Ärendet gällde en begäran om tillgång till handlingar rörande förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTIP). Kommissionen nekade tillgång till vissa av de begärda handlingarna med hänvisning till skyddet av internationella förbindelser och beslutsprocessen. Klagandena vände sig till ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte i tillräcklig utsträckning hade motiverat vägran att bevilja tillgång och inte hade gjort en bedömning av varje enskild handling. Klagandena hänvisade dessutom till att det föreligger ett övervägande allmänintresse när det gäller miljöinformation.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionen inte hade gjort sig skyldig till något administrativt missförhållande. I sitt beslut om att avsluta förfarandet konstaterade ombudsmannen att vissa av de farhågor som klagandena hade tagit upp redan hade behandlats i samband med ombudsmannens undersökning på eget initiativ om insynen i TTIP-förhandlingarna. Hon har därför beslutat att avsluta ärendet.

Ärendet gällde en begäran om tillgång till handlingar som rör förhandlingarna om det transatlantiska partnerskapet för handel och investeringar (TTTIP). Kommissionen nekade tillgång till vissa handlingar med hänvisning till skyddet av internationella förbindelser och beslutsprocessen. Klaganden vände sig till ombudsmannen och hävdade att kommissionen inte hade motiverat de åberopade undantagen och sin åsikt att det inte fanns något övervägande allmänintresse av att lämna ut de begärda handlingarna.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att kommissionens beslut att vägra tillgång till de begärda handlingarna var välgrundat. Ombudsmannen noterade dessutom att klagandens underliggande farhågor hade undersökts ingående av ombudsmannen i hennes undersökning på eget initiativ om insynen i TTIP-förhandlingarna. Hon har därför beslutat att avsluta ärendet.

Klagomålet ingavs av en enhet som är föremål för EU:s restriktiva åtgärder. Det klagade över Europeiska unionens råds behandling av en begäran om allmänhetens tillgång till handlingar i samband med ett möte i rådets arbetsgrupp med råd för yttre förbindelser (sanktioner), där olika frågor i samband med restriktiva åtgärder mot Iran hade diskuterats.

Rådet vägrade att lämna ut vissa delar av handlingarna i fråga och hävdade att ett utlämnande skulle undergräva skyddet för det allmänna samhällsintresset i fråga om internationella förbindelser och allvarligt undergräva rådets beslutsförfarande. Resten av dokumenten, som inte omfattas av dessa undantag, lämnades ut.

Ombudsmannen undersökte frågan och fann att rådet hade rätt att vägra tillgång till de delar av handlingarna som det hade undanhållit. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att rådet inte hade gjort sig skyldigt till något administrativt missförhållande.

Efter det att ombudsmannen hade uppmärksammats på vissa påstådda allvarliga oegentligheter som påverkar EU:s rättsstatsuppdrag (Eulex) i Kosovo av en Eulex-åklagare och av medierna, beslutade ombudsmannen att inleda en undersökning på eget initiativ för att bedöma om Europeiska utrikestjänsten och Eulex hade utrett eller utreder dessa påståenden ordentligt.

För att ta reda på vilka åtgärder hon behövde vidta granskade ombudsmannen utrikestjänstens/Eulex ärendeakt i ärendet. Inspektionen visade att Eulex hade genomfört en preliminär intern utredning och rekryterat en extern åklagare för att utreda oegentligheterna. Dessutom hade utrikestjänsten utsett en erfaren expert för att se över Eulex mandat ur ett systematiskt perspektiv, med särskilt fokus på de påståenden som framförts.

Ombudsmannen noterade att Eulex inte följde sitt standardförfarande för att utreda sådana påståenden. Hon konstaterade också att det sätt på vilket den externa åklagaren rekryterades behövde undersökas. Med tanke på att den expert som nyligen utnämnts av EU:s höga representant har klargjort att dessa frågor kommer att ingå i den översyn som han ska göra, ansåg ombudsmannen att det för närvarande inte fanns något behov av ytterligare åtgärder från hennes sida.

Ärendet rör rådets underlåtenhet att vidta åtgärder för att se till att ett företag som är etablerat i Förenade Arabemiraten stryks från de förteckningar över företag med anknytning till Iran som omfattas av restriktiva åtgärder. Upptagandet i förteckningarna innebar att företagets tillgångar frystes.

I december 2012 slog Europeiska unionens tribunal fast att företagets upptagande i förteckningarna var olagligt. När rådet inte reagerade på detta avgörande genom att stryka företaget från förteckningarna klagade företaget hos Europeiska ombudsmannen.

I samband med undersökningen intog rådet en konstruktiv hållning. Kommissionen förklarade i ingressen till senare rättsakter om restriktiva åtgärder mot Iran att bolaget inte längre fanns upptaget i förteckningarna över personer och enheter som omfattas av restriktiva åtgärder.

