Bakgrund till klagomålet

1. För att minska utsläppen av växthusgaser har EU inrättat ett system [1] för handel med utsläppsrätter för växthusgaser (nedan kallat EU:s utsläppshandelssystem). EU:s utsläppshandelssystem syftar till att stödja kostnadseffektiva utsläppsminskningar och främja koldioxidsnåla investeringar.

2. Det är Europeiska kommissionens uppgift att anta EU-omfattande och fullt harmoniserade genomförandeåtgärder för tilldelning av ”kostnadsfria” utsläppsrätter. I detta syfte måste kommissionen i förväg fastställa sektorsspecifika riktmärken med utgångspunkt i den genomsnittliga prestandan för de 10 % mest effektiva anläggningarna i en sektor eller delsektor. För detta ändamål ska EU:s medlemsstater [2] till kommissionen anmäla en förteckning över alla anläggningar som omfattas av EU:s utsläppshandelssystem på deras territorium och den preliminära mängden gratis utsläppsrätter som ska tilldelas dessa anläggningar för en viss period. Dessa anmälningar kallas nationella genomförandeåtgärder eller nationella genomförandeåtgärder.

3. I november 2021 lämnade klaganden, en miljöorganisation, in en begäran om allmänhetens tillgång till kommissionens handlingar [3] och begärde

i) De (växt- eller processspecifika) uppgifter som erhållits enligt direktivet om EU:s utsläppshandelssystem och som rör keramikindustrins energiförbrukning och växthusgasutsläpp och tekniker, processer, kostnader, fördelar och tekniker för utfasning av fossila bränslen.

ii) En förteckning över keramikanläggningar vars prestanda användes som grund för riktmärket för gratis utsläppsrätter inom EU:s utsläppshandelssystem.

iii) eventuella utbyten med medlemsstaterna i samband med fastställandet av riktmärket för keramikindustrin, och

iv) andra dokument som mottagits från berörda parter i detta sammanhang (inklusive e-postmeddelanden).

4. Kommissionen identifierade 24 dokument, nämligen 23 anmälningar av preliminära nationella genomförandeåtgärder som hade lämnats in av EU:s medlemsstater och ett ståndpunktsdokument om uppdateringen av riktmärkena från en privat aktör. Kommissionen gav klaganden fullständig tillgång till ståndpunktsdokumentet men vägrade att ge tillgång till de återstående 23 handlingarna. När kommissionen vägrade tillgång förlitade den sig på behovet av att skydda de berörda keramiktillverkarnas kommersiella intressen.[4] Kommissionen tillade att informationen i dessa 23 handlingar inte var begränsad till keramiksektorn, vilket innebär att stora delar av handlingarna inte omfattas av klagandens begäran om tillgång.

5. I mars 2022 bad klaganden kommissionen att ompröva sitt beslut (genom att lämna in en ”bekräftande ansökan”). Klaganden bestred närmare bestämt kommissionens vägran att lämna ut de 23 aktuella anmälningarna. Dessutom uttryckte klaganden oro över kommissionens underlåtenhet att identifiera e-postutbyten med medlemsstaterna.

6. I augusti 2022 svarade kommissionen och bekräftade sin vägran att ge tillgång till de 23 anmälningarna. Kommissionen identifierade också ytterligare ett dokument, nämligen ett Excel-kalkylblad med en förteckning över de 10 % mest effektiva anläggningarna i samband med fyra produktriktmärken (vända tegelstenar, gatstenar, takplattor och spraytorkat pulver). Kommissionen nekade tillgång till denna handling på grundval av samma undantag och förklarade att det inte fanns några ytterligare handlingar som omfattades av begäran. Den identifierade inga e-postutbyten med medlemsstaterna och uppgav att sådana utbyten rörde tekniska frågor rörande de nationella genomförandeåtgärderna som inte uppfyller registreringskriterierna i dess policy för registerhantering på grund av att de är kortlivade.

