Ärendet gällde hur Europeiska kommissionen hanterade ett administrativt klagomål om beslutet av kommissionens byrå för löneadministration och individuella ersättningar (PMO) att inte betala ut vissa familjetillägg retroaktivt till klaganden.

Ombudsmannen ansåg att kommissionen borde ha varit tydligare i sin kommunikation med klaganden och att det sätt på vilket den hanterade det administrativa klagomålet inte var förenligt med principerna om god förvaltning.

Med tanke på att kommissionen har insisterat på att den under inga omständigheter skulle betala ersättningarna till klaganden retroaktivt, beslutar ombudsmannen att ytterligare undersökningar av detta klagomål inte är motiverade.

Ärendet gällde EU-delegationens vägran att betala ytterligare kostnader som en uppdragstagare ådragit sig under covid-19-pandemin. Som ett resultat av ett ”uppgörelseförfarande i godo” i frågan bekräftade EU-delegationen att vissa kostnader kunde ersättas till klaganden, men vidhöll att andra kostnader inte kunde ersättas.  

Ombudsmannen konstaterade att klaganden och Europeiska kommissionen i huvudsak var oeniga om tolkningen av de tillämpliga avtalsbestämmelserna. I sådana fall ankommer det inte på ombudsmannen att avgöra hur avtalet ska tolkas, utan snarare på en domstol. Ombudsmannen ansåg att kommissionens ståndpunkt inte var orimlig. Ombudsmannen avslutade därför ärendet med slutsatsen att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Ärendet gällde hur en EU-delegation hanterade en begäran från ett lägenhetshotellföretag om ersättning för en bokning som gjorts för en av dess anställda för en affärsresa efter det att den anställde inte dök upp för bokningen.

Ombudsmannen undersökte frågan och uppmanade Europeiska utrikestjänsten, som har vissa ansvarsområden i förhållande till EU:s delegationer, att överväga att betala ut ersättning. Som svar gick utrikestjänsten med på att betala ett belopp motsvarande en vistelse på två nätter, vilket klaganden godtog.

Ombudsmannen avslutade därför ärendet på grundval av att det hade avgjorts.  

Klaganden är en frilanstolk som uttryckte oro över hur Europaparlamentet uppfyllde sina avtalsförpliktelser i samband med tillhandahållandet av distanstolkningstjänster till Europaparlamentet under covid-19-pandemin.

Ombudsmannen ansåg att parlamentet hade lämnat rimliga förklaringar till sin ståndpunkt och avslutade undersökningen med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.

Klaganden arbetade som expert för en extern uppdragstagare vid EU:s delegation i Ghana. Eftersom klaganden inte hade fått betalt för sitt arbete vände hon sig till ombudsmannen och hävdade att EU-delegationen hade underlåtit att se till att den externa uppdragstagaren fullgör sina skyldigheter gentemot experterna.

Ombudsmannen konstaterade att både EU-delegationen och Europeiska kommissionen hade agerat i enlighet med tillämpliga regler när de höll inne vissa betalningar enligt avtalet. Hon konstaterade också att de hade vidtagit lämpliga åtgärder gentemot entreprenören för att försöka lösa den situation som påverkade klaganden. Ombudsmannen anser att kommissionen har lämpliga mekanismer för att övervaka uppdragstagarna, och hon litar på att kommissionen kommer att använda dessa mekanismer för att övervaka situationen och vid behov vidta åtgärder inom sitt ansvarsområde.

Ombudsmannen avslutade därför ärendet med att konstatera att det inte förelåg något administrativt missförhållande.