och i motsats till det totala värdet av CO₂-utsläpp från varje anläggning, finns det således inget förmodat övervägande intresse av att lämna ut denna information.

39. Klaganden försökte visa att det fanns ett allmänintresse av att dessa uppgifter lämnades ut. Den hävdade att offentliggörande skulle behövas ”för att säkerställa och bekräfta att utsläppshandelssystemet fungerar väl, som grund för gratis utsläppsrätter, och för att bättre förstå vilka anläggningar i [EU] som bidrar mest till de befintliga CO₂-nivåerna”. Offentliggörande skulle också ”förbättra övervakningen och tillsynen av den finansiella handeln med utsläppsrätter, särskilt när det gäller gratis tilldelning, och skulle bidra till att säkerställa att utsläppshandelssystemet effektivt driver industrin mot mer ekologiska material och processer som gör det möjligt för EU att uppnå sina mål för minskade koldioxidutsläpp”. Offentliggörande skulle också säkerställa att den så kallade Sevilla-processen fungerar väl och möjliggör informationsutbyte mellan [medlemsstaternas experter], industri- och miljöorganisationer, vilket resulterar i BAT-referensdokument (BREF-dokument) och BAT-slutsatser, som används som referens för att fastställa tillståndsvillkor.

40. Ombudsmannen är inte övertygad om att uppgifterna i de omtvistade handlingarna fortfarande är så känsliga att intresset av att skydda dem skulle väga tyngre än de allmänna intressen som klaganden har åberopat. Det stämmer visserligen att en betydande mängd information om utsläppshandelssystemet [24] redan är allmänt tillgänglig, men kommissionen har inte på ett övertygande sätt förklarat varför det inte finns något övervägande allmänintresse av att informationen lämnas ut. Kommissionens enda motivering är att klaganden, genom att ansöka om tillgång till de omtvistade handlingarna, eftersträvar ett privat intresse. Ombudsmannen håller inte med. I artikel 13 i direktivet om industriutsläpp föreskrivs följande: ”För att utarbeta, se över och vid behov uppdatera BAT-referensdokument ska kommissionen organisera ett informationsutbyte mellan medlemsstaterna, de berörda industrierna, icke-statliga miljöskyddsorganisationer och kommissionen.”[25] Klaganden uppger att den i den pågående översynen av ”EU:s referensdokument för bästa tillgängliga teknik för tillverkning av keramiska produkter” (CER BREF) företräder icke-statliga miljöskyddsorganisationer. Detta kan inte betraktas som ett privat intresse.

41. Kommissionen har även gjort gällande att det krävs mindre öppenhet, eftersom handlingarna avser ett administrativt förfarande. Även om det är riktigt att lagstiftningsprocesser kräver en högre grad av öppenhet syftar Århusförordningen till att säkerställa att ”miljöinformation” successivt görs tillgänglig och sprids till allmänheten för att uppnå bredast möjliga systematiska tillgänglighet och spridning. Ett allmänt intresse av att få tillgång till ”miljöinformation” anses således föreligga och ombudsmannen anser att klaganden har lagt fram tillräckligt specifika omständigheter för att motivera att den berörda informationen lämnas ut.[26] I synnerhet skulle tillgång kunna säkerställa att ”Sevillaprocessen”, som i sig är en form av offentligt samråd och deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet, äger rum med lika tillgång till information för de olika berörda aktörerna, inbegripet dem som företräder det civila samhället.

42. Ombudsmannen föreslår därför att kommissionen omprövar huruvida det finns ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den ”miljöinformation” som finns i handlingarna, på grundval av de särskilda argument avseende allmänintresset som framförts av klaganden, och tillhandahåller en detaljerad och sammanhängande motivering för sin bedömning. Kommissionen bör särskilt överväga huruvida allmänintresset av att göra det möjligt för allmänheten att ”kontrollera grunden för riktmärket och [...] de rapporterade faktiska växthusgasutsläppen per anläggning” och att ”Sevillaprocessen” fungerar korrekt väger tyngre än det intresse som ska skyddas.

 Om kommissionens utbyten med medlemsstaterna

43. Klaganden begärde också att allmänheten skulle få tillgång till andra handlingar, t.ex. utbyten med medlemsstaternas myndigheter. Som svar hävdade kommissionen att eventuella e-postmeddelanden som ägde rum med medlemsstaterna rörde tekniska frågor och inte uppfyllde dess kriterier för registrering av handlingar på grund av att de var kortlivade. Dessa utbyten identifierades därför inte som handlingar som omfattas av klagandens begäran.

44. Såsom ombudsmannen upprepade gånger har understrukit [27] avser en ”handling” enligt förordning 1049/2001 ”allt innehåll, oavsett medium [...] inom institutionens ansvarsområde”. [28] Huruvida handlingar därefter registreras i den berörda institutionens system för hantering av handlingar är enligt lag inte relevant för definitionen av en ”handling” enligt förordning 1049/2001.

45. Den tekniska karaktären och den kortvariga karaktären hos e-postutbytena med medlemsstaterna utesluter således inte att de utgör ”handlingar” enligt förordning 1049/2001. Även om ”konsekvenskontrollerna” för att kontrollera medlemsstaternas inlagor enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem inte specifikt rör keramiksektorn, omfattar de keramikanläggningar.

46. Mot bakgrund av ovanstående föreslår ombudsmannen att kommissionen omprövar om det finns några ytterligare handlingar som omfattas av klagandens begäran om tillgång, i den mån de fortfarande finns.

Förslag till lösning

På grundval av ovanstående resultat föreslår ombudsmannen att Europeiska kommissionen

1) ompröva sin bedömning av uppgifterna i de omtvistade handlingarna, i den mån de ”innehåller [...] den totala mängd koldioxid som släpps ut av en viss anläggning”. Om kommissionen håller med om att information ”om utsläpp i miljön” berörs bör den ge tillgång till relevanta delar av handlingarna, i enlighet med artikel 6.1 i Århusförordningen. I andra hand bör kommissionen mer detaljerat förklara varför denna information inte ”avser utsläpp i miljön”.

2) göra en ny bedömning av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den ”miljöinformation” som handlingarna innehåller, på grundval av klagandens specifika argument avseende allmänintresset, och tillhandahålla en detaljerad och sammanhängande motivering för sin bedömning.

3) ompröva om det finns några ytterligare handlingar som omfattas av klagandens begäran om tillgång, i den mån de fortfarande finns.

Kommissionen uppmanas att senast den 7 augusti 2023 informera ombudsmannen om alla åtgärder som den har vidtagit i samband med ovannämnda förslag till lösning.

Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 5 maj 2023