7. Klaganden var missnöjd med kommissionens bekräftande svar och vände sig till ombudsmannen den 8 november 2022.

Ombudsmannens förslag till lösning

8. I sitt förslag till lösning [5] tog ombudsmannen upp fem frågor: i) kommissionens uttalande om att stora delar av de begärda handlingarna inte omfattades av klagandens begäran om tillgång, ii) erga omnes-effekten av förordning 1049/2001, iii) kommissionens motiveringar till att vägra tillgång på grundval av skyddet för legitima affärsintressen, iv) dess tillämpning av EU:s Århusförordning [6] och dess analys av förekomsten av ett övervägande allmänintresse av utlämnande och v) avsaknaden av identifiering av eventuella e-postutbyten med medlemsstaterna som omfattas av begäran om tillgång på grund av att de inte var registrerade. 

9.  När det gäller de tre första frågorna bekräftade ombudsmannen kommissionens bedömning. För det första är kommissionens påstående att stora delar av handlingarna inte omfattas av klagandens begäran om tillgång korrekt. För det andra innebär tillgång till en handling på grundval av förordning 1049/2001 att den blir tillgänglig för allmänheten, och sökande kan inte med giltig verkan förbinda sig att inte vidare sprida handlingar som de mottar till följd av en begäran om tillgång till handlingar. För det tredje ansåg ombudsmannen att kommissionen, i linje med EU:s rättspraxis, hade visat den specifika och faktiska skadan för de kommersiella intressena hos de företag som driver de berörda anläggningarna om dessa handlingar skulle lämnas ut.

10. När det gäller de två återstående frågorna instämde ombudsmannen dock inte i kommissionens bedömning.

11. För det första påpekade ombudsmannen att det av kommissionens bekräftande beslut var oklart huruvida kommissionen ansåg att de omtvistade handlingarna innehöll information ”om utsläpp i miljön”.[7] Enligt ombudsmannen var det svårt att se hur det totala värdet av koldioxidutsläppen _från varje anläggning, enligt de begärda handlingarna för åren 2014–2018, inte utgör information ”om utsläpp i miljön”. Ombudsmannen godtog visserligen att viss information om koldioxidutsläpp redan _hade offentliggjorts proaktivt av kommissionen, men konstaterade att de berörda dokumenten innehåller bredare och mer detaljerad information om koldioxidutsläpp än den som offentliggjordes _{i EU:s} transaktionsförteckning [8] (Europeiska unionens transaktionsförteckning).   

12. För det andra instämde ombudsmannen inte i kommissionens bedömning avseende ett potentiellt övervägande allmänintresse av att lämna ut de berörda handlingarna. Ombudsmannen konstaterade närmare bestämt att klaganden inte eftersträvar ett ”privat intresse” när han – i egenskap av icke-statlig miljöskyddsorganisation – deltar i översynen av vägledningsdokumenten för genomförandet av direktivet om industriutsläpp [9], vilket kommissionen hävdade. Ombudsmannen drog snarare slutsatsen att klaganden lade fram tillräckligt specifika omständigheter för att motivera förekomsten av ett övervägande allmänintresse av utlämnande.  

13. För det tredje betonade ombudsmannen att e-postutbytenas tekniska karaktär eller kortvariga karaktär inte utesluter att sådana e-postmeddelanden är ”handlingar” enligt förordning 1049/2001. Oavsett registreringen av sådana e-postmeddelanden måste de, om det finns e-postmeddelanden som omfattas av begäran, identifieras med avseende på den berörda begäran om tillgång.

14. Mot bakgrund av ovanstående föreslog ombudsmannen att kommissionen skulle

1) ompröva sin bedömning av uppgifterna i de omtvistade handlingarna, i den mån de ”innehåller [...] den totala mängd koldioxid som _{släpps ut} av en viss anläggning”. Om kommissionen håller med om att information ”om utsläpp i miljön” berörs bör den ge tillgång till relevanta delar av handlingarna, i enlighet med artikel 6.1 i Århusförordningen. I andra hand bör kommissionen i detalj förklara varför denna information inte ”avser utsläpp i miljön”.

