Enligt rådets förordning (EG) nr 2187/2005 om bevarande av fiskeresurser genom tekniska åtgärder i Östersjön, Bälten och Öresund ska kommissionen senast den 1 januari 2008 se till att det görs en vetenskaplig utvärdering av vilka effekter användningen av särskilt stågarn, snärjgarn och grimgarn har på valar samt att resultatet föreläggs Europaparlamentet och rådet.

Kommissionen bad ett forskningsinstitut utföra en sådan utvärdering, men institutet kunde inte göra detta eftersom det saknades relevanta rapporter om bifångst av valar. De rapporterna skulle medlemsstaterna enligt en annan förordning ha skickat till kommissionen.

År 2009 antog kommissionen ett meddelande i vilket den rapporterade till parlamentet och rådet att det inte var möjligt att utföra en vetenskaplig utvärdering. Den klagande, en polsk fiskare, ansåg att kommissionen därigenom underlät att uppfylla sina skyldigheter enligt förordning (EG) nr 2187/2005 och vände sig därför till ombudsmannen.

Under ombudsmannens undersökning motiverade kommissionen aldrig varför den inte hade använt alla resurser som stod till dess förfogande för att se till att medlemsstaterna uppfyllde den andra förordningen och på så sätt förse forskningsinstitutet med de nödvändiga uppgifterna för den utvärdering som krävdes enligt förordning (EG) nr 2187/2005. Ombudsmannen ansåg att den underlåtenheten utgjorde ett fall av administrativt missförhållande. Han lämnade en kritisk anmärkning enligt vilken kommissionen hade underlåtit att visa att det faktiskt var omöjligt för den att fullgöra sin skyldighet att senast den 1 januari 2008 se till att en det gjordes en vetenskaplig utvärdering av vilka effekter framför allt stågarn, snärjgarn och grimgarn har på valar.

Den klagande, ett franskt universitet, ingick i ett konsortium som utvecklade ett projekt som sponsrades av kommissionen. Den klagande drog sig ur projektet till följd av problem med samordnaren. Kommissionen krävde då att en del av de pengar som hade betalats ut till den klagande skulle betalas tillbaka. Den klagande ansåg att kommissionens anspråk var orättvisa och vände sig till ombudsmannen.

Ombudsmannen inledde en undersökning under vilken kommissionen försåg honom med en detaljerad redovisning av de belopp den hade betalat ut till den klagande. Den förklarade att den klagande inte hade lämnat in erforderliga rapporter och resultat inom de tidsfrister som anges i avtalet. Den hänvisade dessutom till ett förslag som den hade framfört till samordnaren om att den klagande skulle tillhandahålla relevanta dokument också efter den tidsfrist som anges i avtalet.

Eftersom den klagande inte tycktes ha känt till detta förslag bad ombudsmannen kommissionen att överväga att godta en rapport från den klagande om dess delaktighet i projektet. Kommissionen gick med på detta och angav att den också kunde tänka sig att reducera anspråken på återbetalning från den klagande om det var motiverat. Ombudsmannen fann att kommissionen hade löst klagomålet och avslutade ärendet.

För att skydda hållbarheten i EU:s fiske kan EU:s lagstiftare anta åtgärder för att begränsa fiskeansträngningen i hela unionen. I rådets förordning om fastställande av antalet fiskedagar i gemenskapens vatten för år 2007 minskades antalet dagar som tilldelats en särskild kategori av fartyg som fiskar i vattnen väster om Skottland med 10 % – från 280 dagar 2006 till 252 dagar. Till följd av detta vände sig Clyde Fishermen's Association, som företräder fiskare i det berörda området, till ombudsmannen. Klaganden hävdade att denna minskning berodde på ett administrativt fel som begåtts av Europeiska kommissionen i ett icke-officiellt dokument som låg till grund för diskussionerna om denna fråga i rådet. Enligt klaganden bytte kommissionen felaktigt ut de relevanta kolumnerna om vattnen väster om Skottland och Nordsjön i en tabell med de föreslagna minskningarna.

I sitt yttrande hävdade kommissionen att denna minskning hade diskuterats och godkänts av medlemsstaterna och att det inte hade förekommit något administrativt fel.

Efter en noggrann granskning av det icke-officiella dokumentet fann ombudsmannen att även om den nämnda tabellen innehöll ett förslag om att minska fiskedagarna för vattnen väster om Skottland, innehöll förklaringarna i det icke-officiella dokumentet inte någon sådan minskning. Ombudsmannen drog därför slutsatsen att ett administrativt fel faktiskt hade begåtts. Han lade därför fram ett förslag till rekommendation till kommissionen och uppmanade den att erkänna felet och, så långt det fortfarande var möjligt, vidta korrigerande åtgärder.

Kommissionen avvisade förslaget till rekommendation. Den upprepade sitt argument att det aktuella förslaget hade lagts fram avsiktligt och grundade sig på vetenskapliga bevis som visade att torsken i vattnen väster om Skottland befann sig i ett kritiskt tillstånd. Kommissionen uppgav också att det icke-officiella dokumentet inte var relevant, eftersom det hade ersatts av dess formella förslag till rådets förordning. Även om ett fel hade begåtts skulle det inte längre vara möjligt att vidta rättelseåtgärder.

I sitt beslut påpekade ombudsmannen att det faktum att det icke-officiella dokumentet ersattes av kommissionens formella lagstiftningsförslag inte innebar att det inte längre fanns något behov av att undersöka eventuella administrativa missförhållanden i fråga om det icke-officiella dokumentet. Ombudsmannen konstaterade vidare att tillgängliga bevis visade att expertorgan hade rekommenderat att ingen torsk skulle fångas under 2007 i både vattnen väster om Skottland och i Nordsjön. I kommissionens icke-officiella dokument valdes dock inte ett totalförbud, utan det föreslogs att minskningar skulle göras för de flottor som står för den största inverkan på torskbestånden. När det gäller vattnen väster om Skottland ansåg kommissionen att detta gällde flottor som stod för mer än 50 ton torskfångster. Den fartygskategori som är aktuell i förevarande mål förefaller emellertid inte tillhöra denna grupp. Ombudsmannen bekräftade därför sin åsikt att ett administrativt fel föreföll ha inträffat. Eftersom kommissionens argument om att det var omöjligt att vidta korrigerande åtgärder föreföll rimliga avslutade ombudsmannen ärendet med en kritisk anmärkning.