Ombudsmannen konstaterade således att rådet hade vidtagit lämpliga åtgärder för att lösa den påtalade frågan.

Detta ärende rör frågan om ansvarsskyldighet för administrativa missförhållanden i samband med civila och militära uppdrag inom ramen för den gemensamma säkerhets- och försvarspolitiken (GSFP). Mot bakgrund av osäkerheten om vilken institution eller vilket organ som skulle vara behörigt att avhjälpa eventuella administrativa missförhållanden inledde ombudsmannen en undersökning på eget initiativ.

Kommissionen betonade att dess övervakande roll är begränsad till budgetgenomförande och sund ekonomisk förvaltning av endast civila uppdrag. Den kan således inte hållas ansvarig utanför detta begränsade område.

Rådet föreslog att det inte var behörigt i detta avseende och att det ankom på den höge representanten att behandla sådana frågor.

Den höga representanten hävdade att GSFP-uppdragen själva inte kunde hållas ansvariga av flera skäl, bland annat det faktum att de inte är juridiska personer. Hon tillade att den höga representanten själv inte kan hållas juridiskt ansvarig eftersom uppdragen, till skillnad från en EU-delegation, inte är underställda henne. Den höga representanten erkände dock att det ankommer på henne att ta del av de enskilda klagomål som lämnats in till ombudsmannen, begära att institutionernas berörda avdelningar behandlar dem och förse ombudsmannen med relevanta svar.

Till att börja med konstaterade ombudsmannen med beklagande att institutionernas svar har varit otillräckliga för att undanröja ovannämnda osäkerheter. Argumentet att ingen unionsinstitution ska hållas ansvarig för administrativa missförhållanden kan inte godtas.

Ombudsmannen välkomnade dock den höga representantens pragmatiska och användbara erbjudande i syfte att finna en lösning på detta problem.

Ombudsmannen drog slutsatsen att han därför, när det gäller framtida undersökningar, kommer att vända sig i) till kommissionen när det gäller frågor som rör budgetgenomförandet i civila uppdrag och ii) till den höga representanten/utrikestjänsten när det gäller alla andra påståenden om administrativa missförhållanden i samband med GSFP-uppdrag.

Det föreföll inte finnas någon anledning att betvivla att ovannämnda arrangemang skulle säkerställa effektiviteten i den grundläggande rätten att klaga till ombudsmannen enligt artikel 43 i stadgan om de grundläggande rättigheterna. Det fanns därför inget behov av att förlänga den aktuella undersökningen. Det var emellertid inte på något sätt uppenbart att dessa arrangemang skulle visa sig vara tillräckliga för att säkerställa den grundläggande rätten till god förvaltning i artikel 41 i stadgan. Om det skulle visa sig att dessa arrangemang inte fungerar på ett tillfredsställande sätt när det gäller någondera rättigheten, skulle ombudsmannen känna sig tvungen att ta upp principfrågan igen.

Klaganden arbetade tidigare för EU:s militära uppdrag i Bosnien och Hercegovina, Eufor Althea. Nämnda uppdrag tjänade honom med en uppsägning av hans anställningsavtal, och tillät uppsägningstiden att löpa, medan han var sjukskriven.

Ombudsmannens undersökning visade att Eufor Althea genom att agera på detta sätt åsidosatte klagandens rätt till försvar. Eftersom han var sjukskriven utan lön när uppsägningstiden började löpa berövades han dessutom en del av den inkomst som han enligt Eufors personalföreskrifter hade rätt till före uppsägningen. Ombudsmannen lade fram ett förslag till vänskaplig förlikning för Europeiska unionens råd och föreslog att Eufor Althea skulle överväga att betala det relevanta beloppet till klaganden.

I sitt svar på ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning förklarade rådet att det inte var behörigt att handlägga detta ärende och att förslaget skulle riktas direkt till operationschefen. Av artighetsskäl och i syfte att bistå ombudsmannen i hans undersökning översände rådet ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning till operationschefen för svar.

Operationschefen höll med ombudsmannen om att Eufor åsidosatte klagandens rätt till försvar vid handläggningen av hans ärende. Rådet godtog därför ombudsmannens förslag till vänskaplig förlikning.

Ombudsmannen välkomnade operationschefens godtagande av hans förslag till vänskaplig förlikning, som löste klagomålet. Han tackade rådet för att det fungerar som en bro mellan ombudsmannen och operationschefen och noterade dess förslag att vända sig direkt till operationschefen, som ombudsmannen kommer att följa i framtida ärenden som rör militära uppdrag. Slutligen erinrade ombudsmannen om att den allmänna frågan om vem som är ansvarig för fall av administrativa missförhållanden i samband med uppdrag som inrättats i tredjeländer inom ramen för EU:s gemensamma säkerhets- och försvarspolitik är föremål för en pågående undersökning på eget initiativ.