2) göra en ny bedömning av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av att lämna ut den ”miljöinformation” som handlingarna innehåller, på grundval av klagandens specifika argument avseende allmänintresset, och tillhandahålla en detaljerad och sammanhängande motivering för sin bedömning.

3) ompröva om det finns några ytterligare handlingar som omfattas av klagandens begäran om tillgång, i den mån de fortfarande finns.

15. I sitt svar [10] noterade kommissionen ombudsmannens argument och omprövade sitt bekräftande beslut att neka tillgång. Kommissionen gav mer detaljerade förklaringar till sitt resonemang, men vidhöll sin slutsats att tillgång inte kunde beviljas.

16. I sina synpunkter [11] på kommissionens svar på ombudsmannens förslag till lösning uppgav klaganden att de är djupt besvikna över kommissionens svar. De upprepade att de inte instämmer i kommissionens bedömning att de begärda handlingarna innehåller kommersiellt känslig affärsinformation, särskilt med tanke på att uppgifter om produktionssiffror tidigare har offentliggjorts av nationella organ och EU-organ. Även om det är riktigt att viss information offentliggörs proaktivt begärde klaganden dessutom mer omfattande tillgång till mer exakt information. Klaganden fann det också svårt att se hur information om utsläpp på delanläggningsnivå inte skulle utgöra uppgifter som gör det möjligt för allmänheten att veta vad som faktiskt eller förutses släppas ut i miljön, eftersom tillverkare av keramik måste tillhandahålla exakt information på processnivå enligt direktivet om industriutsläpp.

17. När det gäller förekomsten av ett övervägande allmänintresse upprepade klaganden sin ståndpunkt att allmänhetens tillgång skulle göra det möjligt för klaganden att fullt ut och på lika villkor delta i översynen av CER BREF som den enda icke-statliga organisation som är närvarande i denna beslutsprocess och som fastställer referensdokument som ligger till grund för rättsligt bindande mål.

18. Slutligen påpekade klaganden att de beklagade den försenade behandlingen av deras begäran om allmänhetens tillgång, vilket gjorde informationen, om den någonsin lämnades ut, praktiskt taget värdelös.

Ombudsmannens bedömning efter förslaget till lösning

19. Ombudsmannen beklagar djupt att kommissionen inte beviljade större tillgång till de berörda handlingarna. En sådan mer omfattande tillgång borde ha beviljats mot bakgrund av i) arten av informationen i de begärda handlingarna och ii) klagandens bevis för att det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet.

i) Om arten av de uppgifter som ingår i de begärda handlingarna

20. Kommissionen klargjorde huruvida den anser att (delar av) de omtvistade handlingarna innehåller information ”om utsläpp i miljön”. I detta syfte förklarade kommissionen vilken information som för närvarande offentliggörs jämfört med informationen i de berörda dokumenten. Kommissionen noterade särskilt att den information om koldioxidutsläpp som _redan finns tillgänglig online inte aggregeras av företagen (som kombinerar uppgifter från flera anläggningar) utan är detaljerad per anläggning. De nationella genomförandeåtgärderna innehåller visserligen offentliggjord information per anläggning, men de specificerar också koldioxidutsläpp _per delanläggning. Kommissionen angav att den inte anser att sådan information – koldioxidutsläpp _per delanläggning– ”avser utsläpp i miljön” i den mening som avses i Århusförordningen.

21. Mot bakgrund av dessa klargöranden håller ombudsmannen inte med kommissionen om att de berörda handlingarna inte innehåller information ”om utsläpp i miljön” utöver vad som redan är allmänt tillgängligt. Det är nämligen svårt att föreställa sig att information om utsläpp per anläggning kan kvalificeras som information ”om utsläpp i miljön”, medan information om utsläpp per delanläggning inte gör det.

22. Uppdelningen av anläggningar i delanläggningar är en ”teknisk uppdelning”, vilket kommissionen förklarade närmare i sitt svar. Det påverkar inte huruvida informationen ”avser utsläpp i miljön”.  

23. Såsom anges i kommissionens vägledning om fastställande av tilldelningen på anläggningsnivå delas anläggningen upp i delanläggningar för vilka de olika typerna av riktmärken gäller och beroende på om deras produkter anses löpa avsevärd risk för koldioxidläckage eller inte [12]. En anläggning kan således delas upp i olika delanläggningar som var och en motsvarar exempelvis tillverkningen av en viss ”produkt” (för vilken ett riktmärkesvärde har fastställts [13]). Det är dessutom uppenbart att det finns inneboende vetenskaplig osäkerhet om hur uppdelningen i delanläggningar görs och uppskattningarna av motsvarande mängd utsläpp för varje delanläggning [14].

24. Sådana osäkerheter gör emellertid inte att förekomsten av dessa utsläpp endast är ”hypotetisk”.[15] Om så vore fallet skulle det ifrågasätta kvaliteten eller tillförlitligheten hos de uppgifter som ligger till grund för tilldelningen av gratis utsläppsrätter. Det är värt att notera att det i förordning (EU) 2019/331 anges att ”[d]ata som tillhandahålls av industrin och samlas in i enlighet med dessa regler bör vara så korrekt och högkvalitativ som möjligt och återspegla anläggningarnas faktiska verksamhet och vederbörligen beaktas vid gratis tilldelning.”[16] Därför återspeglar informationen om utsläpp per delanläggning kanske inte de faktiska utsläppen, utan bör åtminstone återspegla förutsebara utsläpp.

25. I målet Rogesa, som kommissionen har åberopat, bedömde tribunalen huruvida uppgifter om koldioxideffektivitet, det vill säga koldioxidutsläpp _per ton som tillverkats av en viss produkt, kvalificerades som information ”om utsläpp i miljön”. Den ansåg att eftersom dessa uppgifter inte gör det möjligt för allmänheten att veta vad som faktiskt släpps ut eller förväntas släppas ut i miljön [17] är det inte information ”om utsläpp i miljön”. Rogesa-målet gällde dock inte fördelningen av koldioxidutsläpp _per delanläggning. 

26. Efter kommissionens mer detaljerade förklaringar i sitt svar på ombudsmannens förslag till lösning står det nu klart att dokumenten inte bara innehåller uppgifter om koldioxideffektivitet, som stod på spel i Rogesa-ärendet, utan även uppgifter om utsläpp per delanläggning. Dessa uppgifter motsvarar den mängd koldioxid _som beräknas släppas ut av en delanläggning i absoluta tal (dvs. i ton per år) för produktion av en viss produkt eller för en viss process. Ombudsmannen drar slutsatsen att denna information avser ”utsläpp i miljön” och därför borde ha lämnats ut i enlighet med artikel 6.1 i Århusförordningen.

27. Kommissionen påpekar att ”dokumenten även innehåller offentligt tillgängliga uppgifter om den totala mängden koldioxid _{som släpps ut} från en viss anläggning”. En sådan proaktiv öppenhet kan dock inte beaktas vid bedömningen av kommissionens svar på en begäran om allmänhetens tillgång. Enligt artikel 6.1 i Århusförordningen ska ett övervägande allmänintresse av utlämnande anses föreligga för information ”som rör utsläpp i miljön”. Århuskonventionens efterlevnadskommitté har slagit fast att en begäran om en viss handling som innehåller miljöinformation inte kan”avvisas enbart på grund av att en annan handling som innehåller samma miljöinformation redan har gjorts tillgänglig för allmänheten”.[18]

ii) Huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av utlämnandet

28. Annan information i de berörda handlingarna kan mot bakgrund av gällande rättspraxis [19] inte betraktas som information ”om utsläpp i miljön”. Den kan dock fortfarande betecknas som ”miljöinformation”. Enligt Århusförordningen gäller att om en handling innehåller sådan ”miljöinformation” ska de undantag som föreskrivs i unionslagstiftningen om allmänhetens tillgång till handlingar tolkas desto mer restriktivt. Ett allmänintresse av att få tillgång till ”miljöinformation” anses föreligga och måste också beaktas vid bedömningen av huruvida det föreligger ett övervägande allmänintresse av att de begärda handlingarna lämnas ut.

29. Som svar på den andra punkten i ombudsmannens förslag till lösning vidhöll kommissionen sin ståndpunkt att de överväganden som klaganden hade lagt fram för att visa att det förelåg ett övervägande allmänintresse var av allmän karaktär och inte kunde likställas med de särskilda omständigheter som krävs enligt rättspraxis för att visa ett sådant intresse. Kommissionen bekräftade också att den anser att klagandens intresse av att få tillgång är av ”privat natur, mot bakgrund av att han hänvisar till sin organisations intresse av att delta fullt ut i översynen av BAT-referensdokumentet, dvs. utöver de vanliga medel som redan står till dessa intressenters förfogande för att bidra till och påverka beslutsprocessen”.

30. För det första kan en organisations intresse, som enligt dess stadgar är en ideell miljöskyddsorganisation, inte betecknas som ett ”privat” intresse. Det faktum att klaganden, i egenskap av berörd part som deltar i genomförandet av direktivet om industriutsläpp (och mer specifikt i uppdateringen av EU:s referensdokument för bästa tillgängliga teknik (BAT) för ”keramiktillverkning” (CER BREF)), skulle ha ”ordinarie medel” att bidra med betyder inte att de inte behöver mer information för att effektivt bidra till denna beslutsprocess. Enligt klaganden lämnade de in den aktuella begäran om tillgång ”för att fullt ut och på lika villkor delta i översynen av CER BREF som den enda icke-statliga organisation som är närvarande i denna beslutsprocess och som fastställer referensdokument som ligger till grund för rättsligt bindande mål”.

31. Ombudsmannen anser att det är rimligt att klaganden anser att de uppgifter som samlats in inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem är relevanta för att informera BAT-referenslaboratoriet och begära att de berörda handlingarna ska kunna förespråka ytterligare miljöskydd i denna specifika process. Det faktum att kommissionen proaktivt offentliggör viss information innebär inte att det inte kan finnas ett övervägande allmänintresse av att lämna ut mer specifik information. BREF-CER-diskussionerna och fastställandet av relevanta riktmärken inom ramen för EU:s utsläppshandelssystem är mycket tekniska frågor. För att en miljöorganisation ska kunna granska den faktiska grunden för dessa beslut krävs information på en tillräckligt detaljerad nivå. Att ge tillgång till dessa uppgifter skulle således förhindra en otillbörlig asymmetri i den tekniska informationen mellan kommissionen och berörda parter inom industrin å ena sidan och icke-statliga organisationer å den andra.

32. Ombudsmannen bekräftar därför sin uppfattning att uppgifterna i de omtvistade handlingarna inte är så känsliga att intresset av att skydda dem väger tyngre än de allmänna intressen som klaganden har åberopat.  

33. Slutligen klargjorde kommissionen att de berörda e-postmeddelandena inte ansågs omfattas av begäran, eftersom de inte rör uppgifter och information om de 10 % bästa referensanläggningarna för att härleda de referensvärden som är relevanta för keramiksektorn. Ombudsmannen välkomnar detta förtydligande eftersom kommissionens hänvisning till e-postutbyten i sitt bekräftande beslut [20] gav upphov till farhågor om dess förståelse av vad som utgör en ”handling” enligt förordning (EG) nr 1049/2001.

34. Mot bakgrund av ovanstående bekräftar ombudsmannen sin ståndpunkt att kommissionen borde ha beviljat betydligt större tillgång till de begärda handlingarna. Det faktum att kommissionen avvisade ombudsmannens förslag till lösning och vidhöll den ståndpunkt som den intog i sitt bekräftande beslut är särskilt oroande med tanke på vikten av att säkerställa öppenhet och deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet.

35. Nyligen genomförda undersökningar, inklusive det aktuella ärendet, tyder på problem med hur kommissionen tolkar tillämpningsområdet för ”miljöinformation” och information ”om utsläpp i miljön”, i enlighet med Århusförordningen och Århuskonventionen. Mot bakgrund av detta överväger ombudsmannen för närvarande en strategisk undersökning av frågan.

36. När det gäller detta specifika fall har ombudsmannen bett kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i sitt förslag till lösning. Kommissionen har gjort en ny bedömning av ärendet och har dessvärre dragit samma slutsats som den drog i sitt bekräftande beslut, nämligen att tillgång till de omtvistade handlingarna ska nekas i sin helhet. Ombudsmannen ser inget användbart syfte med att fortsätta denna särskilda undersökning och avslutar den med ett konstaterande av administrativa missförhållanden. Hon kommer att informera Europaparlamentets utskott för miljö, folkhälsa och livsmedelssäkerhet om ärendet samt utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter samt rättsliga och inrikes frågor som behandlar hennes särskilda rapport om kommissionens förseningar i hanteringen av ärenden som rör allmänhetens tillgång till handlingar.

Slutsats

På grundval av undersökningen avslutar ombudsmannen detta ärende med följande slutsats:

Ombudsmannen bekräftar sin ståndpunkt att kommissionen borde ha beviljat betydligt större tillgång till de begärda handlingarna. Det faktum att kommissionen avvisade ombudsmannens förslag till lösning och vidhöll den ståndpunkt som den intog i sitt bekräftande beslut är särskilt oroande med tanke på vikten av att säkerställa öppenhet och deltagande i beslutsprocesser på miljöområdet.

När det gäller detta specifika fall har ombudsmannen bett kommissionen att ompröva sin ståndpunkt i sitt förslag till lösning. Kommissionen har gjort en ny bedömning av ärendet och har dessvärre dragit samma slutsats som den drog i sitt bekräftande beslut, nämligen att tillgång till de omtvistade handlingarna ska nekas i sin helhet. Ombudsmannen ser inget användbart syfte med att fortsätta denna särskilda undersökning. Hon avslutar det med att konstatera administrativa missförhållanden och kommer att göra Europaparlamentet uppmärksamt på det.

Klaganden och kommissionen kommer att underrättas om detta beslut.

Emily O'Reilly
Europeiska ombudsmannen

Strasbourg den 19 december 2023

 

[1] Se direktiv 2003/87/EG om ett system för handel med utsläppsrätter för växthusgaser inom unionen: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02003L0087-20230605 (senaste konsoliderade versionen).

[2] När det gäller perioden 2013–2020, i enlighet med artikel 15 i kommissionens beslut 2011/278/EU om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i direktiv 2003/87/EG: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/ALL/?uri=celex%3A32011D0278.

[3] I enlighet med förordning (EG) nr 1049/2001 om allmänhetens tillgång till Europaparlamentets, rådets och kommissionens handlingar: https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=celex:32001R1049.

[4] I enlighet med artikel 4.2 första strecksatsen i förordning 1049/2001.

[5] Ombudsmannens förslag till lösning finns i sin helhet på följande webbplats: https://www.ombudsman.europa.eu/solution/179183

[6] Förordning 1367/2006 om tillämpning av bestämmelserna i Århuskonventionen om tillgång till information, allmänhetens deltagande i beslutsprocesser och tillgång till rättslig prövning i miljöfrågor på gemenskapens institutioner och organ: http://data.europa.eu/eli/reg/2006/1367/oj.

[7] I den mening som avses i artikel 6.1 i Århusförordningen.

[8] Se följande: https://ec.europa.eu/clima/ets/.

[9] Direktiv 2010/75/EU om industriutsläpp (samordnade åtgärder för att förebygga och begränsa föroreningar): https://eur-lex.europa.eu/legal-content/EN/TXT/?uri=CELEX%3A02010L0075-20110106.

[10] Kommissionens svar på förslaget till lösning finns i sin helhet på följande webbplats: https://www.ombudsman.europa.eu/doc/correspondence/179181.

[11] Klagandens synpunkter finns på följande webbplats: https://www.ombudsman.europa.eu/doc/correspondence/179182.

[12] Punkt 2.1 i vägledningsdokument nr 2 om den harmoniserade metoden för gratis tilldelning av utsläppsrätter för EU:s utsläppshandelssystem efter 2020, Vägledning om fastställande av tilldelningen på anläggningsnivå, 15 februari 2019, https://climate.ec.europa.eu/system/files/2019-07/p4_gd2_allocation_methodologies_en.pdf. Enligt vägledningsdokument nr 2 finns det olika typer av riktmärken/metoder för att beräkna tilldelningen av gratis utsläppsrätter till de olika delanläggningarna: ”produktriktmärke” (t.ex. ”takplattor”), ”värmeriktmärke”, ”bränsleriktmärke” och ”processutsläppsmetod”. Se även bilaga I till kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i direktiv 2003/87/EG, tillgänglig på https://eur-lex.europa.eu/eli/reg_del/2019/331/oj. 

[13] Se förordning 2019/331, skäl 4.

[14] Ombudsmannen noterar att ”gränserna för en delanläggning inte nödvändigtvis definieras av gränserna för fysiska processenheter. De bör förstås som systemgränser för en massa- och energibalans för det särskilda ändamålet i [förordning 2019/331].” Se punkt 3 i vägledningsdokument nr 2.

[15] Domstolens dom av den 23 november 2016, kommissionen/Stichting Greenpeace Nederland och PAN Europe, C-673/13, punkterna 71–75: https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf;jsessionid=F44DBB01BED602D7046FB7F6175B57?text=&docid=185545&pageIndex=0&doclang=EN&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&cid=1505088.

[16] Kommissionens delegerade förordning (EU) 2019/331 av den 19 december 2018 om fastställande av unionstäckande övergångsbestämmelser för harmoniserad gratis tilldelning av utsläppsrätter enligt artikel 10a i direktiv 2003/87/EG, skäl 7 (min kursivering): https://eur-lex.europa.eu/eli/reg_del/2019/331/oj.

[17] Tribunalens dom av den 11 juli 2018, Rogesa Roheisengesellschaft Saar mbH/kommissionen, T-643/13, punkt 103:

https://curia.europa.eu/juris/document/document.jsf?text=&docid=203910&pageIndex=0&doclang=FR&mode=lst&dir=&occ=first&part=1&ampcid=4600.

[18] Se Århuskonventionens efterlevnadskommittés iakttagelser och rekommendationer avseende meddelande ACCC/C/2014/124 om Nederländernas efterlevnad, punkt 93, som finns på: https://unece.org/sites/default/files/2021-10/ece.mp_.pp_.c.1.2021.20_eng.pdf.

[19] Tribunalens dom av den 11 juli 2018, Rogesa Roheisengesellschaft Saar mbH/kommissionen, T-643/13.

[20] ”Observera att eventuella e-postmeddelanden mellan kommissionen och medlemsstaterna rörde tekniska frågor som syftade till att korrigera och förtydliga de uppgifter som lämnats in tillsammans med de nationella genomförandeåtgärderna. Sådana utbyten är inte handlingar som uppfyller registreringskriterierna på grund av sin kortlivade karaktär.”